När ena chefen inte vet vad den andra gör
14 december, 2017
Skrivet av Tony Malmqvist
GÄSTKrönika Efter två vändor av arbetsträning på Samhall ställer tidigare Samhallarbetaren Tony sig frågan: Hur ska Samhalls framtid se ut?
Om skribenten:
Tony Malmqvist
Ålder: 50,
Familj: Gift med Kristina, 4 vuxna barn och 9 barnbarn.
Född och uppväxt i Göteborg, men är sedan slutet av 80-talet bosatt i Småland. Numera bosatt i Vetlanda.
Om Samhall:
”Efter att jag år 2011 blev uppsagd och därefter arbetslös, har det varit en livsresa som har bjudit på många bakslag. Men ingenting om vad jag tidigare har varit med om kan mätas med vad jag upplevt under den tid jag var inskriven hos Samhall. Därför är det så oerhört viktigt att allt nu kommer fram och framställs i ljuset om denna verksamhet och vad som där förekommit, och vad som fortfarande pågår.”
Tony Malmqvist har också en blogg som du hittar här.
När jag 2015 blev inskriven hos Samhall, var det med viss skepsis från min sida. Inte för att jag hade några förutfattade meningar om Samhall och deras verksamhet. Men jag hade pratat med personer, däribland min bästa vän som i flera år varit verksam som klubbordförande på den avdelning han representerade, och fått ta del av deras syn på saken. Visserligen i en helt annan stad än den jag själv är bosatt i, men ändå.
Så blev det dags för mig att påbörja mitt arbete på Samhall. Detta efter att först ha varit kontakt med arbetsförmedlingen, som förmedlat mig vidare genom kontakterna de hade, och fortfarande har, med Samhall.
Men redan från första dagen märkte jag att saker inte stämde överens med vad som tidigare sagts samtalen jag hade haft, varken med Arbetsförmedlingen eller med Samhall.
Jag skulle inledningsvis gå bredvid och på så vis bli upplärd, tills jag utan några större svårigheter skulle kunna klara mina specifika arbetsuppgifter på egen hand. I mitt fall handlade det om att jag tillsammans med en grupp andra personer skulle ha hand om städ och rengöring på ett av dom större varuhusen här i stan, Ica Maxi.
Och det kanske skulle ha fungerat. Men det förutsätter ju att det som har blivit bestämt också gäller. Vilket det alltså inte gjorde.
Vårt team skulle bestå av 5 till 6 personer. Stundtals var vi i stället 2 till 3 på plats. Här vill jag tillstå att det är inget konstigt med att folk då och då blir sjuka, det händer överallt, oavsett arbetsplats. Men från Samhalls sida fanns ingen som helst koll. Det innebar att det aldrig togs in några andra när folk var frånvarande.
Det här fick snart konsekvenser för mig personligen. En stress byggdes upp. Situationen blev mer och mer ohållbar, jag mådde allt sämre. Tillslut gick jag in i väggen.
Efter mycket hjälp och stöd – från psykiatrin, inte från Samhall – kom jag så småningom upp på fötter igen. Det är där jag befinner mig idag.
Men nu slutar det inte den här historien här. För ett tag sen, ganska nyligen, efter att jag åter igen varit i kontakt med arbetsförmedlingen, kom vi överens om att jag nu skulle försöka börja om från början.
Det var således dags att återuppta kontakten med Samhall.
Men bara efter någon dag märkte jag att ingenting av betydelse hade förändrats på de drygt 2 år som gått sedan min senaste arbetsprövning. På samma sätt som då märktes det hur Samhall är i avsaknad av struktur, fast handledning, fungerande organisation. Kort sagt var det lika kaotiskt nu som då.
Det visade sig också att jag inte var ensam om att uppleva det här: en organisation där den ena chefen inte vet vad den andre gör, samtidigt som vi får höra om målsättningar som försvinner lika fort som man gått ut genom deras dörrar. Det krävs nu att alla ansvariga sätter sig ner och på allvar diskuterar: Hur ska Samhalls framtid se ut?
