Industriarbetarnas tidning

Smutsigt städjobb i maktens centrum

17 maj, 2022 - 00:01

Skrivet av

Projekt Rosenbad Maktens centrum moderniseras med Statens Fastighetsverk som beställare och byggherre. Det är regeringskvarteren som piffas till. Flera företag är involverade. Bland dem ett stort städbolag som bryter mot lag och avtal.

Lino sover på en bänk på T-centralen i väntan på att klockan ska bli fem så att han kan gå till jobbet vid Rosenbad. I sju år har Lino och hans arbetskamrater Louigi och Leksi städat utan kontrakt.

De sprayar och skrubbar med starka kemikalier tills det sticker i lungorna och snurrar i skallen. Yra med huvudvärk jobbar de vidare – utan mask eller annan skyddsutrustning.

När de jobbar på kvällar och helger får de inget extra betalt och de snuvas på ersättningar som de enligt avtal har rätt till. Flera av städarna har bråck i magen som de tvingats operera efter att ha burit tungt i många år. På kontraktet står det att de är lokalvårdare. Men i själva verket bär de ton varje vecka i de folkvaldas kvarter. Leksi visar jacket i sidan från den vassa stålkant han fastnade i när han skulle lassa över det tunga byggbråtet i en container framför ledamotshuset.

Man känner sig hotad varenda dag att man ska få sparken.

Arbetsledare som valt att sluta.

Vad som står i kollektivavtalet säger inget om verkligheten, konstaterar Göran, en svensk byggjobbare som ser städpersonalen dagligen i kedjorna under de stora beställarna.

– Varje morgon står dörren uppställd. Någon ställer upp den med en kil så städarna kan komma in utan ID06, passerkorten som krävs på alla svenska byggen, berättar Göran.

– Kvinnorna kommer i mjukisbrallor, gympadojor och dunjacka, de jobbar i sina egna kläder. Det här är en arbetsplats där det är lätt att skada sig. Själv har jag skyddsskor med stålhätta och trampskydd, arbetshandskar, byxor och jacka med firmanamnet på. Arbetskläder helt enkelt, säger Göran som jobbat sida vid sida med städarna en längre tid.

Hade det varit för tio år sedan hade folk slagit larm. Det är Göran övertygad om.

– Men nu är det inget konstigt. Det har normaliserats, fullständigt. Man ser sällan städare med riktiga arbetskläder, det är alltid hukade kvinnor som inte vågar prata med oss. Och män som bär tungt med lite bättre kläder, säger han.

Fusk för miljarder

Över 90 miljarder kronor betalas ut i svarta löner varje år. Här är några av städföretagens kriminella modeller:

  • Redovisar inte alla löner.
  • Arbetarna får betala tillbaka lön.
  • Underföretag för att dribbla med pengar.
  • Falska fakturor.
  • Kortlivade företag.
  • Kedjekonkurser med holdingbolag.
  • Fusk med lönebidrag.
  • Reder inte ut intäkter, bokför inte fakturor.
  • Privata utgifter sätts på företaget.
  • Målvakter.
  • Människohandel och människoexploatering.
  • Säljer arbetstillstånd.
  • Huserar arbetskraft.
  • Företag som brottsverktyg för penningtvätt.

Innan Lino, Louigi och Leksi kom till regeringskvarteren grovstädade de skolor och sjukhus, statliga museer, hyresrätter och arenor. I nästan alla renoveringsprojekt är det offentliga beställare i toppen – en kommun, en region eller staten.

I alla år har Lino, Louigi, Leksi och de andra byggstädarna tigit om arbetsvillkoren. Men nu i projekt Rosenbad, där de varit i mer än två år, ställer de inte upp på att bli utnyttjade längre. De har betalt medlemsavgiften till Byggnads, månad efter månad, i väntan på att facket ska stoppa missförhållandena och hjälpa dem.

Besvikelsen övergick i ilska när de märkte att LO-facket inte agerade.

Inget blev bättre. Till slut vänder de sig till SAC Syndikalisterna som driver ärenden mot arbetsgivare och kräver tillbaka pengar som bolagen är skyldiga sina arbetstagare.

