”Informationen kunde varit bättre”

Den finska pappersindustrin slickar sina sår. Vårens konflikt blev en dyrbar historia och Pappers Lennart Olovsson tror inte att ”angreppet på kollektivavtalet” i Finland spiller över i nästa avtalsrörelse här i Sverige.

Onsdagen den 29 juni tog de varandra i hand. Företrädarna för det finska Pappersförbundet (Paperiliitto) och deras motpart. Första juli blev det nya avtalet definitivt. Den längsta konflikten inom pappersindustrin i modern tid var över. Då hade arbetsgivarna, efter vårens strejker och oroligheter, slagit till med en lockout, som de själva varit en del av upphovet till genom att hoppa av de samordnade förhandlingarna mellan stat, fack och arbetsgivare.

En lockout som fick följder långt utanför de egna domänerna.

Så här i efterhand har de ekonomiska analytikerna skrivit ner den finska BNP-ökningen med en procent och vid halvårsskiftet kom företagens dystra rapporter. UPM-Kymmenä uppskattar den egna notan för papperskonflikten till 175 miljoner euro, Stora Enso landar på 150 miljoner euro och M-real menar att resultatet minskade med virka 70 miljoner kronor.

Under lockouten hävdade arbetsgivarsidan att konflikten kostade 340 miljoner kronor om dagen.

– Sex veckors lockout skulle i sådana fall kostat drygt 14 miljarder, säger Lennart Olovsson. Frågan är om det var värt de pengarna för att få möjlighet att köra fabrikerna vid jul och midsommar.

Nu har den finska motsvarigheten till Skogsindustrierna modifierat kostnaderna för konflikten till knappt fem miljarder kronor samtidigt som de räknar med att tjäna in det dubbla på att jul-och midsommarstoppen försvinner.

– Det här är säkert en viktig seger i arbetsgivarnas ögon, men ingen större facklig eftergift. Pappersförbundet har fått betalt i tid och pengar för att öppna för den här möjligheten att förhandla lokalt – förhandlingar som sedan kan ge ännu mer.

Ska en segrare i avtalsstriden utses tvekar inte Lennart Olovsson på målet.

– Pappersförbundet helt klart. Det stannade vid två förändringar i kollektivavtalet. Den första har vi redan nämnt och den andra är förändringen i anlitandet av entreprenörer.

– I stället för att det tidigare fanns ett lokalt veto, ska man nu om man inte kommer överens lokalt, ta en central förhandling innan en eventuell skiljenämnd tar vid. Men för ett beslut krävs enhällighet.

Det innebär att Pappersförbundet i Finland har ett starkare avtal på den här punkten är Pappers i Sverige.

De övriga arbetsgivarkraven på flexibilitet i arbetstiderna, rätt att skicka hem arbetskraft utan lön under produktionssvackor, karensdagar och annat föll bort under förhandlingarna.

Pappers avtalssekreterare tror att risken för att finska arbetsgivarkrav ska spilla över Bottenviken är liten.

– Jag tror inte att de svenska arbetsgivarna varken vill eller vågar gå fram med sådana krav. Flexibilitetskraven finns, men att de skulle vilja stycka upp semestern har jag svårt att tro, även om osvuret är bäst.

– Jag hoppas att arbetsgivarna här förstår att uppskatta det kollektivavtal vi har. Jämfört med andra länder har vi få förlorade arbetsdagar i konflikter.

Under sommaren har ett fyrtiotal Hylte-anställda krävt ersättning på 128 000 kronor från den egna avdelningen som de gått miste om på grund av övertidsblockaden. Hur ser Lennart Olovsson på det?

– Solidariteten har ett pris. Så är det. Alla inblandade gör en uppoffring, förhoppningsvis med vetskapen om att man slipper större försämringar i framtiden.

– Nu kan jag ha en viss förståelse för Hylte-arbetarna. De gick miste om den fasta beredskapsersättningen under övertidsblockaden. Här skiljde sig Hylte från de andra bruken, som inte drog in den här ersättningen under konflikten.

– Det är en förbundsfråga om de ska ersättas, men personligen anser jag det hopplöst att dra gränser för vilka som ska ha ersättning under en konflikt.

Är det någonting i det egna förbundets agerande som enligt Lennart Olovsson kunde gjorts på annat sätt?

– Det är alltid lätt att vara efterklok. Jag ångar ingenting i förbundets agerande, som jag snarare ser som ett fackligt skolexempel på hur man i handling och inte bara i stora ord kan stödja varandra. Däremot kunde vi gott ha informerat medlemmarna både mer och bättre om vilka steg vi tog och varför.

– Det är inte alltid lätt för den enskilde att förstå varför han eller hon faktiskt kan beröras av något som händer i ett annat land.

Tror du att finnarna skulle ställa upp på samma sätt för sina svenska kamrater?

– Det är jag övertygad om.

Det finska pappersavtalet:

* Treårigt avtal som sträcker sig fram till sista maj 2008.

* Löneförhöjningar som blev lika stora som i den inkomstpolitiska uppgörelse som gäller för den övriga finska arbetsmarknaden. Kostnadseffekten här ligger på 2,5 procent för år 2005 och 1,9 procent för år 2006. Hösten 2007 sker nya förhandlingar om löneökningarna det tredje avtalsåret.

* Driftstoppen under jul och midsommar slopas. Som kompensation kortas arbetstiden i kontinuerligt treskiftsjobb med åtta timmar per år och i jobb med intermittent arbetstid med fyra timmar per år. Lokal överenskommelse krävs för att drift ska ske under storhelg.

Entreprenörsfrågan, som var en av de stora stötestenarna i förhandlingarna, har lösts med nya spelregler. Om det inte går att lösa en entreprenadfråga lokalt kommer den i sista hand att avgöras centralt mellan parterna under ledning av en opartisk ordförande. Uppgörelsen ska vara enhällig. Detta innebär att det finska facket har ett mycket starkare inflytande i sådana här frågor än Pappers i Sverige.

Göran Widerberg