Industriarbetarnas tidning

Lagen ger sjuka rätt till a-kassa

21 mars, 2018

Skrivet av

Illustration: EMMA HANQUIST
Illustration: EMMA HANQUIST

Tjänstledigt Har du fått sjukpenningen indragen eftersom Försäkringskassan anser att du är frisk nog att ta ett annat arbete? Be om tjänstledigt. Då kan du ha rätt till a-kassa trots att du redan har ett jobb.

Krav att du inte klarar jobbet

Sedan den 1 januari 2009 finns ett undantag som gör att du kan behålla jobbet och samtidigt få a-kassa. Kraven är att du av hälsoskäl varken klarar av ditt tidigare eller ett annat arbete hos arbetsgivaren och att Försäkringskassan har bedömt att du kan söka ett annat arbete.

Du behöver läkarintyg

Du kan då be om tjänstledigt och få a-kassa medan du tillfrisknar eller överklagar Försäkringskassans beslut. Men du måste skriva in dig på Arbetsförmedlingen och aktivt söka jobb – dessutom behöver du ett läkarintyg som styrker dina besvär. Det krävs också att arbetsgivaren har tagit ansvar för din rehabilitering. Facket kan hjälpa dig att reda ut det.

Uttryck dig på rätt sätt

Tänk på att det enligt Försäkringskassans bedömning finns ett jobb som du ska klara av, även om du inte tror det själv, påpekar Tomas Lundmark, försäkringshandläggare på IF Metall Södra Västerbotten.
– Och då måste du ha den inställningen när du går till Arbetsförmedlingen: ”Jag har ingen aning vad jag kan göra, men jag är beredd att ta ett jobb.” Det är viktigt att du uttrycker dig rätt.

Viktigt att skydda SGI

Om du har överklagat Försäkringskassans beslut och det visar sig att du trots allt har rätt till sjukpenning, måste du betala tillbaka pengarna från a-kassan. Sköt kontakten med Arbetsförmedlingen för att skydda din sjukpenninggrundande inkomst, SGI. Den påverkar nämligen storleken på din framtida sjukpenning.

Större chans till ersättning

Efter tre månader utan sjukpenning prövas du åter från dag ett hos Försäkringskassan. Det innebär att du bedöms mot ditt vanliga arbete igen och därmed har större chans att få ersättning.

Du läser nu artikel 2 av 24 på temat Vad är ett vanligt jobb?

Hon tar striden för din sjukpenning

13 april, 2018

Skrivet av

Hennes man har sagt att hon borde sätta in papperna från rättsprocessen i en pärm. Men de hamnade här i stället: i ett gammalt ölflak. Foto: David Lundmark.

När du varit sjukskriven i ett halvår kräver Försäkringskassan att du ska ta ett ”normalt förekommande arbete” på heltid. Men efter 20 år med samma lag vet fortfarande ingen vad det betyder. Ing-Britt Vikström tänker tvinga fram ett svar: vad är ett vanligt jobb?

Sjukpenning eller sjukersättning?

Sjukpenning betalas ut om din arbetsförmåga är tillfälligt nedsatt på grund av sjukdom.

Sjukersättning, tidigare kallad förtidspension, får du när det är troligt att du aldrig mer kommer kunna arbeta på grund av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning.

Så här fungerar det om du blir sjuk

Om du blir sjuk betalar din arbetsgivare sjuklön de första 14 dagarna. Sedan måste du söka sjukpenning från Försäkringskassan.

Dag 1–90

Fram till dag 90 har du rätt till sjukpenning om Försäkringskassan bedömer att du varken kan utföra ditt vanliga arbete eller något annat som arbetsgivaren tillfälligt kan erbjuda dig. Det kan också bli aktuellt att anpassa arbetsuppgifterna för att du trots allt ska kunna gå till jobbet.

Dag 91–180

Efter dag 90 ska Försäkringskassan ta reda på om du kan ta ett annat arbete hos arbetsgivaren. Finns inget sådant har du rätt till sjukpenning. Under dessa tre månader har du också rätt att vara ledig för att pröva om du klarar av ett annat jobb.

Efter 180 dagar

Nu ser Försäkringskassan till hela arbetsmarknaden och bedömer om det finns ett jobb någonstans i landet som du skulle klara av, ett så kallat ”normalt förekommande arbete”. Om det gör det har du inte längre rätt till sjukpenning.

Det gäller däremot inte om det är sannolikt att du kan gå tillbaka till ditt vanliga jobb inom kort eller om det kan sägas vara ”oskäligt” att göra en bedömning mot hela arbetsmarknaden.

Natten har varit svår i huset vid den frusna sjön Lidträsket tre mil norr om Skellefteå. Ing-Britt Vikström har inte kunnat sova och varit uppe under natten och eldat i kaminen. Nu har hon vilat hela morgonen för att orka med det sena arbetspasset på Coop. Händerna gör ont. Hon sköljer ner en värktablett med vatten.

Hon borde egentligen söka ett annat arbete, det säger i alla fall Försäkringskassan. Efter 180 dagars sjukskrivning ansåg man att hon var frisk nog att ta ett så kallat normalt förekommande arbete på heltid. Men det orkar hon inte. Hennes artros har blivit värre de senaste åren och numera arbetar hon bara halvtid i butiken. Att hon klarar ens det beror på att hon får mycket hjälp av arbetskamraterna. I slutet av februari sökte hon återigen sjukpenning. Men i väntan på besked har hon tjänstledigt och får a-kassa.

Det är märkligt, tycker hon. För det är ju inte som att det inte syns. Händerna är märkbart stela och fingertopparna krökta. Hon hämtar ett gammalt Pripps Blå-flak från sovrummet.

”Jag har då aldrig ens tänkt att jag skulle ge upp. Men jag känner mig nästan som en bluffmakare när jag hör om människor som har cancer men ändå får avslag.”

Häri finns historien om de senaste åren: läkarintyg och överklaganden, spåren av en rättsprocess mot Försäkringskassan som hon har drivit hela vägen till Högsta förvaltningsdomstolen. Fram tills nyligen visste hon varken hur sällsynt det är att få sitt fall prövat eller att detta blir avgörande för hur lagen ska tolkas i framtiden.

Klockan är två, om en timme ska hon sitta i kassan på Coop i Skellefteå. Därefter charken, sedan en del städning. Hon får se hur mycket hon orkar i dag. I hallen drar hon på sig tjocka vantar – värken i händerna förvärras av kylan – och går ut för att skrapa bilen. Medan hon borstar bort snön från bakrutan säger hon:

– Jag har då aldrig ens tänkt att jag skulle ge upp. Men jag känner mig nästan som en bluffmakare när jag hör om människor som har cancer men ändå får avslag.

I juni är det tre år sedan hon fick sjukpenningen indragen. Nu kvarstår bara det sista avgörandet. Hennes överklagande är ett av två fall som ska ge svar på en fråga som har lämnats obesvarad i över 20 år: Vad är egentligen ett vanligt jobb?

Sedan 90-talet har den politiska ambitionen varit att sänka kostnaderna för sjukförsäkringen. 1997 skrevs begreppet normalt förekommande arbete in i lagen av Göran Perssons socialdemokratiska regering. Men det slogs aldrig fast vilka arbeten som skulle inkluderas i begreppet eftersom arbetsmarknaden förändras över tid.

Drygt tio år senare skulle sjukförsäkringen stramas upp ytterligare. Alliansregeringen införde 2008 den så kallade ”rehabiliteringskedjan”, bestämda tidsgränser i sjukförsäkringen. Nu blev Försäkringskassan tvungen att pröva alla sjukskrivna – med ett fåtal undantag – mot alla normalt förekommande arbeten efter 180 dagars sjukskrivning. Möjligheten att ta hänsyn till ålder, utbildning, tidigare yrke och bostadsort ströks helt. Framöver skulle bara det rent medicinska gälla.

”Försäkringskassan kan inte få köra över alla. De tror inte att man ska våga eller orka överklaga.”

Fortfarande visste ingen vilka jobb som kunde sägas vara vanliga på den svenska arbetsmarknaden. Så vad skulle Försäkringskassan pröva emot? Politikerna var rådvilla. I ett försök att slippa osäkerheten ersattes normalt förekommande arbete av en ny, men snarlik formulering, i lagen. I fortsättningen skulle prövningarna göras mot ”arbete på den reguljära arbetsmarknaden”.

Inget av uttrycken har fungerat som det var tänkt. ”Båda begreppen lider av problemet att de är svåra att tillämpa och att gränsen för ersättning kan vara svår att förstå”, konstaterade alliansregeringen i en proposition. Och efter omfattande politisk diskussion återinfördes den äldre formuleringen 2012.

Sex år senare är det alltså uttrycket normalt förekommande arbete som läkare, handläggare och jurister måste brottas med. Så också Ing-Britt Vikström.

Efter 180 dagars sjukskrivning fick hon, trots sin artros, ett brev där det stod att hon kunde söka ett annat jobb på heltid. En handläggare på Försäkringskassan föreslog att hon kunde sitta i möten. Andra idéer: någon typ av övervakande arbete eller ett som i huvudsak kan utföras över telefon. Hennes läkare har flera gånger konstaterat att hon har svårt med finmotoriken, till exempel med att plocka sedlar och mynt eller skala potatis – och att hon därför bara kan arbeta halvtid oavsett arbete. Att byta jobb kändes aldrig realistiskt. Hon bestämde sig för att vägra.

– Första gången hjälpte mitt fackombud mig att överklaga. Hon skrev att ”Jag överklagar härmed det här beslutet.” Då tänkte jag att det kan jag skriva själv, och därefter har jag också gjort det. Jag har skrivit precis vad jag tycker och sedan skickat in överklagan.

Timmarna före eftermiddagspasset på Coop behöver Ing-Britt Vikström vila för att orka. ”Jag har tittat på tv och ätit lunch – jag försöker undvika att göra för mycket. Annars klarar jag inte jobbet.” Foto: David Lundmark.

I förvaltningsrätten vann hon. Enligt dess bedömning ”ställer ett arbete där händerna knappt kan användas krav på anpassning både avseende arbetstempo och arbetsuppgifter”. Därför kunde det inte sägas vara normalt förekommande. Kammarrätten tyckte å andra sidan att den typen av jobb visst är vanliga på arbetsmarknaden. Hon ansågs kunna utföra arbeten som inte ”ställer krav på finmotorik eller god handstyrka”. Ing-Britt Vikström förlorade.

– Men jag kan ju inte bara lägga mig ner platt. Jag brukar säga att jag har ett drag av mamma, att jag är lite tjurig. Försäkringskassan kan inte få köra över alla. De tror inte att man ska våga eller orka överklaga.

Att hon nu får sitt mål prövat av Högsta förvaltningsdomstolen är anmärkningsvärt eftersom det sedan tidigare finns en dom från samma domstol. I den slogs det fast att ett normalt förekommande arbete ska vara ett vanligt heltidsarbete som inte kräver någon särskild anpassning. Det var den domen förvaltningsrätten hade i åtanke när man dömde till hennes fördel.

– Att man släpper upp två mål så här kort efter det tidigare avgörandet 2008 väljer vi att tolka som att man inte tycker att det har blivit som domstolen tänkte sig. Annars hade det inte funnits någon anledning att ta upp dem, säger Robert Sjunnebo på LO-TCO Rättsskydd som numera företräder Ing-Britt Vikström.

*Exempel på övriga fall: skador på hjärtat, nerver, lungor, hörsel och i samband med graviditet. Grafik: Josef Molin.

