Skäms inte för att själen är trasig

På arbetet måste vi kunna tala lika öppet om den psykiska ohälsan som att kroppen värker, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Vi behöver påminna oss om att de som hörs mest i sociala medier inte är flest”

Krönika, Alexandra Pascalidou. 

FACKET FÖR UNGA

Vilse i den fackliga labyrinten

 

Rasmus Carlsson/Lygner. Foto: Jann Lipka.

Snårig väg till facket Påhugg på fabrik, helgerna i butik och kvällarna som diskplockare. Så ser situationen ut för många unga. Ingen fast anställning och jobb inom olika branscher. Arbetsmarknaden har förändrats – men inte fackförbunden.

Så gjorde jag undersökningen

Först skapade jag ett fiktivt CV för Rasmus Carlsson. Jag valde ut ett par vanliga ungdomsjobb – bland annat servitör, marknadsundersökare och fastighetsskötare.

I rollen som Rasmus Carlsson ringde jag sedan till sju fackförbund: IF Metall, Handelsanställdas förbund, Hotell- och restaurangfacket, Fastighetsanställdas förbund, Kommunal, Unionen och Lärarförbundet.

Det gjorde jag i två omgångar. Första gången för att fråga om jag fick bli medlem. Andra gången för att få svar på om jag hade för låg lön på mitt extrajobb.

Totalt ringde jag facken 14 gånger.

77 procent av de som jobbar inom IF Metalls branscher är med i facket.
Hos GS-facket är 73 procent medlemmar.
I Pappers är 97 procent medlemmar.

Lyssna på reportaget:

Mitt första jobb var som fastighetsskötare på Hisingen i Göteborg. Jag rensade rabatter, släpade sopkärl och plockade fimpar.

När jag väl tagit studenten försörjde jag mig på de timmar jag fick. Några dagar på förskolan, två veckor som fastighetsskötare och ytterligare ett par månader inom skolan. En ganska typisk tillvaro för den som fyllt 19 år och precis börjat arbeta. I synnerhet för min generation som mött ett arbetsliv bestående av timvikariat, tillfälliga inhopp, bemanningsanställningar och prov- och säsongsanställningar.

Som timvikarie hade jag inte en tanke på att gå med i facket. Ingen frågade om jag ville bli medlem eller berättade att jag kunde bli det. Ärligt talat visste jag knappt vad facket var. Trots att det var då jag behövde deras hjälp som mest. För min generation är det långt ifrån självklart att gå med i facket, än mindre vilket vi ska välja. När jag föddes 1994 var 77 procent av arbetarna mellan 16 och 24 år med i ett fackförbund. I dag är bara 38 procent medlemmar.

I flera år har det larmats om fackens svårigheter med att fånga upp unga som arbetar inom olika branscher samtidigt. Nya tvärfackliga medlemskap har föreslagits, motioner har skrivits och möten har hållits. Fackförbunden har inte kunnat enas. Så vart ska min generation ta vägen?

Dagens Arbete testade ungas väg till facket i nr 2 2014. Nu har vi gjort om experimentet.

För fyra år sedan genomförde Dagens Arbetes reporter Rasmus Columbus ett experiment för att få svar. Han skapade alter egot Rasmus Carlsson. En ganska genomsnittlig 22-åring som försörjde sig genom att varva jobb i olika branscher. I rollen ringde han till ett par fackförbund och undrade om han fick bli medlem. Hans fråga var enkel: Finns det ett fack för Rasmus?  Vad har hänt sedan dess? Jag bestämmer mig för att göra om experimentet.

Utgångspunkten den här gången är att jag har tre jobb. Ett där jag jobbar tre eller fyra dagar i veckan, ett annat som fungerar som ett komplement och ytterligare ett där jag ibland hoppar in som timvikarie. Alla inom olika branscher, knutna till olika fackförbund. Jag glömmer allt jag lärt mig. Rasmus Carlsson är ung och ny på arbetsmarknaden. Han vet inte särskilt mycket om facket. Sedan ringer jag det första telefonnumret på respektive förbunds hemsida.

– Hej, jag har funderat på att gå med i facket.

