Dottern dog – då utvisades familjen
Publicerad 2026-09-11, 04:00 Uppdaterad 2026-09-10, 21:49
18-åriga Vanesa nekades livsviktig vård på grund av sitt tillfälliga uppehållstillstånd. När hon dog utvisades hela familjen – trots jobb i bristyrke, utbildning och nästan ett decennium i Sverige.
Kvar i Malmö är dotterns grav.
– Jag kan inte acceptera att jag lämnat Vanesa, säger mamma Shpresa Zeka när DA besöker dem i hembyn i Kosovo.
Det bor bara hundar i familjen Zekas hus nu. Väggar och tak har rasat in under de nio åren de varit i Sverige.
I april utvisades de från Sverige och är tillbaka i staden Peja, som ligger vid bergen i västra Kosovo. Sommaren har varit kvävande varm och i september är det fortfarande över 30 grader.
För att få tak över huvudet har de flyttat in hos Shpresa Zekas mamma. Familjen sitter i sofforna i vardagsrummet och berättar. Att återvända till Kosovo kändes overkligt, säger Shpresa.
– Jag kände inte igen min stad. Och jag kan inte acceptera att jag lämnat Vanesa.
Vanesa är Shpresa och Gazmends dotter. Hon blev kvar i Sverige. Begravd på en kyrkogård i Malmö.
Familjen Zeka – mamma Shpresa, pappa Gazmend, barnen Jon och Vanesa – kom till Sverige för att Vanesa var svårt sjuk. Hon hade en ovanlig hjärt- och lungsjukdom som gör att lungornas blodkärl blir för trånga. Det ökar blodtrycket och tvingar hjärtat att arbeta hårt, så hårt att det till slut tar skada.
Familjen fick stanna i Sverige eftersom den sjukvård Vanesa behövde inte fanns tillgänglig i Kosovo.
”Vi fick veta att hon skulle strykas från listan”
På Lunds universitetssjukhus sattes 15-åriga Vanesa upp på en lista för lungtransplantation. Men dagen hon blev myndig gällde andra regler.
– Vi fick veta att hon skulle strykas från listan om nästa uppehållstillstånd inte var permanent, säger Shpresa.
När Vanesa kom till Sverige 2016 skulle den tillfälliga migrationslagen precis börja gälla. Den innebar kraftiga åtgärder för att minska antalet asylsökande efter några år av högt flyktingmottagande. Hade familjen kommit några månader tidigare hade de sannolikt fått permanenta uppehållstillstånd. Nu blev det första tillståndet tillfälligt.
Läs också
Fem arbetare i veckan utvisas – trots jobb i bristyrken
✓Stor kartläggning ✓I flera branscher saknas personal ✓Trots det utvisas hundratals arbetare
De höll andan inför det andra beslutet. Men det blev återigen en tillfällig förlängning. Enligt Migrationsverket kunde man inte få ett permanent uppehållstillstånd av hälsoskäl – det krävdes att man kunde försörja sig själv. Därmed kunde Vanesa inte heller ”vara aktiv på transplantationslistan enligt det regelverk som styr organtransplantation i Sverige”, skrev myndigheten.
För familjen var beslutet ett dråpslag. Läkaren bedömde att Vanesas behov av en luntransplantation var akut – nu fanns ingen sådan möjlighet inom överskådlig framtid. Mamma Shpresa minns när hon berättade för sin sjuka dotter.
– Jag kommer aldrig glömma hennes ord: ”mamma jag kommer att dö”.
Tre veckor senare dog Vanesa.
Mitt i den ofattbara sorgen fortsatte familjen att försöka bygga sitt liv i Sverige.
– Jag hade Jon, så jag fortsatte kämpa, säger Shpresa.
Hon blev klar med svenskan på SFI och utbildade sig till barnskötare, fick jobb och sedan fast anställning på en förskola. Hon planerade att validera sin kosovanska lärarexamen.
– Jag fick alla sjukdomar när Vanesa dog, konstaterar han med ett uppgivet leende.