Det stämmer så väl Tony, med min erfarenhet av det företaget.
Tråkigt att dom tryckte in dig där igen, beklagar ! Du kan ju tänka dig hur dom som har varit där i många år mår.
Antingen utarbetade, oönskade eller sjukskrivna, det är väl dom tre kategorierna som finns kvar på Samhall enligt min erfarenhet av företaget, tyvärr.
Ett svart hål för dom flesta är det på väg att bli, där både människor och resurser förbrukas i förespeglingen att det skall bygga upp och stärka individen och samhället och vara en förebild för andra företag. I det här fallet kan man faktiskt säja att det var bättre förr, i alla fall för de personer som inte kan prestera MAX hela tiden.
Dessutom håller man hela tiden på med rockader av de anvisade (arbetarna), och ständiga omorganisationer som aldrig hinner göras färdiga eller utvärderas, innan nästa omorganisation påbörjas. Detta är ett ständigt pågående projekt inom Samhall och detta i sin tur leder osäkerhet för alla och till omplaceringar av chefer på olika nivåer.
Under ca 1,5 år i Göteborg (ca 2014 – 2016) så slutade som jag bedömer det över hälften av alla chefer på olika nivåer. Orsaken till detta har företaget aldrig velat ta tag i och undersöka, man förnekar däremot kategoriskt att det beror på arbetsmiljöproblem när den frågeställningen gjorts från fackligt håll. Jag har också fått till mig att även nya chefer slutar ganska snabbt. Chefer brukar ju för det mesta kunna få ett nytt arbete utan några större problem, ofta beroende på de kontakter med andra företag när de arbetat hos Samhall. Men Samhall finns ju till för de personer som är anvisade dit pga arbetshandikapp (vilket är ett ord som inte får användas längre) eller det lite nyare ordet funktionshinder (ett ord som de också hunnit byta ut). Numer tror jag dom kallar det funktionsnedsättning (finns väl ingen person på denna jord som inte är funktionsnedsatt på något vis, jag känner i alla fall ingen person som inte har några brister).
De personer som inte kan prestera under press och som dessutom inte är FLEXIBLA är inte längre speciellt önskvärda på Samhall. Samhall vill först och främst ha flexibla personer som de kan skicka hur som helst till olika arbeten hos sina uppdragsgivare/kunder. Då gör det ju inte så mycket om företagets struktur är åt helskotta, det är de som är längst ned som får ta smällarna, och de kan ju inte så lätt hitta ett nytt arbete, då samhället ser likadant ut utanför Samhall.
Tidsandan är sådan att den mal sönder individer till siffror/tal som endast syns i statistiken, likadant på Samhall som i övriga Samhället. På Samhall pratar man bara om individer när det kommer till problem. På mötena handlar det bara om diverse kolumner med tal som ligger på plus eller minus gällande budgeten.
Någon omtanke av personalen finns inte, och det var länge sedan man brydde sig, bortsett från sjukstatistiksiffrorna som stigit och fortfarande stiger. Ligger väl på 16,5 % eller något sådant.
Hej jag har varit med om samma problem och att prata med chefen är som att prata med en vägg. Jag känner mig lurad av både Samhall och arbetsförmedlarna.
Mår man dåligt på grund av arbetsmiljön på Samhall får man höra att det beror på en själv inte på arbetsmiljön.
Ingen hjälp får man från företagshälsan, kostar ju pengar plus att det ska bestämma från en annan ort.
Samhall kommer inte att finnas kvar om de försätter som det gör tala om att utnyttja de med handikapp av olika slag
Börja inte på samhall.
Oroväckande att man aldrig hör något positivt om Samhall. Sen tycker jag inte att man ska anklaga arbetsförmedlingen eller Samhall för allt. Det är regeringen – i klartext socialdemokrater – som sätter upp ramverket för hur Samhall ska fungera. Det är där kritiken ska ligga.