Måtte 2018 bli demokratins år
4 januari, 2018
Skrivet av Helle Klein
Kära läsare,
Ett nytt år har börjat – valåret 2018. Vädermässigt börjar det mörkt, grått och ganska dimmigt. På ett sätt en träffande scenografi också utifrån en politisk horisont. Riktningen framåt är ganska svår att se just nu. En sak är dock tämligen säker, vi lära ingenting veta förrän på valnatten om ens då. Det parlamentariska läget är mer ovisst än någonsin. Regeringsfrågan kommer att ältas många gånger om under detta år.
Förhoppningsvis ägnar sig partierna mer åt sakfrågor och idéer än åt spelteorier. Det angelägna för varje demokratiskt sinnat parti måste vara att engagera medborgarna för ett samhällsprojekt, för en idé om framtiden. Den stora utmaningen i Sverige liksom i stora delar av Europa är i grunden att upprätthålla tron på demokratin, tron att det är med politik man förändrar och bygger nytt.
I den läsvärda boken Folkstyret i rädslans tid (Fri tanke förlag) resonerar författarna Olle Wästberg och Daniel Lindvall just om att demokratin just nu är en styrelseform med ganska dåligt självförtroende. Den utmanas av extremism och totalitarism både till höger och vänster. I misstron mot den politiska demokratin gror de auktoritära strömningarna som kan personifieras av en Donald Trump i USA och en Vladimir Putin i Ryssland men också i Sverigedemokraternas och andra rasistiska partiers nationalchauvinism.
Den auktoritära populismen föraktar de demokratiska institutionerna som parlamentarismen, den fria journalistiken, rättsväsendet etc. Föreställningen om en elit som skor sig på folket hamras in och den auktoritära populismens bärande vision är inte framtiden utan dåtiden – drömmen om att återta det som gått förlorat.
Politiskt engagemang som bygger på saknaden av det som varit blir gärna totalitärt och revolutionärt – det vill riva ner det nuvarande onda för att återta svunna tiders ideal. I detta förflutenhetens landskap rör sig konservativa, nationalistiska och auktoritära rörelser. Den liberala demokratins vurm för mänskliga rättigheter, kvinnors rätt, homosexuellas rätt, det kosmopolitiska, internationalism och mångfald får helt enkelt inte plats.
För hundra år sedan, 1918, levde demokratins idéer. I Sverige beslutade man om allmän och lika rösträtt för män och kvinnor (fast den kvinnliga rösträtten infördes först 1921) och en ny tid randades.
Tyvärr vet vi att demokratin är en skör planta som måste vårdas ömt annars kan den lätt förtrampas och vissna bort. 1900-talets demokratiska glädje har flera gånger om förbytts i sorg över totalitarismens framfarter.
”Demokratin blev, och har förblivit, ett undantagstillstånd. Och Sverige blev, och har länge förblivit, ett privilegierat reservat. Här har demokratin uppfattats som självklar”, konstaterade de nya politiska redaktörerna Per Svensson och Amanda Sokolnicki på Dagens Nyheter i sin proklamation på nyårsdagen.
Deras premiärledare handlade just om hoten mot demokratin i vår tid och de fortsätter:
”Så här är läget inför återstoden av 2018: Ryssland är en tsaristisk kleptokrati. USA:s president är ett tyranniskt barn i en sjuttioårig twittrares kropp. Ett främlingsfientligt parti har tagit plats i den tyska förbundsdagen. Polen och Ungern regeras av demokratiföraktande nationalister. Österrikes vicekansler representerar ett parti med rötter i den nazistiska dyn. Storbritannien, ett av demokratins urhem, är på väg att lämna EU.”
I Sverige är det inte mycket bättre, konstaterar DN:s redaktörer och hänvisar till kommande val och Sverigedemokraternas framfarter. I den nya ledarduon har Dagens Nyheter fått en stark socialliberal röst som klarsynt tar död på alla borgerliga förhoppningar om att SD skulle kunna bli ett normalt parti att samverka med.
”…borgerliga opinionsbildare som inbillar sig att Jimmie Åkesson är ett får i vargakläder, villig att låta sig vallas in i den rätta fållan, riskerar att bli brutalt besvikna.”, skriver DN-redaktörerna med en underförstådd passning till ledarsidor som Dagens Industris och Göteborgs-Postens.
Så här i början av året när det mesta ligger som i ett töcken känns det trots allt skönt att den stora liberala tidningen tänker vara en fyrbåk och ta upp kampen mot mörkermakterna.
För Socialdemokratins och arbetarrörelsens del krävs nu ett alternativ till det konservativa förflutenhetens landskap. Budskapet måste bli att framtiden är lockande, inte farlig, att samhället ska bli bättre för alla inte bara några och att de politiska ledstjärnorna heter frihet, jämlikhet och solidaritet.
Måtte 2018 bli demokratins år, inte den auktoritära populismens.
Om vi ska få ordning på europa igen så ska EU snabbt ta och förbjuda Bilderbergsgruppen. Det är nämligen dessa ljusskygga individer som är roten till det mesta eländet på vår kontinent.