Både vän och fiende Robotiseringen i världen har exploderat de senaste åren – men Sverige har halkat efter. Nu mobiliserar leverantörer och staten för att väcka småföretagen. För facket blir det en ny stor utmaning.
1 av 3
nya robotar köps av Kina.
50 procent
steg den totala försäljningen
i världen mellan 2015 och 2017.
95 procent
av robotarna i Sverige såldes
till företag utanför fordonsindustrin.
Endast 70 robotar såldes till fordons-
industrin under 2017. Året före köptes
48 procent (792 robotar) av Volvo,
Scania med flera.
De fem operatörerna, hela arbetsstyrkan, på Västerdalarnas mekaniska gillar sin nya arbetskamrat. Den är liten, smidig, lättprogrammerad och behöver inte hägnas in. Vi ser den plocka i, vända och plocka ut material ur en fleroperationsmaskin som svarvar och fräser ett runt arbetsstycke i PVC-plast.
Jonny Eriksson var den första av de anställda som lärde sig roboten. Han är verktygsmakaren som lockades tillbaka till Malung efter 30 år i Jämtland:
– Det är hur bra som helst, jag är inte ett dugg rädd för att den ska ta våra jobb. Nu kan vi få mer tid över till annat.
Annat – det är att rigga och ställa maskiner. Välja ut rätt verktyg, programmera, fundera, lösa eventuella problem. Jonny Eriksson saknar inte de arbetsuppgifter som roboten har tagit över.
– Nej, människan är ju inte skapt för att bara stå och byta bit i en maskin, säger han. Och funderar vidare:
– Det är bra att det blir lite modernt, vi måste ta det här steget, det är helt nödvändigt. Det känns som om många mindre verkstadsföretag är kvar i 90-talet. Jag tror att det börjar ändras nu.
Västerdalarnas Mekaniska har sina rötter i Rauld Säfströms garage i Malung. Dryga fyrtio år senare finns familjeföretaget i Samhalls utrymda lokaler bortanför ishallen. Sonen Pontus har tagit över:
– Vi jobbar i plast, rostfritt, verktygsstål och mot alla möjliga branscher.
Genomsnittsordern är på mindre än 100 enheter.
– Det är detaljer till vakuumliftar och lasersvetsverktyg, munstycken till avloppsrening, borrkärnor, flugspölinehållare, studiomikrofonkroppar …
Så han är omgiven av fräsande och svarvande CNC-maskiner. Men sedan förra våren också en första robot. Varför?
– Bristen på duktiga operatörer. Nu kan vi utnyttja deras kompetens till mer kvalificerade uppgifter. Roboten tar hand om de monotona jobben och kan dessutom arbeta alldeles själv hela natten.
Investeringen gick på totalt 500 000 kronor, inklusive en del hemmabygge för att göra den flyttbar. Pontus tror att den betalar sig på mindre än ett år, jämfört med fem–tio år för CNC-maskinerna.
– Jag funderar redan på en till, den kommer förhoppningsvis under 2019. Det beror lite på konjunkturen.
Nu kan vi utnyttja operatörernas kompetens till mer kvalificerade
uppgifter.Pontus Säfström, vd på Västerdalarnas mekaniska.
Grannen flåsar oss i nacken
Kina drar i det globala robotracet, numera köper landet en tredjedel av alla nya robotar, mer än hela Europa och Nordamerika tillsammans. Totalt steg försäljningen i världen med hela 50 procent mellan 2015 och 2017. I Europa var ökningen under samma tid 30 procent – men i Sverige stod försäljningen still.
Ser man på robottäthet, alltså antalet robotar per 10 000 anställda, är Sydkorea fortfarande ohotad ledare, här är faktiskt Sverige på femte plats – men vår granne ligger tätt bakom. Och räknar man bort den fordonsindustri Danmark inte har är man nu det näst robottätaste landet i världen.
