Richard ville hjälpa till – blev misstänkt för brott
14 april, 2023
Skrivet av Johanna Edström
Bergsprängaren Richard Bredin hjälpte en vän att frakta bort dynamit.
Han tyckte att han gjorde samhället säkrare. Men Polisen trodde han var kriminell.
Rummet var litet och trångt. Richard Bredin satt inträngd i ett hörn. Framför sig hade han två poliser. Han kände hur hans mun blev torr, han kallsvettades och började skaka. Hur hade han hamnat här?
En månad tidigare hade en barndomsvän ringt. Han behövde hjälp. En hyresgäst som lånade en stuga ute på landet hade försvunnit och efter sig hade han lämnat fyra lådor med dynamit. Barndomskompisen var rädd, sprängmedlet måste bort. Därför ringde han Richard, som arbetar som bergsprängare på ett familjeföretag. Det har han gjort sedan han var 19 år. Richard Bredin uppmanade barndomsvännen att ringa Polisen. Efter några minuter återkom vännen och sa att eftersom Richard har tillstånd att hantera explosiva varor så kunde han hämta dynamiten. Richard Bredin hade tidigare också hjälpt Polisen att avlägsna dynamit så han tog beslutet att åka och hämta dynamiten. Det beslutet har han ångrat.
När Richard Bredin kom ner i källaren i det tomma huset ute på landet stod fyra öppna lådor med cirka 80 kilo dynamit. ”Jävlar om det här skulle detonera här inne”, tänkte han. Då skulle ingenting finnas kvar, bara en krater i skogen.
Han bar ut lådorna en efter en, lastade in i sitt yrkesfordon och skrev en godsdeklaration. Sedan körde han dynamiten till sitt sprängföretags förråd där den kunde förvaras säkert. På väg därifrån funderade han på vem som lämnat all dynamit i huset. Kanske en slarver som efter en arbetsdag inte orkat åka och lämna dynamiten i ett förråd. Men märkligt var det, att killen bara försvann.
Jag började känna mig som en brottsling. Är jag skyldig, har jag begått ett brott? I min värld hade jag bara ställt upp och gjort samhället säkrare.
Richard Bredin, bergssprängare.
Polisen hämtade dynamiten från Richard Bredins företags förråd. Sedan kom kallelsen, bara några dagar senare skulle Richard inställa sig på förhör.
Han tänkte att det måste varit ett missförstånd.
I förhörsrummet börjar den ena polisen ställa ledande frågor, till vem hade Richard sålt dynamit? Vilka kände han som ville köpa? Den andra polisen undrar om Richard vill ha något att dricka.
– Jag började känna mig som en brottsling. Är jag skyldig, har jag begått ett brott? I min värld hade jag bara ställt upp och gjort samhället säkrare.
Richard Bredin fick under förhöret veta att personen som hyrt huset avsett att sälja dynamiten och att han hade kopplingar till kriminella nätverk. Det hade uppdagats i samband med Polisens särskilda insats operation Rimfrost, som pågick i över sex månader. Målet med operationen var att minska antalet mord och sprängningar, lagföra personer aktiva i gängmiljö och beslagta vapen och sprängmedel. Nu var Richard Bredin också indragen.
– Då blev jag rädd. Innan dess hade jag sett dynamit som ett verktyg, som en snickare ser på sin hammare. Inte som något som man ska döda folk med.
Ett par veckor senare kom ett brev. Där stod det att han delgivits misstanke om grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor och riskerade ett fängelsestraff på minst två år.
Hela sommaren blev en lång väntan på rättegången. Han fick inte arbeta som sprängare eftersom han var misstänkt för brott och familjeföretaget gick sämre. Soliga dagar och stränder passerade men Richard Bredin låg vaken på nätterna och läste lagboken, magen var ut och in och huvudet värkte. Vissa nätter sov han inte alls. Ofta grät han. Nu var det allvar, snart skulle han kanske hamna i fängelse.
För att ta sig igenom månaderna pratade han med vänner och familj om det som hände. I samtalen nämndes ordet fängelse gång på gång, något som sonen plockade upp.
”Pappa ska du in i fängelset?”, frågade till slut Richards son. ”Pappa pratar bara om en kille på jobbet”, svarade Richard.
Men tankarna sköljde över honom.
– Ska jag inte få vara med min son? I två år kommer jag att tvingas vara utan honom.
När rättegången startade hade det gått över sex månader.
– Jag kände mig malplacerad i rättssalen. Jag har aldrig begått ett brott i hela mitt liv. Men det var tydligt att andra där inne begått flera brott. Jag kände alla känslor, jag var rädd, ledsen och arg.
Mannen som lämnat dynamiten i källaren dömdes av tingsrätten för brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor. Dynamit som mannen stulit från byggen hittades, förutom i källaren, även i bomber och hos kriminella på flera olika platser i landet.
Nu när Richard Bredin läser tidningar om sprängdåden i samhället, blir han vansinnig. När han hör hur dynamit från arbetsplatser stjäls av kriminella.
– Vi måste få bort slusket, de kriminella från branschen, de förstör i vår bransch, innan någon oskyldig dör.
Tingsrätten friade Richard Bredin från alla misstankar.
– Men tiden fram till dess var det var det värsta jag varit med om i mitt liv.
Richard Bredin sitter i grävmaskinen på en höjd i Tyresö. Där har de sprängt berg för att göra plats för ett hus. Han stänger av maskinen. Framför honom breder vattnet ut sig. Han brukar göra så ibland, stanna upp och ta in det fina runt omkring sig.
– Jag känner att jag har blivit en sämre människa. Den tillit jag hade för andra människor har försvunnit. Kanske kan jag hitta tillbaka igen, men något kommer alltid vara borta i mig.