Rebecca terroriserades av chefen
17 maj, 2022
Skrivet av Elinor Torp
Städarnas berättelser: Rebecca, Venezuela Har städat Stureplan, diskotek, byggchefers privata hem, arbetsgivares lägenheter, byggbodar och slutstäd på byggen.
”I Sverige finns hur mycket jobb som helst. Varje dag lägger städbolagen ut annonser i våra grupper på Facebook. De har jobb till dig, men vill inte skriva kontrakt. Ingen verkar kontrollera de här företagen. Inte facket heller. De får bara hålla på, och är duktiga på att dölja fusket.
Första jobbet i Sverige var utan kontrakt. Chefen fuskade med allt. På det andra städbolaget samma visa. Fusk med löner och skatter. Om du arbetar mycket kan du få arbetstillstånd, säger de. Men eftersom de inte ger sina arbetare kontrakt blir det ju svårt att bevisa.
Vi städade Stureplan. Gallerian. Olika diskotek. Arbetsgivarens privata hem. När chefen utpressade och var elak mot min jobbarkompis, en yngre tjej, sa jag:
’Du är inte seriös. Jag vill inte jobba mer för dig.’ Då hade jag redan börjat städa för ett byggbolag. Där fick jag kontrakt direkt, sex månader. Sedan fast. Vi städade bodar och slutstäd på byggen. Utanför vad som stod i kontraktet städade vi också många chefers hus. Det var som en present till byggbolagens arbetsledare. Om de hittade jobb till min chefs bolag bjöd han på städ i deras privata hem.
’Jag vill knulla med dig’, kunde min chef säga. Eller ’jävla fitta’. Hela tiden kallade han oss för grova, fula saker.
Vi skulle jobba fort och de utan papper fick ingen rast. Mig var han lite schystare mot. Jag fick rast. Men jag var också som hans sekreterare för han hade ingen struktur.
Jag träffade min man på ett bygge. Då hade min chef börjat ringa dygnet runt.
’Vi kan inte ha det så här’, sa min man. ’Vi sitter och äter och han ringer. Vi sover och han ringer. Svara inte!’ ’Jag måste’, sa jag. ´Är det något fel på dig?’ frågade min man då. ’Hur kan du låta honom behandla dig så här?’ Jag svarade: ’Du kan inte känna som vi känner. Du är svensk. Vi måste gå med på de här usla villkoren. Vi har inget val.’
’Jag sparkar skiten ur dig och skickar dig till helvetet’, sa min chef om vi protesterade. Efter tre år fick jag nog. Nu jobbar jag i industrin, med att tillverka dammsugare. Här behandlar de mig som en människa och jag mår bra. Så fort jag slutade på det sjuka städbolaget blev jag gravid.”