Industriarbetarnas tidning

Här bloggar Dagens Arbetes chefredaktör, Helle Klein, om alltifrån möten med fackliga medlemmar runtom i Sverige till debatter med makthavare i samhälls- och arbetslivet. Här blandas högt och lågt, allvar och roligheter, det politiska med det mer personliga.

Tillsammans mot hatet

9 april, 2017

Skrivet av

Fredag 7 april blev den långfredag vi sent ska glömma. Det som skulle ha varit början på en skön helg, ja för många kanske en lång påskhelg, förbyttes i kaos, skräck, sorg och förtvivlan. Terrorns urskiljningslösa dödande hade på nytt slagit till i en stad i Europa, denna gång i Stockholm, vår huvudstad.

Långfredagsmörkret kändes stundtals kompakt när vi i nyhetssändningarna fick höra om de dödade och skadade. Men mitt i all sorg, vrede och förtvivlan växte en våg av medmänsklighet och solidaritet. Människor öppnade sina hem för varandra, tog hand om främlingen som var skadad eller ensam, skjutsade barn som inte kunde komma hem från skolan, gav varandra mat och stöd.

Helgen har manifesterat att kärleken är starkare än hatet. I dag samlades tiotusentals människor på Sergels torg i en kärleksmanifestation som hedrade offren för terrorn men också tydligt sa: Vi vägrar ge upp idén om staden som öppenhetens, mångfaldens och solidaritetens rum. Hatet får aldrig segra. Vi lever våra liv och vägrar låta extremismen begränsa vår frihet. Vi vill älska tillbaka vår stad.

Den polske poeten Adam Zagajewski skriver:

Hur ska man leva efter så många världsundergångar? Adorno ansåg att poesi inte var möjligt efter Auschwitz. Men på vita snöret hänger tvätt på tork, ett litet barn hörs skratta. Barnen kommer att växa upp och bli polis eller präst.
Därför är jag av den åsikten att man efter världens undergång bör leva som alltid. Självklart minnas vad som hänt och vad som kommer att hända. Och trots det leva som alltid. Gå långa promenader. Se solen gå ner. Tro på Gud. Läsa dikter. Höra på musik. Hjälpa andra. Sätta käppar i hjulet för tyrannerna. Vara glad åt kärleken och bedrövad över döden. Som alltid
”.

Långfredagsmörkret förvandlas till Påskdagens ljus för livet är trots allt starkare än döden.

Vi låter vardagen bli bärare av den omtanke vi sett så oerhört många bevis på dessa dygn.
Ja, vi ställer oss på Livets sida och kämpar på i sorg och tillit.
En sak vet vi nu: vår säkerhet stavas TILLSAMMANS.

 

 

 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.