Industriarbetarnas tidning

”Det var så jävla dumt”

8 november, 2022

Skrivet av

SSAB Oxelösund När stålarbetaren Dennis låg på sjukhuset kom tre läkare in med borstar i händerna. Den brännskadade huden behövde borstas rent från sand och stål.
– Det var den värsta smärtan. Då var jag beredd att amputera skiten, säger han.

Det hade gått så fort. På ett ögonblick hade allt förändrats. 

Dennis Calderon Brolin satt i kontrollrummet till skänkstationen på SSAB i Oxelösund. Ambulansen var på väg. Halva understället på överkroppen hade smält i värmen. Det var bara en ärm kvar. En kollega hade hjälpt honom att smeta på brännskadegelen. Hela höger sida var svedd. Armen, bröstet, halsen. Han visste att det var illa. 

Ändå kände han sig förvånansvärt lugn. Kunde mest tänka på att gelen var så förbannat kall. Nyss hade tusengradig sand och stål fått hans hud att smälta. Nu satt han här och huttrade. 

När ambulanspersonalen lindat in honom i bandage la han upp en selfie på Snapchat, ”Går bra nu”. Han ringde pappa och talade in ett meddelade på telefonsvararen. ”Du, jag har varit med om en olycka. Det är ganska allvarligt. Jag ska till Uppsala.”

Dennis filmade sin sargade arm och överkropp. Föräldrarna var i upplösningstillstånd. Foto: Privat

Sen tog läkarna över. Telefonen fick han tillbaka först några timmar senare. 

– Det var så jävla dumt. Mina föräldrar hade hört meddelandet och bara: Okej, han jobbar på SSAB, vi vet vad han gör på jobbet, han måste vara halvdöd! Och eftersom de inte fick tag på mig fick ju alla panik, säger han.

Det var den 16 februari i år. Varmt och blött. Vårtemperaturer längs Sörmlandskusten. Dennis var 24 år gammal, men ingen nybörjare på jobbet. Redan i gymnasiet gjorde han sin praktik på SSAB och hade vid olycksdagen ett par års erfarenhet från stålverket, varav ett halvår vid skänkstationen. 

Han var tidig den morgonen minns han. 

– Eftersom jag var först, gick jag ner och löste av de andra så de kunde gå hem. Jag hade inte tänkt börja jobba direkt eftersom jag bara skulle ta överlämningen, säger han.

Men arbetskamraterna var stressade, och stressen smittade av sig. Framför Dennis låg en skänk med 200 ton flytande stål som inte hade gått att öppna och skicka vidare till strängen för gjutning. En serie problem hade stoppat upp produktionen. 

– Egentligen är arbetsuppgifterna ganska enkla. Men ibland uppstår sådana här problem som gör att man får arbetsuppgifter som man inte gjort så ofta, säger han.

Skänken är en runt tio meter hög bytta med över tusengradigt flytande stål. I botten finns ett hål som är igentäppt med sand. Men på grund av alla problem hade den här skänken stått alldeles för länge vilket gjort sanden stenhård – och väldigt varm. 

Någon hade påbörjat arbetet med att knacka sönder höljet med syrebrännaren.

Stressen och en sorts ansvarskänsla fick Dennis att genast ta vid. Trots att han ännu inte fått på sig skyddsjackan.

– Egentligen ska man bara knacka med själva pinnen. Nu var handtaget påkopplat, jag tänkte det kanske inte är helt rätt, men skit samma, säger han.

Det heta materialet löste upp sig när Dennis knackade. Plötsligt råkade han komma åt handtaget. En puff syre sprutade genom röret. Materialet virvlade upp och studsade tillbaka mot honom. Halva underställströjan smälte bort på ett ögonblick.

– Jag skriker, men det gör bokstavligt ont i en sekund. Sen får jag adrenalin och hamnar i chock, säger han.

Foto: Niklas Porter

På brännskadeenheten på Akademiska sjukhuset i Uppsala kom tre läkare in med borstar i högsta hugg. Brännsåret måste borstas rent från underställsrester, sand och stål. 

– Det var den värsta smärtan. Jag var fullproppad med morfin, men det gjorde så fruktansvärt ont. Då var jag beredd att amputera skiten.

