Ett livslångt lidande
18 januari, 2019
Skrivet av Elinor Torp
sönderslitna händer Ingen skulle behöva skadas av vibrerande verktyg. Tekniken finns. Ändå är det Sveriges i särklass vanligaste arbetssjukdom. Unga i industrin hinner bara börja arbetslivet innan de sliter sönder sina händer.
400 000
personer beräknas utsättas för vibrationer mer än en fjärdedel av arbetstiden. Källa: Arbetsmiljöverket.
Vibrerande verktyg
Slipmaskiner (oscillerande)
Vinkelslip
Skruvdragare
Roterande stålborste
Stödtallrik (padd)
Mutterdragare
Vinkelslip
Tigersåg
Bilmaskin
Borrmaskin
Slagborr
Truck
Vanligaste arbetssjukdomen
Vibrationsskador är vår vanligaste arbetssjukdom. Vita fingrar, som skadan kallas, drabbar främst män inom industri och bygg. 42 procent av alla godkända arbetsskador kan kopplas till vibrationer, enligt Afa Försäkring.
Då räknas karpaltunnelsyndrom in, som oftast men inte alltid har med vibrationer att göra. Utan karpaltunnelsyndrom står vibrationsskadorna för 26 procent av alla godkända arbetsskador.
Riskerna ökar beroende på hur kraftig exponeringen är och hur länge den varar. Känsligheten ökar med stigande ålder. Större händer innebär lägre risk. Kvinnohänder påverkas därför mer.
Varningssignaler och skador
Symtom är vita fingrar, domningar, myrkrypningar, sämre känsel och trötthet och nedsatt funktion i händer.
Drabbade kan förlora förmågan att känna värme, få svårt att knäppa knappar och tappa saker.
Så kan du skydda dig
Ställ krav på lågvibrerande maskiner. Undersök om det går att minska maskinens vibrationer. Underhåll också maskinen.
Rotera. Planera arbetet och ta pauser.
Håll händerna varma och torra. Kyla gör dig känsligare för vibrationer.
Läs också:
Underhållsmässan i Göteborg, 2018. Niklas Andersson plockar på sig foldrar om vibrationsfria verktyg och lyssnar på föreläsarna som berättar att tekniken redan finns. Han är lokalt skyddsombud på Volvo Cars i Göteborg och hade väntat sig att även ett huvudskyddsombud från fabriken skulle vara med.
Mot slutet av dagen räcker Niklas Andersson upp handen och berättar om en verklighet som inte riktigt stämmer överens med forskarnas och de fackliga högre upp. Han berättar att han har försökt få ledningen att lyssna. Han har försökt få facket på fabriken att lyssna. Han har varit på arbetskamraterna, sagt åt dem att jobba annorlunda så att de inte skadar sig. Men inget hjälper. De flesta är under 25 år och tänker inte ens tanken att kroppen så tidigt i livet kan ta stryk.
En efter en slås de ut.
Niklas Andersson är 37 år och bland de äldre vid bandet.
– Jag har i princip alltid jobbat med vibrerande verktyg, men inte i den utsträckning som när jag blev anställd av Volvo. Vi har liner där det enda du gör är att jobba med vibrerande maskiner.
Niklas Andersson har själv haft problem med fingrar som låser sig och värker. På vintrarna när det är kallt blir de luftdrivna maskinerna som isbitar i händerna.
För två år sedan valdes han till skyddsombud och tänkte att han kanske kunde förändra situationen. Men inget händer. Han är på chefen om att de ska gå skyddsronder. På snart ett år har de inte lyckats få till en enda.
– Vi bara kastar in folk i produktionen. Det är inga ordentliga introduktioner. När man inte lär sig vad som är rätt och fel eller hur man ska hantera maskiner ordentligt blir det skador, säger han.
Vägen till jobb på Volvofabriken har under senare år gått via bemanning. De unga montörerna längs med bandet gör allt för att få vara kvar.
– Gnäller du hos chefen att du har ont kommer ju inte arbetsgivaren att anställa dig, säger Niklas Andersson.
Många struntar också i att använda lyftbordet för att det går snabbare och man får 20 sekunders vila. Man genar och skadar sig. Så trots att ledningen kommer med begränsningar om max 50 karosser om dagen fortsätter de unga montörerna att slita sönder sina händer.
