Pontus Georgsson: Vilket arbetsliv vill vi ha?
”Vi behöver hålla två tankar i huvudet samtidigt”
Publicerad 2005-06-02, 12:00 Uppdaterad 2015-02-09, 11:34
Sympatiåtgärder över nationsgränserna är en varningsklocka för arbetsgivarna som riksdagen måste förbjuda.
– Vad blir annars värdet med att teckna nationella kollektivavtal, frågar Christer Ågren personaldirektör för hela Stora Enso-koncernen.
I en debattartikel i Kristianstadsbladet går han i dag till hårt angrepp mot Pappers agerande utifrån konflikten inom den finska skogsindustrin.
Christer Ågren och Stora Ensos Sverigechef Yngve Stade betecknar Pappers engagemang som en ”unik åtgärd” även i ett europeiskt perspektiv. De menar att fredsplikten åsidosätts på arbetsmarknaden. Hela idén med kollektivavtal ifrågasätts genom Pappers övertidsblockad till stöd för sina finska kollegor – en blockad som nu börjat märkas på olika håll i landet.
Du anser att Pappers ska avbryta sina sympatiåtgärder omedelbart?
– Av omsorg till kollektivavtalen ska de göra det, säger Christer Ågren i telefon från London.
Inkluderar det även bojkott av så kallat smittat gods? Det vill säga att jobb överförs från ett ställe till ett annat?
– Nej, det är ingenting vi ifrågasätter.
Men ni anser att riksdagen ska förbjuda sympatiåtgärder i övrigt ”och därmed rädda kollektivavtalen”?
– Ja, annars tappar de svenska kollektivavtalen i värde och det är varken vi som arbetsgivare eller löntagarna betjänta av. Jag menar, vad är det för mening med att köpa sig arbetsfred med ett kollektivavtal i Sverige om vi ändå dras in i konflikter utomlands?
Ni anser också att Pappers tillsammans med arbetsgivarna ska inleda en ”konstruktiv dialog om hur konkurrenskraften ska kunna utvecklas”. Har det saknats menar du?
– Nej, jag tycker nog vi haft en bra dialog med Pappers. Svenska avtal är dessutom mer konstruktiva och ”industrivänliga” än på många andra håll. Men det som händer nu oroar oss.
Pappers menar att om kapitalet kan flyta fritt över gränserna, måste även den fackliga solidariteten kunna göra det?
– Situationen är inte ny. Vi har haft globala företag i Sverige i hundra år. Det har funnits tusentals konflikter utomlands att engagera sig i genom åren. Vad vi ser nu är ett nytt sätt att agera.
Övertidsblockaden riktar sig bara mot finskägda bruk i Sverige. Inte mot pappers- och massaindustrin som helhet.
– Nästa gång kan det handla om Tyskland eller Frankrike. Vad händer om detta sprider sig? Vilken arbetsfred får vi i Sverige då?
I Finland skriver ni att arbetsgivarna vill få ett ”rimligt avtal med den finska arbetsmarknadens standard”. Varför anser du att finska Pappers ska gå med på att försämra sina anställningsvillkor?
– Det där är en förhandling som sker. Båda parter gör en analys utifrån sina utgångspunkter. Vi som arbetsgivare har samma rättighet att förhandla till oss bättre villkor som arbetstagarna.
Hur ser du på direktörernas egna löner. Borde inte även de i sådana fall anpassas till en slags ”arbetsmarknadsstandard”?
– Jag satt senast i går och gick igenom tänkbara åtgärder inom Stora Enso. Det omfattar även direktörslöner och förändringar/neddragningar i bonus- och optionsprogram.
– Men jag vill säga att vi är genuint oroliga inte bara för Stora Enso utan hela den europeiska pappersindustrin. Vår lönsamhet har sjunkit och vi får inte längre lika bra betalt för våra produkter på exportmarknader som USA och Asien. Det är ett stort bekymmer.