Utlys extraval
12 december, 2018
Skrivet av Helle Klein
Centerns och Liberalernas agerande är obegripligt. De har envetet hävdat att inte Sverigedemokraterna ska få något politiskt inflytande. Samtidigt har de just låtit SD få det. Först röstar de ned statsminister Löfven tillsammans med M, KD och SD efter valet. Sen låter de M+KD-budgeten som stöds av SD vinna över regeringens övergångsbudget. Hur tänker de?
Frågan måste också ställas till Moderaterna som anses vara ett statsbärande parti. När regeringen Löfven respekterar det faktum att de sitter i en expeditionsministär och därför lägger fram en avskalad ”neutral” statsbudget borde det stora oppositionspartiet låta denna övergångsbudget gälla tills landet har en ny regering.
Men icke. Moderaterna utropade sig redan på valnatten som vinnare trots att de gjorde ett urdåligt val och Alliansen fick färre mandat än de rödgröna. Sen lyckades de ändå inte bilda sin Alliansregering. I stället bildar de block tillsammans med KD, ett block som stöds av SD och driver fram sin högerbudget. Det är milt sagt anmärkningsvärt och liknar mer en kupp än seriöst politiskt agerande av ett parti vars partiledare brukar benämna sig som ”den vuxne i rummet”. Jo jo.
Trots att väljarna sa nej till Allianspolitiken ska nu landet styras med en blåbrun budget. Stora skattesänkningar för dem som tjänar mest samordnat med stora neddragningar på arbetsmarknadspolitiken kommer att drabba vanliga löntagare. För Dagens Arbetes läsare innebär det försämrad välfärd, slopad avdragsrätt för fackföreningsavgiften, sämre arbetsmiljöarbete i och med att Arbetsmiljöverket får betydligt mindre resurser samt sämre arbetsmarknadsåtgärder när Arbetsförmedlingen monteras ned. I ett läge när svensk industri skriker efter arbetskraft med rätt kompetens är det mycket illavarslande. Dessutom innebär denna högerbudget en rejäl backlash för miljö- och klimatpolitiken.
Talmannen tycker att riksdagen på fredag ska rösta om Socialdemokratins Stefan Löfven som statsminister. Det är ologiskt. När nu högerbudgeten är antagen borde högerns kandidat, dvs Ulf Kristersson rimligen prövas.
Det bästa för landet vore om en mitten-S-regering trots allt kunde komma till stånd. Men med Centerns dogmatiska ovilja till kompromisser ser det mörkt ut. De som borde vara mest rädda för ett nyval är Liberalerna och Miljöpartiet men även Moderaterna som tycks befinna sig i fritt fall sedan flera val tillbaka. Centern spelar högt och det är inte säkert att väljarna premierar tjurskallighet.
Tyvärr kan SD utnyttja politikerföraktet som föds ur regeringsdebaclet. Fast frågan är om inte det partiet nått sin peak? Socialdemokratin hade bra skjuts i valrörelsen och arbetarrörelsen borde kunna mobilisera väljarna med tanke på den arroganta högerns maktspel i riksdagen. Vänsterpartiet likaså.
I stället för att pröva omöjliga statsministerkandidater borde talmannen låta väljarna ta ansvar. Formellt måste riksdagen avvisa en statsministerkandidat fyra gånger men det borde kunna lösas snabbt. Utlys extraval och låt riksdagsval hållas i samband med EU-valet till våren. Demokratin är inte betjänt av fler fejkade förhandlingsrundor där viljan till blocköverskridandesamarbete inte finns.
Jag är inte vänsterpartist, men retar mig på att C och L i sin retorik jämställer V och SD. SD sitter grensle på muren mellan anständig och oanständig höger. På motsvarande mur till vänster satt V(PK) vid tidpunkten för Berlinmurens fall. Nu fyller V nischen för ett demokratiskt och anständigt socialistiskt parti vänster om S och jag anser att de flesta vänsterpartister har ett demokratiskt sinnelag. Enstaka konstiga figurer har alla partier sin beskärda del av!
Om C och L tappar sin beröringsskräck mot V borde en mitten/vänsterregering bli möjlig ändå!