LO: Klart att vi hjälper varandra
24 januari, 2018
Skrivet av Rasmus Lygner
För fyra år sedan kallade LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson organiseringen av osäkert anställda för ”ett jätteproblem”. Men så värst mycket verkar inte ha förändrats.
LO
hade 1 448 492 medlemmar
i slutet av 2016.
Hur är det i dag?
– Det ser ungefär likadant ut, men vi vet mer. Vi vet att organiseringen är fortsatt hög bland dem som har en tillsvidareanställning – över 70 procent hos LO-medlemmarna. Vårt problem handlar om en enda sak och det är hur vi ska bli bättre på att organisera dem som ännu inte har det. Jag tror att vi fortfarande tänker oss ett fackligt medlemskap som något för dem med fast jobb. Det fungerar inte. För vi har 700 000 osäkert anställda på den svenska arbetsmarknaden.
Hur ska unga som jobbar inom olika branscher tänka när de väljer fackförbund?
– Gå med i det fack som hör till den arbetsplats du börjar på. Skulle ett annat jobb ta upp alltmer tid, då kan du byta fack. Att vi har folk som är felorganiserade, det gör inte så mycket. När det i våras höll på att bli konflikt i Hotell- och restaurangbranschen och vi behövde göra varsellistor, visade det sig att många på ett vanligt hotell är med i IF Metall eller Kommunal. I ett sådant läge är det klart att vi hjälper varandra.
Vad ska de göra om de får problem på en arbetsplats inom en annan bransch då?
– Om de är medlemmar i Handels och får problem på en metallarbetsplats, då löser vi det bakom kulisserna. Det räcker med ett telefonsamtal från en ombudsman till en annan. Men vi klarar inte av samma sömlösa övergångar mellan LO och TCO och Saco. Det går inte. Vi har ingen möjlighet att bolla personer mellan centralorganisationerna.
Men kan du garantera att de som är felorganiserade inom LO-förbunden får rätt hjälp?
– Garantera kan man aldrig göra – det vore att ljuga. Men jag har aldrig hört om någon som blivit felbehandlad på jobbet och tyckt att LO-facken inte ställer upp.