Arvid, 22 år, vaknade upp efter olycka – utan arm och en död arbetskompis intill
Publicerad 2024-02-11, 07:00 Uppdaterad 2024-08-21, 15:45
När Arvid Öhgren, 22 år, vaknade efter olyckan på Northvolt i december hade han förlorat en arm. Bredvid honom låg arbetskamraten död.
– Jag har inte varit ledsen alls över armen. Förmodligen kommer jag att bli det, när vet jag inte.
Arvid Öhgren
Ålder: 22 år (fyller 23 år i maj).
Familj: Mamma, pappa, lillasyster och flickvän Moa.
Bor: I Skellefteå, kommer från Bureå.
Intressen: Fotboll – spelar i Bureå IF, division 4, anfallare. Spelar golf. Gillar tv-spel: FM och CS.
Vinnare i semmelätartävling 2023 på sin arbetsplats, Arvid åt 6 semlor och vann över arbetskamraten Donne, som åt en semla mindre än honom.
Utbildning: Industrigymnasiet – han ville ha ett varierat yrke.
Mitt i lyftet började maskinen gunga. Inifrån förarhytten hördes ett tjutande ljud.
Sen kom smällen. Arvid Öhgren föll till marken. Hårt tryck över bröstet. Allt blev suddigt. Under en kort stund var han avsvimmad. När han vaknade fanns bara smärta. Arbetskompisen som minuten innan stått bredvid honom, låg på marken. Huden var redan blek och snöflingor landade i hans öppna ögon.
Arvids mjälte hade spruckit, nyckelbenet gått av och fotknölen krossats. Men det kände han inte. Han kände bara smärtan från armen som slitits loss från hans kropp. En smal köttsträng var den enda länken mellan honom och armen.
– Jag kommer förlora den! skrek han.
Snett bakom honom hade Sajad Sarmad i sista stund kastat sig undan och sett hur den väldiga maskindelen föll över arbetskamraterna.
– Det kommer går bra! Det går bra! skrek Sajad, samtidigt som han med all sin kraft försökte lyfta bort den tunga metalldelen från Arvids kropp.
Tårarna rann. Svetten rann. Sekunderna var oändliga.
– Lovar du, att jag får behålla armen, jag är fan bara 22 år! skrek Arvid.
– Jag lovar på hela mitt liv, du kommer behålla den, det kommer att gå bra, upprepade Sajad. Hela tiden grät han. De måste få hjälp. Han fick upp mobilen från fickan. Skriken. Kylan. Darrande händer. Han förlorade greppet om telefonen, som försvann ner i snön. När han hittade den fungerade den inte längre.
Arvid såg Sajads konturer bli suddiga när han sprang ut på området, viftade med händerna och skrek på hjälp.
Arvid låg kvar och kände arbetskamratens livlösa kropp mot sin. Han försökte hasa sig upp och blev halvt sittande mot ett betongfundament. Han lyfte upp sin vänstra arm, som hängde i söndertrasade hudbitar och lade den i sitt knä. Med sin andra arm rörde han vid fingrarna på vänsterhanden, men kände inget.
Snälla söv ner mig, tänkte han.
Ringde flickvännen från ambulansen
Det var ett par veckor innan julen 2023. Moa Fredriksson, Arvids flickvän, satt på biblioteket i Umeå när nyhetsnotiserna kom. Olycka på Northvolt – två män allvarligt skadade. Männen hade gjutit betongfundament. När ett stort väderskydd skulle monteras hade en del av lyftanordningen fallit över dem. Arvid arbetade ju där idag, tänkte hon, och skickade ett sms; ”Hör av dig så jag får veta att du är okej.” Så brukade hon göra när något hänt. Arvid brukade svara. Men inte den här gången.
Fler nyhetsnotiser kom. Moa ringde Arvids mamma. Tonen i mammans röst sa allt. Föräldrarna var redan på väg till sjukhuset. Moa packade ihop böckerna. Då ringde telefonen. På displayen stod Arvids namn. Varför ringer han nu, det går väl inte? Är det ens han? Hon svarade och han lät lugn. Starka bedövningsmedel rusade i hans kropp. Han var i ambulansen på väg från Skellefteå till Umeå universitetssjukhus och intensivvårdsavdelningen.