I Sverige jobbade han för Samhall, med städning och snickeri.
Sonen Jon pluggade hälsa- och fritidsprogrammet på gymnasiet.
– Alla mina vänner, min sociala krets, är i Sverige. Efter gymnasiet ville jag plugga till fysioterapeut, men det gick inte eftersom vi väntade på beslut från Migrationsverket, säger Jon.
Tre år gick. Tre års väntan på nästa besked från Migrationsverket.
En dag i början av 2024 kom beslutet: hela familjen skulle utvisas. Grunden till deras uppehållstillstånd hade försvunnit – Vanesa hade dött. Deras ansträngningar för att etablera sig, lära sig svenska, utbilda sig och arbeta inom bristyrken, spelade ingen roll.
DA har i en granskning visat att 260 arbetare inom bristyrken utvisats det senaste året, vilket motsvarar fem i veckan. Familjen Zeka är en del i den statistiken.
– Vi har försörjt oss själva, vi har följt svensk lag, vi fick inget bidrag från staten. Trots vårt trauma fortsatte vi jobba, jobba, jobba – och fick noll resultat, säger Shpresa.
Familjen överklagade beslutet, men fick samma besked från domstolen nästan två år senare. Tidigare fanns en humanitär ventil som kallas ”särskilt ömmande omständigheter”. I och med den hade etableringen i Sverige kunnat väga in som grund till uppehållstillstånd. Men den ventilen hade avskaffats under deras väntetid.
Fem års väntan hade tärt på familjen. Att sedan lämna Sverige och arbetet på förskolan kändes absurt, berättar Shpresa.
– Jag sa till barnen att jag skulle på en lång semester.
Rektorn: ”Hon är en otroligt kompetent barnskötare”
Hela förskolan påverkades av det som skedde med Shpresa. Det säger rektorn Kajsa Nyström. När vårdnadshavare, via en artikel i Sydsvenskan, fick reda på Shpresas situation, kom de och frågade vad de kunde göra.
– Det är ett bevis på hur omtyckt Shpresa är, säger Kajsa Nyström.
Hela personalkåren blev engagerad i Shpresas fall. De skrev namninsamlingar och kontaktade Migrationsverket.
– Shpresa har en öppen famn och är en omsorgspedagog ut i fingerspetsarna. Vissa har det bara i sig och sån är Shpresa.
Kajsa Nyström säger att Shpresa har ett lugn som är svårt att hitta.
– De här barnen som inte passar in i mallen och som utmanar lite, de kräver en annan ork och nivå av tolerans när man ska hantera dem. Det var sådana barn Shpresa jobbade med.
Hur svårt är det att ersätta en sådan barnskötare?
– Jag skulle vilja säga att det inte går. Utifrån allt hon har med sig, det är otroligt svårt att hitta. Framför allt att hon jobbar otroligt nära barn som behöver extra stöd.
21-åriga sonen får försörja familjen
Shpresa och hennes man Gazmend hade inget annat val än att fylla sin bil med alla tillhörigheter och köra ner till Kosovo.
För 20-åriga Jon, som levt halva sitt liv i Sverige, kändes det overkligt att komma till Kosovo.
– Det första jag gjorde när jag blev utskickad var att försöka hitta jobb och ta kontroll över mitt liv här. Det är sjukt hur enormt mycket som förändras, bara för att du lever i ett annat land, säger han.
Både han och mamma Shpresa pratar flytande svenska. Den som hör Jon tala kan inte skilja honom från en jämnårig som bott hela sitt liv i Sverige.
Efter att föräldrarna förlorat sina jobb i Sverige är det nu 21-åriga Jon som är familjeförsörjare. Han jobbar som barista på ett café, tio timmar om dagen, sex dagar i veckan. Han tjänar motsvarande fyra till fem tusen kronor i månaden.
