Bortstädad: Mannen som försvann
8 oktober, 2019
Skrivet av Elinor Torp
Krossade skallen. Han kom från Mongoliet, skadades allvarligt. Och försvann från landet. Han är bara en av många som mist eller nästan mist sitt liv i Sveriges nya laglösa arbetsliv.
Vi, Skuggorna
Texten är ett utdrag ur boken Vi, skuggorna (Leopard förlag) av Elinor Torp som kommer ut den 17 oktober.
Östermalm, Stockholm. Byggställningen har monterats ner till ett stort plockepinn framför bostadsrättsföreningens fasad.
Plankor och presenningar på innergården. Inhyrda skärrade gubbar. En brandgul hjälm, fläckad röd, till synes hel. Blodstänk på kullerstenarna. Droppar av färskt blod. Och dolt under en träskiva en stor pöl.
Människa bärs iväg på bår. Huvud inlindat. Ansikte sticker fram under gasbinda. Klart rött. Överallt.
Bilderna talar sitt tydliga språk. En arbetsplatsolycka. Ändå avskrivs ärendet som om ingenting har hänt.
Poliserna på plats får inte ihop det. Hur kan hjälmen vara hel när huvudet gått sönder? Varför har man flyttat på skivorna med blodfläckar? Någon har ristat in HELP ME i träet.
Runt hörnet pågår julhandeln för fullt. Dan före dan före dan före dan före dan före dopparedan. Om det är därför Arbetsmiljöverket inte agerar på polisens uppgifter, eller om de helt enkelt inte har tid för alla oklart anställda gästarbetare som gör sig illa på svenska arbetsplatser framgår inte.
Patrullerande polis åker i alla fall till innergården på Östermalm, fotograferar, dokumenterar, hittar det undangömda blodet, pratar med kollega som står framåtböjd och gapar efter luft. Vem han är, vilka företagen är, vem den skadade är, allt är mycket diffust, men arbetarna talar mongoliska.
Poliserna på plats får inte ihop det. Hur kan hjälmen vara hel när huvudet gått sönder? Varför har man flyttat på skivorna med blodfläckar? Någon har ristat in HELP ME i träet. Och så har man vänt skivan med den största blodfläcken upp och ner.
På Karolinska sjukhusets avdelning för neurokirurgi ligger mongolen, medvetslös. Livshotande skallskada. Omfattande blödningar. Dagarna går. Det blir julafton. Sedan är han försvunnen.
Första teorin är att någon har tryckt ner mongolen i en rullstol och gjort sig av med problemet.
Städat bort honom.
Eller vad har hänt?
Hemma i Upplands Väsby undrar Nyamdorlig. Han får ett samtal från en person som säger att hans storebror är på sjukhus. När han kommer till Karolinska är brodern inte kontaktbar. De har öppnat huvudet och opererat. Nyamdorlig som själv jobbade i sjukvården innan han kom till Sverige förstår allvaret och frågar läkaren om hjärnan kommer att påverkas. Läkaren svarar: Vi har räddat hans liv. Vi kan inte göra så mycket mer.
”Ett okänt objekt har på okänt sätt träffat målsägande i huvudet”, står det i polisanmälan.
Jag vet inte hur brorsan mår. Vi har inte setts sen dess.
Nyamdorlig, den skadade mannens bror
En av många mongoler som snuddat vid döden i svenskt arbetsliv, konstaterar polisen Cecilia Forzelius som kopplas in på fallet.
”Ställningsolyckor är vanligast. Under en period kom de flesta från just Mongoliet. Vi har flera från Nordafrika också. En del ligger fortfarande förlamade. En bröt nacken.”
Akutvård erbjuder Sverige. Sedan vet varken sjukhusen eller polisen vart de tar vägen. Vården brukar ringa polisens avdelning för arbets- och miljöbrott där Cecilia Forzelius jobbar och säga att de har en okänd hos sig. Att det rör sig om en arbetsplatsolycka. Att polisen måste komma och prata med personen.
