Debatt Försäkringskassan måste utgå ifrån en faktisk arbetsmarknad för att ge den försäkrade de verktyg som krävs för att kunna utnyttja sin arbetsförmåga. I denna fråga borde det inte finnas några politiska motsättningar. Dagens regler drabbar såväl rik som fattig, skriver Robert Sjunnebo, enhetschef för försäkringsrätt på LO-TCO Rättsskydd.
Om skribenten:
Robert Sjunnebo, enhetschef för försäkringsrätt på LO-TCO Rättsskydd.
Att det finns stora problem med dagens sjukförsäkring kan knappast ha undgått någon. Problemet med dagens debatt kring sjukförsäkringen är att våra ansvariga politiker, oavsett partitillhörighet, inte har någon större kunskap om hur försäkringen fungerar i praktiken.
När den nu vägledande domen kom 2008 hade den dåvarande alliansregeringen hunnit med att införa ett nytt arbetsmarknadsbegrepp. Domen fick därmed inte någon större praktisk betydelse förrän riksdagen tvingade den dåvarande alliansregeringen att återinföra prövningen gentemot ”ett normalt förekommande arbete”. När väl det gjordes hade mycket hänt på Försäkringskassan.
Enligt LO-TCO Rättsskydd är den huvudsakliga orsaken till att det aldrig görs en prövning i enlighet med de tydliga förarbetsuttalanden som finns, att Försäkringskassan på eget bevåg börjat tillämpa den lagstiftning som föreslogs i SOU 2009:89.
I den utredningen föreslogs en arbetsmetod som Försäkringskassan så smått tidigare hade börjat arbeta med. Begreppet medicinska förutsättningar för arbete såg dagens ljus.
Enligt Försäkringskassan är detta en beskrivning av en uppsättning teoretiska krav på förmågor av medicinsk karaktär. Som Försäkringskassan själv beskriver det hela: ”Där Försäkringskassan ser ett spektrum av krav på förmågor, ser Arbetsförmedlingen, en konkret och faktisk marknad av arbetstillfällen”.
Det kan egentligen inte bli så mycket tydligare än så. Försäkringskassan gör inte någon prövning gentemot en konkret och faktisk marknad av arbetstillfällen.
Detta har även medfört en kraftig inskränkning av principen om fri bevisvärdering då Försäkringskassan i mycket strikt formalistisk ordning ställer krav på en beskrivning av diagnos, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning i läkarintygen. Kraven överstiger vida vad som är möjligt för en läkare att observera under den korta tid som står till förfogande.
Varken läkare eller den sjukskrivne har en aning om vilken form av aktivitetsbegränsning som är tillräcklig i Försäkringskassans teoretiska föreställningsvärld. Inte heller Försäkringskassan förmår i våra tvister specificera vilken typ av arbete som gömmer sig bakom deras teoretiska beskrivning av medicinska förmågor.
En rimlig ordning skulle vara att både den försäkrade och läkaren får klart för sig vilken typ av arbete som Försäkringskassan anser att den försäkrade kan utföra. Läkaren har då en reell möjlighet att komplettera sjukintyget.
En sådan ordning skulle även avsevärt underlätta Arbetsförmedlingens verksamhet, då vi i våra ärenden ofta kan konstatera att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kommer till helt olika resultat. Om Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen vid sin bedömning båda utgår ifrån en faktisk arbetsmarknad finns det förhoppningsvis mycket bättre förutsättningar för Arbetsförmedlingen att ge den försäkrade de verktyg som krävs för att kunna utnyttja sin arbetsförmåga.
Från politiskt håll är det förvånansvärt tyst. Visserligen har regeringen aviserat en kommande utredning, men ansvarig minister är mycket försiktig i sina uttalanden om hur försäkringen bör se ut.
Enligt LO-TCO Rättsskydd behövs en ordentlig översyn av sjukförsäkringen som bland annat säkerställer en rättssäker prövning och där kraven på läkarintygen anpassas till hur ett läkarbesök i praktiken går till.