Då har du kommit helt rätt, svarar de flesta. De säger att jag ska gå med i det fackförbund vars bransch jag jobbar mest inom. Och trots min röriga arbetssituation är de måna om att jag ska bli medlem. Det är bättre att jag är med i ett fackförbund, än i inget alls.

– Du jobbar alltså mest inom hemtjänsten? säger en kvinna på Kommunal.
– Ja, precis. 60 procent ungefär, svarar jag.
– Då är det Kommunal du ska gå med i, men Kommunal kan inte gå in och löneförhandla för de jobb som du har vid sidan av – eller förhandla om det skulle bli problem med arbetsgivaren.

Jag gör ändå ett försök och berättar att jag har fått problem på mitt restaurangjobb. Kan jag åtminstone få någon typ av råd? Det blir svårt, säger hon. Kommunal kan inte Hotell- och restaurangfackets avtalsområde. När jag i stället ringer dem säger en kvinna i Göteborg:

– Om du skulle få problem med ditt jobb i hemtjänsten är det oftast Kommunal som kan besvara frågor gällande avtalet. Men då är det viktigt att säga: ”Hej, jag är medlem i Hotell- och restaurangfacket, men skulle ni kunna hjälpa mig med några frågor, för jag jobbar extra inom vården?” Att man har ett LO-medlemskap är grunden.

Fackförbunden har kollektivavtal med sin branschs arbetsplatser. De ansvarar för och är experter på sina egna avtal. Det är därför mitt alter egos situation är så snårig.

Men den går att lösa, säger kvinnan i Göteborg. Antingen skriver Hotell- och restaurangfacket en fullmakt till det förbund som äger kollektivavtalet – då kan jag företrädas av deras ombudsmän – eller så företräder de själva mig med hjälp från det andra förbundet. Jag blir osäker. Kollektivavtal? Fullmakt? Ombudsmän? Förhandlingar? Det hela verkar omständligt. Vem är det egentligen som kan hjälpa mig?

 

Jag fortsätter att ringa runt. Nästan alla vill skriva in mig som medlem omedelbart. De är vänliga, svarar på frågor och ger mig råd om de kan. Oavsett om det handlar om deras bransch eller inte. Nu förstår jag: det finns gott om fackförbund för Rasmus Carlsson. Han ska dessutom kunna få hjälp om det uppstår problem inom en annan bransch.

– Eftersom du är vår medlem kan du naturligtvis få hjälp av oss. Det är alltid svårare att få den rätta hjälpen, men om problem uppstår kontaktar vi förhandlingsombudsmännen på Hotell- och restaurangfacket, säger en kvinna på IF Metall när jag nämner mitt restaurangjobb.
– Så ni kan lotsa mig rätt?
– Det är klart, eftersom du är vår medlem. Du står inte utanför om du får problem på en annan arbetsplats.

Allt tycks gå att lösa. Vad som krävs är tid och kunskap. Jag måste veta hur en förhandling går till, vad ombudsmännens roll är och vem som har rätt att företräda mig. Framför allt krävs en förståelse för kollektivavtalens funktion och deras betydelse inom de olika branscherna.

Som 19-åring visste jag inget av detta. I dag är jag journalist på Dagens Arbete. Jag bevakar dagligen de här frågorna. Det är mitt jobb att ringa och få svar. Men hur länge hade mitt alter ego Rasmus Carlsson orkat?

I en motion inlämnad till LO-kongressen 2008 hittar jag en beskrivning av varför unga väljer bort facket: ”För hur väl anpassat är det fackliga medlemskap som vi har att erbjuda till dessa grupper? Utgår inte medlemskapet i många fall ifrån att medlemmen arbetar på en och samma arbetsplats under en längre tid?”

Rasmus Carlsson skulle inte ens ha brytt sig. Det är krångligt, för abstrakt – det angår inte honom. Han tänker som jag själv gjorde. Men det finns undantag. 26-årige Henrik W Pettersson har engagerat sig i facket trots att han aldrig fått en heltidstjänst. Ibland har han behövt ha flera jobb samtidigt för att försörja sig.

– När jag växte upp fick jag bilden av att man jobbar måndag till fredag – eller åtminstone fem dagar i veckan. Men det är inte riktigt så verkligheten ser ut i dag. Man får ta det för vad det är. Det trodde jag inte när jag var i 15-årsåldern.

