De jobbade med syra utan skyddskläder
17 maj, 2022
Skrivet av Elinor Torp
Städarnas berättelser: Monika, Milan och Boris De städar livsmedelsindustrin och vittnar om en vardag fylld av rädsla i arbetet hos det kriminella bolaget.
”De gjorde som de ville med oss. Varje dag: hota, utpressa, skrämma. Mycket stress och press och påhopp hela tiden. Alla var rädda. I sju år jobbade vi på firman, men när vi gick med i facket tvingade chefen oss att skriva på papper om att sluta.
Inte en enda svensk städare jobbar hos dem, och de är stora, finns över hela landet. Vi vet att de tvättar pengar och är kriminella. Inte ens facket vågar göra nåt.
Vi har betalat 500 kronor varje månad till facket men inget har hänt. Det är inga vanliga städjobb. Det är kemikalier, farliga ämnen som man jobbar med och maskiner med vassa knivar man rengör. En jobbarkompis blev av med fingret, en annan fick frätskador i ögonen. Vi hade inga skyddskläder eller masker och vi jobbade med syra.
Länge arbetade vi för 11 000 kronor i månaden, uppemot 15 timmar om dagen.
På helgerna städade man ensam bland de farliga maskinerna. Men det syntes inte för de har ingen stämpelklocka eller bok där de för in när och hur vi jobbar. Att de flesta jobbade utan papper var helt öppet. Kunderna måste ha känt till det. Till mig sade chefen: ’Det är ju väldigt många som jobbar svart och de har ju inget personnummer här i Sverige. Skulle vi kunna lägga in deras löner på ditt konto så får du lite av det också?’ ’Nej tack, det är lugnt’, svarade jag.
En kille från Ukraina skrek de åt hela tiden. Han svimmade på jobbet, fick problem med hjärtat. Vi åkte till akuten med honom. Sedan försvann han.
Arbetsmiljöverket vet men gör ingenting. Facket vet men gör ingenting. Vi är besvikna på både facket och på myndigheterna.”
Fotnot: Namnen är fingerade. Sanerarna vid städbolaget är från Balkan och forna Sovjet.