– Där har de jobbat metodiskt de senaste sex åren på ett sätt som vi inte har gjort. När regeringen insåg att man inte kunde leva på enbart jordbruk så gjordes en rejäl industrisatsning, säger Ove Leichsenring, ordförande i branschföreningen Swira.
En djupdykning i statistiken för 2017 visar dock att det håller på att hända saker i Sverige. På grund av få modellbyten skaffade de traditionella storköparna Scania och Volvo väldigt få robotar det året. Det kompenserades dock till stor del av en rejäl uppgång i andra branscher, framför allt metallindustrin.
Kanske håller kurvan i Sverige på att böjas uppåt igen, och det finns flera som vill elda på utvecklingen.
Många vill lyfta sig
Vi är på ett företagshotell i Landskrona en höstdag 2018. Här står Niclas Fager och pratar för sin vara. Han är ganska nybliven försäljare på Kuka, ett av världens största robotföretag. På bordet framför honom ligger en ganska ovanlig ge-bort-vara, putsdukar för glasögon. Själv behöver han dem inte, men hävdar ändå en mycket skarp bild av sin egen marknad:
– Det är en tydlig tendens nu att småföretag köper fler robotar, det är en del av företagens ökade automation.
Han skrattar till:
– Tidigare sålde jag CNC-maskiner i 15 år. Nu åker jag tillbaka till företagen för att få dem att ta nästa steg, att robotisera.
Så det är klart att han har ställt sitt försäljarbord på rätt ställe. För nu ska Sverige göra som Danmark, och här är fullt med potentiella kunder. Arrangörerna räknade med 40 deltagare på dagens konferens, det kom det dubbla.
Statistiken visar att företag som robotiserar växer.
Åsa Nordin, biträdande chef på Robotdalen.
Alla har kommit för att se om de kan komma med i Robotlyftet, den rödgröna regeringens program för att öka automationen bland små och medelstora företag. Här finns vattenreningsföretaget som vill robotisera bort enahanda handarbete, kemikaliebolaget som vill höja produktiviteten, mekaniska verkstäder …
110 miljoner statliga kronor är avsatta 2018–2021, sedan är tanken att projektet ska växlas upp. Förutom i Landskrona gjordes liknande överfulla samlingar i Luleå, Karlstad och Borås i höstas. Efter sållning fanns det 40 företag kvar, som fick en avancerad utbildning och en automationsförstudie. Bolagen satsade enbart sin egen tid – nu är tanken att de ska flyga själva.
– Satsningen på Robotlyftet kommer av ett antal utmaningar: De små industrierna ”hänger inte med”, affärsmodeller måste ändras i en digitaliserad värld, det finns förlegade inställningar hos unga om att jobba i industrin.
Det säger Åsa Nordin, biträdande chef på statsstödda Robotdalen i Västerås, en av flera partners i projektet. Hon skickar dock med en morot:
– Statistiken visar att företag som robotiserar växer.
Ove Leichsenring från Swira har läst samma forskningsrapporter:
– Många mindre företag har det gemensamt att de jobbar med små serier och en rad olika produkter. Det har talat emot automatisering. De behöver flyttbara och flexibla robotar och de behöver hög säkerhet utan de traditionella burarna. Det fanns inte för fem–tio år sedan, men det finns nu.
2015 hade vi ett stort reportage om robotiseringen som du kan läsa här:
”Utan delaktighet skiter det sig”
Man skulle kunna kalla Bernt Henriksen för Sveriges egen Mr Robot. Hans uttalande kommer ur 40 års erfarenhet av industriell automation på fler än 50 orter i Sverige. I dag jobbar han bland annat med Robotdalen. Dessutom leder han Automation Region i Västerås, en sammanslutning av ett drygt hundratal små och stora företag, högskolan och offentlig sektor.
– En lyckad robotisering handlar om ”hälften teknik, hälften psykologi”. Att skapa engagemang bland alla, och jag snackar om alla – operatörer, ställare, ordermottagare, lagerarbetare, säljare, städare. Företaget måste skapa förståelse för varför man automatiserar och öppna för delaktighet och engagemang.