På den delen av Volvofabriken där Niklas Andersson arbetar vibrerar nästan alla verktyg. Vinkelslip, slipmaskiner, skruvdragare och stålborstar. Värst är de oscillerande slipmaskinerna.
Det slutade med att jag tappade känseln i bägge händerna. I tre månader hade jag ingen känsel alls.
Treva Al Nazar.
Treva Al Nazar har efter bara tre år på bilfabriken opererat bägge händerna.
– Jag fick domningar och hade innan operationen konstant kramp från handflatan hela vägen upp till armbågen, berättar hon.
När Treva Al Nazar precis hade börjat på Volvo var hon på oscilleringen en hel vecka i sträck.
– Där är det värst. Du står sex timmar med vibrerande slipmaskiner. Jag jobbade på en och samma station hela nätterna. Det slutade med att jag tappade känseln i bägge händerna. I tre månader hade jag ingen känsel alls.
Treva Al Nazar hade varit arbetslös ett år innan hon fick jobb på Volvofabriken. Hon var bemanningsanställd så hon bet ihop. Ledningen ökade rotationen lite på fabriken. Ingen fick längre stå på bara oscilleringen som hon gjort. Men problemet är att nästan alla verktyg som behövs för att sätta ihop bilarna vibrerar.
Strax före semestern 2017 skar Treva Al Nazar igenom alla hudlager på vänsterhandens knoge. En sena slets av och läkarna fick sy ihop henne. När stygnen var borta överbelastade hon den friska handen. Och när högerhanden inte gick att använda ordentligt kompenserade hon med vänsterhanden. Hon fortsatte arbetet med de vibrerande verktygen. Till slut var hon så dålig i händerna att de låste sig helt.
Läkarna fick skära ett snitt i hennes högra handflata och kapa den gummibandsliknande sena som håller upp handleden. Efter månader av läkning var det dags för samma ingrepp i vänsterhanden. Nu har den precis börjat läka. Men hon är rädd för att skadan ska slitas upp om hon fortsätter i industrin.
– En arbetskollega till mig fick operera bägge händerna efter att ha jobbat i vården. När hon kom till oss dröjde det inte länge förrän skadan var tillbaka och hon måste operera händerna igen, berättar Treva Al Nazar.
Arbetet i industrin har förändrats. Förr roterade personalen mer. Man kunde jobba ett helt arbetsliv i bilfabriken eftersom man flyttade mellan banorna och lärde sig olika arbetsmoment.
– På ett sätt blir det ju rotation nu också för det är så hög personalomsättning, säger Niklas Andersson och berättar att på det dryga halvår som gått sedan underhållsmässan har halva hans arbetslag bytts ut.
– Bedrövligt, säger forskaren Hans Lindell. Maskiner behöver inte skada människor.
Hans Lindell har på Swerea, forskningskoncernen för industriell förnyelse, utvecklat vibrationsfria verktyg som redan börjat användas. Efter att Bilia köpt mutterdragare som vibrerade tre gånger mer än vad leverantörerna uppgav ville företaget delta i forskningsprojektet.
I fas 2 togs prototyper fram som visade att det går att få ner vibrationerna och även vikten på maskinerna. De används på Bilia. Nu är forskarna inne i fas 3. Verktygen ska börja användas i större skala ute på industrierna. Flera stora företag har hakat på. Bland annat vibrationssaneras ett helt band på Volvo i Arvika.
– Vad vi vill är att man förstår att maskiner inte behöver vibrera och att skadorna är onödiga. Maskintillverkarna känner inte tillräckligt stor efterfrågan ännu. Och användarna vet inte om att det finns alternativ. Det försöker vi banka in, säger Hans Lindell.
Intresset för vibrationer är så jäkla stort. Det är nästan det enda jag sysslar med. Och nästan alltid får frågor om.
Angelika Lang, IF Metall.
På IF Metalls förbundskontor i Stockholm jobbar Angelika Lang. Hon var en av talarna på Underhållsmässan.
