Statsministerns städerska: Den som pratar förlorar jobbet
18 januari, 2022 - 11:01
Skrivet av Elinor Torp
Städerskans arbetsliv innan hon kom till statsministerns villa kantas av skällsord, hot och oärliga chefer. Här är hennes version. Om hur det är att jobba som papperslös i Sverige.
STOR granskning av skuggsamhället
Romeo är från Colombia. Lucinda från Nicaragua. De tillhör den svenska arbetsmarknadens allra mest utsatta – som jobbar utan någon form av avtal. I praktiken är de rättslösa gentemot arbetsgivare och kunder.
De är del av det skuggsamhälle som Dagens Arbete har rapporterat om i en rad granskningar sedan 2018.
Dagen börjar med städning på ett äldreboende. Sedan är det dags för villan. Som vanligt känner hon en olust när företagsbilen släpper av dem på gatan utanför. Hon har pratat med Bosse om att hon ogärna städar just den här villan för att det bor en viktig person där. Bosse vet ju att hennes arbetstillstånd löpt ut och att hon inte har papper för att vara i landet. Risken att bli påkommen är för stor. Men han har försäkrat att det inte är något att oroa sig över. Så de lyfter ut sina medel och moppar ur bilen. Det är hon och en arbetskamrat.
Två dörrar.
Båda blir osäkra, vilken är det?
Förra gången var Bosse med och släppte in henne i huset. Nu är han på semester i Spanien så till honom kan de inte ringa. De försöker med hans son, men inget svar. Så testar de garagedörren. Då utlöses larmet. Det tjuter och tjuter och de försöker få det att sluta.
Efter tio minuter kommer vaktbolaget och de pustar ut. ”Vad bra, då var det löst. Då kan vi fortsätta jobba,” berättar Lucinda att hon tänkte. Men sekunder senare dyker en helikopter upp och hovrar lågt ovanför hennes huvud och på gatan bromsar fyra polisbilar in i tät följd. De ringas in som bytesdjur. En polis stormar fram till dem och drar hennes händer ur fickorna. Han pratar och pratar på svenska och hon försöker få honom att fatta att hon ingenting förstår. Men han fortsätter på svenska. Han är hård och arg. Överallt blinkar och brummar det. Överallt poliser. En av dem närmar sig bakom den stränga polismannens rygg. Han kan lite spanska och översätter för henne. Han är lite mildare i tonen, frågar om id-kort och hon visar en kopia av sitt pass i telefonen. Polisen meddelar direkt: Du är efterlyst. Du kan inte gå.
I dag sitter Lucinda på Migrationsverkets förvar. Dagens Arbete får prata med henne länge i pojkvännen Romeos mobil. När hon blickar tillbaka på sitt arbetsliv i Sverige minns hon framför allt de nedsättande orden om hur värdelös hon var och hur det alltid gjordes avdrag på lönen. Hon hann inte ta lunchraster och måste hela tiden ta sig med tunnelbana och pendeltåg mellan olika städuppdrag – hitta. Bara detta att hitta. Och transporterna mellan städuppdragen fick hon inget betalt för. Ofta åkte hon fel och när hon några få gånger i början ringde chefen och berättade att hon var vilse i kollektivtrafiken skrek arbetsgivaren i luren: Du måste hitta! Hur kan du inte hitta?!
– Samtidigt var hon rädd att förlora jobbet så hon pratade inte med cheferna om hur hon mådde, berättar pojkvännen Romeo.
– Man ska vara tyst och jobba hade chefen sagt. Städerskor som pratar förlorar jobbet.
Därför gjorde hon inte det.
Hon städade och teg.
– Grät gjorde hon hemma i stället och på jobbet när inte cheferna såg, säger pojkvännen.
Romeo var hela tiden orolig för hennes hälsa, för hon rasade i vikt. Hon åt inte och sov inte. Ofta var hon borta mer än tolv timmar, från klockan sex på morgonen till klockan sju eller åtta på kvällarna. Men fick bara betalt för sex, max sju timmar. Han pekar på punkten mellan revbenen högt upp i magen.
– Här hade hon ont för att hon stressade så mycket.
Själv jobbar Romeo inom byggbranschen. Precis som Lucinda har han kallats för både det ena och det andra av sin förra chef som var svensk:
Idiot.
Åsna.