– Om folk får vara med och ställa krav då blir det också deras baby. Något man vårdar.
Arbetsuppgifterna måste vara intressanta och utvecklande, annars kan inte industrin rekrytera.
Daniel Hellkvist, IF Metall.
Bernt Henriksen kan svensk tillverkningsindustri på sina fem fingrar. Livfullt matar han fram detaljerade exempel från småföretag som tagit steget in i robotåldern. En svetsfirma i Dalarna, en grävskoptillverkare i Hälsingland, en träindustri i Västmanland …
– I dag finns så mycket för de mindre företagen att hämta, tycker han. Bättre mät- och sensorteknik och en helt annan datakraft än för några år sedan.
Han säger att det inte är svårt att få företagen att lyssna till signalord som ökad produktivitet, bättre arbetsmiljö, sänkta kostnader, stabil kvalitet, kortare genomloppstid. Men varnar samtidigt blivande robotköpare:
– Det är ingen mening med att automatisera om ni inte har ordning på era processer. Ni måste ha ett bra upplägg på produktionen från början. Ni får inte slarva med kravhanteringen utan se till att rätt grejer hamnar på rätt plats. Det finns inga genvägar.
Och då krävs det, säger han, att företagsledningarna tänker mer långsiktigt, och bland annat frågar sig själva:
– Vad gör du i din verksamhet som får folk att känna att ”fan det är roligt att gå till jobbet”?
Robotarna lyfte miljöbolaget
Lek med roboten! Prova! Testa! Fältropet var tydligt när den första roboten rullade in på Alfdex i Landskrona för sex år sedan. Många hörsammade uppmaningen att bekanta sig med roboten i ett ”lekrum”. En av dem var operatören Håkan Jönsson.
– Det var roligt och intressant att se hur en robot fungerade i verkligheten. Man kunde prova den i lugn och ro.
När han kom till Alfdex slogs han av öppenheten. Att det fanns utrymme för arbetarna att komma med förbättringsförslag och att de gavs tillfälle till inflytande. I dag sitter han också i IF Metall-klubbens styrelse.
– Jag har nog aldrig varit på en arbetsplats där man så ofta kan se ledningen ute på golvet. Så fort vi ska göra något nytt kommer konstruktörerna ut och undrar hur det känns och hur det funkar.
Att börja robotisera var inget dramatiskt. Höga kvalitetskrav och förbättrad arbetsmiljö var två skäl. I dag finns åtta robotar på plats som monterar och svetsar. De har tagit över de mest enahanda arbetsuppgifterna på en av de fem monteringslinorna.
Av operatörerna kan man få höra att robotarna är bra, men inte helt att lita på. Ofta kan de hitta på något som operatörerna tvingas rätta till. Som att robotarmen fastnar när den ska hämta material med följd att processen stannar av.
Jonna Kure, som kom direkt från gymnasiet förra våren, flikar in att ”allt går att lösa” och att själva problemlösningen stimulerar arbetet. Oftast är det montörerna själva som kan rätta till det som inte fungerar.
– Det kan man efter två veckors upplärning, säger hon.
Nu kommer de nyckfulla robotarna att ersättas med nya av ett annat märke. En av dem står inne i verkstan, ”lekrummet”, dit vem som helst kan gå för att testa. Där finns också fyra stycken 3D-skrivare som används för att tillverka till exempel egna gripare – robotens fingrar.
För femton år sedan var det nystartade Alfdex ett typiskt småföretag med ett 20-tal anställda. I dag är de över 160 i Landskrona. Företaget – med rötterna i Alfa Laval och Haldex – tillverkar en separator som renar dieselmotorernas vevhusgaser.