Är det för mycket begärt att en försäkrad som får sin sjukskrivning ifrågasatt ska få veta i vilken typ av arbete/arbeten som Försäkringskassan anser att arbetsförmåga finns? Hur ska annars en försäkrad kunna föra relevant motbevisning?
I denna fråga borde det inte finnas några politiska motsättningar. Dagens regler drabbar såväl rik som fattig samt tjänsteman och arbetare. Det är nu hög tid att reparera en sjukförsäkring som gått sönder. Risken är annars stor att förtroendet för den allmänna sjukförsäkringen undergrävs och att det för många framstår som rationellt att istället hitta en privat försäkringslösning.
Robert Sjunnebo
Enhetschef, LO-TCO Rättsskydd
Det här är ett debattinlägg med anledning av vår granskning Ing-Britt tar striden för din sjukpeng.
Minns ni den förra valrörelsen och begreppet den bortre parentesen? Efter 360 dagar skulle cancersjuka utan hopp om ett fortsatt liv få sina sista dagar fyllda med ekonomiska bekymmer eftersom de blev utkastade ur sjukförsäkringssystemet. Under den senaste mandatperioden har i praktiken den bortre parentesen inte avskaffats utan istället flyttats fram så att nu hamnar sjuka i ekonomisk misär efter 180 dagar. Några exempel ur min vardag som fackföreningsordförande.
Medlem X blir sjukskriven för “utbrändhet” på 100%. Efter ett intensivt arbete från fack, företag och företagshälsovård med att hitta en arbetsplats som skulle kunna fungera, så kan medlemmen börja sin resa tillbaks till arbetslivet och livet överhuvudtaget. I början så kan X jobba 25% men kan så småningom öka arbetstiden, men under tiden tickar försäkringskassans klocka på så när medlemmen har börjat arbeta 75% och alla inblandade parter ser en lyckad rehabilitering framför sig, då kommer knivhugget i ryggen. Försäkringskassans regler om att man efter 180 dagar skall prövas mot arbetsmarknaden, ställer en människa som nyss sov 18 timmar per dygn för att kunna jobba 2, utan försörjning på en ¼ del av sin tid. Och trots att jag inte är medicinskt utbildad vet jag att diagnosen “stressrelaterad depression” inte blir bättre av att man utsätts för oro över sin ekonomiska situation eller oro om man kommer att få behålla tryggheten i den anställning man har.
Ett annat exempel, medlem Y drabbas av stroke i hjärnan, och efter att den “medicinska” rehabiliteringen är klar skall Y slussas tillbaka till arbetslivet men efter en liten tid så har försäkringskassan 180 dagar passerat och Y får veta att det inte kommer att komma några mer pengar från sjukförsäkringen. I det “finstilta” på beskedet står det att om man inte är nöjd med beslutet kan man överklaga. Hur har dom tänkt, en människa som inte får köra bil pga av koncentrationssvårigheter, skall på ett övertygande juridiskt sätt bestrida Försäkringskassans regelverk, annars väntar 0 inkomst och ekonomisk misär. Är det så vi skall bota sjuka i Sverige idag.
Andra exempel är när vårdköerna gör att, i väntan på operation, tvingas folk att arbeta fullt ut och försämra chanserna till ett lyckat resultat. 180 dagar är inte särskilt lång tid och behöver man operera en utsliten axel så får man först vänta i vårdkön och sedan när man opererats så är det inte många dagar kvar med ersättning när operationsärren skall läka ihop och muskler skall tränas upp.
Frågan man ställer sig är sjukförsäkringssystemet till för att hjälpa under tiden man är sjuk eller är det till för att stjälpa? Att det här skulle ha ekonomiska orsaker och att vi inte har råd med en sjukförsäkring som på ett humant sätt skulle hjälpa människor tillbaka till ett friskt liv
är en lögn. Det finns inte en påse pengar av en viss storlek som skall räcka till sjukförsäkringen, utan det hänger på hur politikerna vill fördela pengarna.
Det är mina medlemmar som inte får sjukpenning, för att villaägare i Danderyd och Täby skall få bidrag till altanbyggen och städhjälp.
I höst är det val och jag vill uppmana dig som skall avgöra Sveriges framtid vid valurnan.