”Min uppfattning är att det är svårt att få en heltid – och att det är svårt att leva på extratimmar. Du kan behöva ha fyra olika jobb för att sy ihop din vardag”, säger 26-årige Henrik W Pettersson.

Sitt fackliga engagemang fick han hemifrån. Hans pappa var fackombud på ett byggföretag. Men hans egen väg till facket började när han höll på att bli snuvad på en fast tjänst på 75 procent. Efter en provanställning ville arbetsgivaren ge honom ett vikariat. Han blev misstänksam. Hade han inte rätt till en fast tjänst? Ett samtal till facket gav svar: ja.

Nu förstod han vilket stort stöd de kunde vara. En ungdomskurs var nästa steg. Senare har han själv varit fackombud. Och det är viktigt att fackförbunden kan samarbeta, tycker han.

– Samordningen mellan de olika LO-förbunden kunde vara smidigare. Det är min spontana tanke. Jag har baskunskapen som krävs. Men om du inte är insatt, utan bara medlem, kanske du inte vet att du kan kontakta Handels som kopplar över dig till Hotell- och restaurang? Utan den kunskapen kan man känna sig väldigt utlämnad.

Framåt slutet av 2011 var LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin bekymrad.
– Om vi inte fångar upp de här unga människorna när de är som mest oskyddade på jobbet, när de har som mest behov av fackligt stöd, är det då naturligt för dem att gå med i facket den dagen de får en fast anställning?

Frågan var knappast ny. Men det här året hade organiseringsgraden bland unga arbetare slagit i botten och snart var det dags för ännu en LO-kongress. Nu behövdes en lösning. Under ett par månader hade LO genomfört ”Stora resan”, ett projekt där de åkte runt och lyssnade på 100 000 personer för att få svar på varför unga inte går med i facket. En slutsats var att arbetsmarknaden har förändrats mycket de senaste 15 åren, medan facket inte har gjort det.

– Vi diskuterade hur vi ska få unga människor att gå med i facket. För man kanske inte ens jobbar inom en bransch? Utan har påhugg inom Hotell- och restaurang, Kommunal och Handels. Hur ska man då veta vilket förbund man ska gå med i? säger Wanja Lundby-Wedin.

Idén om ett gemensamt ungdomsmedlemskap lyftes. Ett slags introduktion till facket som senare kunde omvandlas till ett medlemskap i något av förbunden. Förslaget fick inte gehör. Men vid kongressen året därpå diskuterades nya typer av medlemskap. En motion pekade på ungas situation: ”Det vanligaste argumentet från unga vuxna är ’Vi är inte med i facket för vi vet inte vart vi ska vara, vi jobbar i många olika branscher samtidigt.’”

I ytterligare en motion uttrycktes det så här: ”En annan orsak kan vara att man upplever det som svårt att gå med och att veta vilket fack man ska gå med i när man ständigt byter arbetsgivare och bransch.”

Roger Berglund, Pappers avdelning 68.

Den skrevs av Roger Berglund och lades fram av Pappers avdelning 68. Han var oroad över att organisationsgraden sjunker, särskilt bland unga. På Holmen paper i Hallstavik träffade han sommarjobbare som berättade att de helt enkelt fick ta de jobb som de erbjöds.

– Folk hoppar mellan olika jobb och olika branscher. Då vet de inte i vilket fack de hör hemma och går inte med alls. Vi tänkte att LO, som normalt brukar hitta lösningar på ganska komplicerade samhällsfrågor, kunde komma med ett förslag om hur vi ska lösa situationen. Men vi är besvikna. Frågan har gått i stå.

Nästa kongress lade de återigen fram motionen och fick avslag. Också det året höjdes röster om svårigheterna med att fånga upp unga. Än i dag finns ingen självklar lösning. En anledning är att debatterna ofta hakat upp sig på själva organisationsfrågan. Vad flera av motionärerna föreslog var att det skulle bli möjligt att vara medlem i LO. Det var inte uppskattat: ”LO är ingen fackförening som organiserar arbetare på arbetsplatsen”, stod det i ett avslag. Att börja skriva in arbetare direkt hos dem skulle riskera att fjärma fackförbunden från arbetsplatserna.