Att du är sjuk innebär inte nödvändigtvis att du måste vara sjukskriven. Vad Försäkringskassan bedömer är om din arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdomen – och i så fall i vilken omfattning. Om den är nedsatt med minst en fjärdedel har du rätt till sjukpenning.

Arbetsförmågan är alltid relativ – det ställs andra krav på en svetsare än på en pilot – och för att den ska kunna fastställas måste det framgå vilka krav som finns i ett visst arbete. Ju tydligare krav, desto lättare bedömning.

Men när det ska prövas om en sjukskriven kan utföra ett normalt förekommande arbete är det inte ett konkret arbete, som svetsare eller pilot, utan ett hypotetiskt eller tänkbart sådant. Det är åtminstone så Försäkringskassan tolkar lagen. Ansvaret ligger dessutom på den sjukskrivna. Det är du som måste bevisa att du inte klarar av ett vanligt arbete. Så här kan det låta i ett utlåtande:

”Utifrån de uppgifter som framkommer i de medicinska underlagen bedömer Försäkringskassan att din arbetsförmåga inte är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom i förhållande till normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden som är fysiskt lätta och där du inte behöver lyfta eller belasta armarna.”

Forskningen på området visar att i princip alla inblandade har svårt att förstå formuleringen. Försäkringskassans handläggare, sjukskrivna och inte minst svenska domstolar – många domskäl saknar helt resonemang om vilka arbeten som skulle kunna sägas vara normalt förekommande.

Även Försäkringskassans jurister är osäkra. De skriver i ett yttrande i Ing-Britts mål att ”varken lagtext, förarbeten eller praxis ger någon tydlig vägledning om vilka arbeten som kan bedömas vara normalt förekommande på arbetsmarknaden”. Ändå menar de att hon är frisk nog. LO-TCO Rättsskydd gör en annan tolkning.
– Vi menar att det framgår av lagens förarbeten att det ska göras en faktisk jämförelse mot en viss typ av arbete. Och man måste förstå vilken typ av arbete det är, annars kan man inte göra den här prövningen. Det skulle vara ett stort steg framåt om Försäkringskassan skulle behöva ange vad man kan jobba som, säger Robert Sjunnebo.

Försäkringskassans rättschef Eva Nordqvist svarar via mejl: ”Att det kan bli tydligare hur begreppet ska tillämpas är inte detsamma som att vi inte har något att gå efter i dag. Vår tillämpning följer lagtexten, förarbetsuttalanden och Högsta förvaltningsdomstolens dom från 2008.”

”Mamma och pappa hade artros i lillfingret och båda mina systrar har det. Så fort någon av mina flickor får ont i ett finger säger de ’jävla mamma’ och blir oroliga”, säger Ing-Britt Vikström. Foto: David Lundmark.

För Ing-Britt Vikström har det varit en lång process. Men nu ska det avgöras. Efter 20 år av oenighet och missförstånd ska Högsta förvaltningsdomstolen under året återigen slå fast vad som kan sägas vara ett vanligt arbete i Sverige 2018.

– Jag tycker det är fel av Försäkringskassan. Att inte ens kunna precisera vad jag ska kunna göra – det är det första de ska klara av. De gömmer sig bakom luddiga lagtexter, säger Ing-Britt Vikström.

Du läser nu artikel 3 av 24 på temat Vad är ett vanligt jobb?

Finns det ett jobb åt Ing-Britt?

13 mars, 2018

Skrivet av

Ing-Britt Vikström vägrades fortsatt sjukpenning, nu har hon drivit sitt fall till högsta instans.  Hon anses kunna ha ett heltidsarbete som varken ”ställer krav på finmotorik eller god handstryka”. Finns de jobben? DA frågade ett antal personalchefer.

”Min bild är att ett fåtal sådana jobb finns. Men det är inga som vi rekryterar till utifrån. De tillsätter vi internt om någon – av en eller annan anledning – tillfälligt, eller permanent, behöver en anpassning. Det kan vara lite allt möjligt – men vår verksamhet bygger på fysiskt arbete, så är det.”
Maria Ronold, HR-ansvarig för produktion och logistik på Scania.

”Vi har många olika typer av tjänster. Och de flesta av dem innefattar inte några tunga lyft i grunden – även om det så klart ibland kan krävas av en. Att köra personer till och från rättegångar skulle, till exempel, kanske vara möjligt om personen klarar av att hålla i en ratt?”
Svante Karlsson, sektionschef på Kriminalvårdens HR-avdelning.

”De flesta av våra befattningar finns i produktionen och där krävs åtminstone lite handstyrka – vissa moment kräver mycket. Jag har funderat, och det skulle vara utmanande för oss att placera ut någon med begränsad handstyrka. Men om man skulle titta på hjälpmedel på kontorssidan tror jag att det är möjligt, de är ganska avancerade i dag.”
Mona Harila, HR-chef på Billerud Korsnäs Karlsborg.

”Svaret på frågan är att det i princip inte finns. För även om vi inte skriver i en annons att vi söker dig med god finmotorik och handstyrka, förutsätter vi att personen har det.”
Carl de Vries, HR-partner på Södra Cell Mönsterås.

”Spontant skulle jag säga nej, men om vi utvärderade frågan skulle vi kanske kunna hitta jobb som inte kräver så mycket finmotorik och handstyrka. Det finns förvisso övervakningsjobb, men också de kräver att du ska kunna trycka, flytta saker och rycka in om det händer något. Man får vända och vrida på det i varje enskilt fall – det är så komplext.”
Ulrika Järund, HR-chef Sverige på Moelven Industrier.

”Vi är ett litet hotell med tre olika yrkeskårer: reception, lokalvård och kök. Att städa eller jobba i köket är tungt – och en receptionist i dag plockar disk, städar golvet och hjälper till med lite av varje.”
Ronny Pettersson, vd för Hotell Aurum i Skellefteå.

”Tyvärr måste jag säga att det inte finns hos oss. Det är ofta fråga om kroppsarbete: det handlar om att lyfta, bära eller dela ut när det gäller distributionen. I tryckeriet och packsalen måste du dessutom kunna hantera maskiner. Du ska till exempel ställa in färg och sätta in plåtar i pressen – och det kräver både finmotorik och styrka. Det är delvis ganska tunga jobb.”
Per-Olof Borgström, personalchef på V-TAB.

”Oavsett vilket yrke det gäller så ställs olika krav i arbetsuppgifterna, men också olika arbetsgivare ställer olika krav. För oss på arbetsförmedlingen är det alltid viktigt att veta vilken erfarenhet, kompetens och funktionsnedsättning personen har – och hur funktionsnedsättningen påverkar arbetsförmågan.”
Ingrid Ekhammer, kvalificerad handläggare på Arbetsförmedlingens avdelning Rehabilitering till arbete.

”Utan handstyrka är du rökt. Det är inte möjligt. När du ska granska och hantera gjutna detaljer väger de i allmänhet ganska mycket, allt från 5 till 35 kilo. Det kräver full rörlighet och det är sådant som vi har fått förklara för Försäkringskassan. Vore det en av våra medarbetare skulle vi anstränga oss för att se om det finns hjälpmedel eller andra lösningar, men vägen dit är ganska lång.”
Henning Solli, personalchef på Ljunghäll.

Du läser nu artikel 4 av 24 på temat Vad är ett vanligt jobb?

Ing-Britt Vikström får rätt till sjukpenning

26 juni, 2018

Skrivet av

(UPPDATERAD) Efter en flera år lång kamp för sin sjukpenning får nu Ing-Britt Vikström rätt. I dag föll Högsta förvaltningsdomstolens dom: hon ska beviljas sjukpenning. Robert Sjunnebo, enhetschef på LO-TCO Rättskydd, beskriver domen som principiellt viktig.

Dagens Arbete har tidigare skrivit om Ing-Britt Vikströms kamp för rätten till sjukpenning. En rättsprocess som hon har drivit hela vägen till Högsta förvaltningsdomstolen. Fallet har handlat om de prövningar som Försäkringskassan gör efter 180 dagars sjukskrivning, när personens arbetsförmåga ska bedömas mot hela arbetsmarknaden och det som kallas för ett ”normalt förekommande arbete”.

I dag kom domen, som gäller Ing-Britt Vikström ansökan om halv sjukpenning mellan den 26 juni och 9 september 2015. Hon har rätt till sjukpenning, menar domstolen, eftersom de allra flesta arbeten ställer krav på att händerna kan användas. Och på grund av hennes fingerledsartros anser man att det är svårt att föreställa sig ett arbete som hon skulle klara av.

– Det är ofattbart nästan. Det har tagit tre år. Men det känns bra. Jag har hållit på länge med detta, och Försäkringskassan ger sig aldrig. Jag trodde att de skulle ge sig när de förlorade i Förvaltningsrätten, men det gjorde de inte, säger Ing-Britt Vikström.

– Det har varit värt all tid. Som jag har sagt: man kan inte ge sig när man väl har börjat.

Eftersom Högsta förvaltningsdomstolen bedömning är vägledande har fallet kommit att handla om mer än bara hennes överklagan, nämligen frågan: Vad är egentligen ett normalt förekommande arbete?

Kritikerna, bland dem LO-TCO Rättskydd, har sagt att Försäkringskassan måste hänvisa till konkreta arbeten vid prövningarna om en person klarar av ett normalt förekommande arbete. Försäkringskassan har å andra sidan hävdat att lagen inte ska tolkas så, utan att bedömningarna måste vara mer övergripande.

Måste Försäkringskassan, för att kunna avslå en ansökan om sjukpenning, peka på ett konkret arbete som personen klarar av? Högsta förvaltningsdomstolens svar är: Nej, det krävs inte av myndigheten.

Robert Sjunnebo, enhetschef på LO-TCO Rättskydd och den som drivit Ing-Britt Vikströms fall, beskriver ändå domen som principiellt viktig:

– Den säger flera viktiga saker: det första är att det måste vara en verklighetsförankrad prövning av arbetsförmågan. Man måste helt enkelt ta hänsyn till arbetsmarknaden i stort och hur den förändras över tid. Det är ingen teoretisk arbetsmarknad, utan en faktiskt existerade arbetsmarknad.

Det innebär, bland annat, att Försäkringskassan måste ta hänsyn till vad Arbetsförmedlingen anser om personens förmåga att arbeta.

Robert Sjunnebo nämner också att domen säger att det är de personer som ”helt klart” lever upp till de krav som ställs på arbetsmarknaden som inte ska få sjukpenning.

– Det innebär att man ska kunna leva upp till alla de krav och förväntningar som arbetsgivare typiskt ställer på prestation och arbetstakt, säger han.

Vad betyder domen för framtida prövningar av sjukpenning?

I den bästa av världar: att Försäkringskassan måste lägga mer resurser på bedömningarna. Och att man måste vara uppdaterad, ha mer kunskap och ett bättre samarbete med Arbetsförmedlingen om vilka krav som ställs på arbetsmarknaden. På det sättet kommer man kanske kunna nå dithän att Försäkringskassans beslut faktiskt upplevs som rimliga och förståeliga.

Förutom Ing-Britt Vikströms fall kom i dag ytterligare en dom gällande normalt förekommande arbete. I den förs samma resonemang, men mannen nekas sjukpenning eftersom han anses klara av ett stillasittande arbete. Och ett sådant arbete anser Högsta förvaltningsdomstolen vara normalt förekommande.

Försäkringskassan anser att det principiella resonemanget i båda domarna ligger i linje med den tillämpning som myndigheten har haft hittills.