– Hur mår du, vad har du gjort idag, frågade han.
– Skit i mig, hur är det med dig?
– Jag tror inte jag får behålla armen.
Arvid ringde fler under den 14 mil långa resan i ambulansen. Han ringde till sin mamma och bad henne hämta ut julklappar som han beställt. Han ringde sin chef och meddelade att han inte skulle komma till jobbet nästa dag. Tonen var skämtsam och lätt. Han meddelade kompisen Isak att; ”Det blir ingen golf imorgon. Kanske aldrig mer.”
Hela natten opererades Arvid. När han vaknade var vänster arm borta. Rummet fylldes av besökare. Alla tänkte på hur illa det kunde ha gått. Ingen sa något om det, men i deras ansikten kunde han se chocken som han själv inte upplevt ännu.
Golf med en arm
Knappt fem veckor senare. Grönska och ett turkost hav kantat av palmer breder ut sig framför Arvid. Minusgrader och mörker utanför når inte ner i källaren under hotellet i Skellefteå. I golfsimulatorn på greenen är Arvid på Hawaii. Bakom honom bildar hans vänner, flickvän och chef en halvcirkel. Han svingar klubban med en arm. Ljudet slår som ett piskrapp genom rummet. Bollen hamnar snett. Han svingar igen. Bollen kommer närmare.
Arvid vill inte att en förlorad arm ska förändra livet eller honom. Han är fast besluten att lära sig spela golf igen.
Samma dag som han skrevs ut från sjukhuset ringde han till kompisarna: Nu golfar vi.
”Du borde kanske ta det lite lugnt”, försökte vännerna, utan framgång.
Ett par dagar senare var Arvid på fotbollsträningen. På bänken vid planen satt han och tittade när lagkamraterna spelade.
– Det är bara skönt, att sitta här, sa han.
Helst vill han ut på planen så snart som möjligt. Men läkaren säger att det dröjer. Mjälte, fotknöl, nyckelben och arm måste få mer tid. Fyra månader innan olyckan satte Arvid bollen i krysset i slutsekunderna. För det prisades han för årets mål.
När Arvid lämnade sjukhuset sökte han upp en gammal industriarbetare, som förlorat sin hand och en del av underarmen. Arvid ville höra vad han kunde berätta, hur han gått vidare. ”Du ska vara jävligt glad att du är ung och att det var vänster och inte höger arm. Sök vartenda bidrag du kan få”.
Slut på råden.
I Youtube-klipp ser Arvid en kvinna som saknar en arm. Hon har långa lösnaglar, målade i skrikig färg och knyter skorna. Med en hand. Är det ens möjligt? Hur gör hon? Han ska lära sig det.
Samtal med chefen
Jens Brännström, Arvids chef, har många gånger tänkt på samtalet från Arvid. Det han ringde från ambulansen. Lättnad över att Arvid överlevt. Sorg över att han skadats för resten av livet.
Det var Jens som hyrde ut Arvid till arbetet på Northvolt. Egentligen arbetade Arvid mest med värmeväxlare, ofta ute på Rönnskärsverken i Skelleftehamn. Men när en stor brand totalförstörde delar av verket hade Jens firma inte lika mycket jobb där och Arvid hyrdes ut till NCC för att jobba på Northvolt.
– Det är förjävligt att det skulle bli så här. Det ska inte få hända. Det är alltid lätt att vara efterklok. Men hade jag vetat att de nästan stod under maskinen och jobbade, det hade jag inte tillåtit. Så skulle det inte ha varit, säger Jens Brännström.
Hade jag vetat att de nästan stod under maskinen och jobbade, det hade jag inte tillåtit.
Jens Brännström, Arvids chef.
Flera dagar i veckan, efter olyckan, har Arvid ringt Jens. Jargongen är skämtsam. Men Arvid ringer inte bara för att driva med chefen. Han vill veta vilka arbetsuppgifter han kommer att få, när han är tillbaka på jobbet. ”Vi ska lösa något”, säger Jens. Till slut kommer ett svar. Arvid ska bli arbetsledare.
– Arvids mentala styrka är imponerande, han ska bara vidare. Han blickar framåt och är lösningsinriktad, trots allt som hänt, säger Jens Brännström.