Jävla invandrare som inget fattar.
Horunge.
Gå och dö.
Dumb fuck.
Go fuck yourself.
– Jag spelade in så att jag kunde översätta i telefonen efteråt, berättar han.
När Romeo en dag på jobbet inte förstod ordet ”sopborste” kastade chefen ett järnrör mot honom.
– Han var så arg att jag såg venerna i halsen på honom. Den gången trodde jag att han skulle skada mig på riktigt.
Romeo är från Colombia. Lucinda från Nicaragua.
– Den gemensamma nämnaren för alla latinamerikaner som jobbar svart i Sverige är att vi måste förfölja våra arbetsgivare för att få ut våra löner. Vi får jaga och jaga efter den lön vi har rätt till. Och arbetsgivarna blir irriterade och kastar till slut pengarna på oss. Alltid kontant. Efter tre-fyra månader får vi sparken. Det är satt i system.
Men städ är ändå värre än bygg, hävdar Romeo.
– I städbranschen jobbar säkert hälften svart. Det finns ingen kontroll alls. Många tusentals har samma historia som min flickvän. I bygg får vi mer betalt för det vi gör. Så städ är värre, säger han.
Romeo håller sin flickvän i handen. Hennes röst i luren. Så har deras relation sett ut sedan den 21 december då hon greps utanför statsministerns villa. Migrationsverket tog hennes mobil och gav henne en surfplatta utan kamera. Hit kan han ringa och hon kan ringa honom. Men de får inte ses. Han får inte besöka henne. Hon har inte ens fått ta emot medicinen som han lämnat för hennes inflammerade visdomstand som värker. Och nu har hon blivit sjuk med feber och ledvärk. På tisdag morgon testades hon positivt för covid.
Romeo håller mobilen hårt i handen.
– Jag har varit väldigt orolig för henne när hon jobbat i Sverige. Hon ringde mig ofta och grät och berättade att i dag har chefen sagt så här till mig, kallat mig idiot och värdelös. Jag uppmanade henne hela tiden att söka nytt jobb.
Hon har städat för flera olika bolag, det ena värre än det andra.
– Den psykologiska konsekvensen av att behöva vakna tidigt på morgonen med rädslan och osäkerheten. Vad kommer hända i dag? Kommer nån skrika på mig? Och arbetskläderna har hon fått bekosta själv, arbetsbyxor, skor och jacka.
I januari 2022 är det snart fyra år sedan Lucinda kom till Sverige och började städa. Hon träffade Romeo på jobbet och sedan dess, i tre år, har de bott ihop i olika lägenheter som de hyrt i andra och tredje hand, först ihop med andra, men sedan ett år tillbaka själva, hos en snäll hyresvärd som ringer henne varje dag i förvaret.
– Där har vi haft tur för vi vet hur andra bor, säger Romeo som nu även lyckats hitta en schyst arbetsgivare som betalar ut det han lovat vid månadens slut.
Till skillnad från Lucinda fick han belåna sig för att ta sig till Sverige. Men de skulderna har han betalat tillbaka.
Lucinda blev tipsad om Sverige genom en Facebookvän.
– Hon bor här med sina barn. Det finns mycket jobb i Sverige, skrev hon till mig. Du kan få en bra framtid här.
Den psykologiska konsekvensen att behöva vakna tidigt på morgonen med rädslan och osäkerheten. Vad kommer hända i dag? Kommer nån skrika på mig?
Hemma i Nicaragua har de politiska motsättningarna funnits länge, men ökat under senare år. Det är därför så många från just Nicaragua sökt sig till Sverige för att jobba inom bygg, städ och restaurang. En del har lurats hit av mellanhänder som sålt arbetstillstånd till dem. Andra, som Lucinda, har hittat hit via vänner och sociala medier.
Lucinda berättar att hon och hennes storebror uteslutits från familjen för att de tillhör oppositionen. Sandinistledaren Daniel Ortega som regerar landet har efter alla år vid makten övergått till att bli en despot. Protesterna växer. Många oppositionella fängslas och en del försvinner helt.
– Jag är rädd för att återvända. Det värsta kan hända. Eller inte. Jag vet inte. Men jag vet att det inte finns någon framtid för mig där. Och inga jobb.
