”En farlig utveckling för facket”

Det blir allt vanligare att arbetsgivarna struntar i att förhandla lokalt. I stället hänvisar de till det centrala avtalets minimiregler.  – Klubbarna har ett helsicke i dag och exemplet Trioplast riskerar att förvärra situationen, varnar Tony Hansen, lokalombudsman i IF Metall.

Arbetsgivarna har i Tony Hansens ögon blivit ”ena riktiga paragrafryttare”.

– De öppnar och avslutar förhandlingen i ett och samma andetag. De är helt ointresserade av att hitta lokala lösningar.

– I stället hänvisar man till kollektivavtalets miniregler.

Sedan några månader tillbaka är han ombudsman på IF Metalls Hallandsavadelning. Tidigare var han verksam i avdelning Västbo där han bland annat följde Trioplast i Smålandsstenar.

De senaste åren har han sett en ny trend breda ut sig bland arbetsgivarna.

– Trioplast är bara ett exempel. Det är många fler arbetsgivare som struntar i det lokala facket, struntar i att hitta lokala överenskommelser.

Det här är en farlig utveckling, enligt Tony Hansen. Utvecklingen riskerar att underminera facket.

– Om det inte finns något att förhandla om lokalt då förtvinar den lokala fackliga verksamheten. Våra medlemmar erbjuds minivillkoren i ett avtal som bestämts uppe i Stockholm och som naturligtvis inte alls är lokalanpassat.

– Historiskt har kollektivavtalet fungerat som det miniavtal det är. Lokalt har man förutsättningslöst och inom ramen för vad som är rimligt kunnat förhandla fram de pragmatiska lösningar som passar verksamheten och medarbetarna bäst.  

Men det gäller inte längre, enligt Tony Hansen.

Vad beror den här utvecklingen på?

– Jag tror att arbetsgivarna har pratat ihop sig. De har blivit starkare och är mera samkörda i sin syn på hur man ska bemöta facket.

Hur kan facket bemöta den här trenden?

– Genom ökad facklig närvaro. Finns det ingen facklig representation på företaget blir det enklare för arbetsgivaren att köra sitt eget race och bara hålla sig till kollektivavtalets miniregeler.

– Men exemplet Trioplast riskerar att förvärra situationen.

Hur då?

– På Trioplast har de fackliga företrädarna fått betala ett högt pris för sitt engagemang. Andra fackligt intresserade kanske tvekar att engagera sig när de ser att de kan bestraffas av arbetsgivarna. Då kan det bli svårt att öka den fackliga närvaron.

Och det leder till att medlemmarna får nöja sig avtalets minimiregler?

– Ja om man inte har en klubb som kan ta diskussionen och förhandla fram villkor som passar den lokala verksamheten.

– Vi har ett gediget jobb att göra inom facket. Om vi inte har förmågan att förhandla fram bättre uppgörelser lokalt så kommer kollektivavtalet att förlora i värde i medlemmarnas ögon.

Harald Gatu