– Det som vi får svar på är att vi inte måste hänvisa till konkreta typer av arbeten, vilket var en central fråga. Men domarna har precis kommit och som alltid måste vi analysera dem för att se om vi kan få någon ytterligare vägledning för tillämpningen. Det handlar om väldigt viktiga beslut som har stor betydelse för enskilda människor, säger Försäkringskassans rättschef Eva Nordqvist.

Men än är det för tidigt att säga om, och i så fall hur, Försäkringskassans arbete kommer att påverkas av domarna, menar hon.

– Jag tycker alltid att det är bra när vi får vägledning från Högsta förvaltningsdomstolen. Och det principiella resonemang som finns i domarna är bra och tydligt.

Du läser nu artikel 5 av 24 på temat Vad är ett vanligt jobb?

Få rätt pengar när du är sjuk

16 maj, 2018

Skrivet av

Koll på | ersättning Har din arbetsplats kollektivavtal har du flera försäkringar automatiskt. Bland annat om du blir sjuk. Det är det många som missar.

Dagar att
hålla koll på

Dag 1: Karensdag – ingen ersättning.
Dag 2–14: Arbetsgivaren betalar sjuklön, normalt 80 procent av lönen.
Dag 8: Du ska kunna visa sjukintyg från läkare.
Dag 15: Försäkringskassan betalar sjukpenning, strax under 80 procent av din inkomst upp till taket. Du kan få utfyllnad från AGS.
Dag 360: Sista dagen att få utfyllnad från AGS.
Dag 366: Sjukpenningen sänks vanligtvis till knappt 75 procent av din lön upp till taket.

Taket i sjukförsäkringen är 28 438 kronor i månaden. Den högsta summa du kan få från försäkringskassan är cirka 80 procent av det. Från 1 juli höjs taket till 30 333 kronor.

Läs mer

AGS finns även om du har rehabiliteringsersättning, sjukersättning eller aktivitetsersättning. Läs mer om det på www.afaforsakring.se.

Läs också: Val 2018 | DA granskar sjukförsäkringen 

Arbetsgivaren betalar 14 dagar

De första 14 dagarna betalar arbetsgivaren sjuklön, men den första dagen är karensdag, då får du ingen ersättning. Är du sjuk längre än 14 dagar ansöker du om sjukpenning hos Försäkringskassan. Ersättningen blir då ungefär 80 procent av din lön, högst 725 kronor per dag.

Ger 90 procent av lönen

I kollektivavtalet finns en försäkring som kompletterar ersättningen från Försäkringskassan. Den heter AGS, avtalsgruppsjukförsäkring. Med den får du totalt cirka 90 procent av din lön (om du ligger under taket).

Ansök på nätet

Du behöver ansöka själv om att få AGS, det sker inte automatiskt. Ansöker gör du på Afa Försäkringars hemsida www.afaforsakring.se. För att kunna få ersättningen ska du ha varit anställd i minst 90 dagar. Du kan få den högst i ungefär ett år.

Du läser nu artikel 6 av 24 på temat Vad är ett vanligt jobb?

”Jag försöker stötta dem så gott jag kan”

21 maj, 2018

Skrivet av

Jan-Olov Johansson har länge arbetat som försäkringshandläggare på IF Metall. Men jobbet har bara blivit svårare. Nu möter han så många som nekats sjukpenning att han är rädd att inte hinna hjälpa alla.

Dagens Arbetes granskning av sjukförsäkringen och Ing-Britt Vikströms kamp för att tvinga fram ett svar på vad ett normalt förekommande arbete egentligen är har väckt mycket reaktioner. Jan-Olov Johansson, försäkringshandläggare på IF Metall Östra Värmland, möter varje dag sjuka som har förlorat sin sjukpenning.

Hur tycker du att sjukförsäkringen fungerar i dag?

– Jag trodde att den skulle bli bättre när den bortre gränsen för sjukskrivning togs bort av socialdemokraterna. Men tyvärr flyttades gränsen i princip till 180 dagar istället. Det är då mina medlemmar ofta faller ur försäkringen och hamnar hos Arbetsförmedlingen. De hinner inte bli opererade eller rehabiliterade. Och ibland måste de söka ett nytt jobb trots att de redan har ett – ja, det är mycket elände. En gång hade jag en medlem med lymfcancer som Försäkringskassan jagade för att fråga när han skulle kunna börja jobba igen. Men det hann han aldrig – för han dog. Själv har jag lite halvpanik över att hinna med alla som behöver hjälp.

Kommer du orka att fortsätta som försäkringshandläggare?

– Ja, det tror jag. Är det något som retar mig så är det orättvisor. Ska vi få det här samhället att fungera måste också sjukförsäkringen göra det. Numera är jag som en socialassistent. Än i dag säger medlemmar till mig att de ska ta livet av sig. Eller att de ska skjuta handläggaren på Försäkringskassan och sedan sig själva. Det är inte lätt och jag försöker stötta dem så gott jag kan. Därför är jag förvånad att det har hänt så lite. Som tur är har ingen tagit livet av sig än, men jag vet inte hur jag kommer reagera den dagen det händer.

Hur länge har ni haft det så här?

– Sedan Alliansen införde rehabiliteringskedjan 2008 och Ulf Kristersson blev socialförsäkringsminister. Då började människor falla mellan stolarna. De blev utkastade från sjukförsäkringen eftersom de ansågs kunna söka ett vanligt, lättare arbete. Och då hamnade de i stället hos Arbetsförmedlingen – om de hade tur. Många kom inte ens dit eftersom de var för sjuka. Att jobba under den här tiden var svårt. Vi såg hur familjer och barn hamnade i kläm. Det var otäckt hur samhället lämnade medlemmarna vind för våg. I dag är det inte lika många som hamnar mellan stolarna. Men fortfarande stupar de flesta efter 180 dagar. Jag skulle vilja säga till socialminister Annika Strandhäll att de behöver se över det. För det är inte mänskligt att tvinga ut människor i arbete innan de är friska.

Påverkas du av vad människor berättar för dig?

– Ja. Det är inte roligt. Men både min kollega Ulf Rådesjö och jag har fått det att fungera och pratar mycket med varandra. Jag brukar alltid hämta medlemmarna innan mötet och skjutsa hem dem efteråt. Då får jag en pratstund i bilen med dem. Ofta berättar de hur dåligt de mår: ”Jag har så mycket värk. Jag klarar inte av det här längre. Jag har funderat på att ta livet av mig. Jag får ingen hjälp.”

Kan du sova på natten?

– Än så länge. Jag försöker göra det bästa av situationen, även om man inte når hela vägen alla gånger. Men än så länge sover jag bra. Det är tur att jag har min kollega Ulf, att vi åtminstone är två försäkringshandläggare på avdelningen, och kan ventilera saker med varandra. Men vi skulle egentligen behöva vara ännu fler.

Läs också: Ing-Britt Vikströms tar kamp för din sjukpeng

Du läser nu artikel 7 av 24 på temat Vad är ett vanligt jobb?

”Det är så otroligt korkat”

14 mars, 2018

Skrivet av

Ruth Mannelqvist, professor i rättsvetenskap vid Umeå universitet, menar att såväl Försäkringskassan som svenska domstolar helt har missförstått vad normalt förekommande arbete faktiskt betyder.

Hon har länge forskat om den svenska sjukförsäkringens utformning. Hennes slutsats är att beskrivningarna av vilka arbeten som anses vara normalt förekommande ofta är för vaga.

Kammarrätten anser att Ing-Britt Vikström skulle klara av ett arbete som inte ”ställer krav på finmotorik eller god handstyrka”?

– Jag vet inte vilket arbete det skulle vara.

Är det förenligt med lagstiftningen att definiera normalt förekommande arbete så?

– Nej, det anser inte jag. Inte om man läser motiven till lagstiftningen från 1997. Där står att det inte ska vara ett hypotetiskt resonemang, utan ett konkret arbete med ett konkret arbetsinnehåll. Man måste definiera vilka krav som kan ställas. Det får inte vara något hittepå.

Ett arbete som finns någonstans i landet?
– Ja.

Försäkringskassan har också föreslagit att hon skulle kunna sitta i möten.

– Det är så otroligt korkat. Vad är det för jobb? Jag höll ett föredrag på Försäkringskassans analysavdelning och frågade dem: ”Kan ni berätta för mig vad det är för arbeten som avses? Kan ni som sitter här ge mig ett exempel?” Det var alldeles tyst. Till slut räckte en som satt längst bak upp handen och sade: ”Ja, det skulle väl vara ett jobb här på Försäkringskassan.”

Professorn konstaterar vidare:

– Jag skulle inte vilja vara sjuk i dag.

Varför inte?
– För trots att Försäkringskassan visar i sin statistik att väldigt många får ersättning, finns det en osäkerhet när man kommer till dag 180. Och en bidragande orsak till det är att ingen vet vad normalt förekommande arbete betyder.

Du läser nu artikel 8 av 24 på temat Vad är ett vanligt jobb?

”Det finns en risk för rättsosäkerhet”

15 maj, 2018

Skrivet av

Utbrända och stressade människor riskerar att gå miste om sjukpenning på grund av dåliga förutsättningar för läkare och otydliga regler, hävdar Riksrevisionen i en ny granskning.

– Läkare har egentligen ingen aning om vad som är ett normalt förekommande arbete, säger projektledaren Tina Malmberg.

I rapporten varnar Riksrevisionen för att sjukskrivningen av personer med diagnoser som depression, utbrändhet eller stress har allvarliga brister. Svårigheterna för läkare inom primärvården är för många och regelverket för otydligt.

– Det finns en risk för rättsosäkerhet, vilket kan leda till att personer som faktiskt har rätt till ersättning inte får det eller att personer som inte uppfyller villkoren ändå får det, säger Tina Malmberg.

Särskilt svårt är det när patienten ska bedömas mot ett så kallat ”normalt förekommande arbete”, vilket Dagens Arbete tidigare har skrivit om. Riksrevisionens granskning visar att många läkare har svårt att förstå begreppet.

”Det är betydligt svårare att bedöma arbetsförmåga mot normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden. Det kräver lite fantasi. Vad som räknas som ett normalt förekommande arbete har jag ingen direkt uppfattning om”, säger en intervjuad läkare i rapporten.

Tina Malmberg konstaterar:

– Läkarna har egentligen ingen uppfattning om vad de ska bedöma emot.

Läs också: Ing-Britt tar striden för din sjukpenning

Psykiska diagnoser är överlag inte lika lätta att bedöma som kroppsliga problem. I läkarintyget som ligger till grund för Försäkringskassans beslut om ersättning ska läkarna beskriva både sjukdomen och hur den begränsar patientens arbetsförmåga. Resultatet blir att många läkarintyg underkänns av Försäkringskassan och därför måste kompletteras.

Anledningen är att det är svårare för läkarna att iaktta den här typen av sjukdomar vid läkarbesöket. Kroppsliga åkommor kan på olika sätt dokumenteras, medan psykisk ohälsa inte är lika lätt att belägga.

– Sjukdomen sitter i hjärnan, men hur ska man belägga det? Och därför finns risk att olika läkare gör olika bedömningar. Att en patient gråter under ett läkarbesök, eller att man är apatisk – vad räknas? Vad ska man skriva i läkarintyget? undrar Tina Malmberg.

Du läser nu artikel 9 av 24 på temat Vad är ett vanligt jobb?