Arbetskamraten ångerfull
Arbetskamraten Sajad Sarmad har haft svårt att blicka framåt. Han tänker ofta på löftet som han inte kunde hålla. När han stod ensam och såg efter ambulansen som i hög fart åkte med Arvid genom mörkret mot sjukhuset, kom illamåendet. Varför lovade jag honom att han skulle få behålla armen? Varför sa jag att allt skulle bli bra?
När Sajad kom tillbaka på arbetsplatsen på Northvolt såg han olyckan utspela sig om och om igen i minnet. Efter en timme orkade han inte mer och sa till chefen att han måste få en paus. Psykologen hade sagt att han skulle må bättre om han gick dit. Det tog tre veckor innan han märkte att det gick lite lättare. Nu är han skyddsombud för firman ute på Northvolt. Det bestämdes innan olyckan men betyder något helt annat nu.
– Man måste vara ute på plats och se hur det fungerar, om man ska ta säkerheten på allvar. Inte gömma sig bakom papper.
Arvid säger likadant.
– Jag kände mig trygg på Northvolt när jag arbetade där. Sen är det ju så, att alla arbetsplatser kan se säkra ut på papperet. Verkligheten kan vara en annan.
Man måste vara ute på plats och se hur det fungerar, om man ska ta säkerheten på allvar.
Sajad Sarmad, Arvids arbetskamrat.
Smärta i armen som inte finns
Även om Arvid blickar framåt så tänker han på det som hänt, varje kväll innan han ska sova. Hur allt kom över honom. Luften som tog slut. Den döda arbetskompisens tomma blick. Smärtan när han låg där. Varje kväll går han igenom det. Bara så slipper han mardrömmarna.
– Jag har alltid trott att kroppen stänger av vid stark smärta, så att man inte känner den. Min kropp stängde inte av, säger Arvid.
Men han tänker inte älta.
– Min arbetskompis dog, det hade lika gärna kunnat vara jag. Då känns en arm ganska lindrigt.
– Jag har inte varit ledsen alls över armen. Förmodligen kommer jag att bli det, när vet jag inte.
Min arbetskompis dog, det hade lika gärna kunnat vara jag. Då känns en arm ganska lindrigt.
Arvid Öhgren.
I golfsimulatorn byter Arvid bana från Hawaii till lummiga träd och vältrimmat gräs. Han säger att golf är lika roligt som innan olyckan.
Ibland känner han hur det sticker i fingrarna som inte längre finns. Han får smärta i armen som inte är där. Då måste han titta på tomrummet där armen varit. Först då kopplar hjärnan och kommer ihåg att det inte finns något kvar som kan göra ont.
Arvid vet redan hur han vill att hans nya arm ska se ut. Den ska vara i svart kolfiber och rostfritt stål.
•••
Du har läst första delen om Arvid Öhgren. Dagens Arbete kommer att fortsätta följa hans väg tillbaka efter den svåra olyckan.
Två dödsolyckor på Northvolt Ett i Skellefteå
15 december: Arvid Öhgren skadades allvarligt och förlorade sin arm. Hans arbetskamrat, en man i 60-årsåldern, avled efter att en maskindel föll över dem. De hade gjutit betongfundament och när en del av ett stort väderskydd skulle lyftas föll lyftanordningen över Arvid och hans arbetskamrat. NCC har fått kritik för bristande säkerhet vid lyft. Polis och åklagare utreder olyckan. I början av februari var fortfarande alla lyftarbeten stoppade på platsen.
4 november: Under ett rutinarbete med att byta filter på en rengöringsmaskin uppstod en kraftig explosion. En 25-årig man brännskadades svårt. Han låg nedsövd i fem veckor men avled den 15 december till följd av sina skador.
Arbetsmiljöverket har polisanmält Northvolt misstänkt för arbetsmiljöbrott. Northvolt hade kunnat undvika olyckan genom att följa arbetsmiljölagstiftningen, menar de. Polis och åklagare utreder fortfarande olyckan. Fredrik Hedlund, chef för Northvolts fabriker, uppgav att olyckan kan ha orsakats av dammpartiklar från produktionen som innehöll olika metaller.