– Det har stoppats varje gång av att förbunden i LO:s styrelse sagt att bara organisationer kan vara med i LO, säger Jonas Ivman, ombudsman på LO med ansvar för samordning av organisering och medlemsvärvning.

– Men när vi får en massa motioner om samma frågor, måste vi fundera på om det inte är dags att komma med ett konstruktivt förslag.

De senaste tio årens motioner vittnar om ett missnöje. Fackförbunden har misslyckats med att anpassa sig till hur den nya arbetsmarknaden ser ut. För fyra år sedan kallade LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson den fackliga organiseringen av osäkert anställda för ”ett jätteproblem” och ”en jätteutmaning”. Men ett ungdomsmedlemskap i LO är fortfarande inte aktuellt.

– Det är en av de hetaste debatterna vi har haft under de senaste tio åren. Men förbunden är inte redo att köpa en sådan lösning. Jag tror att det skulle lösa många problem, men förbunden måste ge oss ett mandat, säger han och fortsätter:

– Jag skulle inte ha något emot att vi i alla fall gjorde ett försök med ett ungdomsmedlemskap i LO.

Men än så länge måste Rasmus Carlsson själv hitta fram till hjälpen. Därför fortsätter jag mitt experiment. Som testperson har jag hunnit välja fack, men jag misstänker att jag har för låg lön på ett av mina extrajobb. För att få svar ringer jag det fackförbund som har hand om den branschens kollektivavtal. Kan de hjälpa mig?

Inte alltid. Unionen hänvisar till det fackförbund som jag är medlem i och Lärarförbundet lämnar inte ut lönestatistik till icke-medlemmar. Alla LO:s förbund berättar däremot vad den lägsta lönen är enligt deras kollektivavtal. För dem verkar det inte vara ett ovanligt problem att ha flera jobb.

När jag ringer Hotell- och restaurangfacket får jag snabbt veta vilken lön jag har rätt till.
– Så om jag ligger för lågt går jag till arbetsgivaren och säger att jag har fått de här siffrorna av dig? Men om det skulle bli problem, då ringer jag till mitt fackförbund Handels? säger jag.
– Då ringer du Handels.
– Och då ska det inte vara några problem att jag är med i fel fack?
– Nej, utan Handels får gå in och företräda oss. Men de kommer att ringa till oss och begära hjälp i sådana fall.

Samtalet sammanfattar min upplevelse. Fackförbunden är tillmötesgående och har stor förståelse för min situation. Men det var aldrig frågan. Själva grundproblemet är ett annat.

När jag som 19-åring arbetade inom skolan var jag ansvarig för en särskilt aggressiv elev. Första dagen pekade en lärare ut honom och jag förväntades veta vad jag skulle göra. Skolpsykologen gav mig ett par råd under en ovanligt stökig gympalektion. Jag blev sittande på bänken. För jag förstod inte. Hur kunde jag hjälpa honom? Vad fick jag göra?

Kunde facket ha hjälpt mig? Som stöd-resurs inom skolan rekommenderas du oftast att bli medlem i Kommunal. Men det är inte självklart. Ibland undervisade jag – innebär inte det att jag borde ha ringt Lärarförbundet? Och veckan därpå skulle jag kanske arbeta som fastighetsskötare igen. Så vart skulle jag ta vägen?

Om jag väl hade bestämt mig för att gå med i facket skulle jag ställts inför ytterligare en gränsdragning: den mellan arbetar- och tjänstemannafack, mellan LO och TCO. En gräns jag inte ens visste fanns.

Nu vet jag vad den innebär. Och jag vet att det inte finns något uppstyrt samarbete mellan organisationerna för att hjälpa dem som rör sig över gränsen. Så även om jag hade blivit medlem i facket, är det inte alls säkert att jag skulle kunnat få hjälp. Men det spelar egentligen ingen roll. För jag gick aldrig med i facket.

Läs mer: DA granskar


rl@da.se

1Kommentarer

Susanne:

Kanske dags att börja organisera efter hur behovet ser ut. Välkommen till verkligheten.

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer på samma tema:

”Det krävs en pragmatisk lösning”

DEBATTMedlemmar med flera olika jobb bör kunna vända sig till vilket fack som helst och få hjälp. Om inte förbunden kan lösa de byråkratiska problem som uppstår kommer facken att dö ut, skriver GS centrala ungdomskommitté.