Allra flest samtal kommer från handkirurgerna på Södersjukhuset. De har inte en chans att hinna ut till alla. ”Varför kom ni inte till den här killen? Varför har ni inte hört av er? Varje dag får vi ju in någon som uppenbart skadat sig på jobbet.” Cecilia Forzelius återger läkarsamtalen.
Arbetsgivarna ändrar historia. Först har de varit och jobbat hos dem, hyrts in. Sedan har man aldrig hört talas om dem. ”Ingen chef säger: Ja, jag har tio stycken som egentligen inte får jobba i Sverige.”
I det här fallet har förhör faktiskt gjorts. Arbetsmiljöverket lyser med sin frånvaro. Men Cecilia Forzelius och hennes kollega frågar ut arbetsgivaren och den skadade innan ärendet förs över till gränspolisen och avskrivs.
Skadad borta.
Som vanligt är det en kedja av företag inkopplade på det av en bostadsrättsförening beställda fasadjobbet. Firma A tog in firma B som hyrde arbetare från okänd firma C med säte i Litauen och mongolisk arbetskraft utan id-handlingar eller fullständiga namn.
Först känner chefen på firman som höll i renoveringen till mongolen. Han var där för att riva ner byggställningen. Naturligtvis står företaget för kostnaden. Senare i polisförhör tar arbetsgivaren avstånd från alltsammans. Chefen har aldrig sett mongolen, fattar inte vad han hade på arbetsplatsen att göra och har verkligen inget ansvar för det inträffade.
Nyamdorlig tittar på bilderna från innergården och storebror som bärs iväg på bår. Barnen leker i rummet intill.
”Hu!”
Han tystnar, går igenom alla fotografier en gång till.
”Så mycket blod.”
Till vår hjälp har vi en tolk som ber oss prata långsamt så att hon får med allt. Nyamdorlig har bott här i tio år nu och börjar med att ursäkta sig för att han inte lärt sig svenska.
”Ja, det är en arbetsplatsolycka, enligt min uppfattning”, säger han.
På bordet mellan oss står en stor skål med mongoliskt godis. Tolken väljer en bit med fint färglagt papper.
”Jag vet inte hur brorsan mår. Vi har inte setts sen dess”, översätter hon.
Två månadslöner blev han lovad där på sjukhuset, som plåster på såren. Det minns Nyamdorlig tydligt. Han släpper inte blicken från storebror och ropar på Lhamaa som befinner sig i andra änden av lägenheten.
”Vi vet vilket land han är i.”
”Och du har ju försökt få hit honom”, säger Lhamaa.
”Ja fast han svarar ju inte.”
Lhamaa kokar vatten och undrar vilket slags te vi vill ha. Hon berättar om en skada hon själv ådragit sig på jobbet. Hon ramlade i trappen. Hon pekar på låret och höften. Det svullnade och värkte. Hon kunde knappt gå. Vad gäller? Får man vara sjuk i Sverige? Hur länge? Måste man visa läkarintyg?
Båda städar trapphus.
I fyra år arbetade Nyamdorlig extra för det stora städbolaget. Sedan 2013 är han lokalvårdare åt företaget på heltid.
”Men jag har inte fått någon fast tjänst.”
Nyamdorlig och Lhamaa är medlemmar i Kommunal. Han och frun betalar in pengar till fackförbundet varje månad. Att de borde få fast säger folk, men det är inte lätt att veta vad som gäller och hur man går till väga. Nu har Kommunal sent om sider lovat att hjälpa till.
Ny i Sverige jobbade han precis som storebror utan papper. När han bröt armen var det tack och goodbye.
”Vad hände?” frågar jag.
”Det gjorde ont”, svarar han och skrattar.
”Jag blev arbetslös.”
”Vilken bransch?”
”Bygg.”
”En arbetsskada alltså?”
”Ja, jag ramlade ut genom ett fönster. Det fanns inga ordentliga byggställningar.”
”Fick du ersättning?”
”Ersättning” Han flinar. ”Nej, ingenting. En gipsad arm. Min chef skällde ut mig och sa att jag var klantig. Sen fick jag inte jobba kvar.”
Nyamdorlig prövar att ringa sin bror. Inget svar.
