När skandaler briserat har individen hängt löst
Publicerad 2024-02-05, 11:55 Uppdaterad 2024-08-21, 15:27
PERSPEKTIV Genom skandaler med insiderhandel och porrklubbsbesök har IF Metall haft en enda sak för ögonen: värna organisationen, inte individer. Samma strategi kommer gälla med den nu avstängde förbundsjuristen Darko Davidovic. Några andra alternativ finns inte, skriver DA:s Harald Gatu.
Ett fackförbund är en förtroendeorganisation. Varje månad betalar förbundets medlemmar en slant för att förtroendevalda och funktionärer ska arbeta för deras bästa.
Den som företräder medlemmarna och betalas av dem har att följa de regler som organisationen satt upp. Regelverket är en del av förtroendekapitalet. Om regler inte efterlevs urholkas förtroendet.
Därför har förbundsanställda också tagits i örat när de brutit mot reglerna. Den förhandlingsombudsman på Metall som på 1980-talet rycktes med av dåtidens börsyra och handlade med aktier fick en ordentlig uppsträckning av förbundsordföranden Leif ”Blomman” Blomberg.
Sånt gick inte för sig. En förhandlingsombudsman ska bistå medlemmarna i en rättvis fördelning av produktionsöverskottet, inte själv berika sig på det.
Inför de anställda på förbundskontoret liknade den flugfiskande Metallbasen organisationen vid en bäck där vattnet måste flyta åt samma håll. Den som ställer sig i bäcken med en snedställd bräda orsakar översvämning, sa ”Blomman”. Det fungerar inte.
Ingen medlem ska behöva känna oro att deras företrädare söker egen ekonomisk vinning. I grund och botten handlar det om förtroendet för organisationen. Det var därför ett par anställda på Metalls ekonomiavdelning i slutet av 1990-talet fick sparken när det visat sig att de sysslat med insiderhandel. Finansinspektionens granskning blev närgången. Metalls ekonomichef, som också satt i Swedbanks styrelse, hamnade inför tingsrätten men friades.
Fackliga skandaler har annars mest handlat om hur enskilda förtroendevalda ertappats med fingrarna i syltburken då de uppburit ersättningar de inte haft rätt till.
En sak vet vi sedan förr. Kriser brukar föra med sig en uppdatering av regelverket.
Eller också har förtroendevalda och ombudsmän i kollegial fartblindhet och grabbig omdömeslöshet brutit – kanske inte mot lagen men – mot förbundets etiska regler. Som skandalen i Trollhättan 2005.
Där uppdagades att avdelningsstyrelsen och lokalombudsmän besökt porrklubbar och köpt sexleksaker för medlemmarnas pengar. Olagligt? Kanske inte. Men definitivt i strid med den fackliga organisationens uppförandekod. Illa nog.
Den gången kom avslöjandet högst olägligt för Metall. För samtidigt stod förbundet inför ett ödesmättat drama i, just det, Trollhättan.
Inte långt från avdelningens kontor fanns en av förbundets största arbetsplatser, Saab Automobile med 3 500 medlemmar. Bilfabrikens vara eller icke vara stod på spel då ägaren General Motors var i full färd med att utreda om man skulle satsa på Trollhättan eller den tyska systerfabriken i Rüsselsheim.
Porrskandalen tog naturligtvis mycken kraft från metallfackets ansträngningar att rädda fabriken. Nu tvingades förbundet i stället städa bland löspenisar och vidlyftiga krognotor.
När porrbomben briserade agerade förbundet snabbt. Stängde av alla inblandade och tog över avdelningen. Inte helt enligt stadgarna, har dåvarande förbundsordföranden Göran Johnsson medgivit. Men vad då? Det gällde att handla resolut. Av ett enda skäl: värna organisationen. Och inte skydda individer.
För så står valet när organisationens förtroendekapital äventyras. Förbundet först. I porrskandalens Trollhätteavdelning fanns inget utrymme för sentimentalitet.
Även nu har förbundet reagerat snabbt. Förbundsjuristen stängdes omedelbart av från sina arbetsuppgifter samtidigt som en extern utredning tillsattes för att gå till botten med ärendet och ge svar på alla frågor. Vad har egentligen hänt? Vem visste vad? Och vad fick man aldrig reda på? Har regelverket följts? Behöver det skärpas?
En sak vet vi sedan förr. Kriser brukar föra med sig en uppdatering av regelverket. Efter Trollhätteskandalen kom exempelvis tydliga regler för hur avdelningarna fick hantera medlemmarnas pengar, hur ombudsmännen förmodades efterleva regelverket och inte minst att avdelningarna måste ha externa revisorer. Nu var det slut med internrekryterade revisorer som kunde ha starka personliga band till avdelningens förtroendevalda och funktionärer.
Dessutom förändrades avdelningsstrukturen lagom till att Metall året därpå gick samman med Industrifacket. Bort med alla små avdelningar till förmån för färre och större. Fler ögon ger bättre överblick. Ett sätt att värna organisationen.
För en facklig organisation finns nämligen inget alternativ än att vårda förtroendet. Utan medlemmarnas förtroende, inget förbund.
Bra där!
Hur får man till en extern utredning när facket sviker sina medlemmar och låter arbetsgivaren härja fritt på arbetsplatsen utan att åtgärda arbetsmiljöproblem?
Vilken extern instans utreder facket och vem tillsätter en sån utredning?
Ett problem för IF Metall är att organisationen är så centralstyrd. Jag har varit ledamot i Trollhätteavdelningen. Visserligen långt efter skandalen. Förbundet använder sina anställda förbundskassörer för att styra avdelningen. Jag tycker att det är tveksamt att fast anställda sitter i avdelningstyrelsen. Jag har suttit som ordförande i en pappersavdelning. Det var en markant skillnad avdelningarna styrde förbundet inte tvärs om. Blir därför mer medlemsnära!