– Städföretagens ekonomiska brott är väldigt stora och organiserade. Jag kan inte förstå att svenska myndigheter och fackförbund tolererar detta, säger Louigi.

Grovstädning i regeringskvarteren. De anställda kommer från olika länder och har i många år jobbat utan kontrakt och på felaktiga avtal.

Renoveringen av regeringskvarteren har pågått sedan 2019 och kallas av Statens Fastighetsverk för en modernisering av maktens centrum.

I leden under staten finns Sveriges största byggbolag och därunder städfirman BSIS där Lino, Louigi och Leksi arbetar. Till skillnad från andra företag i vår granskning har BSIS kollektivavtal undertecknat av Byggnads och Sveriges Byggindustrier.

Städbolaget är medlem i Almega och Svenskt Näringsliv. På sajten skyltar man med fina emblem som Di:s Mästargasellen och olika diplom med certifieringar som ska garantera en god arbetsmiljö.

Vidare står det: ”Ledningen på BSIS ska systematiskt arbeta med att uppmärksamma och ta hänsyn till alla förhållanden i arbetsmiljön som kan påverka de anställdas hälsa och säkerhet.”

Men röster inifrån bolaget vittnar om någonting helt annat.

– Svenska modellen finns inte här. De gör grymma saker mot sin personal. Man känner sig hotad varenda dag att man ska få sparken. Det är ingen bra känsla, säger en arbetsledare som valt att sluta.

– Det är ett terroraktigt beteende. De har ett kollektivavtal som de inte följer. De bryter mot det mesta, fortsätter han.

Han uppskattar att företaget är skyldigt arbetarna miljoner. Och Dagens Arbete har dokument som visar att det stämmer.

– Ledningen berikar sig på arbetarnas löner. De har fifflat till sig genom att sno lite från alla, säger arbetsledaren.

Grovstädarna som sedan 2019 jobbat i leden under de stora byggbolagen i projekt Rosenbad är rädda. Lino, Louigi och Leksi är bara tre av ett stort antal människor som utnyttjas vid firman. Foto: Anita Szava

Städarna kommer från olika länder.

Ingen är svensk.

Flera av dem väljer nu att berätta.

Men arbetskamraterna från länder utanför EU vågar inte.

– De är rädda, säger Louigi.

Arbetsledaren som protesterade mot behandlingen av städarna förklarar:

– Ju mer oorganiserad du är och inte vet hur reglerna ser ut, desto mer utsatt blir du. Det är systematiskt. Att de ska ha okunskap så att städbolaget kan utnyttja dem.

Han försökte ändra på det genom att åka runt med kaffe och bullar till de olika städuppdragen för att fråga hur personalen mådde och hur arbetet gick.

– Det fick jag inte göra. Jag har jobbat i Sverige i 40 år. Arbetslivet har blivit grymmare. Det finns inget skydd för arbetare längre. Facket finns inte för dem. Jag ville inte fortsätta. Det var för mycket skit. Jag vill kunna se mina medmänniskor i ögonen, säger arbetsledaren som inte vågar uppge sitt namn.

Över broarna genom valven rör sig människor oavbrutet i bägge riktningar. Riksgatan ner mot Gamla stan är kanske Stockholms turisttätaste plats. Någon stannar för att fotografera strömmen. Väktare pratar i sina öronsnäckor och vaktar ingången till riksdagen. Fasaden täcks av byggställningar inslagna i presenning. Här bakom, men även ute på gatorna i folkfloden, jobbar Lino, Louigi, Leksi och de andra grovstädarna.

När vi ses på Stallbron utanför ledamotshuset tittar de sig oroligt omkring så att ingen ska upptäcka dem. De pekar bort mot Rosenbad och säger att de inte får komma in där längre efter ett slagsmål i somras.

För Lino har det gått så långt att han är bostadslös och i perioder tvingats sova på Stockholms central. Foto: Anita Szava

För arbetet har inte bara varit tungt belastande för kroppen. Lino knyter näven mot bröstet: ”They fucked my soul.”