– Intresset för vibrationer är så jäkla stort. Det är nästan det enda jag sysslar med. Och nästan alltid det jag får frågor om. Både facket och företagen vill bli av med skadorna, försäkrar hon.
Angelika Lang åker runt i Sverige och har varit på många Volvofabriker och andra industrier som har problem med vibrerande verktyg.
– Tyvärr har jag inte varit på just Volvo Cars i Göteborg. Men i Arvika hade vi ett huvudskyddsombud som var otroligt driven, en riktig eldsjäl, som har gjort mycket för att få bort vibrationsskadorna inom Volvo. Han avled dessvärre i somras, berättar Angelika Lang.
Hon ser allvarligt på glappet ner till golvet och att Niklas Andersson inte får gehör. Lokala skyddsombud kanske inte alltid får information om vad som händer, spekulerar hon.
– Men det är lika illa som att inte gå skyddsronder. Ett fint arbetsmiljöarbete på papper är ointressant om det inte funkar i verkligheten. Vi måste nå ut med vad som händer. Det är viktigast av allt.
När de vibrationsfria verktygen kan börja användas i stor skala i industrin är oklart.
– Det måste till en efterfrågan. Vi köper inte om det vibrerar! Marknaden måste trycka på, annars kommer ingen att tillverka och leverera verktygen, säger Angelika Lang och vädjar till företagen att börja ställa det kravet.
Volvo Cars i Göteborg väljer att svara via mejl. Företaget skriver att det finns en funktion som heter Hälsa och säkerhet som jobbar nära företagshälsovården för att förebygga arbetsskador i fabriken. Tillsammans har man kartlagt arbetsmoment och identifierat arbetsrutiner för att minimera risker för skador.
”De åtgärder som satts in handlar bland annat om att förkorta tiden man arbetar med moment där vibrationer förekommer, till exempel genom rotation av arbetsuppgifter, se över arbetsteknik och val av verktyg. Medarbetare på arbetsstationer där risker för vibrationsskador identifierats har fått genomgå medicinska kontroller”, skriver Volvo Cars.
Verkstadsklubben i Göteborg har två huvudskyddsombud. När Dagens Arbete ringer sitter de tillsammans i en bil och blir uppriktigt förvånade.
– Vi känner inte till problemen. De har inte lyfts upp till klubbnivå, säger Adrian Avdullahu, IF Metall.z
Fackstyrelsens andra huvudskyddsombud Carlos Rebelo Da Silva:
– Det går säkert att göra mycket mer. Däremot så vet jag inte hur många vibrationsskador vi har egentligen.
Borde inte facket göra mer?
– Vi kan påverka själva inköpet. När vi anskaffar nya maskiner. Att de är lågvibrerande, svarar Adrian Avdullahu.
Carlos Rebelo Da Silva:
– Vi har ett system där skyddsombud skriver till det lokala huvudskyddsombudet som i sin tur skickar över ärenden till klubben.
Känner ni till att det finns vibrationsfria verktyg?
– Nja, eller nej, jag är ingen expert på det. Jag vet att det finns någon arbetsplats inom vårt avtalsområde där klubben jobbat ganska intensivt. Och jag vet att någon inom IF Metall åker runt och pratar om det här, svarar Adrian Avdullahu.
– Det är bra med ny teknik, säger Carlos Rebelo Da Silva.
– Om vi klarar av att påverka företaget att ta in nya verktyg så vore det allra bäst. Att någon sa att den här maskinen får ni inte använda längre!
– Då skulle företaget vara tvunget att fasa ut de gamla maskinerna för att ta in nya, konstaterar Adrian Avdullahu.
I Göteborg har Treva Al Nazar valt att gå tillbaka till skolan.
– Jag har trettio år till pension. Om jag redan mitt tredje år på fabriken behöver operera mig vet jag inte vad som kommer hända längs med vägen.
Nu pluggar hon till gymnasielärare. Hon har precis gjort sin första praktik på en skola.
– Jag vet att Volvo samma år som jag skadade mig tjänade miljardbelopp. Och 2018 har de också gått med rejäl vinst. Om vibrationsskador är vår vanligaste arbetssjukdom borde ett så stort företag ha råd att investera i maskiner som inte gör människorna som tillverkar bilarna sjuka.