Debatt För att få ner kostnaderna för sjukpenningen kan man jobba med att förebygga ohälsa och satsa på rehabilitering för de som drabbas. Eller så kan man göra som nu: börja i fel ände och friskförklara de som inte kan jobba. Det är ovärdigt, skriver Tomas Lundmark, ombudsman för IF Metall Södra Västerbotten.
Om skribenten
Tomas Lundmark är ombudsman för IF Metall Södra Västerbotten.
En stelbent lagstiftning, en orubblig och känslolös bedömning från Försäkringskassan samt en fantasibeskrivning av svensk arbetsmarknad. Där är huvudingredienserna i det hopkok som kännetecknar sjukförsäkringen. De som tydligast får en släng av sleven är de som av ohälsa inte klarar av ett arbete hos sin arbetsgivare.
Det senaste året har de indragna sjukpenningarna eskalerat i en oacceptabel takt. Vi träffar flera medlemmar i IF Metall som vittnar om hur Försäkringskassan oresonligt och omotiverat drar in sjukpenningen. Man anser att de sjukskrivna helt plötsligt är arbetsföra och då har de inte rätt till sjukpenning. De som får utstå denna hantering förvisas till Arbetsförmedlingen eller tillbaka till sin arbetsgivare. Vi kan tydligt se desperationen hos de drabbade. Den ångest som de ofta får av Försäkringskassans handläggning bidrar inte till att öka arbetsförmågan. Tvärtom så försämras den sjukdomsbild som redan finns.
Regeringen har satt som mål att till utgången av 2020 ska det så kallade sjukpenningtalet vara nere på 9 dagar i snitt per försäkrad och år. Från 2017 har det stadigt minskat och i januari 2018 låg det på 10 dagar. Med den minskningstakten som varit det senaste året kommer målet att uppnås två år tidigare, redan vid årsskiftet 2018/2019, enligt Försäkringskassan.
Men då borde ju alla jubla över att sjukvården och arbetsgivarna varit så framgångsrika i sitt rehabiliteringsarbete och så många återfått sin arbetsförmåga. Fast riktigt så är det inte. Försäkringskassan konstruerar fiktiva arbeten på arbetsmarknaden och hävdar sedan att de sjukskrivna kan jobba i dessa låtsasjobb.
Nu är det inte själva faktumet att en person är sjuk som styr rätten till sjukpenning. Utan ifall det finns en arbetsförmåga trots besvären. Om jag har en arbetsförmåga ”i ett normalt förekommande arbete”, så har jag inte rätt till sjukpenning efter 180 dagar.
För att kunna bedöma min arbetsförmågan måste man känna till två saker. Dels den medicinska statusen, men också vilka arbeten som normalt förekommer på arbetsmarknaden.
På IF Metall har vi otaliga fall där Arbetsförmedlingen – som borde känna arbetsmarknaden bäst – hävdar att det inte finns existerande arbeten för en sjukskriven, men då säger Försäkringskassan att det gör det visst. Så länge som frågan inte avgörs i domstol så har Försäkringskassan monopol på att bedöma arbetsförmågan. Då spelar det ingen roll vad jag själv, min läkare, min arbetsgivare eller Arbetsförmedlingen har för uppfattning.
Att förklara den så kallade rehabkedjan som infördes 2008, måste vara den mest hopplösa pedagogiska utmaningen i svensk lagstiftning. Den föreskriver att rätten till sjukpenning avgörs av hur länge du har varit sjukskriven, inte om du har blivit friskare.
Inför valet 2014 hävdade Socialdemokraterna att ”den som är sjuk ska kunna koncentrera sig på att bli frisk och inte behöva oroa sig för att bli utförsäkrad. Alla ska ha rätt till rehabilitering”
Hur går det med rätten till rehabilitering? Den enda rätt den sjuke har idag är rätten att bli ifrågasatt och misstänkliggjord.
Trots att samma lagstiftning gällt i tio år så ser vi en dramatisk förändring i Försäkringskassans hantering och bedömning sedan målet om sjukpenningtalet sattes hösten 2015. De indragna sjukpenningarna fördubblades året efter. I november året efter började man till och med dra in sjukpenningarna retroaktivt. Under 2017 tredubblades antal sjukärenden hos LO TCO Rättsskydd.
Vi har otaliga vittnesmål om hur målmedvetet, kompromisslöst och obevekligt Försäkringskassan agerar. Är det bara slumpen som gör att denna hantering råkar sammanfalla med målet om sjuktalet?
För att få ner sjukpenningtalet måste man först vidta åtgärder för att förebygga att människor drabbas av ohälsa. Sen måste man också tillsätta resurser för att rehabiliteringsarbetet ska bli effektivare. Vidare måste också insatser göras för att Landstingen ska kunna korta ner väntetider och öka tillgängligheten hos mottagningarna. Nu har man i stället börjat i fel ända genom att friskförklara de som inte kan jobba. En hantering som både är ovärdig och kränkande mot de som drabbas av ohälsa.
Tomas Lundmark är ombudsman för IF Metall Södra Västerbotten.
Det här är ett debattinlägg med anledning av vår granskning Ing-Britt tar striden för din sjukpeng.
Stort tack Tomas, du beskriver mycket bra hur det ser ut i verkligeheten, och att avslagen ökade enormt 2015. Efter att man läst artikeln framgår det tydligt att det är regeringens styrning av försäkringskassan som resulterat i alla avslag.
Tack för dom sanna orden. Sjukförsäkringen går på pluss, hittils ca 90 miljarder och ändå får inte dom sjuka vara sjuka – nej otryggheten ska bota alla slags sjukdomar. Så ruttet är samhället, fyf__…
Så sant, sjuka ska kunna känna trygghet och inte som det är nu, stå både utan inkomst o trygghet. Det finns ingen välfärd nu, ändring snarast. Vi vill ha vår rätt tillbaka NU.
Vart är Sverige på väg? Det är trots allt 40-talisterna och 50-talisterna som har byggt upp Sveriges välfärd och se hur vi som blir för sjuka och inte kan klara av att arbeta mer mister sin sjukpenning efter 180 dagar trots läkarintyg. Det är skandal. Undrar om det är lönt för våra ungdomar att arbeta inom de tyngre arbetena. Utan vi som utför de tyngre arbetena såsom lokalvård på dagis mm kommer Sverige att stanna.
Jag är 64 år , industriarbetare ,opererat ryggen ,operation gick inte so bra , nu efter 180 dagar utförsäkrat ! FK vill att jag går till arbetsförmedlingen !!! Hur ska jag överleva ?!