IF Metall: Sjuk­försäkringen måste bli bättre

27 april, 2018

Skrivet av

Sjuka människor ska inte tvingas i arbete. Nu kräver IF Metall att sjukförsäkringen blir bättre.
– Socialdemokraterna måste visa att vi kan lita på dem i den här frågan, säger förbundsordförande Marie Nilsson.

Sex av tio av IF Metalls medlemmar är oroliga för att inte klara ekonomin vid en längre tids sjukdom, visar en undersökning som förbundet låtit opinionsföretaget Novus göra. 21 procent uppger att de är ”mycket oroliga” 37 procent är ”ganska oroliga”. Kvinnor är oroligare än män.

– Vi ska ha en sjukförsäkring vi ska ha förtroende för, säger Marie Nilsson, som ofta får höra förtroendevalda ta upp frågan.

I samband med att regeringen satt målet att antal sjukdagar per person i snitt ska ned till nio, har Försäkringskassans bedömningar blivit hårdare. Marie Nilsson är främst kritisk till hur begreppet ”normalt förekommande arbete” används.

– Det känns inte riktigt rättssäkert, det blir väldigt subjektivt.

Efter 180 dagar ska en sjukskriven prövas mot hela arbetsmarknaden. Det kan leda till att en sjukskriven hamnar hos Arbetsförmedlingen, som i sin tur kan säga att det inte går att hitta ett arbete åt personen. Ett moment 22, säger Marie Nilsson.

– Socialdemokraterna måste visa att vi kan lita på dem i den här frågan. Det är det enda parti vi kan lita på.

Läs DA:s granskning: Ing-Britt tar striden för din sjukpenning

Marie Nilsson tyckter att det var bra när den så kallade bortre parentesen i sjukförsäkringen togs bort, och är kritisk till att vissa partier nu vill återinföra den.

Hur tycker du att regeringen har lyckats i den här frågan?

– Jag tycker man har lyssnat på vad vi har sagt men det har tagit tid innan det verkligen hänt någonting.

Regeringen har tillsatt en utredning för att se över bedömningarna i sjukförsäkringen, vilket Marie Nilsson tycker är bra.

Du sitter själv i Socialdemokraternas partistyrelse, hur driver du frågan om sjukförsäkring där?

– Det är en fråga som jag tror jag lyft på varenda partistyrelsemöte. När man har den allmänna politiska diskussionen lyfts frågan väldigt, väldigt ofta. Det är ju inte så att partiet inte förstår. Men sen är det ju skillnad på partiet och regeringen.

Tycker du att det är svårt att driva en fråga där man kan säga att du går emot Socialdemokraterna?

– Nej, det är det inte. Är det nånting som är fel spelar det ingen roll vilken regering vi har, då påpekar vi det.

Läs också: Moderaterna vill återinföra bortre gräns

Marie Nilsson säger att förändringarna som Alliansregeringen genomförde av sjukförsäkringen 2007 var omfattande, och att försäkringen är komplex.

– Då är det inte bara att vrida klockan tillbaka.

Samtidigt tycker hon att vissa av förändringarna som gjordes var bra, att det behövdes en tydligare plan för rehabilitering och återgång i arbetet.

– Det vi var kritiska mot var tidsgränsen som inte tog hänsyn till individen.

Niodagarsmålet i sig tycker hon inte måste bort, det är mer hur Försäkringskassans handläggare tolkar det.

– Jag har svårt att tro att det har varit avsikten att sjuka människor ska tvingas i arbete.

IF Metalls och Novus undersökning visar också att fyra av tio det senaste året varit oroliga för att skada sig på jobbet. Där vill IF Metall se satsningar på de regionala skyddsombuden och resurser till rättsväsendet för att utreda arbetsmiljöbrott.

Drygt hälften av de svarande tror att de skulle få det svårt att hitta ett likvärdigt arbete om de blev av med jobbet. Nio procent har nån gång tackat nej till ett jobberbjudande för att det inte fungerat med välfärdstjänster som barn- eller äldreomsorg.

Undersökningen genomförs med en webbpanel  och bygger på drygt 5 000 svar. Svarsfrekvensen har varit 50,4 procent.

Du läser nu artikel 10 av 24 på temat Vad är ett vanligt jobb?
Du läser nu artikel 11 av 24 på temat Vad är ett vanligt jobb?

”Försäkringskassan följer inte domen”

21 mars, 2018

Debatt ”I februari 2016 togs den omstridda tidsgränsen för sjukskrivningar bort. Då känns det märkligt att Försäkringskassan i praktiken återinfört en ny bortre parantes”, skriver Hans Hoff, riksdagsledamot för S.

Om skribenten:

Hans Hoff är riksdagsledamot för S i Hallans och medlem i IF Metall.

Det senaste året har vi fått oss återkommande rapporter och skräckhistorier till livs om hur människors liv slås i spillror av Försäkringskassan. Nu senast skrev Dagens Arbete om Ing-Britt Vikström som svårt sjuk tvingas söka ett ”normalt förekommande arbete”. Hon är bara en i en lång rad av människor som drabbats. Vad är det som händer? Det här är inte värdigt vårt välfärdssamhälle.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen har i budget efter budget stärkt våra välfärdssystem. I februari 2016 togs den omstridda tidsgränsen för sjukskrivningar bort. Den så kallade bortre parentesen hade den borgerliga regeringen infört 2008 och den innebar att ersättningen från Försäkringskassan drogs in efter 2,5 år.

Då känns det märkligt att Försäkringskassan i praktiken återinfört en ny bortre parantes i sjukförsäkringen. Tusentals sjuka har under det senaste året fått beskedet från Försäkringskassan att deras ersättning dras in efter sex månader och att de måste vända sig till Arbetsförmedlingen och söka ett ”normalt förekommande arbete”. Detta får katastrofala konsekvenser. I många fall är personen svårt sjuk och kan förstås inte ta ett nytt jobb. Då återstår enbart socialbidrag.

Det här är så långt ifrån socialdemokratisk politik som man kan komma. Försäkringskassan generaldirektör, Ann-Marie Begler, hävdar att hennes ledarskap kännetecknas av att förstärka rättssäkerheten och tydliggöra lagstiftningens krav. Det visar sig inte i praktiken.

Högsta förvaltningsdomstolen har i ett avgörande från 2008 beslutat att för att ett arbete ska betraktas som ”normalt förekommande” ska det röra sig om ett vanligt arbete på arbetsmarknaden, den försäkrades arbetsförmåga ska kunna tas tillvara i full eller närmast full omfattning, arbetet ska innebära krav på normal prestation och arbetet ska inte kräva någon anpassning, annat än möjligtvis i ringa omfattning.

Försäkringskassan följer inte domen, utan hänvisar i stället regelmässigt till arbeten som är fysiskt lätta, icke rörliga och som inte innebär stress. I praktiken alltså jobb som inte finns. Som för Ing-Britt Vikström: jobbet ”att sitta i möte”.

Det är allvarligt att Försäkringskassan inte tillämpar fastställda domar. Framför allt efter att myndigheten varit oerhört tydlig med att de domar som avkunnats vad gäller LSS ska tillämpas så skyndsamt som möjligt.

Det är fullständigt oacceptabelt med den här brutala jakten på svårt sjuka och utsatta människor.

Försäkringskassans verksamhet ska vara effektiv och rättssäker samt präglas av en god service och hög tillgänglighet. Den enskilde ska få rätt ersättning i tid och relevant stöd. Så står det i regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan. Läs det Ann-Marie Begler.

Hans Hoff
Riksdagsledamot (S), Halland

Det här är ett debattinlägg med anledning av vår granskning Ing-Britt tar striden för din sjukpeng.

Du läser nu artikel 12 av 24 på temat Vad är ett vanligt jobb?

”Hanteringen av sjuka är ovärdig”

20 mars, 2018

Foto: Privat.

Debatt För att få ner kostnaderna för sjukpenningen kan man jobba med att förebygga ohälsa och satsa på rehabilitering för de som drabbas. Eller så kan man göra som nu: börja i fel ände och friskförklara de som inte kan jobba. Det är ovärdigt, skriver Tomas Lundmark, ombudsman för IF Metall Södra Västerbotten.

Om skribenten

Tomas Lundmark är ombudsman för IF Metall Södra Västerbotten.

En stelbent lagstiftning, en orubblig och känslolös bedömning från Försäkringskassan samt en fantasibeskrivning av svensk arbetsmarknad. Där är huvudingredienserna i det hopkok som kännetecknar sjukförsäkringen. De som tydligast får en släng av sleven är de som av ohälsa inte klarar av ett arbete hos sin arbetsgivare.

Det senaste året har de indragna sjukpenningarna eskalerat i en oacceptabel takt. Vi träffar flera medlemmar i IF Metall som vittnar om hur Försäkringskassan oresonligt och omotiverat drar in sjukpenningen. Man anser att de sjukskrivna helt plötsligt är arbetsföra och då har de inte rätt till sjukpenning. De som får utstå denna hantering förvisas till Arbetsförmedlingen eller tillbaka till sin arbetsgivare. Vi kan tydligt se desperationen hos de drabbade. Den ångest som de ofta får av Försäkringskassans handläggning bidrar inte till att öka arbetsförmågan. Tvärtom så försämras den sjukdomsbild som redan finns.

Regeringen har satt som mål att till utgången av 2020 ska det så kallade sjukpenningtalet vara nere på 9 dagar i snitt per försäkrad och år. Från 2017 har det stadigt minskat och i januari 2018 låg det på 10 dagar. Med den minskningstakten som varit det senaste året kommer målet att uppnås två år tidigare, redan vid årsskiftet 2018/2019, enligt Försäkringskassan.

Men då borde ju alla jubla över att sjukvården och arbetsgivarna varit så framgångsrika i sitt rehabiliteringsarbete och så många återfått sin arbetsförmåga. Fast riktigt så är det inte. Försäkringskassan konstruerar fiktiva arbeten på arbetsmarknaden och hävdar sedan att de sjukskrivna kan jobba i dessa låtsasjobb.

Nu är det inte själva faktumet att en person är sjuk som styr rätten till sjukpenning. Utan ifall det finns en arbetsförmåga trots besvären. Om jag har en arbetsförmåga ”i ett normalt förekommande arbete”, så har jag inte rätt till sjukpenning efter 180 dagar.

För att kunna bedöma min arbetsförmågan måste man känna till två saker. Dels den medicinska statusen, men också vilka arbeten som normalt förekommer på arbetsmarknaden.

På IF Metall har vi otaliga fall där Arbetsförmedlingen – som borde känna arbetsmarknaden bäst – hävdar att det inte finns existerande arbeten för en sjukskriven, men då säger Försäkringskassan att det gör det visst. Så länge som frågan inte avgörs i domstol så har Försäkringskassan monopol på att bedöma arbetsförmågan. Då spelar det ingen roll vad jag själv, min läkare, min arbetsgivare eller Arbetsförmedlingen har för uppfattning.

Att förklara den så kallade rehabkedjan som infördes 2008, måste vara den mest hopplösa pedagogiska utmaningen i svensk lagstiftning. Den föreskriver att rätten till sjukpenning avgörs av hur länge du har varit sjukskriven, inte om du har blivit friskare.

Inför valet 2014 hävdade Socialdemokraterna att ”den som är sjuk ska kunna koncentrera sig på att bli frisk och inte behöva oroa sig för att bli utförsäkrad. Alla ska ha rätt till rehabilitering”

Hur går det med rätten till rehabilitering? Den enda rätt den sjuke har idag är rätten att bli ifrågasatt och misstänkliggjord.