– Just nu är det omöjligt för mig att plugga. Mina föräldrar är lite äldre, det är jättesvårt för dem att få jobb här. Så jag måste jobba. Men förhoppningsvis, i framtiden, kommer jag att kunna studera.
Han drömmer fortfarande om att bli fysioterapeut.
– I gymnasiet sa de att han var en av de bästa eleverna. Är det rätt? Är det rätt att sparka ut någon som Sverige kanske behöver? säger Shpresa.
Men det är när Jon talar om sina vänner i Sverige som han inte kan hålla tårarna tillbaka.
– Det kändes inte rätt, inte verkligt, att detta skulle vara mitt hem, att jag skulle bo här. Inga av mina vänner är här.
Shpresa vill inte prata så mycket om hur hon mår. Visst är det ett trauma, säger hon, men hon har sin son, hon måste kämpa vidare. Samtidigt ser hennes ögon ut som att de gråter oftare än de inte gör det.
– Man måste gå vidare. Livet är tufft, jag kan inte beskriva med mina ord hur tufft det är. Vi har ingen ekonomi, jobbar inte. I stället för att fortsätta sitt liv jobbar nu min son och försörjer sina föräldrar, säger hon.
Innan hon flyttade till Sverige arbetade hon som lärare. Men chanserna att få ett sådant jobb nu är mycket små, säger hon.
– För att få jobb som lärare i Kosovo nu behöver man känna någon, eller vara med i något parti.
För Shpresa är det otänkbart att stanna i Kosovo. Hennes dotter är för alltid kvar i Malmö.
– Migrationsverket säger att jag kan åka till Sverige och besöka graven. Men jag vill kunna hälsa på min Vanesa när jag vill.
Hon vill försöka ansöka om arbetstillstånd i Sverige, något som förskolan hon arbetade på undersöker hur de kan bistå i.
Men efter de senaste höjningarna av lönekravet är det svårt. Innan 2023 låg kravet på 13 000 kronor i månaden. I dag är kravet 34 470 kronor i månaden. Medellönen för en barnskötare ligger omkring 27 000 kronor.
– Jag hoppas verkligen något händer, annars kommer vi gå sönder, säger Shpresa.
FAKTARUTA – DÄRFÖR UTVISADES FAMILJEN ZEKA
Familjen fick uppehållstillstånd i Sverige eftersom vården Vanesa behövde inte fanns tillgänglig i Kosovo. Hon hade en ovanlig sjukdom som heter Pulmonell arteriell hypertension, som påverkar hjärta och lungor.
Hon behövde en lungtransplantation, men blev av med den möjligheten när hon blev myndig – eftersom hon inte fick permanent uppehållstillstånd.
När Vanesa dog 2019 hade familjen precis fått förnyat uppehållstillstånd. När det gått ut sökte de igen och efter mer än tre år kom beskedet: De fick avslag och skulle utvisas. Detta eftersom deras grund till uppehållstillstånd – som anhöriga till en svårt sjuk person som fick vård i Sverige – upphört.
”Det bör ha framstått som väntat att era möjligheter till uppehållstillstånd förändrats i och med att omständigheterna förändrats”, står det i beslutet.
Migrationsverket konstaterar att mamma Shpresa talar svenska och ”börjat etablera dig i Sverige genom studier, arbete och språk”. Varken detta, eller att hennes dotter är begravd i Sverige, utgör dock en synnerligen ömmande omständighet, enligt myndigheten. Vid det här laget hade kravet för vad som är ömmande omständigheter skärpts. När familjen kom räckte det att de var ”särskilt ömmande”, men nu behöver de vara ”synnerligen ömmande”.
På liknande sätt resonerar Migrationsverket i sonen Jons fall. Trots att han tillbringat sina formativa år i Sverige, studerat, lärt sig språket och skaffat vänner – så väger statens intresse av reglerad invandring tyngre än hans rätt till privatliv. En liknande formulering finns i Shpresas och Gazmends beslut.
Vanesas grav, skriver Migrationsverket, kan familjen resa till Sverige för att besöka.