2

”Det har inte gjorts tillräckligt”

DebattAllt färre unga är med i facket. Det är ett facit på en organisatorisk brist. Ungdomsarbetet måste prioriteras i hela arbetarrörelsen, skriver IF Metalls Centrala Ungdomskommitté.

LO: Klart att vi hjälper varandra

För fyra år sedan kallade LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson organiseringen av osäkert anställda för ”ett jätteproblem”. Men så värst mycket verkar inte ha förändrats.

TCO: Viktigt att vi är flexibla

TCO:s ordförande Eva Nordmark menar att de som är nya på arbetsmarknaden har ett särskilt stort behov av stöd. Därför måste facken kunna anpassa sig och samarbeta.

Facket måste våga förändring

LEDAREDe unga lär sig att facket inte är för dem. Det om något hotar den svenska modellen, skriver Helle Klein.

”Viktigt att vi pratar om de problem vi har”

DA frågade tre unga fackligt engagerade i tre förbund vad som krävs för att fler ska gå med och vad förbunden kan göra för dem som jobbar i flera branscher.

Läs mer från Dagens Arbete:

”Vissa dagar kan jag inte ta mig upp ur sängen”

MÖTE MED”Diskbråck är nästan omöjligt att få igenom som arbetsskada.” Det var förutsättningen som juristen gav Kent Dahlin. 13 år senare fick de ändå rätt.

Coronakrisen

Ferbe om uppdraget som coronasamordnare: Många är fortfarande i chock

DA MÖTERRegeringens coronasamordnare Anders Ferbe tog fram förslaget på korttidsarbete redan före krisen. Aldrig anade han att en pandemi skulle skynda på införandet.

Stor rädsla för corona i skuggsamhället

PerspektivArbetsmiljöverket har stoppat all tillsyn. ”Vi åker inte ens ut på olyckor längre”, berättar en inspektör. Samtidigt fortsätter svartarbetet. Och människor i skuggsamhället är rädda, skriver Elinor Torp.

”Okej med korttidsarbete, bara lönetappet inte blir för stort”

EnkätMånga företag har infört korttidsarbete på grund av coronakrisen. DA frågade fyra industriarbetare: Är du beredd att gå ner i tid och inkomst för att säkra jobbet? 

ABB-facken till attack mot Wallenberg och Gardell

Facken på ABB tycker att beslutet att dela ut 18 miljarder till aktieägarna är provocerande. De varnar styrelsen ”för att dra ner företagets varumärke i smutsen genom att agera oetiskt.”

2

Staten ger företag bidrag även vid uppsägningar

Företag som säger upp personal har rätt att få statligt stöd enligt reglerna om korttidspermittering. Något som upprör IF Metall. ”Själva poängen är att företagen inte ska behöva säga upp”, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

1

Höjda utdelningar – trots krisen

PERSPEKTIVDA:s Harald Gatu minns den bistra krisvåren 2009 då aktieutdelningarna frös inne. I dag slirar börsföretagen på hur det blir.

2

Facket på Scania vill ha korttidsavtal på plats innan helgen

Ingen lösning om korttidsarbete på plats ännu, när Scania meddelar att de stänger ner i Sverige. ”Allt händer så fort och vi har inte alla svar”, säger IF Metall-klubbens ordförande i Södertälje, Michael Lyngsie.

”Nu är tid för solidaritet, inte höga aktie­utdelningar”

DEBATTDet är oerhört provocerande att företag tar del av ett krispaket finansierat av våra medlemmars skattepengar ena stunden för att sedan dela ut vinster till aktieägarna i nästa, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

1

Nu stänger stora delar av industri-Sverige

När fordonsjättar som Volvo Cars, Scania och AB Volvo stoppar produktionen berörs uppåt hundra tusen anställda runtom i landet. 

Korttidsavtal klart på Scania

IF Metalls medlemmar skickas hem från jobbet mellan 25 mars och 13 april, samtidigt som lönerna minskas med 7,5 procent.

GS sluter avtal om korttidsarbete

På onsdagen slöt GS ett central avtal om korttidsarbete med motparterna inom industrin. ”Vi betraktar det här som en tillfällig åtgärd”, säger GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin jobbar för att få fram material till vården

”Vi jobbar dygnet runt”, säger Kristina Bengtsson på ACE Protection, som gör andningsskydd.

