Industriarbetarnas tidning

De anhöriga: ”Vi har aldrig fått några svar”

11 mars, 2022

Skrivet av

Den sovjetiska förklaringen till mordet på de svenska facktopparna har alltid framstått som obegriplig för de anhöriga.
– Man ältar det. Jag tror aldrig man blir riktigt människa efter något sånt här, säger Britt Fredriksson, änka efter Ove Fredriksson.

”Det har vart ett öppet sår många år. Nu är det ett ganska ömtåligt ärr”, säger Anna Frisk, dotter till Ove Fredriksson. Foto: David Lundmark

Den 24 januari 1991 får familjerna dödsbudet från Sovjetrepubliken Estland. Deras makar och fäder, fackföreningsledarna Bertil Whinberg och Ove Fredriksson, hade hittats mördade och dumpade bakom ett sandtag utanför Tallinn.

– Min mamma tappade allt. Hon bröt ihop totalt. Det var en mardröm helt enkelt, säger Maria Whinberg, dotter till Bertil Whinberg.

I Dagens Arbetes undersökande poddserie Mordet på facktopparna berättar de anhöriga om hur de reagerade på den förklaring till mordet som sedan kom från Sovjet.

– När de beskrev hur det hade gått till, så lät det så osannolikt. Det var inte första gången han reste i ett land där det var … inte farligt, men där det fanns en viss risk att vara, säger Maria Whinberg.

Familjerna hade ingen kontakt med utredningen i Sovjet och den svenska polisen hade inte heller någon information. De kunde bara följa medias rapportering.

– Jag fick ingen information. Det var ju mest tv som visade. Och sedan var det ju löpsedlar på Bertil och Ove. Det gjorde ont att se dem där, säger Britt Fredriksson.

I media kunde de läsa att Bertil Whinberg och Ove Fredriksson, sent på natten den 24 januari 1991, ska ha lämnat en nattklubb på hotell Viru tillsammans med tre ryska kvinnor, som beskrevs som prostituerade. Whinberg och Fredriksson ska ha hamnat i en lägenhet där de blev drogade med knockout-droppar.

När de låg utslagna på soffan kom två unga ryska män upp i lägenheten och rånade och misshandlade dem grovt. Kropparna dumpades sedan bakom ett sandtag några kilometer därifrån.

Brottligheten i Tallinn på den tiden var omfattande och den politiska situationen spänd. Sovjet hade skickat truppförstärkningar till Baltikum för att stävja kampen för självständighet.

De båda fackledarna hade blivit grundligt varnade för att röra sig på stan och umgås med främlingar.

– Vi fick aldrig reda på: Vad var det egentligen som hade hänt? Alltså, varför bytte man kläder på dem? Varför gick de ut och åkte till en lägenhet? Var de drogade? Ja, det var mycket som man funderade kring helt enkelt, säger Maria Whinberg.

”Jag landade i att den bilden, som vi fick av pappa i medierna, inte stämde överens med den bilden som jag hade”, säger Maria Whinberg, Bertil Whinbergs dotter. Foto: David Lundmark

Skriverierna tog hårt på familjerna.

– När våra bästa vänner nästan kan säga: ”Ja, men det vet man väl vad fackfolk gör”. När tidningarna skriver att de var prostituerade. Det gjorde mig mest ont. För alla tror ju på tidningen, säger Britt Fredriksson.

Anna Frisk var tio år när hennes pappa Ove Fredriksson mördades. Hon har levt med frågorna i 30 år.

– Vi har ju egentligen aldrig fått några svar. Så att det har varit svårt att lägga en ilska nånstans. Det är en stor sorg bara, säger hon.

Mediebilden av att de båda facktopparna har sprungit med prostituerade gjorde ont, berättar Britt Fredriksson. Foto: David Lundmark

Både i familjen Whinberg och familjen Fredriksson kom man snart fram till att mordet måste ha gått till på något annat sätt.

– Jag landade i att den bilden, som vi fick av pappa i medierna, inte stämde överens med den bilden som jag hade, säger Maria Whinberg.

Ove Fredrikssons äldsta son Janne är glad över att Dagens Arbete nu gräver i fallet i podden Mordet på facktopparna.

– Framförallt så känner jag väl att det kanske finns någon möjlighet att få lite mer klarhet i vad som har hänt. Och det känner jag ju, att ju närmare sanningen man kan komma desto bättre är det. Helt oberoende av vad sanningen är, så är det alltid bättre än ovisshet och nån falsk sanning, säger han.

För familjerna har mordet varit ett öppet sår i 30 år.

– Varför hände det? Varför åkte han? Och varför… varför och varför är det ju. Man ältar det. Jag tror aldrig man blir riktigt människa efter något sånt här, säger Britt Fredriksson.

– Det har vart ett öppet sår många år. Nu är det ett ganska ömtåligt ärr, säger Anna Frisk.

Här hittar du podden

Lyssna på Mordet på facktopparna. En undersökande podcast i sju delar av Dagens Arbete i samarbete med produktionsbolaget Banda. Av och med Dagens Arbetes reporter Mikael Färnbo. Producent Sara Olsson. Finns även där poddar finns.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.