Kulturen behöver en Anders Ferbe
20 augusti, 2020
Skrivet av Helle Klein
Åter från semestern läser jag i Arbetsvärlden att regeringens coronasamordnare, Anders Ferbe, varnar för att avveckla krisstöden till landets företag för snabbt. Ferber som själv utredde frågan om korttidsarbetsmodellen för statens föreslår att systemet med kortidsarbete permanentas. Tyskland, Frankrike, Österrike och Benelux-länderna har sådana regelverk redan.
”Min uppfattning är att Sverige behöver ett permanent system för korttidsarbete, vilket de flesta länder i Europa redan har. Om vi pratar om de konkurrensutsatta delarna av ekonomin så är det helt avgörande att ha jämförbara system med våra viktigaste handelspartners, exempelvis Tyskland. Har vi sämre system så lägger företagen produktionen i Tyskland”, säger Anders Ferbe till Arbetsvärlden.
Ferbe har helt rätt i detta. De tillfälliga uppgörelserna mellan IF Metall och arbetsgivarna om korttidsarbete var räddningen vid finanskrisen 2008/09. Och möjligheten att införa korttidspermittering har uppenbart idag räddat kvar både jobb och företag som annars skulle ha drabbats hård av pandemikrisen. Det kan komma fler kriser framöver.
Sommarens stora debatt handlar dock mer om kulturens framtid än svenskt näringslivs. Kulturarbetarnas möjligheter att arbeta försvann över en natt i våras då folkhälsomyndigheten och politikerna införde den så kallade 50-gränsen vad gäller offentliga sammankomster. Här har under sommaren uppdagats en mängd motstridigheter i coronastrategin. Det är obegripligt varför hundratals kan sitta på en restaurang och lyssna på musik ur högtalare men om en artist spelar på en scen i samma restaurang måste polisen stoppa detta. Det är, som många debattörer påpekat, som om det vore artisten som spred smittan. Lika obegripligt är det att tusentals människor kan handla på Ullared men inga får gå på Liseberg eller Gröna Lund.
Jag hör till dem som tycker att Sveriges hållning i bekämpningen av coronasmittan i stort sett har varit och är bra. Vårt samhälle byggt av folkrörelsekulturens tillitsskapande klarar detta med eget ansvarstagande i kombination med myndigheters föreskrifter och rekommendationer på vetenskaplig grund. Men för att Corona-strategin ska vara långsiktigt hållbar måste den av folkflertalet upplevas som rationell och begriplig. På kulturens och idrottens område upplevs den som obegriplig och irrationell i dag.
Jag tror kanske inte 50-gränsen kan upphävas redan nu då vi ännu inte vet om smittan tar ny fart eller om vi lyckats bekämpa det värsta. Men det går förstås att hitta fram ett smidigare regelverk som inte gör att kulturen drabbas så hårt som den gjort hittills. Här måste ministrarna Amanda Lind och Mikael Damberg hitta en konstruktiv lösning.
Det måste också till bättre stödformer om inte hela vårt kulturliv ska gå under. Det gäller även idrotten och den fria journalistiken som står under enorm press. Här är det intressant att jämföra med hur regeringen hanterat näringslivets kris under corona-pandemin. Varför finns det ingen corona-samordnare som lyssnar in kultur, idrotts- och mediebranschen? Det behövs en som likt Ferbe kan branschen och har regeringens öra och kan bli brobyggaren mellan kulturlivets aktörer och staten.
Låt en gammal garvad före detta kulturminister som Marita Ulvskog eller Leif Pagrotsky få uppdraget att lyssna in kultur/idrotts- och mediebranschens krisberättelser och utveckla effektiva stödinsatser som kan genomföras snarast. Till ett livaktigt samhälle som klarar sig igenom svåra kriser hör ett aktivt kulturliv, bred och folklig idrottsutövning och fria kritiska medier. Allt detta är hotat i dag. Tillsätt en Kulturens Anders Ferbe!