Inför coronan är vi alla lika – men industriarbetare kan inte jobba hemifrån

PerspektivDA:s arbetsmiljöreporter Elinor Torp reflekterar över coronasmittan, och listar tre viktiga punkter om din arbetsmiljö i dessa tider.

IF Metall tecknar flera avtal om korttidsarbete

IF Metall har anpassat flera avtal för att regeringens nya förslag om korttidsarbete ska kunna tecknas. Och fler branscher ges nu möjlighet till korttidsarbete.

AB Volvo stänger fabriken i Tuve

Volvo Lastvagnar stänger fabriken i Tuve i Göteborg på måndag och 15 dagar framåt.

Corona – vilka regler gäller vid arbete och sjukdom?

DA reder utEn rad nya regler ska minska smittspridningen och göra det enklare att stanna hemma vid misstänkt sjukdom. Här har vi samlat de viktigaste förändringarna.

Hur har du det? Ge oss en bild!

EfterlysningNu i coronatider får vi på DA hitta andra arbetssätt, och vi behöver DIN hjälp! Berätta hur ni har det på ditt jobb − och skicka gärna ett foto.

Så får du lättast fyr på brasan

DA testar: TändstålEn specialslipad knivrygg är bäst när elden tänds med tändstål. Metallbrickorna som följer med håller inte måttet, enligt de sjöscouter som testat.

Ångesten tog över Tommys liv

LEVA MED DIAGNOSMänniskor är olika, och det är bra, har Volvoarbetaren Tommy Jeansson alltid tyckt. Ändå tvekade han att berätta varför han hela livet känt sig annorlunda.

1

DA GRANSKAR VUXENUTBILDNINGEN

Elever på Lernia: oroliga att vi skadas

VUXENUTBILDNINGSlipdamm, thinnerångor, dålig skyddsutrustning och nästan ingen teori alls. Så beskriver Alicia och andra elever sina skoldagar på Lernias fordonsutbildning i Växjö. Nu befarar Alicia att hon har fått skador för livet.

Lernia: Vi ser över detta och åtgärdar bristen

Lernias rektor i Växjö hänvisar DA till kommunikationschefen Katarina Devell i Stockholm. Här är hennes svar på frågorna om brister på Lernias vuxenutbildning i Växjö.

Foto: David Lundmark

Ett småskaligt hantverk

ÖgonblicketKlockan är 09.47 på Karlskrona lampfabrik.

EU-kommissionens nya ordförande Ursula von der Leyen. Foto: Ludovic Marin, AP

EU:s minimilön – ett hot mot svenska löner

DA reder utEU:s planer på att införa en lag om minimilön kan, i värsta fall, leda till kraftiga lönesänkningar i Sverige.

IF Metalls kongress skjuts fram

IF Metall skjuter upp sin kongress till sent i höst, beslutade förbundsstyrelsen på onsdagen.

Avtal 2020

Pontus Georgsson

Pappers: Slopa aktieutdelningarna

Företagen inom massa- och pappersindustrin bör avstå från aktieutdelningar. Det anser Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson som nu tecknat avtal om korttidsarbete med Industriarbetsgivarna.

Industrin skjuter upp avtalsrörelsen

Facken inom industrin och arbetsgivarna säger ja till att skjuta fram avtalsrörelsen. Även Pappers förlänger avtalet. ”Vi befinner oss mitt i en pandemi. Det är inte läge att bråka om löner och villkor”, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

LO och Svenskt Näringsliv: Förläng alla avtal

LO och Svenskt Näringsliv är överens. Nu uppmanar de alla fackförbund och arbetsgivarorganisationer att skjuta upp årets avtalsrörelse till hösten.

Opo vill skjuta upp löneförhandlingarna

På grund av det osäkra läget i och med Coronakrisen har Opartiska ordföranden bett parterna att skjuta upp förhandlingarna om avtalen fram till den 1 oktober.

”Tre öre mer i timmen. Annars strejkar vi”

Kollektivavtalets dagGideon Hazard kunde knappast förutse vilken historisk betydelse han skulle spela när han krävde tre öre mer i timmen.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.