Industriarbetarnas tidning

Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.

”Arbets­platserna ser inte ut som när lagarna skrevs”

18 januari, 2021

Skrivet av Christer B Jarlås

Debatt Polis och åklagare har utökat sin kompetens kring arbetsmiljöbrott. Men även lagstiftaren och domstolarna behöver lära sig om den förändring som skett på arbetsmarknaden, skriver åklagaren Christer B Jarlås.

Om skribenten

Christer B Jarlås är senior miljöåklagare på riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål.

Jag är miljöåklagare och är en av de ansvariga för utredandet av arbetsmiljöbrott i Sverige. Vi får ofta höra att vi utreder fel saker, att vi får för få fällande domar, att vi lägger ner för många utredningar och att vi tar för lång tid på oss med de utredningar som leder till åtal. Detta är min berättelse och min syn på våra utredningar om dödsfall på arbetet.

Jag har varit miljöåklagare sedan 1996. Sedan bildandet av Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål 2009 har vi ansvaret för brott mot miljöbalken, arbetsmiljöbrott, brott mot arbetsmiljölagen, grova jaktbrott och oljeutsläpp till havs. Brotten utreds av särskilda utredningsgrupper hos polisen. Vi har alltså speciella åklagare och speciella poliser som utreder arbetsmiljöbrott. Det är i sig unikt.

Ett dödsfall på en arbetsplats är en extraordinär händelse. I min värld är det en prioriterad utredning. Polisen är alltid på plats direkt efter att dödsfallet upptäckts och utredningen börjar omedelbart. Parallellt med polisen gör också Arbetsmiljöverket sin utredning.

Vi utreder så långt det går i samband med händelsen som att höra vittnen, gör teknisk utredning, tar in rättsläkarens utredning med mera. Sedan avvaktar vi vad Arbetsmiljöverket kommer fram till i sin utredning. De är expertmyndigheten avseende arbetsmiljölagstiftningen.

Det händer ibland att vi åtalar även om inte Arbetsmiljöverket gör någon åtalsanmälan. Men i de flesta utredningar som går till åtal har en åtalsanmälan från Arbetsmiljöverket gjorts och den anmälan får en central plats i polisens utredning.

När vi fått utredningen från Arbetsmiljöverket kan vår utredning slutföras. Misstanke ska delges, misstänkta och företagen har anmält ombud eller försvarare. Förhör med ansvarig genomförs med försvarare närvarande, nya förhör med andra hålls, handlingar i mängd tas in eller ges in.

Så småningom är utredningen klar och skickas då till misstänkta företag eller personer eller båda som då får yttra sig över den och då även ser vad andra har sagt. Detta leder ofta till att de önskar ge in nya handlingar eller vill ha nya förhör som i sin tur delges.

En utredning om ett dödsfall på jobbet, ett arbetsmiljöbrott med vållande till annans död, är på många sätt betydligt mer komplicerad än en mordutredning. Vad har gjorts, vad kunde ha gjorts, vad borde ha gjorts, vem kände till vad, vem har ansvar för det, vilket bolag har vilken typ av ansvar, vad står i avtalet, vad står i planerna, vilken riskbedömning har gjorts, vilken utbildning hade arbetstagarna, vad kände de olika företagen till och om varandra, vem fick göra vad och vilka olika bestämmelser är tillämpbara med mera, med mera.

Åklagaren har hela bevisbördan vilket innefattar vilket brott som begåtts, vilka lagar beteendet strider mot, om det föreligger straffbar oaktsamhet enligt brottsbalken, uppsåt eller oaktsamhet i överträdelsen av arbetsmiljölagstiftningen, några av de särskilda skälen för företagsbot, med mera.

Att en utredning tar lång tid beror på en rad olika saker. Dels måste arbetsmiljöverket avsluta sin utredning, dels måste mycket upptagna försvarare ha tid att närvara vid förhör, ha tid att läsa handlingar. Dels kan företag i andra länder vara inblandade. Ibland måste tekniskt komplicerade saker granskas av sakkunniga och de måste komma med utlåtanden.

Sedan beror det givetvis också på mängden övriga brott som utreds. På min enhet ansvarar varje åklagare normalt hela tiden samtidigt för fyra-fem olika arbetsmiljöbrott med vållande till annans död. Jag har aldrig varit med om att ett dödsfall har tagit under ett år att utreda. Oftast tar utredningen minst 18-20 månader innan allt är klart. Genomsnittstiden sedan den nya polisorganisationen började fungera är 19 månader, 575 dagar.

Jag kan förstå att den långa utredningstiden är jobbig för anhöriga och för misstänkta. Men ingen tjänar på att inte utredningen blir så noggrann och robust som möjligt. Och så länge utredningen bedrivs tror åklagaren på en fällande dom.

Fler fall åtalas och fler blir fällande domar i dag än hur det såg ut innan polis och åklagare specialiserade sig. De ändrade företagsbotsreglerna har också gett nya möjligheter.

Det finns ändå mycket som lagstiftaren borde kunna göra för att underlätta utredandet av arbetsmiljöbrott. 1998 fick vi en miljöbalk där en massa olika lagar fördes in i en balk som handlade om den yttre miljön. Den balken betydde mycket.

Gällande arbetsmiljön handlar det i dag om bestämmelser både inom och utom lagboken. Straffbestämmelser finns i tredje kapitlet brottsbalken, samma kapitel som mord. Men för att veta vad som är brott måste man samtidigt läsa i arbetsmiljölagen. Och det räcker oftast inte, utan man måste även läsa bestämmelserna i Arbetsmiljöverkets egen författningssamling som finns i en rad olika författningar om branscher med mera.

I dag arbetar den utspridda lagstiftningen och svårigheterna att navigera rätt mot syftet med arbetsmiljöbrott, och leder ibland domstolen helt fel, vilket man kan se i vissa domar. Det borde vara på tiden att arbeta för en mer enhetlig lagstiftning för arbetsmiljön och att införa en arbetsmiljöbalk.

Dagens arbetsplatser ser inte ut som de en gång gjorde när lagarna skrevs. En rad olika arbetsgivare är inblandade i minsta lilla projekt. Det är i dag lätt för en byggherre, en generalentreprenör eller ett storföretag att inte behöva ta ansvar för vad underentreprenörer och andra företag gör och inte gör.

Ett mer generellt ansvar för hela arbetsmiljön för en byggherre, eller för den som har full rådighet över till exempel en fabrik eller ett visst område, skulle ställa högre krav och minska möjligheterna att komma ifrån eget ansvar.

Vi kanske borde fundera på att införa ett striktare arbetsmiljöansvar för den som ytterst tjänar pengarna på arbetet som utförs. Ett sådant ansvar medför mer krav och kontroll av säkerheten på våra arbetsplatser och kostar en del men leder till ökad säkerhet.

Det känns som att lagstiftaren har glömt bort arbetsmiljöbrotten. Polis och åklagare har satsat och utökat kompetensen på arbetsmiljöbrottsområdet. Men vare sig lagstiftaren eller domstolarna har gjort något märkbart för att anpassa lagen och lära sig om den förändring som skett av strukturerna på arbetsmarknaden.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.