Människoexploatering – HD-dom inom kort
Arbetsgivare som utnyttjar en person i arbete under uppenbart orimliga villkor kan dömas för människoexploatering. Straffet är fängelse i högst fyra år. Lagstiftningen har funnits sedan 2018 och har nu för första gången prövats i Högsta Domstolen.
– Skrivningarna i domen blir viktiga. Jag hoppas vi får bra uttalanden som blir vägledande. Inte många vågar eller förstår att det de varit med om är ett brott, säger My Hedström vid Åklagarmyndigheten.
Hos en av sina första arbetsgivare i Sverige skadade sig Lucinda illa i handen. Med moppen råkade hon krossa en glödlampa och glaset skar in mellan tumme och pekfinger.
– En svensk kille i hissen hjälpte mig. Jag fick åka till en närakut och sy. Chefen på firman betalade faktiskt de 200 eller om det var 400 kronor det kostade. Men sen fick jag se att hon gjort avdrag för samma summa på lönen.
Lucinda började städa igen efter två dagar. Handen blev infekterad och varade men hon jobbade på ändå.
När hon till slut insåg att hon måste lämna arbetsgivaren som skrek på henne allra värst och lurade henne på timmar tipsade en vän om Bosse. Vännen hade städat där själv ett par år tidigare och tyckte han var lite schystare än de andra arbetsgivarna. Lucinda hittade en annons och sökte jobb hos Bosse. Han betalade det han skulle, svart och alltid i kontanter. Det enda hon bad honom om var att få slippa just denna villa. Vid ett tillfälle gick han med på att byta så att hon i stället fick städa hans eget hem. Men den här decemberdagen efter jobbet på äldreboendet hade hon inget val.
Fotnot: Namnen i artikeln är utbytta.
Syndikalisterna polisanmäler städbolagen
Fallet med statsministerns städerska anmäls nu också som människoexploatering. En polisanmälan gjordes i fredags av Syndikalisterna i Stockholm. ”Hemsk arbetsmiljö. Nedsättande kommentarer och trakasserier från chefen. Gick ner i vikt, blev mycket mager och mådde uselt. Till slut orkade hon inte med utnyttjandet längre och slutade. Bevis finns”, står det i polisanmälan. Och vidare: ”De använde hennes utsatta situation som papperslös till att pressa henne att arbeta under orimliga villkor och med en fruktansvärd arbetsmiljö.”
Den medlemsdrivna fackföreningen kommer också att hjälpa städerskan mot tidigare arbetsgivare vad gäller obetalda löner.
Du är tyst och din tystnad är värst!
Att medmänniskor kommer till Sverige från krig, diktaturer och andra horribla förhållanden lär knappast ha undgått någon i Svedala vid det här laget. Att de sedan exploateras i Sverige är ju än mer horribelt.
Är Sverige drömmen för utlandsfödda när individer här beter sig rent ut sagt som svinaktiga kräk?
Nej, naturligtvis inte. Det var inte detta dom hade hört om fina Sverige innan de beslöt sig för att komma hit.
De utlandsfödda har dessutom allt som oftast ingen på sin sida. T.ex denna artikeln och de nedan är tysta, tomma kommentarsfält, vilket borde vara precis tvärtom.
Fyllda med kommentarer om att vi inte skall tolerera att våra medmänniskor blir behandlade på detta viset i Sverige. Men det är sååååå tysssst!
Och tystnaden föder och göder aldrig något bra.
Trygghetssocialist.
Solidaritetsskäl.
I Sverige gäller ”Vård om du är asylsökande eller saknar tillstånd för att vistas i Sverige”
https://www.1177.se/sa-fungerar-varden/vard-om-du-kommer-fran-ett-annat-land/vard-om-du-ar-asylsokande-eller-saknar-tillstand-for-att-vistas-i-sverige/
.
När våra utlandsfödda medmänniskor exploateras och utnyttjas av vidriga arbetsköpare, är det DU som indirekt drabbas i form lönedumpning, försämrade arbetsvillkor mm.
.
Detta skall vi naturligtvis inte acceptera, under förutsättning att du inte vill ha det sämre förstås.
.
De utlandsfödda som utnyttjas skall som jag ser det, ha rätt till hjälp av fackföreningsrörelsen även om dom inte är medlemmar, precis som inom sjukvården som solidariskt finns där.
.
Trygghetssocialist