Tuffare miljölagstiftning först i Sydkorea och sedan USA fick företaget ordentligt upp på banan. Men det stora lyftet kom när EU skärpte sina regler för fem år sedan. I tre av fyra nya lastbilar världen över sitter separatorerna från Landskrona. Nästa bilmarknad att skärpa kraven blir Kina, där Alfdex har en filial.
– Just de hårda kvalitets- och effektivitetskraven i branschen gör att vi måste robotisera mera, säger produktionsutvecklaren Ronny Lindell.
Det finns ett starkt samband mellan ett socialt skyddsnät, facklig styrka och att så många välkomnar ny teknik.
Erik Verhoogen, professor vid Columbiauniversitetet om svenskarnas inställning.
Vi stannar till vid rotationssvetsen som fäster ett lager i separatorns runda plasthus, ett moment som tidigare skruvades med dragare. En automatisering som inte bara höjer kvaliteten utan även förbättrar arbetsmiljön för montören, enligt Ronny Lindell.
– Man ska inte behöva fara illa på jobbet. Här finns mer att göra.
Företagets vd Mats Ekeroth berättar att när den första roboten kom på tal för sex år sedan fanns det en viss skepsis. Skulle jobb försvinna nu? Hade vi kompetens att hantera robotar?
– Vi hade egentligen ingen robotstrategi. Men var noga med att informera och skicka folk på utbildning. Att börja robotisera blev också ett sätt att kunna behålla duktiga operatörer som gillade utveckling.
Dessutom lyfte man in roboten i bonusprogrammet under ett år. Bonusen brukar ge uppåt en 20 000 kronor extra per år och utgår från klassiska parametrar som kvalitet och leveranssäkerhet. Men ett av målen för 2014 var att en robot skulle vara i produktion i slutet av det året. Det lyckades.
Robotisering på svenska
”Robotarna kommer och Sverige mår bra.” Så lydde rubriken på ett reportage i New York Times för drygt ett år sedan. Med utgångspunkt från automatiseringen av gruvan i Garpenberg beskrevs den svenska modellen för modernisering av industrin.
”Fackföreningar är mäktiga, stödet från staten är frikostigt och förtroendet mellan anställda och företag är grundmurat.” Dagarna efter publiceringen var artikeln den mest klickade på New York Times sajt.
Tidningen förvånades över att de svenska arbetarna välkomnade robotiseringen på det sätt som de gjorde. Man förklarade det med fackligt inflytande och ett bra skyddsnät för den som skolas om. Till skillnad mot i USA där ett förlorat jobb innebär ett ras när de sociala förmånerna enbart är kopplade till anställningen.
Artikeln bekräftade Erik Verhoogens forskning. Han är professor vid Columbia-universitetet och har bland annat studerat vad som hindrar ny teknik på arbetsplatser och vad det innebär för företags möjlighet att förnya sig. Han säger till DA:
– Jag tror att det finns ett starkt samband mellan ett socialt skyddsnät, facklig styrka och att så många svenskar välkomnar ny teknik, som robotar och artificiell intelligens. Om införandet av ny teknik innebär någon typ av trygghet även om man blir av med jobbet så motsätter man sig inte teknisk förnyelse utan är tvärtom villig att samarbeta.
”Det får inte bli ett B-lag”
Robotiseringen är i högsta grad en facklig fråga, menar Daniel Hellkvist, ombudsman på IF Metalls arbetslivsenhet.
– Företagen måste vara konkurrenskraftiga i dag för att vi ska kunna få jobb och hyggliga löner. Men också tillräckligt attraktiva för att locka till sig morgondagens arbetskraft. Då måste arbetsuppgifterna vara intressanta och utvecklande, annars kan inte industrin rekrytera. Och det vore förödande för hela välfärdssamhället.
Men han förstår oron:
– Visst kan jobb försvinna på kort sikt, men långsiktigt stärker de företagen och innebär ökad trygghet.
Han tar sin egen gamla arbetsplats som exempel, trucktillverkaren BT i Mjölby, som automatiserat och robotiserat i stor skala. När han började där 1995 var de 500 på golvet, i dag 1 700.