Trots att samma lagstiftning gällt i tio år så ser vi en dramatisk förändring i Försäkringskassans hantering och bedömning sedan målet om sjukpenningtalet sattes hösten 2015. De indragna sjukpenningarna fördubblades året efter. I november året efter började man till och med dra in sjukpenningarna retroaktivt. Under 2017 tredubblades antal sjukärenden hos LO TCO Rättsskydd.

Vi har otaliga vittnesmål om hur målmedvetet, kompromisslöst och obevekligt Försäkringskassan agerar. Är det bara slumpen som gör att denna hantering råkar sammanfalla med målet om sjuktalet?

För att få ner sjukpenningtalet måste man först vidta åtgärder för att förebygga att människor drabbas av ohälsa. Sen måste man också tillsätta resurser för att rehabiliteringsarbetet ska bli effektivare. Vidare måste också insatser göras för att Landstingen ska kunna korta ner väntetider och öka tillgängligheten hos mottagningarna. Nu har man i stället börjat i fel ända genom att friskförklara de som inte kan jobba. En hantering som både är ovärdig och kränkande mot de som drabbas av ohälsa.

Tomas Lundmark är ombudsman för IF Metall Södra Västerbotten.

Det här är ett debattinlägg med anledning av vår granskning Ing-Britt tar striden för din sjukpeng.

Du läser nu artikel 13 av 24 på temat Vad är ett vanligt jobb?

”Politikerna avgör vem som kan arbeta”

22 mars, 2018

Skrivet av

ANALYsDen stora debatten efter DA:s granskning av sjukförsäkringen lär pågå ända fram till valdagen. Men vem som anses frisk nog att arbeta beror i slutändan på politiska beslut, inte på läkares eller myndigheters bedömningar.

Rasmus Lygner, reporter.

Att sjukförsäkringen återigen ser ut att bli en valfråga är inte överraskande. Vem som har rätt till ersättning är en fråga om välfärdens omfattning och begränsningar. Därför utmålas den i val efter val som en stridsfråga och politisk skiljelinje mellan den sittande regeringen och oppositionen. Detta trots att försäkringens nuvarande utformning, och brister, är ett resultat av såväl socialdemokratisk som borgerlig politik.

Hösten 2014 gick Socialdemokraterna till val med ett löfte om en mer human sjukförsäkring. Alliansregeringens bortre tidsgräns skulle slopas och utförsäkringarna av svårt sjuka upphöra. Gränsen försvann, men inte berättelserna om orättvisa avslag.

Nu riktas samma kritik i stället mot Socialdemokraterna. Även vissa inom partiet, likt riksdagsledamoten Hans Hoff (S), menar att Försäkringskassan i och med tillämpningen av begreppet ”normalt förekommande arbete” infört en ny bortre gräns redan efter 180 dagar med sjukpenning.

DA:s granskning av sjukförsäkringen tog avstamp i den omdiskuterade formuleringen. Frågan var enkel: Vad är ett vanligt jobb? Men svaret var allt annat än lättbegripligt. Vad vi fann var en luddig lagtext och 20 år av politisk förvirring och okunskap.

När Göran Perssons socialdemokratiska regering 1997 beslutade att börja pröva sjukskrivna mot arbeten som var normalt förekommande hölls lagstiftningen medvetet vag. Problemet är att ingen än i dag säkert vet hur den ska tolkas och tillämpas. Socialminister Annika Strandhäll (S) inväntar en utredning.

Robert Sjunnebo, enhetschef för försäkringsrätt på LO-TCO Rättsskydd, skriver i en debattartikel efter vår granskning att ansvariga politiker saknar förståelse för hur försäkringen fungerar i praktiken och att Försäkringskassan prövar sjukskrivna mot fiktiva jobb, i motsats till vad lagen säger. Försäkringskassan hävdar, å andra sidan, att man visst tillämpar lagen som det var tänkt.

Nu ska utförsäkrade Ing-Britt Vikström tvinga fram ett avgörande. Hon har överklagat Försäkringskassans avslag hela vägen till Högsta förvaltningsdomstolen. Hennes fall är ett av två som ska ge ett definitivt svar på frågan vad ett normalt förekommande arbete är. Oavsett utgången kommer domstolens beslutat att ha stor inverkan på allas framtida rätt till sjukpenning.

Efter att reportaget publicerades, kommenterade en läsare på da.se: ”Valet 2018 skapar många frågetecken. Vem skall man rösta på för att kunna överleva i Sverige?” Inte heller den frågan har ett enkelt svar.

Kärnan i sjukförsäkringen är inte sjukdomen, utan förmågan att arbeta. Och arbetsförmågan är inte, som det uttrycks i en SOU-utredning från 2008, ”så mycket en medicinsk fråga om vad människor objektivt kan eller inte utan en högst politisk fråga om vilka som ska avkrävas att försörja sig själva eller inte”.

Därmed pågår en ständig konflikt mellan människors upplevelse av sin sjukdom och Försäkringskassans bedömning av deras arbetsförmåga. I bästa fall finns samstämmighet mellan sjukdom och arbetsförmåga, i värsta fall leder skillnaden till att svårt sjuka skrivs in hos Arbetsförmedlingen. Ett läkarintyg är aldrig en garanti för att slippa bli utförsäkrad.

I debatten vittnar Thomas Lundmark, ombudsman för IF Metall Södra Västerbotten, om att fejden mellan myndigheterna fortgår. När Arbetsförmedlingen säger att det inte finns arbete för en sjukskriven, hävdar Försäkringskassan ofta att det visst gör det. Frågan måste därför avgöras i domstol, anser han.

Men även efter att Högsta förvaltningsdomstolen har sagt sitt, lär sjukförsäkringen fortsätta att debatteras. Frågan handlar om vad samhället kan kräva av individen och vad individen kan kräva av samhället, inte bara om vem som är sjuk eller inte. Gränsen för vem som är frisk nog att arbeta är inte given, den är ett politiskt ställningstagande. När det glöms bort kan sjukförsäkringen lätt reduceras till ett slagträ i en politisk debatt där alla egentligen är medskyldiga.

Du läser nu artikel 14 av 24 på temat Vad är ett vanligt jobb?

”Försäkringskassan utgår från lagen”

19 mars, 2018

Eva Nordqvist,

DEBATt Försäkringskassan utgår från lagen och den säger att den sjukskrivne ska prövas mot alla normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden efter 180 dagar. ”Vi ser fram emot förtydliganden av regelverket som underlättar och gör en rättssäker prövning mer transparent” skriver Eva Nordqvist, chef för rättsavdelningen på Försäkringskassan.

Om skribenten:

Eva Nordqvist är chef för rättsavdelningen på Försäkringskassan.

Läs också LO-TCO rättsskydds inlägg:

”Försäkringskassan måste utgå från verkligheten”

Den sjukskrivne ska prövas mot alla normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden efter dag 180 i sjukperioden. Det framgår av socialförsäkringsbalken, som är den lagstiftning som Försäkringskassan tillämpar.

Det är en självklarhet att sjukförsäkringen ska ge bra stöd vid nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Det är en grundbult i våra trygghetssystem och drygt 97 procent av de som ansöker om sjukpenning, får också det.

Lagstiftaren ställer högre krav ju längre tid du varit sjukskriven. Efter 180 dagar prövas den sjukskrivne mot alla normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden, inte bara det jobb som personen är sjukskriven ifrån. Utgångspunkten för lagstiftaren är att alla ska ta ansvar för sin egen försörjning.

Låg och stabil sjukfrånvaro

Regeringens nuvarande ambition är att sjukfrånvaron ska ligga på en långsiktigt låg och stabil nivå. Ett mål som fastställdes 2015 när sjukpenningtalet ökat med 70 procent på fem år.

För att bryta den tidigare uppgången i sjukfrånvaron samt minska skillnader i sjukfrånvaro mellan kvinnor och män beslutade regeringen i september 2015 att anta ett brett åtgärdsprogram för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro. Försäkringskassan, arbetsgivare samt hälso- och sjukvården identifierades som de viktigaste aktörerna för att åstadkomma detta. Vi fick även möjlighet att nyrekrytera handläggare för att hantera fler ansökningar.

Minskad sjukfrånvaro

Vi kan se en positiv utveckling av rättssäkerheten i våra kvalitetsuppföljningar under 2017. Detta påverkar bland annat utvecklingen av sjukpenningtalet som för första gången sedan 2010 nu går ner. Det innebär att fler nu är tillbaka i arbete, vilket är positivt ur många aspekter, inte minst för den enskilde. Nedgången förklaras främst av att fler sjukskrivna kommer tillbaka i arbete snabbare jämfört med tidigare och av att färre personer påbörjar en sjukskrivning.

Samtidigt har detta inneburit att antalet initiala avslag har ökat något till 2,6 procent och att fler har begärt omprövning eller överklagat sina beslut. Men en lägre andel beslut än tidigare ändras efter en ny prövning, vilket också är ett kvitto på att rättssäkerheten förbättras.

Begreppet normalt förekommande arbete prövas

Regeringen lanserade ett nytt program i slutet av januari i år som bland annat innebär att tillämpningen av begreppet normalt förekommande arbete och särskilda skäl vid bedömning av arbetsförmåga ska utredas. Regelverket för att få sjukersättning (tidigare förtidspension) ska på Försäkringskassans initiativ också ses över.

Även Högsta Förvaltningsdomstolen prövar två kammarrättsdomar som berör tillämpningen av begreppet normalt förekommande arbete.

Vi ser fram emot förtydliganden av regelverket som underlättar och gör en rättssäker prövning mer transparent.

Eva Nordqvist, chef för rättsavdelningen, Försäkringskassan

Det här är ett debattinlägg med anledning av vår granskning Ing-Britt tar striden för din sjukpeng.

Du läser nu artikel 15 av 24 på temat Vad är ett vanligt jobb?

Ljunghäll ska bli friskare

15 mars, 2018

Skrivet av

Regeringen vill att arbetsgivarna ska få ner sjuktalen. Gjuteriet Ljunghäll har satt i gång – för att det sparar pengar och för att kunna locka nytt folk. De anställda gillar projektet.

Så jobbar Ljunghäll med sjukskrivningar

Den som har sex frånvarotillfällen under ett år får träffa personalavdelningen och närmaste chef. Om personen vill är facket med, men de flesta har tackat nej till det.

Man utreder orsakerna till problemet, sedan kan personen slussas vidare till företagshälsan, eller kanske en sjukgymnast.  Har man till exempel en kronisk sjukdom kan man få hjälp att slippa karensdagen genom Försäkringskassans högriskskydd.

Inhyrda kallas inte till samtal, men Ljunghäll säger till deras arbetsgivare.

Några andra hälsoinsatser:

Gratis träning på en lång rad gym och simhallar i Vimmerbytrakten.

Ergonomiska riskbedömningar av nya och ombyggda maskiner.

Föreläsningar om hälsa och motivation.

Heléne Eklund Ståhl tar upp en kolv till en dumper och tittar på den, vrider, kollar noga att det inte smugit sig in porer i aluminiumet.

Hon och Susanne Nestor jobbar i packen med att avsyna de färdiga produkterna. Som på många andra håll i gjuteriet är arbetet tungt, värken kommer krypande i armar och axlar.

– Det är jätteviktigt med arbetsställningen, säger hon.

Hon visar en höj- och sänkbar eltruck där kolvarna ligger, som de fått efter att ha tjatat om att det behövdes.