Han slår sig själv i hjärtat, en två tre gånger. Blicken är jagad. En dag slog det slint. Lino hade under lång tid känt sig mobbad på jobbet och drog sig varje rast undan in på toaletten där han åt sin lunch och tog sina minuters vila. Det var skällsord och gliringar, knuffar och hån. Leksi stod upp för sin arbetskamrat och ifrågasatte beteendet. Arbetsledningen ingrep inte. Månaderna gick och situationen förvärrades. I augusti utbröt slagsmål.

Jag kan inte förstå att svenska myndigheter och fackförbund tolererar detta.

Louigi, grovstädare i Projekt Rosenbad.

Leksi är än i dag stel i nacken vilket syns på sättet han sitter och står. En smärta som satt sig i ansiktsmuskulaturen.

Händelsen anmäldes till både Arbetsmiljöverket och polisen. Olycksfall. Fysiskt våld. Antal skadade: 2. Plats för händelsen: Rosenbad.

När direktör Peter Wallin på Statens Fastighetsverk, ansvarig för projekt Rosenbad, får höra talas om missförhållandena i maktens centrum tystnar han. Han lovar att prata med byggbolaget under som upphandlat städföretaget.

– Jag kände inte till det här. Det är helt orimligt enligt mitt sätt att se på det. Det får inte gå till på det här sättet. Jag ska kolla med vår projektchef på plats. Ett sånt företag ska inte vara kvar i vårt projekt, eller jobba under oss.

Gör ni uppföljningar för att se hur arbetet ni upphandlat utförs nere i kedjan?

– Det är jättesvårt. Men när vi tecknar avtal som statlig aktör är vi väldigt noggranna med att företagen ska ha kollektivavtal, och att man ska följa den processen. Arcona är generalentreprenör. Skanska har fasaden. Totalt är trehundra företag involverade, svarar fastighetsdirektör Peter Wallin.

Facket har inte larmat.

Svikna av facket

Fastighets, Kommunal och Byggnads är alla fackförbund som organiserar städare. Medlemmar i Byggnads utför grövre städ såsom slutstäd på byggen. Gemensamt för människorna i granskningen är att de känner sig svikna av sina olika fackförbund.

De larmar, men facket agerar inte. Flera har valt att gå ur och i stället sökt sig till SAC Syndikalisterna som driver enskilda ärenden mot arbetsgivare som missköter sig.

– I just det här projektet har vi haft nära samverkan med Byggnads. De har varit inne här mycket. Men vi har inte fått några rapporter från facket, fortsätter Peter Wallin.

Avtalsansvarig på Byggnads, Dennis Rydberg, som ska bevaka att kollektivavtal följs på svensk arbetsmarknad, känner till företaget och har suttit i förhandlingar med BSIS.

– Vi vet att företaget inte sköter arbetsplatsanmälningar, att de inte följer kollektivavtal, inte betalar ut rätt löner och bryter mot centralavtal. Men vi måste veta vilken arbetsplats vi ska börja med. Arbetsplatser kommer och går. Byggen tar slut. Det är inte lätt att ge sig in i något gammalt.

Men medlemmarna har ju larmat. Varför agerade ni inte?

– Det är svårt att komma framåt. Vi måste kunna lägga fram bra, konkreta bevis. Och veta vilken arbetsplats vi ska börja med.

Arbetsmiljön, har facket agerat där?

– Det kan jag inte ha någon åsikt om, det vet jag inte. Jag har inte själv varit ute och besökt någon arbetsplats, svarar Dennis Rydberg.

Städarnas arbetsgivare väljer att svara skriftligt på Dagens Arbetes frågor. Kostas Psomas är vd för BSIS och tillbakavisar påståendena. Han skriver:

”Bolaget är medlem i Byggföretagen och har därmed hängavtal med Byggnads. Vi avlönar vår personal i enlighet med gällande kollektivavtal. Personalen får alltid rätt skyddskläder.”

Fotnot: Namnen på städarna är utbytta då de är rädda för repressalier.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.