Industriarbetarnas tidning

Snårig väg till pengarna

15 november, 2017

Skrivet av

När facket inte hörde av sig började Johnny pappersarbetet på egen hand för att få sin livränta uppräknad. Det tog honom nästan två år. ”Jag gjorde precis som det stod i DA.” Foto: David Lundmark

Johnny fick 2,7 miljoner. Stina fick 1,7 miljoner, Berndt 1 miljon. Det kan låta som om de vunnit på Lotto. Det har de inte. Slump, envishet och rätt kontakter gjorde att de fick pengar de gått miste om i många år.

Då och då har DA skrivit om personer som fått nästan osannolika summor från fackets försäkringsbolag Afa. Det börjar inte alls med tur, utan med otur. För 20-30 år sedan skadade sig Johnny och de andra på jobbet.

Johnny jobbade som områdesskrotare i Garpenbergsgruvan på 90-talet. Med tung hjälm och lampa på huvudet knackade han ner löst sittande berg. Jobbet slet på nacken.

– Jag har i princip gått och tittat uppåt i tio år, säger han när han nu ser tillbaka på den tiden.

Sommaren 1999 blev det ingen semester med barnen, i stället besök hos läkare – som inte kunde förstå hur han hade orkat så länge. Själv säger han att han ”tillhör den gamla stammen” – han var envis och ville jobba.

Arbetsskadan blev godkänd. Johnny fick livränta som skulle täcka den inkomst han förlorade när han inte kunde jobba. Tanken är att den som skadas ska få samma ekonomiska situation som om personen inte blivit skadad.

Åren gick och livräntan tickade på. Den var inte hög, ”men man vänjer sig”, säger Johnny, det gick ingen nöd på honom.

Så en januaridag för snart tre år sedan läste han i DA om pappersarbetaren Berndt. Han hade lyckats få nästan en miljon från Afa, eftersom hans livränta inte räknats upp med inkomstökningarna. Kunde det möjligen gälla Johnny också?

Han tog kontakt med facket, men fick inget svar. Då satte han i gång på egen hand.
– Jag gjorde precis som det stod i Dagens Arbete, säger han.

Det visade sig att gruvarbetarlönerna hade ökat ordentligt under den tid han fått livränta. Hans gamla jobbarkompisar tjänade betydligt mer än vad han fick. Johnnys livränta gav inte alls lika mycket som han skulle ha fått i lön om han inte blivit skadad. När åren hade gått var det mycket pengar han hade gått miste om.

Efter nästan två år med pappersarbete och många turer kom beskedet: Johnny fick 2,7 miljoner från Afa, för förlorad inkomst och för framtiden.

– Jag satt och skakade en hel eftermiddag. Jag tittade på kontot, det var så mycke­t siffror …

Johnny är inte ensam. Robert Sjunnebo, enhetschef på LO-TCO rättsskydd, säger att det antagligen finns många som inte fått livräntan uppräknad med inkomsterna. Det handlar dock om fall där skadan skett många år tillbaka i tiden.

”Hade jag inte sett artikeln om Berndt hade jag aldrig fått pengarn­a. Det är förskräckligt att systemet inte kan fungera smidigare.”

Det är den skadade själv som måste hålla koll på sin livränta, och vilken inkomst hen skulle haft. På fackets försäkringsbolag Afa är man tydlig med att möjligheten till uppräkning inte är något bolaget informerar om, såvida du inte ringer och frågar.
Robert Sjunnebo tycker att systemet lägger för stort ansvar på den enskilda.

– Det blir de som är starka som söker. De som skadats mest allvarligt kanske inte klarar det.

Johnny suckar över systemet med uppräkning av livränta:

– Det borde finnas någon form av automatik.

Att han fick sina pengar berodde på envishet och att han inte var rädd för pappersarbetet. Väntan var lång, men han tycker att han blev vänligt bemött och är övertygad om att handläggarna gör sitt bästa.

En sak är i alla fall säker:

– Hade jag inte sett artikeln om Berndt hade jag aldrig fått pengarna. Det är förskräckligt att systemet inte kan fungera smidigare.

Berndt, på Billerud Korsnäs Frövi, hade till skillnad från Johnny ordentligt med hjälp från facket. Pappers försäkringsansvarige på bruket, Pär Frankesson, säger att han inte tycker att en enskild ska göra jobbet själv, man behöver hjälp.

– Vi fick dra ett väldigt tungt lass med Afa.

Det började inte med Berndt. 2013 skrev DA om Per i Skåne som fick 4 miljoner från Afa. Det var den artikeln som fick både Berndt och Stina att söka.

Nu håller Johnny själv på att hjälpa sex före detta arbetskamrater med ansökningar.

– Det blir som ringar på vattnet, säger Johnny.

En arbetsskadad kompis lyckas han int­e förmå söka – det verkar för krångligt.
– Många har en inbyggd rädsla för myndigheter.

I dag är Johnny 63 år och har fortfarande ont i rygg och nacke, vissa dagar är värre än andra. Ibland får han svår migrän.

Pengarna är inte allt, men de ger trygghet, säger han. Nu kan han göra mer vad han vill och lyssna på kroppens signaler.
– Men jag hade mycket hellre varit frisk.

Ersättningen ger Johnny (till höger) möjlighet att ägna sig mer åt musiken. Ibland spelar han och kompisen Mats Elvis och Creedence på äldreboenden. Ibland gör det ont men ”glädjen jag kan skänka väger över allt, säger han. ”Foto: David Lundmark

Ersättningen ger honom också möjlighet att ägna sig åt sitt stora intresse: musiken. Han har köpt en ny keyboard, gitarren och dragspelet klarar han inte att spela längre. Ibland spelar han Elvis och Creedence på äldreboenden – ett sätt att ge något vidare. Ibland gör det rejält ont, men:

– Det är musiken som håller mig i gång. En del tycker att man ska lägga sig ner och dö när man blir arbetsskadad. Det är jag för envis för.

Fotnot: Per, Björn och Stina heter något annat.

3 kommentarer till “Snårig väg till pengarna

  • Hur vore det om Afa började följa villkoren som finns i försäkringen?
    Socialförsäkringen borde försäkringskassan följa. I båda fallen gäller att man har uppfyllt villkoren i försäkringen.

    Dessutom är det ynkedomstecken när LO-TCO rättshjälp inte hjälper, stöttar eller vill biträda arbetsskadade vid en konflikt, utan man tvår sina händer och tvingar den försäkrade att leva utan rättstrygghet eller rättssäkerhet.

    Det är katastrof för den försäkrade när man inte kan lita på försäkringens villkor.

  • Under 14 år var jag inhyrd gräventreprenör och jobbade cirka 200 övertidstimmar vid planerade och oplanerade strömavbrott. Vid AFA:s uppräkning av min eftersläpade livränta vill de inte räkna in mina övertidstimmar och det hundraprocentiga tillägget jag fakturerade företaget, trots att kammarrätten 1997 fastslog att min övertid skulle ingå i min sjukpenninggrundande inkomst.
    Fortsättning följer vid de överklaganden jag kan göra.
    Finansinspektionen får väl titta på mitt ärende till sist!

  • Det borde vara lag på att Försäkringskassan gör en ordentlig utredning utifrån faktiska omständigheter från början i stället för att leta efter undantag och avslå. Hur många har förlorat sin ersättning när försäkringskassan gissat att det handlag om undantag enligt LAF i stället för att utreda.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.