– Nu slipper vi hålla på och veva.

Regeringen har som mål att få ner sjuktalen. Prövningarna blir striktare, men det räcker inte. Nu måste arbetsgivarna göra sitt för att förbättra de anställdas hälsa, säger både regeringen och Försäkringskassan.

På Ljunghäll ler vd:n Hans Linnér lite.

– Det behöver inte regeringen tala om. Det räcker att titta i plånboken.

Den som är sjuk måste ersättas. Varje frånvarotimme kostar. Det är en anledning till att företaget för ett drygt år sedan började titta på sjukfrånvaron.

– Och så är det ju bra att man är frisk, säger Hans Linnér.

Några dörrar bort sitter HR-konsulten Therése Olsson och funderar på hur man kan få de anställda att må bättre.

– Många är äldre och slitna av att ha jobbat länge. Deras kroppar ska hålla.

För ett och ett halvt år sedan kom hon till Ljunghäll. Från förra arbetsplatsen tog hon med ett system för uppföljning av upprepad sjukfrånvaro.

Nu blir alla som har sex sjukfrånvarotillfällen under ett år kallade till samtal med henne, företagshälsovården, närmaste chef och, om de vill, facket. Där diskuteras orsakerna till frånvaron och om de behöver hjälp.

– De första två dagarna hade jag 28 samtal. Efteråt var jag rätt trött, men samtidigt, det ger så mycket.

Ibland visar det sig ligga djupare orsaker bakom frånvaron: problem med alkohol, psykiska besvär eller helt enkelt förlorad arbetslust. Om problemen upptäcks tidigt ökar chansen att göra något.

”Det är bra att det inte bara är närmaste chefen utan även HR”, säger Evert Larsson, robottekniker på Ljunghäll.

En av dem som blev kallad på samtal är robotteknikern Evert Larsson, som nyligen har kommit tillbaka efter en utbrändhet. Nu lider han av återkommande migrän. Fabriken går för fullt och jobbet är stressigt.

– Jag pratade med min chef och sa att det här kan inte fortsätta. Vi är samma antal personer och samma verkstad som under lågkonjunktur.
På samtalet fick han frågor om läkarkontakt, medicin och vad han trodde var orsaken till frånvaron.
– Jag säger alltid vad jag tycker. När vi lämnade mötet var vi inte osams för det. De är ju medvetna om situationen.

Sveriges vackraste gjuteri, kallar personalchefen Henning Solli det. Nedanför en slänt ligger en sjö, runt omkring småländska skogar, intäckta i gnistrande snö. Det är långt till närmaste större stad.

Här finns en annan anledning till Ljunghälls satsning. På en liten ort är ryktet viktigt, inte minst för att locka folk.

– Vi är beroende av relationer med de anställda, då är det viktigt att jobba humanistiskt, säger Henning Solli.

Därför händer det också att anställda kan få hjälp hos företagshälsan för problem som inte beror direkt på jobbet.

Bitte Larsson tycker att det är bra att arbetsgivaren följer upp sjukfrånvaro och kollar på orsaker. ”Det behöver inte vara arbetet i sig, men det kan ju vara det.” Foto: David Lundmark.

Bitte Larsson och Pia Lingfelt hälsar glatt på alla som går förbi efterbearbetningen. De vet vad som krävs för att må bra på jobbet:

– Man ska ha trevligt. Det är nummer ett, säger Bitte.

Maskinerna de kör monterar oljefilter till lastbilar. Båda tycker att uppföljningen av frånvaron är väldigt bra. Men visst kan det vara känsligt att bli kallad.

– Man kan känna sig utsatt, undra vad de vill mig, säger Pia.

Hon berättar om en jobbarkompis med ryggproblem som var nervös innan, men efteråt kändes det bättre.

Det brukar vara så, säger huvudskyddsombudet Anita Westerback. När uppföljningarna infördes befarade facket att folk skulle känna sig övervakade. Så har det inte blivit, Anita säger att de flesta är nöjda.

HR-konsulten Therése Olsson säger att det handlar mycket om hur man lägger upp samtalen. Det är viktigt att klargöra att mötet är för den anställdas skull, för att se om frånvaron är arbetsrelaterad. Det är inte ett förhör.

– Jag försöker se till att det blir ett trevligt samtal, gärna med lite humor.

Ledningen vill förstås se resultat i kronor. Har frånvaron gått ner? Sådana siffror kan Therése inte presentera, det är tidigt, och det är svårt att veta vad som är orsak och verkan.

Evert Larsson hoppas i alla fall att hans samtal leder till förändring, när han fått framföra sina synpunkter.

– Jag tycker det är väldigt bra, och det är bra att det inte bara är närmaste chefen utan även HR. I längden kan det påverka arbetssituationen.

Du läser nu artikel 16 av 24 på temat Vad är ett vanligt jobb?

Företaget som blev förebild i jobbet mot sjukskrivningar

15 mars, 2018

Skrivet av

Lindab i nordvästra Skåne har jobbat med med uppföljningar av sjukfrånvaron sedan 2008. Det har gått så bra att Försäkringskassan använder företaget som förebild i sin information.

Lindab, som bland annat tillverkar fläktsystem, har fokuserat på hälsa sedan 2001. Då var sjukfrånvaron cirka 9 procent. Nu ligger den på 5,5 procent. Sedan 2008 har man arbetat med ständiga uppföljningar av sjukfrånvaron.

Systemet går ut på:

  • Efter fyra frånvarotillfällen på ett år kallas den anställde på samtal med närmaste chef.
  • Vid sex frånvarotillfällen blir det samtal där även rehabansvarig på företaget deltar. Om den anställde vill är facket med. Syftet är att upptäcka problem tidigt och sätta in insatser.

Andra delar i Lindabs satsning mot sjukskrivningar:

  • Följa frånvarostatistiken noga.
  • Ständiga uppföljningar, oavsett om det går bra eller dåligt.
  • Hälsoinspiratör och livsstilsutbildningar.
  • Planera återgång i arbete ordentligt.
  • Ha kontakt med den sjuka under frånvaron.
  • Jobba för att hitta anpassade arbetsuppgifter.
  • Mycket kontakter mellan chef och medarbetare.

Anders Lundberg är IF Metall-klubbens ordförande på Lindab. Han sitter i flera rehabiliteringssamtal varje vecka.

– Vi ska se till att arbetsgivaren gör rätt och tar sitt rehabiliteringsansvar. Många uppfattar det lite kränkande att bli kallad på samtal, då kan vi vara ett stöd och avdramatisera.

Här är några tips från honom till andra som har hand om rehabilitering.

  • Dokumentera hela tiden. Vad som gjorts, datum, överklagande, kort beskrivning av fallet.
  • Var lyhörd, ha koll på du att inte har missat något.
  • Det är A och O med sekretess. Det låter självklart men det är lätt att saker kommer ut.
  • Var proffsig och korrekt. Det handlar om människor, de ska känna att de inte är utlämnade.
Du läser nu artikel 17 av 24 på temat Vad är ett vanligt jobb?

”Stupstocken är ett oärligt sätt att få ner siffrorna”

19 mars, 2018

Foto: PE-FOTO.

Debatt ”Att återinföra den bortre tidsgränsen som Moderaterna vill göra är inget annat än ett bedrövligt sätt att behandla sjuka och ett oärligt sätt att få ner siffrorna över de långtidssjukskrivna”, skriver Lisbeth Forsberg, från föreningen Solrosuppropet.

Om skribenten:

Lisbeth Forsberg är styrelseledamot i föreningen Solrosuppropet, som granskar och debatterar frågor runt sjukförsäkringen.

I en intervju i Dagens Arbete den 13 mars svarar Moderaternas Johan Forsell på frågor om sjukförsäkringen. Han får frågor om begreppet ”normalt förekommande arbetet” som är det en sjuk får sin arbetsförmåga bedömd och prövad emot. Det är ett brett begrepp men det görs alltid individuella bedömningar, anser Forsell. Men kritiken har varit skarp mot konsekvenserna av de bedömningar som görs utifrån den formuleringen, både från sjuka, läkare, fack och organisationer.

Regeringen har beställt en utredning för att se över begreppet och det förväntas komma två domar i sommar som säkert kommer att vara vägledande och ha betydelse för hur det kommer att användas. Precis som rehabiliteringskedjan har begreppet ”normalt förekommande arbete” fått allvarlig kritik ända sedan det infördes.

Forsell anser att regeringen inte gjort tillräckligt för att få folk tillbaka i arbete och vill därför se ett återinförande av den bortre tidsgränsen, den så kallade stupstocken. Forsell anser att beviset för att det behövs en stupstock är att de långa sjukskrivningarna ökar.

Men att just de sjukskrivningarna minskade med stupstocken beror bland annat på att när man blev utförsäkrad och sedan eventuellt kom tillbaka till sjukförsäkringen räknades man som ett nytt sjukfall.  Ett sätt att frisera siffrorna, men folk var fortfarande lika sjuka, eller sjukare och dessutom ofta fattigare.  Det var ingen bedömning av arbetsförmågan vid den bortre tidsgränsen, utan en rent administrativ tidsgräns.

Att påstå att en stupstock är det enda som skulle innebära att man provar arbetsförmågan är ett påstående tvärt emot vad man sett. På Alliansens tid gjordes knappt några bedömningar alls, utan man väntade ut den bortre tidsgränsen och kunde då få ut sjuka ur försäkringen utan någon bedömning, stöd eller insatser överhuvudtaget.

Man lämpade över allt ansvar för det på Arbetsförmedlingen och resultatet var inget att yvas över. De flesta kom tillbaka till sjukförsäkringen igen, några ”försvann” det vill säga fick inte komma tillbaka till försäkringen, fick inget jobb och inget försörjningsstöd. Några kom faktiskt i arbete, två procent kom till riktiga arbeten utan lönebidrag.

Man kan ju tycka att två procent är bättre än inget. Men då ska man tänka på att det inte finns någon uppgift att jämföra med om hur många procent som återgick till arbete innan stupstocken.

Nu görs i stället en övernitisk prövning i sjukskrivningarna vid dag 90 och framförallt vid dag 180 då många får sin sjukpenning indragen.

Forsell nämner att sjukersättning (förtidspension) är en lösning som överutnyttjats tidigare och som använts som en enkel lösning. Vi kan se att där har pendeln svängt och alldeles för många sjuka som borde fått sjukersättning nu finns kvar i sjukförsäkringen, och de återfinns då naturligtvis som långtidssjukskrivna.

Regeringen hade gjort en prognos för 2017 att ca 18 000 sjuka förväntades få sjukersättning beviljad men resultatet blev inte ens hälften av det. Försäkringskassan har själva i ett brev till regeringen skrivit att man önskar se en mera generös tillämpning av de regler som finns för beviljande av sjukersättning eftersom man ser att många långa sjukfall är sådana där arbetsförmåga aldrig förväntas hittas.

Forsell säger också i slutet av intervjun att ”med rätt stöd och förutsättningar finns det många människor som kan hitta en plats på arbetsmarknaden”. Där är jag helt enig med honom. Men rehabiliteringskedjan har aldrig innehållit det stödet. Sjuka borde bedömas och få stöd som individer och inte masshanteras med trubbiga tidsgränser där huvudsyftet är att kasta ut dem ur försäkringen.

Att återinföra den bortre tidsgränsen som Moderaterna vill göra är inget annat än ett bedrövligt sätt att behandla sjuka och ett oärligt sätt att få ner siffrorna över de långtidssjukskrivna.

