Industriarbetarnas tidning

Mordgåtan i Tallinn

8 mars, 2022

Skrivet av Mikael Färnbo, Marcus Derland

DA GRANSKAR Fackförbundsledarna Bertil Whinberg och Ove Fredriksson mördades i Tallinn 1991. I 30 år har det cirkulerat rykten och frågor kring vad som egentligen hände.

Foto: TT Nyhetsbyrån

Bertil Whinberg

Var 55 år och ordförande för Byggnads. Ursprungligen från Vilhelmina och från början rörmokare. Han var också ledamot i det socialdemokratiska partiets högsta beslutande organ VU – det verkställande utskottet. Bertil Whinberg var nära vän med dåvarande statsministern Ingvar Carlsson. 

Dessutom hade han tunga uppdrag i näringslivet som styrelseordförande i de fackägda byggjättarna BPA och Riksbyggen. Han var politik, näringsliv och fack i en och samma person. 

Foto: TT Nyhetsbyrån

Ove Fredriksson

Var 47 år och från början träindustriarbetare från Lidköping. Sedan året innan ordförande i Svenska träindustriarbetareförbundet. Ett anrikt fackförbund vars företrädare på den tiden ofta gick vidare till ordförandeposten i Landsorganisationen, LO. 

Bertil Whinberg och Ove Fredriksson hittades döda bakom ett sandtag några kilometer utanför Tallinn den 24 januari 1991. De hade blivit drogade med knockout-droppar och svårt misshandlade. 

Dagen innan hade de anlänt till den estniska huvudstaden som en del i en nordisk facklig delegation. Uppdraget var att träffa och stötta de fria och nybildade baltiska fackföreningarna som blommat upp i takt med att Moskva-regimen börjat förlora greppet om det väldiga Sovjetunionen. 

Vid den här tiden var läget spänt i ­Tallinn. De baltiska staterna var for­t­farande en del av Sovjetunionen. ­Styrda från Moskva. Men imperiet b­efann sig i gungning. Staten var bankrutt, utblött av kapprustning, ineffekti­vitet och ett kostsamt krig i Afghanistan. 

Folket i Baltikum krävde självständighet. Den pressade sovjetregimen hade skickat truppförstärkningar för att krossa frigörelsekampen. Officiella byggnader hade ockuperats och militären använde våld. Runt parlamenten byggde demonstranter barrikader till skydd mot en eventuell sovjetisk stormning.

Mitt i det politiska kaoset frodades också kriminalitet och våld. Mord och rån ökade kraftigt i staden under 1990-talet. Särskilt runt Tallinns landmärke, det 22 våningar höga hotell Viru. 

Det var alltså till denna stad och detta hotell som Bertil Whinberg och Ove Fredriksson anlänt som representanter för en nordisk facklig delegation. Inbjudna av estniska fackförbund som sökte samarbeten västerut. 

Under dagen hade de möten med de estniska facken, som avslutades med en festsupé på hotell Virus översta våning med milsvid utsikt över staden. Efter middagen bestämde sig svenskarna för att ta ett glas i hotellets nattklubb. Längst ned i källarvåningen. 

Förutom Bertil Whinberg och Ove Fredriksson var det ytterligare en svensk i sällskapet som kom ned till nattklubben vid midnatt – Ulf Asp, då generalsekreterare för internationella bygg- och träarbetarefederationen. 

Ulf Asp har inte kunnat släppa tankarna på det som hände för över 30 år sedan. Han har hunnit bli 80 år och bor i skärgården utanför Stockholm. 

Han berättar att nattklubben var fullsatt. De tre svenskarna blev anvisade ett bord där det redan satt tre ryska kvinnor. De pekades senare ut som prostituerade som hade i uppdrag att locka med sig svenskarna för att sedan råna dem.

– Bertil beställde whisky, men jag tog bara pepsi cola eller nånting. Men det satt ju tjejer vid det bordet som vi anvisades. Så vi satte oss där och då ville de beställa in konjak, tjejerna. Och jag ville inte ha någon konjak. 

När svenskarna höjde sina glas för att skåla hade Bertil Whinberg och Ove Fredriksson bara några timmar kvar att leva. 

Klockan hade hunnit bli ett på natten när Ulf Asp fått nog. Han hade en olustig känsla. Något hände bakom hans rygg, en man kom fram till kvinnorna. I efterhand är Ulf Asp övertygad om att han bevittnade överlämnandet av knock-out-droppar. 

Han gick och la sig. Då hade han förstås ingen aning om att han skulle bli den sista svensk som såg kamraterna i livet. 