Ta reda på om det parti som du tänker stödja, vill att människor skall ha en rimlig chans att ekonomiskt klara av en sjukdomsperiod eller om bidrag till de rikaste är viktigare.
Thomas Nilsson
Ordförande Pappers avd 111 Grycksbo
Är det ingen som förstått att detta är ett sofistikerat sätt att rensa ut de sjuka och svaga i samhället och gömma sig bakom olika formuleringar som beskrivs ovan.
Vi har sett detta historiskt men då har det varit mera direkt och man har kunnat identifierat detta.
Det är en mycket farlig väg man är inne på och konstigt att det inte uppmärksammas mera.
Jag mår ännu sämre har ingen inkomst sen den 5 dec 2017. Har skickat läkarintyg m.m. Nu har jag fått diskbråck och min mor gått bort, så jag känner ingen trygghet i min situation. Såhär får det inte gå till, vad ska jag leva av? Har betalat skatt jämt, till vad?
Håller helt med Åke, socialdemokraternas dolda agenda att rensa ut sjuka och funktionsnedsatta. Socialdemokraterna börjar nu lyckas man har tagit bort LSS och 700 personer står utan assistans och 116 personer per dag blir utförsäkrade. Tror inte att man kan lura väljarna en gång till.
Ja det låter ju bra allt som skrivs men vad spelar det för roll när försäkringskasse läkaren ändå anser att man inte är tillräckligt sjuk fast man har läkar intyg på läkarintyg från specialiserade på området tex reumatologi? Jag är drabbad. FK drog in min sjukpenning eftersom att läkaren sjukskrev mig längre än ett år och då spräckte jag planen som FK upprättat, utan min vetskap. Så nu jobbar jag så länge kroppen håller. Detta är ett ohållbart ekorrhjul. Hur mycket ska man orka med när man ska motbevisa en självklarhet, att man är sjuk och inte kan jobba mer än 50 procent? Och jag har den mest vanliga yrket på arbetsmarknaden, inom vården.
Håller med dig. Ännu värre är När F-kassan bidrar till sämre hälsa o flera sjukdomar. Lyssnar inte på läkaren och deras intyg. Man vet inte hur och vad man ska göra…
Jag var med om en arbetsolycka som narkossköterska och skadade ryggen 1997. Jag fick bara gå till FHV som inte skickade på röntgen. 6 år senare gjordes det äntligen, visade diskbråck som måste opereras. Det gick åt helvete fel. Lever med svår kronisk nervsmärta sedan 2004 p g a detta. Har fått invaliditetsintyg på 50% av smärtläkare 2006 men det gäller inte längre säger FK. Efter bröstcancer och flera andra ”sjukdomar” genomgick försäkringsmedicinsk utredning på FK:s begäran. ”Ej rehab.bar” skriver läkaren men kan jobba 100% anser FK nu. Kastar skattepengar i sjön! Och hart när omöjligt få sjukersättning. Oroar mig för min omyndiga dotter, ska jag kastas ut i kylan och med mig dottern som går i gymnasiet? Regeringen hycklar om att alla barn ska klara gymnasiet. Hur då för alla de som är hemlösa, 15.000 barn/unga.
I denna fråga borde det inte finnas några politiska motsättningar. Dagens regler drabbar såväl rik som fattig, skriver Robert Sjunnebo, enhetschef för försäkringsrätt på LO-TCO Rättsskydd.
Så säger LO-TCO, men jag kan berätta att jag hellre är rik och sjuk, än fattig och sjuk.
Det är nog alla andra också som har skador eller allvarlig sjukdom som man har. Pengar gör dig inte friskare, men du kan köpa mediciner utan att känna att du behöver avstå från något annat.
Därför får den fattigare ett sämre liv ur alla aspekter.
Den som påstår att pengar inte är allt har aldrig varit fattig på riktigt!
Du är rolig du Thomas Nilsson, vilket parti ska vi rösta på ?
Magdalena Andersson sade efter förra valet att ”man kan ju inte uppfylla alla vallöften”.
Ska vi chansa och rösta på sossarna ? Eller har du något bättre förslag ?