Toni: ”Är jag tillbaka i kriget?”
12 april, 2023
Skrivet av Johanna Edström
Linköping Toni Aziz var hemma i lägenheten med sin mamma när huset sprängdes. De förlorade mer än sitt hem i bombdådet.
När hans mamma skrek förberedde sig Toni Aziz på det värsta. Allt han sett under barndomen i kriget i Irak fanns i bakhuvudet. Han följde skriket barfota över glassplittret. Han befarade att se sin mamma i delar.
I köket hittade han henne ihopkrupen, hon grät och skakade. Av balkongen, där hon brukade dricka sitt morgonkaffe, fanns bara flisor och glassplitter kvar.
Minuterna innan hade Toni legat i sängen, tryckvågen hade slungat den väggfasta teven över honom. Fötterna och benen blödde.
Vad är det som händer? Vad är det som händer? skrek grannen, våningen ovanför, med blod rinnande över ansiktet.
Jag skulle behöva ett avslut, att Polisen tar dem som gjort detta. Man blir ärrad för livet.
Toni Aziz, överlevde sprängdådet i Linköping 2019.
Sommaren 2019 inträffade ett av de kraftigaste sprängdåden i Sverige. Omkring 20 kilo dynamit detonerade utanför ett flerfamiljshus i Linköping. Sprängladdningen var placerad i en lådcykel fyra meter från porten. Balkonger upp till sjätte våningen totalförstördes. Delar av fasaden rasade och fönstren gapade som svarta hål.
Grannar som tagit sig ut i pyjamas grät och kramade om varandra. En del var i chock, de visste inte var de var, minns Toni. Varför hade det hänt? Varför hade någon gjort detta mot dem?
Sent på eftermiddagen samma dag gick han tillbaka till huset. Han ville se om det fortfarande stod kvar. Räddningstjänsten hade sagt att det kunde rasa när som helst. Han tog bilder.
Genom de trasiga fönstren kunde alla nyfikna som flockats runt förödelsen se rakt in i det som varit deras hem. De såg de trasiga möblerna och öppna skåpen.
– Nu händer det om och om igen. Hela tiden. Vi har alla bara haft tur, det är ett mirakel att ingen har dött, säger Toni Aziz.
Polisen vet att dynamiten som användes i sprängdådet kommer från byggarbetsplatser. Kriminella har smugglat ut stora mängder sprängmedel från tunnel- och vägbyggen och vindkraftparker.
– Det gör ganska ont att höra att det är laglig dynamit som kriminella kommit över. Det är sjukt. Hur kan de få tag på sprängmedel så enkelt? Sådant ska inte behöva hända.
Ingen har dömts för sprängdådet i Linköping. Polisens utredning pågår fortfarande. Men sannolikheten att någon kommer att åtalas för dådet bedöms som liten.
– Jag skulle behöva ett avslut, att Polisen tar dem som gjort detta. Man blir ärrad för livet.
Ibland vaknar han med ett ryck mitt i natten och lyssnar efter ljud. I drömmarna hör han sin mammas skrik och i explosionen ekar det förflutna från barndomen då skott avlossades som fyrverkerier i natten mellan husen. Är jag tillbaka där i kriget, brukar han tänka.
I sex månader bodde Toni Aziz och hans mamma hos hans äldre bror och familj i en trea. De fick ingen ersättningslägenhet. Efter ett par månader erbjöds de en liten studentlägenhet, där de knappt skulle få plats. Efter explosionen skrämdes hans mamma av minsta ljud, så ett studentområde var inte att tänka på. De var tvungna att söka efter nytt boende på egen hand. Hans mamma tappade lusten att äta och blev nedstämd, berättar Toni.
Bara fyra hushåll i sexvåningshuset valde att flytta tillbaka efter sprängdådet.
– Jag tror de flesta kände som jag, att flytta tillbaka skulle hela tiden påminna om den dagen. Då kommer rädslan över att det kan hända igen. Vi vågade inte chansa så vi valde att flytta till en annan lägenhet. Vi ville börja på nytt.
I det nya huset blev sammanhållningen aldrig densamma.
– Vi förlorade inte bara vårt hem i sprängdådet. Vi förlorade även vår trygghet och vårt sammanhang. Under min mammas sista år kände hon sig instängd och nedstämd.
Han brukade ta med henne ut på promenader. Ibland gick de förbi sitt gamla hem på Ådalagatan.
Minns du att vi brukade bo här, sa hans mamma då.
Ja, jag minns mamma.
Minns du hur grannarna kom över och drack kaffe, hur vi satt tillsammans med dem här utanför vid ån.
Minns du att man alltid bara kunde knacka på och byta ett par ord med varandra.
Ja, jag minns mamma.