Lisbeth Forsberg, styrelseledamot i föreningen Solrosuppropet, som granskar och debatterar frågor runt sjukförsäkringen.

Det här är ett debattinlägg med anledning av vår granskning Ing-Britt tar striden för din sjukpeng.

Du läser nu artikel 18 av 24 på temat Vad är ett vanligt jobb?

”Försäkringskassan måste utgå från verkligheten”

16 mars, 2018

Debatt Försäkringskassan måste utgå ifrån en faktisk arbetsmarknad för att ge den försäkrade de verktyg som krävs för att kunna utnyttja sin arbetsförmåga. I denna fråga borde det inte finnas några politiska motsättningar. Dagens regler drabbar såväl rik som fattig, skriver Robert Sjunnebo, enhetschef för försäkringsrätt på LO-TCO Rättsskydd.

Om skribenten:

Robert Sjunnebo, enhetschef för försäkringsrätt på LO-TCO Rättsskydd.

Att det finns stora problem med dagens sjukförsäkring kan knappast ha undgått någon. Problemet med dagens debatt kring sjukförsäkringen är att våra ansvariga politiker, oavsett partitillhörighet, inte har någon större kunskap om hur försäkringen fungerar i praktiken.

När den nu vägledande domen kom 2008 hade den dåvarande alliansregeringen hunnit med att införa ett nytt arbetsmarknadsbegrepp. Domen fick därmed inte någon större praktisk betydelse förrän riksdagen tvingade den dåvarande alliansregeringen att återinföra prövningen gentemot ”ett normalt förekommande arbete”. När väl det gjordes hade mycket hänt på Försäkringskassan.

Enligt LO-TCO Rättsskydd är den huvudsakliga orsaken till att det aldrig görs en prövning i enlighet med de tydliga förarbetsuttalanden som finns, att Försäkringskassan på eget bevåg börjat tillämpa den lagstiftning som föreslogs i SOU 2009:89.

I den utredningen föreslogs en arbetsmetod som Försäkringskassan så smått tidigare hade börjat arbeta med. Begreppet medicinska förutsättningar för arbete såg dagens ljus.

Enligt Försäkringskassan är detta en beskrivning av en uppsättning teoretiska krav på förmågor av medicinsk karaktär. Som Försäkringskassan själv beskriver det hela: ”Där Försäkringskassan ser ett spektrum av krav på förmågor, ser Arbetsförmedlingen, en konkret och faktisk marknad av arbetstillfällen”.

Det kan egentligen inte bli så mycket tydligare än så. Försäkringskassan gör inte någon prövning gentemot en konkret och faktisk marknad av arbetstillfällen.

Detta har även medfört en kraftig inskränkning av principen om fri bevisvärdering då Försäkringskassan i mycket strikt formalistisk ordning ställer krav på en beskrivning av diagnos, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning i läkarintygen. Kraven överstiger vida vad som är möjligt för en läkare att observera under den korta tid som står till förfogande.

Varken läkare eller den sjukskrivne har en aning om vilken form av aktivitetsbegränsning som är tillräcklig i Försäkringskassans teoretiska föreställningsvärld. Inte heller Försäkringskassan förmår i våra tvister specificera vilken typ av arbete som gömmer sig bakom deras teoretiska beskrivning av medicinska förmågor.

En rimlig ordning skulle vara att både den försäkrade och läkaren får klart för sig vilken typ av arbete som Försäkringskassan anser att den försäkrade kan utföra. Läkaren har då en reell möjlighet att komplettera sjukintyget.

En sådan ordning skulle även avsevärt underlätta Arbetsförmedlingens verksamhet, då vi i våra ärenden ofta kan konstatera att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kommer till helt olika resultat. Om Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen vid sin bedömning båda utgår ifrån en faktisk arbetsmarknad finns det förhoppningsvis mycket bättre förutsättningar för Arbetsförmedlingen att ge den försäkrade de verktyg som krävs för att kunna utnyttja sin arbetsförmåga.

Från politiskt håll är det förvånansvärt tyst. Visserligen har regeringen aviserat en kommande utredning, men ansvarig minister är mycket försiktig i sina uttalanden om hur försäkringen bör se ut.

Enligt LO-TCO Rättsskydd behövs en ordentlig översyn av sjukförsäkringen som bland annat säkerställer en rättssäker prövning och där kraven på läkarintygen anpassas till hur ett läkarbesök i praktiken går till.

Är det för mycket begärt att en försäkrad som får sin sjukskrivning ifrågasatt ska få veta i vilken typ av arbete/arbeten som Försäkringskassan anser att arbetsförmåga finns? Hur ska annars en försäkrad kunna föra relevant motbevisning?

I denna fråga borde det inte finnas några politiska motsättningar. Dagens regler drabbar såväl rik som fattig samt tjänsteman och arbetare. Det är nu hög tid att reparera en sjukförsäkring som gått sönder. Risken är annars stor att förtroendet för den allmänna sjukförsäkringen undergrävs och att det för många framstår som rationellt att istället hitta en privat försäkringslösning.

Robert Sjunnebo
Enhetschef, LO-TCO Rättsskydd

Det här är ett debattinlägg med anledning av vår granskning Ing-Britt tar striden för din sjukpeng.

Du läser nu artikel 19 av 24 på temat Vad är ett vanligt jobb?

Försäkringskassan: ”Vår tillämpning följer lagtexten”

14 mars, 2018

Skrivet av

Eva Nordqvist, rättschef  på Försäkringskassan.

Försäkringskassans rättschef Eva Nordqvist håller inte med om kritiken mot myndigheten: man följer den lagstiftning som finns och bedömer visst arbetsförmågan mot faktiska arbeten.

Eva Nordqvist svarar på DA:s frågor via mejl. Hon tycker att det är bra att frågan om hur normalt förekommande arbete ska tolkas nu prövas.

– Begreppet kan anses som något diffust och svårt att förstå, därför välkomnar vi att Högsta förvaltningsdomstolen tagit upp två ärenden som handlar om normalt förekommande arbete för att få ett klargörande.

I ett yttrande till Högsta förvaltningsdomstolen skriver Försäkringskassans jurister att ”varken lagtext, förarbeten eller praxis ger någon tydlig vägledning om vilka arbeten som kan bedömas vara normalt förekommande på arbetsmarknaden.” Hur vet ni i så fall hur begreppet ska tillämpas?

Att det kan bli tydligare hur begreppet ska tillämpas är inte detsamma som att vi inte har något att gå efter i dag. Vår tillämpning följer lagtexten, förarbetesuttalanden och Högsta förvaltningsdomstolens dom från 2008.

En återkommande kritik är att sjukskrivna hänvisas till fiktiva arbeten när de fått sjukpenningen indragen efter dag 180?

– Det stämmer inte, vi bedömer i förhållande till faktiska arbeten som finns på den nationella arbetsmarknaden men vi pekar inte ut något specifikt tillgängligt arbete. Det ska vi inte heller göra enligt lagstiftningen eller förarbetena. Tvärtom uttalas i förarbetena att bestämmelsen innebär att den försäkrades bibehållna arbetsförmåga inte enbart bör bedömas i förhållande till de arbeten som finns direkt tillgängliga. Vidare att det i begreppet normalt förekommande arbete ligger att arbetsförmågan bör bedömas i förhållande till den nationella arbetsmarknaden.

Har Försäkringskassans tillämpning av begreppet normalt förekommande arbete förändrats över tid?

– Vi har givetvis följt den rättspraxis som finns, det vill säga Högsta förvaltningsdomstolens dom från 2008. I övrigt är det lagen och förarbetsuttalanden som styr vår tillämpning.

Du läser nu artikel 20 av 24 på temat Vad är ett vanligt jobb?

Ett helt sjukt system

13 mars, 2018

Skrivet av

Helle Klein, chefredaktör.

LedareRegeringen måste ändra reglerna för sjukförsäkringen. Begreppet ”normalt förekommande arbete” leder till rättsosäkra och omänskliga beslut.

Sjukförsäkringen har debatterats länge. Både borgerliga och S-regeringar har ändrat förutsättningarna för försäkringen. I stället för att ha fokus på varför människor blir sjuka har fokus alltför länge varit på hur kostnaderna för sjukskrivningarna ska minska.

Den borgerliga alliansregeringen såg dessutom försäkringen som ett bidrag. De sjuka och arbetsoförmögna betraktades som utnyttjare av ett alltför generöst bidragssystem. Pressen på den enskilda ökade. Sjukförsäkringen stramades åt och tidsgränser infördes, bland annat den omtalade stupstocken.

Kritiken mot att Försäkringskassan jagar ut svårt sjuka människor i ett arbetsliv som de inte orkar med har varit stark. Den rödgröna regeringen har tack och lov börjat återupprätta socialförsäkringssystemen till det de en gång var tänkta, som skyddsnät, inte strypsnara.

Det återstår dock en del att lösa. Efter 180 dagar ska den sjukskrivna prövas mot ”normalt förekommande arbete”. Det vaga och svårtolkade begreppet leder till att uppenbart sjuka människor blir av med sjukpenningen och tvingas arbeta med något de inte klarar att arbeta med.

Dagens Arbete kan berätta om Ing-Britt Vikström som har svår artros. Finmotoriken fungerar inte. Ändå tvingas hon arbeta halvtid i butik. Vikströms fall ska nu prövas i Högsta förvaltningsdomstolen. Det visar hur absurd lagtexten är. Ingen vet, inte ens Försäkringskassans egna jurister, vad ”normalt förekommande arbete” innebär. I stället sker prövningarna gentemot en fiktiv arbetsmarknad. Det leder till omänskliga beslut.

Socialminister Annika Strandhäll tycks inse problemet och har tillsatt en utredning. Det är bra men det behövs en reell förändring av regelverket.

LO:s utredare Kjell Rautio betonar att prövningen måste ske mot ett faktiskt existerande arbete. Försäkringskassan måste rimligen kunna ange vad för sorts konkret arbete de anser att den sjukskrivna kan jobba med.

Dessutom vill LO att Försäkringskassan ska bli en mer aktiv part och kalla Arbetsförmedlingen, arbetsgivaren, den försäkrade, behandlande läkare och facket till ett överlämningsmöte innan man beslutar att dra in sjukpenningen vid 180-dagarsgränsen.

Gränsen är nådd för det systemskifte som alliansregeringen införde på välfärdsområdet. Regeringen måste ändra reglerna. Tilliten till socialförsäkringarna är avgörande för medborgarnas förtroende för samhället. Sjukförsäkringen ska hjälpa, inte stjälpa, den sjuka.

Du läser nu artikel 21 av 24 på temat Vad är ett vanligt jobb?

”Frågan är om det som regeringen gör är tillräckligt”

13 mars, 2018

Skrivet av

Johan Forsell (M) Foto: Fredrik Wennerlund
Johan Forsell (M) Foto: Fredrik Wennerlund

Moderaternas talesperson i socialförsäkringsfrågor Johan Forssell tycker att en bortre gräns i sjukförsäkringen är ett stöd för sjukskrivna.

Vad är ett normalt förekommande arbete?

– Det är inte politikens uppgift att detaljbeskriva det, ytterst är det en domstolstolkning. Men det är tydligt vad som åsyftas med begreppet: det är ett brett, generellt begrepp som riktar sig till den stora massan arbetstagare. Med det sagt är det alltid individuella bedömningar som görs.

Formuleringen har fått kritik för att vara svår att förstå, ändå har den gällt i omkring 20 år.