Fackmannen Ulf Asp var den sista svensken som såg Bertil Whinberg och Ove Fredriksson i livet. Han är övertygad om att vi aldrig får veta sanningen om vad som hände sedan. Foto: David Lundmark

Dagen efter dök inte Bertil Whinberg och Ove Fredriksson upp till frukost. Det var olikt dem. Oron för kamraterna steg. Tillsammans med hotellets säkerhetsvakter genomsöktes hotellrummen. Sängarna var bäddade, ytterkläderna hängde kvar på sina galgar, vinterskor och väskor stod kvar på golvet. Bertil Whinbergs hotellnyckel hittades senare någonstans utanför hotellet.

I den sovjetiska polisutredningen slås det senare fast att Bertil och Ove sent på natten frivilligt lämnat natt­klubben med kvinnorna och begett sig till en ­lägenhet där de drogats, rånats och misshandlats – för att sedan dumpas bakom sandtaget. 

Men för Ulf Asp är det svårt att förstå. Varför tappar Bertil sin nyckel? Varför ger de sig iväg ut i natten utan sina ytterrockar? 

– Det var skumt eftersom det var flera minusgrader ute, säger Ulf Asp.

Vid lunchtid dök polisen upp och tog med Ulf Asp till bårhuset där han fick identifiera två sönderslagna kroppar. Därefter får han bläddra i en pärm med foton på prostituerade som jobbar i nattklubben på hotell Viru. Men ingen av kvinnorna vid nattklubbsbordet fanns bland bilderna.

– Det slogs ju upp som att de hade sprungit med prostituerade. Men de var inte prostituerade de där, de fanns inte på bilderna. Det var något skumt med dem. Det hade något annat ärende, säger han.

Redan då började Ulf Asp fundera på motivet, Bertil Whinberg stod nära den svenska statsledningen. Var det ett politiskt mord, en varning mot Sverige som stöttade befrielsekampen? 

– Bertil var ju nära partiet så att angripa honom var som en pekpinne mot svenska regeringen och partiet, säger Ulf Asp. 

Sovjet skickade en överste från Moskva som skulle leda jakten på mördarna. Samtidigt exploderade nyheten i svenska medier. 

Britt Fredriksson minns hur hennes mördade man svartmålades i pressen. Foto: David Lundmark

Hemma i Sverige rämnade tillvaron för Bertil Whinbergs och Ove Fredrikssons familjer, som mitt i sorgen också fick utstå alla skriverier.  

– Det stod ju så mycket. ”Fackföreningspampar utslängda på soptipp”, till exempel. Det var inte så trevligt att höra, säger Ove Fredrikssons fru Britt Fred­riksson. 

Svårt var också att läsa om att de tre kvinnorna som lockat med sig de svenska fackföreningsmännen var prostituerade. 

– När våra bästa vänner nästan kan säga. ”Ja, man vet väl vad fackfolk gör.” Ja, när tidningen skriver att de var ­prostituerade. Det gjorde mig mest ont, säger Britt Fredriksson. 

Mediebilden kom att bli att Bertil Whinberg och Ove Fredriksson var två fackpampar som betett sig tvivelaktigt och omdömeslöst. 

– Mamma mådde inte bra. Hon mådde jättedåligt. Och framför allt handlade det om skriverierna som var i pressen, säger Bertil Whinbergs dotter Maria Whinberg. 

I 30 år har Bertil Whinbergs dotter Maria levt med frågorna om vad som egentligen hände hennes pappa – och varför? Foto: David Lundmark

Den sovjetiska polisutredningen jobbade snabbt. Efter en dryg vecka hade flera personer gripits på olika platser i Sovjetunionen. 

Ungefär ett halvår senare, hösten 1991, dömdes fyra personer till fängelse. Två män och två kvinnor. Enligt domarna hade kvinnorna agerat lockbeten och lurat med sig svenskarna till en lägenhet i utkanten av centrala Tallinn. Där ska Bertil Whinberg och Ove Fredriksson ha drogats, tuppat av och rånats på sina tillhörigheter. När en av männen ville stjäla Bertil Whinbergs kavaj och byxor ska han ha vaknat till, något som ska ha utlöst våldet. 

Fallet ansågs löst. Media tappade­ ­intresset. Men många frågor förblev obesvarade.

Platserna i granskningen

Har du uppgifter om händelserna i Tallinn 1991?

Kontakta Dagens Arbetes reporter Mikael Färnbo.

Telefon 073-671 73 60, mejl mf@da.se, Twitter @farnbo

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.