Stoppa smittan allas ansvar
16 november, 2020
Skrivet av Helle Klein
Läget är allvarligt. Det vi i somras trodde skulle vara en höst av lättnader för att allt gick åt rätt håll har nu förbytts i djup oro över en smittspridning som bara ökar. En andra våg tycks obönhörligen ha svept över Europa liksom Sverige.
Regeringen och folkhälsomyndigheten inför därför nu stränga restriktioner som innebär att inga offentliga sammankomster får sker med fler än åtta personer. Åttapersonersregeln är också tänkt att vara normerande för folkrörelser, trossamfund, privata fester, arbetsplatser etc.
Statsministern var mycket tydlig med att nu måste vi alla hjälpas åt att stoppa smittan. Stanna hemma du som kan jobba hemma, åk inte i kollektivtrafik du som kan undvika det, festa inte, umgås bara med nära och kära i hushållet, gå inte på gym, restauranger eller bibliotek.
Hårda bud, men helt nödvändiga.
Tyvärr drabbar det kultur- och idrottssverige hårt. Det kommer nu inte ens att gå att göra publika framträdande på restauranger där det serveras mat. Det så kallade trubadurundantaget tas bort. Det är sorgligt och inte helt lättbegripligt när det fortfarande är möjligt att både sitta hundra personer på ett flygplan eller handla i ett fullsmockat köpcentrum.
Vi är många som älskar kultur och har svårt att stå ut i ett mörkt november utan att kunna få gå på teater, höra föreläsningar eller ta del av musik och vi lider med kulturarbetarna vars framtid är i högsta grad oviss. Därför måste regeringen nu snabbt komma med ett nytt stort krisstöd för kultursektorn. Annars kommer vi inte ha någon kultur att ta del av efter coronan. Det är illavarslande för samhället.
Smittan måste självklart stoppas. Vi får inte hamna i vårens akuta läge med en överbelastad vård. Det klarar varken vårdpersonalen eller samhället i stort. Därför är de hårda restriktionerna nödvändiga.
Ändå är det något som skaver. I oktober hann jag gå på premiären av Henrik Dorsins nya revy på Scalateatern. Den var otroligt väl arrangerad med noggranna föreskrifter om hur vi som publik skulle gå in och ut ur salongen, sitta med avstånd, inte hänga i baren ja till och med kisspauserna var organiserade. Mot slutet av revyn sjöng skådisarna ut publiken rad för rad så att det aldrig uppstod köbildning. Allt kändes verkligen coronasäkert.
Är det några som kan arrangera publikverksamhet är det kultursektorn – och idrotten förstås. De som däremot inte alls verkar kunna detta är handeln. Jag var i helgen på ett köpcentrum i närheten där jag bor för att handla på ICA. Det var kaos. Folk höll inte alls avstånd och inne i affären var det trångt och vi gick på varandra. Systembolaget anordnar inslussning så att det aldrig blir för mycket folk, men det gör varken ICA eller Konsum där jag bor. Det är farligt för både anställda och oss konsumenter.
Varför utfärdar myndigheterna inga restriktioner gentemot handlarna? Varför införs inte maxtak på personer som får vistas på ett köpcentrum?
Jag hör till dem som tror att det är vettigt att staten inpräntar vikten av att hålla avstånd och stanna hemma om man känner sig krasslig i stället för att satsa på generella munskyddskrav. Men just nu för att inskärpa allvaret så att det blir tydligt i offentligheten behövs särskilda restriktioner för butiker, tåg och bussar. Inför regler om hur många som får vistas samtidigt i en butik och krav på munskydd både i kollektivtrafiken och på köpcentrum som samlar mycket folk.
Tillsammans får vi nu offra en hel del men det är för att rädda liv och hälsa. Staten måste stödja verksamheter som håller på att gå under medan vi får stödja varandra i att hålla ut och hålla avstånd.
Smittan bekämpas bäst solidariskt.
Jag tror att vi även behöver ett mått av humor i allt det svåra:
https://www.vlt.se/artikel/debatt-pandemihumor