– Man måste komma ihåg syftet med den och rehabiliteringskedjan, att stödja människor tillbaka till arbetsmarknaden – även om det innebär att man inte jobbar 100 procent, byter arbetsuppgifter eller arbetsgivare. Det är klart att det enklaste svaret ofta är förtidspension. Men den politiken har vi prövat och den fick förödande resultat, inte minst för den enskilde.

Hur ser ni på regeringens mål på 9,0 sjukpenningdagar senast 2020?

– Vi har inget emot att man sätter upp mål. Men vi har också sagt att det viktiga inte är själva målen utan att man har verktygen för att nå dem. Frågan är om det som regeringen gör är tillräckligt.

Moderaterna vill införa den så kallade bortre gränsen i sjukförsäkringen igen. Varför?

– Eftersom den långa sjukfrånvaron har ökat väldigt mycket och fortsätter att öka. Vi tror att en sådan här tidsgräns är en viktig åtgärd för att undvika sjukskrivningar som pågår år ut och år in utan att man prövar arbetsförmågan. Vi vill inte lämna någon utan stöd.

Hur är en bortre gräns ett stöd?

– Vi tror att det kan vara bra att någon tittar med nya ögon och på nytt prövar arbetsförmågan. För hur hjälper det människor att vara i sjukskrivningen utan att deras arbetsförmåga prövas? Med rätt stöd och förutsättningar finns det många människor som kan hitta en plats på arbetsmarknaden.

Du läser nu artikel 22 av 24 på temat Vad är ett vanligt jobb?

”Det ska vara ett arbete som finns”

13 mars, 2018

Skrivet av

Annika Strandhäll. Foto:

Socialminister Annika Strandhäll (S) konstaterar att sjukförsäkringen inte fungerar riktigt som hon hade hoppats.

Vad är ett normalt förekommande arbete?

– Det ska vara ett arbete som finns på arbetsmarknaden. Inte ett fiktivt arbete, utan ett som är reellt och begripligt för människor. Jag hör om människor som upplever att det inte fungerar så och att det stöd som de behöver inte har funnits. Därför har vi lagt fram ett paket med åtgärder och tillsatt en utredning av hur normalt förekommande arbete och särskilda skäl tillämpas.

Ska utredningen ses som ett tecken på att tillämpningen inte är korrekt?

– Det är inte upp till mig att bedöma. Men vad man som politiker kan konstatera är att sjukförsäkringen – som lagstiftningen ser ut i dag – inte riktigt fungerar som vi skulle önska att den gjorde. Både för dem som upplever att de bedöms mot arbeten som inte finns eller inte är möjliga och för dem som hamnar mellan myndigheter.

En kvinna jag träffade anses kunna utföra ett arbete som varken ställer krav på finmotorik eller god handstyrka. Vad skulle det kunna vara?

– Det kan inte jag svara på, ärligt talat. Men det är jättebra att vi får ett utfall som myndigheterna kan implementera i sin handläggning.

Sedan målet om ett sjukpenningtal på 9,0 dagar infördes 2015 har andelen som får indragen sjukpenning ökat, i synnerhet efter dag 180.

– Jag vet att det är så. Men vi sköt till nästan en kvarts miljard per år för att förstärka Försäkringskassans handläggning. Det är klart att det påverkar prövningarna, och därmed också avslagen. Jag har försökt att vara tydlig i dialogen med Försäkringskassan och påpekat att det inte handlar om att de själva ska försöka uppnå ett visst sjuktal. Det ska inte ske genom att man trixar med statistiken, utan genom att människor får rätt stöd – är man sjuk ska man omfattas av sjukförsäkringen.

Så vad ska utredningen av normalt förekommande arbete leda till?

– Jag hoppas att vi kan få en klar bild av de eventuella brister som finns i dag och att vi i så fall kan förändra lagstiftningen.

I dag tar människor tjänstledigt när de fått sjukpenningen indragen och får i stället a-kassa medan de väntar på att återigen få söka sjukpenning.

– Det är inte bra – och är väl ett ganska tydligt bevis på att sjukförsäkringen inte fungerar som den var avsedd.

Du läser nu artikel 23 av 24 på temat Vad är ett vanligt jobb?

”Ibland har lagar ett bäst före-datum”

13 mars, 2018

Skrivet av

Emma Carlsson, riksdagsledamot (L)

Liberalernas talesperson i socialförsäkringsfrågor Emma Carlsson Löfdahl undrar om lagstiftningen verkligen tolkas rätt.

Vad är ett normalt förekommande arbete?

– Ja, vad är det egentligen? Vi har tittat på hur man tolkar – och har fått signaler om att man hänvisar till arbeten som i stort sett inte finns. De kanske är förekommande, men är de normalt förekommande? Det är skillnad.

Det är en svårförståelig formulering, ändå har den gällt i omkring 20 år.

– Jag känner så här: människor har blivit alltmer hänvisade till arbeten som inte är normalt förekommande. Begreppet har funnits i lagstiftningen länge, men man har börjat tolka det på ett annat sätt i dag. Då är frågan om lagen behöver skrivas om.

Ni satt i regeringen under åtta år. Vad är ert ansvar?

– Jag tycker att misstolkningen av normalt förekommande arbete är något som har skett de senaste åren – jag såg inte den problematiken tidigare. Ibland har lagar ett bäst före-datum och man behöver därför se över dem.

Vad baserar du det på?

– På att det är fler som slår larm nu. Personer som har blivit hänvisade till arbeten som inte är normalt förekommande. Kanske var jag döv tidigare? Men jag tycker att de hörs mer i dag.

Vad ska man göra om man befinner sig i Ing-Britt Vikströms situation?

– Det hon har gjort: överklaga. Tyvärr hamnar ofta den enskilde i kläm. Om man till slut får ett nej har det gått lång tid och då är man i en väldigt skör ekonomisk situation.

Du läser nu artikel 24 av 24 på temat Vad är ett vanligt jobb?

Viktigt att inte tappa kontakten med jobbet

15 mars, 2018

Skrivet av

Om bara rätt insatser gjordes på arbetsplatserna skulle få behöva nå 180-dagarsgränsen i sjukskrivningen. Det menar Irene Jensen, professor i företagshälsa på Karolinska institutet.

Det kan man göra på jobbet mot psykisk ohälsa

För att förebygga:

  • Se till att det finns tydliga policydokument och riktlinjer om fysisk och psykosocial arbetsmiljö.
  • Kartlägg den psykosociala arbetsmiljön regelbundet, med vetenskapligt kvalitetssäkrade frågeformulär.
  • Se till att chefer och medarbetare känner till riskfaktorer och symtom på att något är fel i den psykosociala arbetsmiljön.

Om någon drabbas:

  • Det är viktigt att arbetsgivaren agerar snabbt. Tidiga åtgärder som förändring av arbetstider och arbetsuppgifter har ofta bra effekt.
  • Se till att en arbetsmedicinsk utredning genomförs där funktion och arbetsförmåga utreds. Den anställda och den närmsta chefen bör i samverkan identifiera problem och lösningar
  • Se till att första linjens chefer har kunskap och resurser för anpassningar och förändringar av arbetssituationen.

Källa: Företagshälsans riktlinjegrupp

Två stora grupper av besvär dominerar sjukskrivningarna helt: Belastningsskador och psykiska besvär. De är också ofta är relaterade till jobbet. Skulle de minska skulle sjukskrivningarna gå ned totalt.

Exakt hur man förebygger psykiska besvär finns det lite forskning om – även om man känner till riskfaktorerna, som till exempel att inte ha balans mellan krav och kontroll.

Däremot vet man en hel del om vägen tillbaka från en sjukskrivning, både när det gäller psykiska besvär och belastningsskador.

En viktig sak under rehabiliteringen är att inte tappa kontakten med jobbet, utan snart börja jobba på kanske 25 procent med enkla uppgifter. Irene Jensens forskning visar att för varje sjukdag som går, minskar chansen att komma tillbaka till jobbet.

– Är du borta länge är det nästan som du får en fobi för arbetsplatsen.

Återgången till arbetet bör ske med ett tätt samarbete mellan arbetstagare och närmaste chef. Det är de som känner arbetssituationen bäst. Gärna i samarbete med någon extern, till exempel från företagshälsan.

Arbetstagaren ska själv vara involverad, på ett strukturerat sätt. Görs det bra motverkar det återfall och långvarig sjukskrivning.

Irene Jensen tycker att det i grunden är bra att sjukskrivna ska prövas mot hela arbetsmarknaden efter 180 dagar – men bara förutsatt att kedjan innan fungerar som den ska.

– Om hela kedjan funkar är det knappt att du behöver hamna på 180 dagar. Har sjukskrivningen varat så länge och insatserna varit misslyckade, kan du utveckla en sådan aversion mot jobbet, arbetskamraterna eller chefen att det blir svårt att ens vilja komma tillbaka. Då är det ändå läge att byta jobb.

Detta gäller alltså arbetsrelaterade besvär – det finns förstås sjukdomar där detta inte gäller, som cancer eller kroniska besvär. Men det är inte de som står för de stora kostnaderna för sjukfrånvaron.

Sjuktalen ligger nu still, efter att ha ökat under några år. Det som är tydligt under senare år är att de psykiska diagnoserna har ökat kraftigt. Varför är svårt att svara på, det beror på många olika saker. Om man ser på Arbetsmiljöverkets undersökningar så upplever folk inte att de fått mer att göra på jobbet – andelen som säger att de har för mycket att göra ligger konstant runt 50 procent sedan 1980-talet. Däremot kanske jobbet och livet ser annorlunda ut på andra sätt.

– Vi har många fler krav i privatlivet, vi har andra krav i arbetslivet, inte bara arbetsmängden. Det kan vara att det är så många saker att göra, du gör tio olika saker i stället för en stor. Även om det inte är mer att göra så är det plottrigare.

– Det finns så många olika skäl, men ingen har the golden answer.

Kristina Alexanderson, professor i socialförsäkring, forskar om olika aspekter av sjukfrånvaro. Hon delar inte den allmänna bilden av att ”sjukskrivningarna ökar mycket”, det som är anmärkningsvärt är snarare att de sjunkit så kraftigt sedan början av 2000-talet.

Regelförändringar och Försäkringskassans praxis påverkar sjuktalen. Men exakt hur är det väldigt lite forskat om.

– Det är mycket tyckande och mycket lite vetande när det gäller sjukfrånvaro.

Sjukfrånvaro är extremt komplext, och handlar om individen, arbetsplatsen, hälsovården, Försäkringskassan kommunen. En sak är Kristina Alexanderson säker på:

– Sjukfrånvaro är inget bra mått på sjuklighet i befolkningen.

De flesta som har en sjukdom eller skada behöver inte vara sjukskrivna, deras arbetsförmåga påverkas inte. Sitter man på ett kontor kan man kanske jobba fastän man brutit benet. Jobbar man i en verkstad blir det svårare. Det spelar också roll hur anpassningsbart jobbet är. Finns det arbetsuppgifter dit det går att omplacera en person som blivit sjuk eller skadad och inte kan göra sitt vanliga arbete?

Att sjukskrivning i psykiska diagnoser nu ökat kan ha många orsaker. När det gäller stressrelaterade diagnoser funderar Kristina Alexanderson på om vi låter våra hjärnor återhämta sig tillräckligt.

– Det är som att många inte kan gå en promenad utan att lyssna på en bok i örat, eller sitta på bussen och bara titta ut genom fönstret. Då stimulerar vi hjärnan hela tiden.