Inge vill jobba, men Samhall har bara låtit honom sitta och vänta utan arbetsuppgifter det senaste året.
– Jag mår sämre och sämre, säger han.
I ett industriområde i Gamlestaden i Göteborg har Samhall sina lokaler. Trånga korridorer med vinylgolv slingrar sig mellan små mötesrum, kontor och den inglasade matsalen.
Hit kommer Inge varje dag. Han är blind och brukar ha med sig en bok med punktskrift så han ska ha något att fördriva tiden med. Samhall har nämligen inte gett honom några arbetsuppgifter det senaste året.
– Utom när jag tog kontakt med radion här i Göteborg. Efter det fick jag och en arbetskamrat jobba i fyra veckor, säger han.
Uppdraget på företaget varade inte längre eftersom det blev för kostsamt att anpassa arbetsmiljön efter Inges synskada.
Samtidigt har Samhall stängt sin sista egna verkstad i Göteborg. Där var funktionsnedsättningar inte ett problem för att kunna arbeta. Det var en säker miljö och där kunde Inge utföra sitt arbete i stort sett på egen hand.
I stället satsar nu Samhall på olika bemanningstjänster, det vill säga jobb där de anställda skickas ut till kunden för att utföra olika arbetsuppgifter. I Göteborg består ungefär hälften av verksamheten av städtjänster. Resten är andra typer av uppdrag som paketering eller att plock av varor.
Men Inge kan inte städa. Han kan inte heller jobba på en arbetsplats där han måste ha en ledsagare eller olika hjälpmedel eftersom ingen vill betala för en sådan insats.
– Jag har ju jobbat här i snart 31 år men min lojalitet verkar inte löna sig. Jag bryr mig om Samhall, men de bryr sig inte om oss, hävdar han och fortsätter:
– Förr var Samhall ett företag som hjälpte handikappade att få arbete. Nu känns det som en plats där man ska vara seende och fullt frisk för att kunna jobba.
Under sina år i företaget har Inge monterat målburar och delar av garageportar. Han har packat kullager och det mesta som finns i en Volvo. Men nu har alltså inte Samhalls några arbetsuppgifter att ge honom. De kan inte heller inte säga upp honom, även om Inge har en känsla av att de vill att han ska sluta.
Henrik Lundberg är distriktschef på Samhall i Göteborg:
– Vi har haft jättesvårt att hitta en bra arbetsplats för Inge. Han är helt synskadad och det ställer höga krav på ledsagare, arbetsmiljön och säkerheten. Nu letar vi efter en ny arbetsplats åt honom men det är väldigt svårt. Vi har inga kunder som har den typen av arbetsuppgifter som skulle passa, säger han.
Ni har stängt er sista egna fabrik i Göteborg. Varför då?
– Vi ser att den bästa utvecklingen för våra medarbetare är när de är ute hos en kund och arbetar på plats. Därav så försvinner våra egna produktionsenheter en efter en.
Passar inte längre Samhall som arbetsplats för personer med vissa handikapp som passade på företaget tidigare?
– Vi ska ju kunna ta emot alla som anvisas till oss från Arbetsförmedlingen. Sen finns det naturligtvis vissa gränser som vi når ibland när folk är för sjuka för att arbeta. Men det är inte fallet för någon med en funktionsnedsättning, då ska vi hitta en arbetsuppgift ute hos kund som går att genomföra.
Och Inge är inte sjuk, utan synskadad. Och han vill arbeta.
– Jag tänker inte ge upp, men något måste hända snart. Jag tänker inte söka sjukpenning. Då tycker jag att Samhall vunnit. Jag tar hellre tjänstledigt och studerar. Då visar jag att jag vågar göra något av egen kraft, säger han.
När Samhall hade arbetsuppgifter åt Inge kände han att han uträttade något meningsfullt. Att han bidrog till samhället.
– Men att sitta och inte göra något tar psykiskt. Det kryper i mig. Jag får ångest. Jag mår sämre och sämre, säger han.
Inge tycker att alla åtta riksdagspartier har misslyckats i hur Samhall sköts. Han uppfattar det som att handikappade göms undan.
– Jag tycker att den högsta ledningen i Samhall borde skämmas över hur de behandlar många av oss. Det är en skam att det gått så långt med Samhall att man låter oss sitta månad ut och månad in utan att ge oss arbete, säger Inge.