Med en liten värdepåse från sjukhuset, mobil och laddare, lämnar storebror Sverige. Två månadslöner lovar arbetsgivaren honom mot löftet att ligga lågt och inte driva någon process. De pengarna ser han aldrig skymten av.
På pendeltåget in mot Stockholm öppnar sig tolken och berättar om livet som mongol i Sverige.
Ända sedan hon flyttade hit år 2000 har hon via vänner och genom jobbet träffat utnyttjade landsmän och fått ta del av de mest vidriga vittnesmål från sextrakasserade och söndertrasade mongoler, men också om tvivelaktiga advokater som stjälper i stället för hjälper sina klienter och leder dem till arbetsgivare som säljer arbetstillstånd och lurar i dem att det är enda sättet och som tvingar dem att ge tillbaka lönen för att sedan få 25 till 30 kronor svart i handen.
Vi bestämmer möte på en mer avskild plats där hon berättar om tjejer som på de restauranger där de jobbar blir tafsade på och tvingas ligga med chefen för att få jobba kvar, servitriser som om de inte plockar resterna från matgästernas tallrikar för att servera andra kunder får sparken direkt. ”På en restaurang där arbetsgivaren satt i system att sexuellt utnyttja sin personal pustar tjejerna ut när de fyller 36 och inte anses attraktiva längre. Jättebra! Äntligen slipper vi honom.”
Polisanmälan har lämnats in. Men ord står mot ord. Och inget hände. Enligt tolken bara fortsätter det trots att restaurangägaren börjar bli till åren och citat ”snart borde vara impotent”.
I en annan del av Stockholm ligger en mongol som föll på sin arbetsplats och skadade ryggen. Han är förlamad och kan inte ta sig ur sängen. Eftersom han jobbade utan papper i Sverige finns han inte i systemet och har inte tillgång till några försäkringar. Frun vårdar honom i hemmet.
Inspektören Thomas Österberg är väl medveten om att dessa olyckor aldrig når honom på Arbetsmiljöverket.
”Jag tar för givet att det till och med finns dödsfall som aldrig hamnar i vår statistik.”
Människor som omkommer på svenska arbetsplatser ska ingå i Arbetsmiljöverkets statistik över dödsolyckor. Men den officiella siffran som rapporteras årsvis exkluderar dödsoffer anställda av utländska företag. De finns med, längst ner. Under strecket. Och kallas i statistiken för: Utanför arbetskraften.
Thomas Österberg redogör för vad som oftast sker när hans myndighet får information om en olycka.
”Arbetsmiljöverket kanske skickar ett brev till arbetsgivaren. Eventuellt bokas det in ett möte för att höra arbetsgivarens version. Det vi egentligen ska göra är att kolla om företagen registrerat sina anställda i Sverige.”
Arbetsmiljöverket ska fråga:
Har ni anmält att ni har utländsk arbetskraft?
Nej.
Okej, då är det böter.
”Varför görs inte det?”
”För att vi bara är några få som kan reglerna. Och många av mina kollegor på Arbetsmiljöverket tycker att det är jobbigt med sanktionsavgifter. De vill vara mer pedagogiska, läraktiga. Arbetsgivare är goda”, svarar Thomas Österberg.
”Det kan sticka i ögonen på folk att Arbetsmiljöverket inte gör någonting”, fortsätter han. ”Samtidigt om jag ska vara riktigt krass så spelar det inte så stor roll. Det är småpengar för de vi vill åt. De vill inte ha ögonen på sig. Så de bara betalar.
Eller byter organisationsnummer och smiter undan.”
Utstationeringsregistret – bra för alla.
Så heter en film som Arbetsmiljöverket lagt ut om svenska Tommie. Han är marknadschef på ett estniskt bolag som hyr ut arbetstagare till andra länder. Med kameran som följeslagare går han runt på byggen i Sverige och småsnackar med arbetarna som alla är nöjda och glada. ”De som har varit hemma hos sina familjer i Estland kommer med färjan tillbaka för de vill vara här och jobba. Det är väl det bästa betyget. De står här på måndag morgon och frågar: Okej, vad är planen? Vad ska vi göra den här veckan? Det är fint, det är bra”, säger Tommie i sin gula reflexväst. ”Vi har anmält oss till utstationeringsregistret. På så sätt kan man följa upp oss som bolag.”
