Liberaler och rödgröna måste bilda allians
27 maj, 2019
Skrivet av Helle Klein
EU-valet blev ungefär lika splittrat och svårtolkat som riksdagsvalet i höstas. Å ena sidan kan resultatet läsas i jämförelse med förra EU-valet för fem år sedan. Då ser man en rejäl tillbakagång för de gröna, trots att det blåser en grön vind runtom i Europa och en rejäl framgång för Sverigedemokraterna som ökat i ännu ett val. Socialdemokratin ligger i princip still.
Å andra sidan kan man läsa resultatet i jämförelse med höstens riksdagsval och då kan man se att Miljöpartiet hämtat sig ordentligt och gjorde ett riktigt bra val medan valframgångarna för SD planat ut. Partiet har bänkat sig som tredje största parti och gick inte om Moderaterna som opinionsinstituten hade förutspått.
Moderaterna måste känna sig lättade över att det gick bra i EU-valet. Tomas Tobé har gjort en bra valrörelse men det är nog också så att haveriet med KD:s abortpolitik och även skandalerna i SD gjort att högerväljare valt det säkra före det osäkra. Moderaterna har vunnit på KD:s bekostnad.
Liberalerna är i särklass den största förloraren men samtidigt blev Centern – de nya liberalerna – en tydlig vinnare. Kanske har Björklunds parti straffats av debaclet med toppkandidaten Cecilia Wikström? Centern kan hur som helst sträcka på sig och konstatera att partiets tydliga kamp mot konservativa och auktoritära krafter har lönat sig – både inrikespolitiskt och europapolitiskt. Vad än borgerliga gnällspikar som exempelvis ledarsidan i Dagens Industri säger har Annie Lööfs orientering mot center-vänstern i svensk politik inte på något sätt straffats av väljarna. Tvärtom.
Det blåser otäcka nationalistiska högervindar och därför behövs allianser i mitten mellan rödgröna och liberaler både i Sverige och i Europa.
Europa är splittrat och slaget står mellan nationalkonservativa och progressiva rödgröna/liberaler. Det nya politiska landskap vi har kunnat skönja i Sverige på senare tid är tydligt även på det europeiska planet. Extremhögern gjorde ett sämre val än vad många befarat att de skulle göra men samtidigt är det djupt illavarslande att Le Pens parti blev störst i Frankrike liksom Salvinis i Italien. Victor Orbáns Fidész vann en förkrossande seger liksom det polska auktoritära Lag och rättvisa-partiet. Samtidigt gjorde Gert Wilders högerextrema parti ett uselt val liksom Dansk Folkeparti som i princip halverades.
Tack och lov är nationalisterna än så länge djupt splittrade så det är svårt att se att de ska få något större inflytande i EU. Men det är nödvändigt att skapa allianser som håller de auktoritära utanför. De två stora traditionella maktblocken – Socialdemokraterna och Kristdemokraterna – är klart försvagade även om de fortfarande utgör de största partigrupperna. De gröna och liberalerna har ökat. Förhoppningsvis kan det nu skapas fruktbara samarbeten mellan socialdemokrater, liberaler och gröna som kan säkra Europas framtid som en kontinent av öppenhet, mångfald, jämlikhet och hållbarhet.
Ödesvalet är inte över. Kampen mot nationalkonservatismen måste fortsätta både här hemma och i EU.
Det ser ut som om MP får sitt tredje mandat när Brexit blir av. Och fyra mandat förra mandatperioden hade man tack vare bara 300 röster. Så från att ha varit helt uträknade för några månader sedan till tre mandat är inte så illa pinkat. Jakob Dalunde kan ju under tiden han väntar på sitt Brexitmandat ”skola in” de nya två ledamöterna. Och sedan håller jag med Helle att socialdemokraterna, gröna och liberalerna ska samarbeta!