– Ny teknik kan skapa nya jobb, men då måste vi se till att man inte bara ersätter gamla monotona jobb med nya. Därför är det så viktigt att våra medlemmar får vara med, få känner produktionen bättre än de.
Delaktighet och inflytande handlar om att företaget har en bra arbetsorganisation, enligt Daniel Hellkvist. Ingen ska behöva stå vid en lina 40 timmar i veckan utan kunna växla över till sånt som produktionsstyrning, materialförsörjning, köra truck, förebyggande underhåll, kvalificerad uppföljning och förbättringsarbete.
– Då har man både ansvar och befogenheter och de anställda ges chans att förstå helheten och inte bara ett litet, begränsat område av produktionen. Om det fungerar finns det förutsättningar för ökat engagemang och ökad produktivitet.
Men vad svarar du den oroliga klubbordföranden vars företag ska installera robotar?
– Den klubbordföranden ska ställa frågor till ledningen: Hur ska vi kompetensutveckla alla anställda så att vi inte skapar ett B-lag? Vilken arbetsorganisation ska vi ha för att få ut så mycket som möjligt av den nya tekniken? Svenska industriarbetare har hög kompetens och den fördelen ska vi nyttja för att skapa bra arbeten och konkurrenskraftiga företag.
Är medlemmarna redo för kompetensutveckling?
– Nej, inte hela kåren. Den som tidigare inte är van vid utbildning kan ha en högre tröskel. En arbetsgivare kan ju hävda att han vidareutbildar för den egna fabriken, men inte vill ta kostnaden för kompetensutveckling som fungerar även på andra ställen. Så här är det möjligt att staten måste gå in. Men en företagsledare som är rädd för att personal som kompetensutvecklas slutar borde vara mer rädd för att utvecklingen stannar av på företaget.
Vad hindrar IF Metall från att vara pådrivande mot arbetsgivarna i dessa frågor?
– Inget! Men vi behöver ett fackligt kunskapslyft. Vi måste kunna klä på fler av våra förtroendevalda kunskap så att de kan ta plats i de rum där besluten fattas och ställa de viktiga frågorna. Man behöver inte alltid ha alla svaren själv.
Teknik och miljö ska locka nya
Industrin har redan nu svårt att rekrytera rätt personal, dragkampen om morgondagens arbetskraft kan bli ännu tuffare. Företagen kräver människor som kan den nya tekniken, men får dem inte om man inte kan locka med spännande och utvecklande jobb.
Det berör i högsta grad Pontus Säfström i Malung. Bristen på CNC-operatörer begränsar tillväxten och bolaget blir mer attraktivt med mer spännande maskiner.
– Så fort vi har kört in roboten ordentligt ska vi ordna studiebesök från teknikprogrammet vid gymnasiet här.
Egentligen har han tänkt på robotisering under flera år, men som för många andra småföretagare har han tvekat för att han inte haft tiden eller det tekniska kunnandet.
Men så kom han med i en tidigare regional variant av Robotlyftet och fick hjälpen att ta steget. Och han tänker ta flera. På tio år har försäljningen per anställd ökat från 1 till cirka 1,3 miljoner kronor. Nu vill han upp till 2 miljoner per anställd.
– Fick jag önska så skulle jag vilja ta in en operatör och en robot per år. Rullar det på som det gör nu så är vi där om fem år – om vi hittar personal.
Samma omvärldsanalys som i Malung görs också i Landskrona. Alfdex allra första robot står nu uppställd för ”lek” på en gymnasieskola, och eleverna bjuds in till företaget – ”vi behöver ung kompetens för framtiden”, motiverar produktionsutvecklaren Ronny Lindell.
Redan i dag kan bolaget locka med modern teknik och miljövänliga produkter, men har också startat en bred intern diskussion om hur man ställer om sig till nästa steg – när lastbilarna drivs med el.