När han fick tillbaka sin telefon såg han att han hade fullt med missade samtal. Samtidigt ringde hans mamma.

– Jag svarar: Tja! Hon: HUR GÅR DET, HUR GÅR DET? Ja, det går hyfsat. VAD FAN HAR HÄNT? Slå på Facetime så ska jag visa.

Han filmade över sin sargade arm och överkropp. Föräldrarna var i upplösningstillstånd.

– Jag försöker lugna dem. Det går över, jag överlever. De bara: Du kan ju fan inte lämna ett sånt meddelande, det fattar du väl!

Dennis skrattar. Det har gått åtta månader sen olyckan. Föräldrarna har kommit över chocken, och läkningen har gått bättre än vad någon kunnat föreställa sig. Dennis visade sig ha ett unikt bra läkkött och han slapp hudtransplantation. Strax innan operation hade läkarna hejdat sig. Huden de trodde var stendöd hade plötsligt börjat visa tecken på liv. 

– Det var väldigt skönt. Annars hade jag varit borta ett år. Nu kunde jag börja leva mer eller mindre som vanligt efter tre månader.

Allvarlig olycka

En olycka anses allvarlig om den leder till:

  • Förlust av kroppsdel eller fraktur.
  • Kraftig blödning.
  • Skada på sinnesorgan.
  • Stor skada på nerver, muskler eller senor.
  • Skada på inre organ.
  • Andra eller tredje gradens brännskada.
  • Bränn- eller kylskada (mer än fem procent av kroppsytan).
  • Nedsatt funktion i kroppsdel.
  • Andnings- eller hudbesvär av brand eller kemiska utsläpp.
  • Psykiska chocktillstånd vid till exempel hot om våld, rån, trafik­olyckor.

När det inträffar en allvarlig arbetsolycka har arbetsgivaren skyldighet att anmäla det till Arbetsmiljöverket enligt arbetsmiljölagen. Detsamma gäller vid dödsfall och allvarliga tillbud.

Han är tillbaka på jobbet. Samma arbetsuppgifter. Försöker att inte tänka på olyckan så mycket.

– Jag var lite besviken på mig själv innan. Fan va dum jag är. Men det som har hänt har hänt. Det är ingen idé att sitta och trycka ner sig själv, säger han. 

Det har införts nya rutiner vid skänkstationen. Nu krävs dubbla skydd om man ska syra upp en skänk som stått så länge. 

Livet börjar sakta återgå till hur det var innan olyckan. Dennis är tillbaka i gymmet, precis som förut. Han kände hur självförtroendet, som fått sig en törn, återvände igen under sommarens resa runt Europa. 

Det mesta är nu sig likt. Förutom en sak. Att utföra exakt samma arbetsmoment, det går inte längre.

– Det handlar inte om att jag är rädd eller så. Jag bara går fram och fryser ish. Det blir bara stopp, säger han. 

I en unik kartläggning kan Dagens Arbete visa att arbetstagarna på SSAB i Oxelösund är några av dem som löper störst risk att drabbas av en allvarlig olycka på jobbet. Arbetsplatsen hamnar på sjätte plats i vår rankning av stora industriarbetsplatser som haft flest allvarliga olyckor i förhållande till antalet medarbetare de senaste tio åren.

I snitt sker ungefär tolv allvarliga olyckor per år på arbetsplatsen med runt 2 000 anställda. De senaste tio åren har det skett totalt 116 allvarliga olyckor, därtill flera dödsolyckor.

Johan Kullman, chef för hälsa och säkerhet på SSAB i Oxelösund, vill inte ställa upp på intervju men skriver i ett sms till Dagens Arbete:

”Vi på SSAB i Oxelösund jobbar systematiskt med att upptäcka, utreda och åtgärda de risker som uppstår i verksamheten. Vi anmäler precis allt utifrån anmälningsplikten och dess kriterier. Vi har en bred organisation runt säkerhetsfrågan och en struktur för ständiga förbättringar. Vårt mål är att förebygga arbetsrelaterade olyckor och att bli världens säkraste stålföretag.”

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.