Jämställdhetskampen börjar på arbetsplatsen
8 mars, 2018
Skrivet av Helle Klein
”Det är på arbetsplatserna det händer”, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson som bjudit in till frukostsamtal om jämställdhet i dag på Internationella Kvinnodagen. IF Metall har i år ett nationellt tema för sitt fackliga arbete: Kvinnors situation i industrin.
#metoo-rörelsen blev en väckarklocka för i princip alla samhällssektorer. Locket kunde lyftas och decennier av tystnadskultur kunde brytas. Plötsligt vågade kvinnor berätta om trakasserier, förnedring, diskriminering och ojämställdhet.
”Vi gjorde en medlemsundersökning som visade att sex av tio unga kvinnor inom industrin har känt sig utsatta på jobbet”, berättar Nilsson.
Men efter #metoo behöver samtalet fördjupas. Arbetslivet är helt centralt för att komma tillrätta med skeva patriarkala attityder och faktiska orättvisor som att kvinnor fortfarande har de sämsta arbetsmiljöerna och lägsta lönerna.
Svend-Erik Mathiassen, professor i arbetshälsovetenskap vid Högskolan i Gävle, påpekar att forskningen tydligt visar att det är kvinnor som i högre utsträckning drabbas av belastningsskador än män. Detta även om kvinnorna har samma yrke och jobbar i samma bransch som männen. På en och samma arbetsplats får kvinnorna de monotona, repetitiva jobben medan männen får mer variation.
”Dessutom är ofta de tekniska hjälpmedlen utformade efter en genomsnittlig man. Det innebär att verktygen ofta kan försvåra för kvinnor än underlätta”, säger Mathiassen och efterlyser en mer jämställd ergonomi.
Han får medhåll av Marianne Sund, klubbordförande på Berendsen i Ockelbo. Hon arbetar inom tvätteribranschen som hör till de mest kvinnodominerade arbetsplatserna i industrin. Där är belastningsskadorna ett stort problem.
”Det är våra handleder som tar stryk för alla jobb vi hänvisas till innebär monotona rörelser för just händer och armar”, berättar Sund.
Hon är dock en stridbar fackkämpe som övertygat sin arbetsgivare om att kvinnor minsann också kan sköta de där maskinerna som männen ofta får sköta och göra de där jobben som alltid männen får ta hand om.
”Marianne, du kan väl inte tro att alla kvinnor är som du”, sa hennes chef till henne. Men hon gav sig inte. Dessutom var hon med i förhandlingsdelegationen i avtalsrörelsen och drev fram det strejkvarsel som gjorde att arbetsgivaren IKEM fick gå med på bättre villkor.
”Vi ökade organisationsgraden rejält i samband med det”, säger Marianne och får applåder av publiken.
En som också driver jämställdhetsfrågorna är Thomas Karlsson, klubbordförande på SSAB i Luleå. Till skillnad från Marianne Sund arbetar han på en klart mansdominerad arbetsplats.
”Men för industrin är det en överlevnadsfråga att få in fler kvinnor och då måste man bryta ojämställda attityder och komma tillrätta med arbetsmiljöproblem och trakasserier som drabbar kvinnorna”, resonerar Karlsson.
På SSAB i Luleå har de nu börjat anställa alltfler kvinnor och dessutom har de fått sin första kvinnliga driftledare, berättar Karlsson.
”Vi har kört jämställdhetsutbildningar för kvinnor som ett led i att stötta dem i arbetet men nu är det nog dags att utbilda männen också. Det handlar om att bryta attityder”, säger Karlsson.
Stefan Wiberg som tidigare arbetade med arbetslivsfrågor för IF Metall men numera är chef för arbetsplatsutveckling inom Prevent påpekar vikten av att fack och arbetsgivare arbetar ihop för bättre arbetsorganisation och arbetsmiljö.
Intressant nog berättar Wiberg att just jämställdhetsutbildningar har de knappt ägnat sig åt inom Prevent för arbetsmarknadens parter har inte efterfrågat sådana. Förhoppningsvis har detta nu förändrats genom #metoo. Det feministiska fackförbundet IF Metall har en läxa att göra liksom arbetsgivarna. Jämställdheten är en av de viktigaste delarna i skapandet av ett hållbart arbete.
Frukostseminariet visar att det just nu händer mycket inom IF Metall som handlar om att förbättra kvinnors arbetssituation. Jämställdhet måste bli en del i arbetsmiljöarbetet och i grunden är det en utbildningsfråga. Ambitionerna är höga och det finns mycket kvar att göra, men med lokala fackliga förtroendevalda som tvätteriarbetaren Marianne Sund och stålverksarbetaren Thomas Karlsson kan verklig förändring ske.
Det känns hoppfullt.