En skinande kontrast till den verklighet Thomas Österberg möter.
Arbetsmiljöverket får ta del av vad som hände på Östermalm dagarna före julafton. Uppgifter om Nyamdorligs bror och den inträffade arbetsplatsolyckan lämnas över av polisutredarna. Men Arbetsmiljöverket avslutar ärendet på en gång. I standardformuläret till polisen besvaras frågor med ja och nej.
Har inspektion skett på arbetsstället? Nej. Har anmälan till åklagarmyndighet om misstänkt brott gjorts? Nej. Planeras detta att göras och i så fall när? Nej. Har arbetsskadeutredning/rapport gjorts eller kommer sådan att göras? Nej. Har händelsen föranlett någon annan åtgärd från Arbetsmiljöverkets sida? Nej.
”Vi tycker att det är lite konstigt. Arbetsmiljöverket har bara kontakt med arbetsledningen. Vi som hör vittnen och målsäganden kan ha helt andra uppgifter än vad arbetsgivaren lämnar ut”, säger polisen Margareta Johnson.
Om inte Arbetsmiljöverket som expertmyndighet agerar är det svårt att nå rättslig framgång, vet utredarna vid arbets- och miljöbrott.
”Åklagare säger nej. Arbetsmiljöverket leder inte oss, de bestämmer inte över oss, men någonstans är det så i alla fall. Får man inte med sig Arbetsmiljöverket så går man inte upp till rätten”, konstaterar Margareta Johnson.
Hemma i Upplands Väsby har Nyamdorlig fått kontakt med storebror. Han är deppig och dricker. Huvudvärken är svår och alkohol lindrar.
”Han blev inte ordentligt undersökt, och har inte vågat gå till vården där han är nu.”
Lhamaa ringer och frågar om Nyamdorlig är på väg till nästa trapphus. Ibland strålar de samman under arbetsdagen, men oftast städar de på olika platser i Stockholm. Efter tio år i Sverige har de fasta jobb bägge två. Facket satte sig till slut ner och räknade på hur många timmar de hade jobbat under de senaste två åren och kom fram till att de självklart skulle erbjudas riktiga tjänster. Arbetsgivaren gick med på det.
Han blev inte ordentligt undersökt, och har inte vågat gå till vården där han är nu.
”Jag har kämpat i tio år. Jag kom till T-centralen och hade ingenting. Ingen som mötte upp mig. Ingen bekant. Jag kunde inte språket, så jag strövade runt tills jag stötte på en mongol som visade vägen till Migrationsverket.”
Nyamdorlig berättar om sin resa mot där han och hans fru är i dag. Sverige har samma temperatur som Mongoliet och ungefär likadan natur. Allt annat är främmande. Men nu har de barn, medborgarskap och månadslöner. Storebror blev däremot lurad.
Handskrivet med svart tusch på Karolinska universitetssjukhusets vita kuvert.
Journal till okänd man
Trauma: Fick sten i huvudet från 30 meters höjd på sin arbetsplats.
Stenen föll enligt uppgift från 6:e våningen.
Öppen skallskada. Börjar framför vänster öra, går till bakhuvudet.
Operation med cirka 2 liters blödning. Man rensar bort små benbitar, gör en ungefär 4 x 4 cm stor kraniotomi med början från frakturstället.
Arbetar som byggnadsarbetare. Kommer från Mongoliet.
Svårt att bedöma kognitiv förmåga då patienten inte pratar svenska. Följer dock instruktioner med hjälp av kroppsspråk. Oklart om patienten har insikt i sin situation. Klagar på smärta i huvudet. Enligt ansvarig läkare har patienten inte rätt till rehab.
Med en liten värdepåse från sjukhuset, mobil och laddare, lämnar storebror Sverige. Två månadslöner lovar arbetsgivaren honom mot löftet att ligga lågt och inte driva någon process. De pengarna ser han aldrig skymten av.