En utryckning för att rädda kollektivavtalet

ANALYS IF Metall är på väg att teckna avtal för kortidsarbete vid konjunkturnedgångar. Ett motiv är att skydda medlemmarna från arbetslöshet med urvattnad a-kassa. Men det handlar lika mycket om en utryckning för att värna kollektivavtalet. Det ska bli stopp för individuella lönesänkningar.

Det går ett spöke genom organisationen.

Först dök det upp på Ålö Cylinder i Umeå. Där ville arbetsgivaren göra upp med fackklubben om att sänka lönerna på grund avsviktande orderingång. Klubben sa nej och arbetsgivaren frågade då ett antal anställda om de valde lönesänkning istället för uppsägning.

De sa ja.

Inom kort ska lönesänkningsspöket – i form av Ålö Cylinder – upp i Arbetsdomstolen. IF Metall stämde arbetsgivaren för avtalsbrott.

Inte alls något avtalsbrott, kontrar arbetsgivarna. Att sänka lönen rimmar visst med kollektivavatlet. Om lönesänkningen är frivillig.

Och så läser man ur Teknikavtalets paragraf 10: ”Vid oförändrade eller likvärdiga arbetsuppgifter kan arbetsgivaren inte utan frivillig överenskommelse ändra månadslönen”.

Men om den anställde ”frivilligt” går med på sänkt lön istället för att mista jobbet?

Och om Arbetsdomstolen tycker likadant? Hur många arbetsgivare kommer då att strunta i sina lokala motparter och gå direkt ut till sina anställda och fråga: sänkt lön eller uppsägning?

Ytterligare fyra, fem företag som vill göra precis som Ålö Cylinder. Vad IF Metall vet. Kanske är det ännu fler.

Nästa fråga: hur mycket ska lönen i så fall sänkas med? Hälften? Ännu mer?

Kollektivavtalet läcker. Och hotar att rämna om Arbetsdomstolen i det osäkra rättsläget sanktionerar lönesänkarspöket på Ålö Cylinder. ”Frivilliga” individuella överenskommelser ersätter lokala förhandlingar mellan fackklubben och företaget.

Men den dörren vill IF Metall stänga med det nya avtalet med Teknikföretagen. Där sägs att det lokala facket om arbetsgivaren måste vara överens. Inga fler chefsvandringar i verkstan med frågan: Halva lönen eller sparken? Ska arbetstiden sänkas för att rädda jobben då ska inkomsten kunna sjunka till lägst 88 procent av den ordinarie lönen. Där går gränsen.

Parterna kan presentera sin uppgörelse som en klassisk svensk avtalskompromiss.

De anställda får sin anställningstrygghet och arbetsgivarna sin flexibilitet. Men det är en flexibilitet som vilar på fast anställd personal. Inte en flexibilitet uttryckt i korta visstidsanställningar eller inhyrning via bemanningsföretag.

Så ser det i alla fall ut i teorin.

Avtalet mellan IF Metall och Teknikföretagen gäller alltså när ett företag har ekonomiska svårigheter och förutsätter att de lokala parterna – arbetsgivare och fack – kommer överens. Utan lokal överenskommelse blir det inget. Man ska inte kunna runda den lokala fackklubben som på Ålö Cylinder, säger IF Metall.

Avtalet knyts till det förslag som ligger på riksdagens bord. Ett förslag som innebär kortidsarbete vid djupa kriser, typ finanskrisen 2008-09 då 100 000 industrijobb försvann. I det statliga systemet skjuter staten till pengar med kortidsersättning till de anställda. Även här krävs lokal överenskommelse mellan fack och arbetsgivare.

Djup kris – korttidsarbete med statligt stöd.

Konjunkturnedgång – korttidsarbete utan statligt stöd.

Men IF Metall har också knutit avtalet till en annan fråga som även den – i sin förlängning – rör värnandet av kollektivavtalet: uppbörden av den fackliga medlemsavgiften.

I dag arbetsgivaren drar fackavgiften på den enskildes månadslön och ser till att avgiften hamnar hos facket.

Den ordningen ville Teknikföretagen – och därefter även Industri- och kemigruppen – överge. Facket får sköta sina inbetalningar själva.

Det är inte svårt att fundera på konsekvenserna av att facket självt skulle driva in medlemsavgifterna. Hur nå alla på de riktigt små arbetsplatserna – det finns över 8 000 arbetsplatser inom IF Metall med färre än tio anställda. Hur många skulle tvingas uteslutas på grund av bristande betalning?

I förlängningen: vad skulle hända med organisationsgraden? Om färre är anslutna till facket – vad händer då med kollektivavtalet?

Ett uppbördssystem där fackavgiften dras automatiskt borgar för en högre anslutningsgrad. Och därmed lättare att hävda kollektivavtalet. Så ser den fackliga logiken ut.

I fortsättningen regleras uppbörden av den fackliga medlemsavgiften i samma paket som korttidsarbetet. Det går inte att säga upp den ena delen utan att också säga upp den andra.  

Ett spöke går genom Europa. Lönesänkningarnas Europa. Krisens Europa där vägen till återupprättad konkurrenskraft går genom uppluckrade kollektivavtal, sämre anställningstrygghet och kraftiga lönesänkningar. En jakt på sänkta kostnader, en strävan efter intern devalvering som det brukar heta.

En utveckling som naturligtvis de svenska arbetsgivarna har järnkoll på och kanske uppmuntras av.

En utveckling som uttrycker krisens tidsanda som måhända hade färgat en svensk arbetsdomstol med uppgiften att tolka en tvetydig paragraf som funnits i metallarbetarnas riksavtal sedan 1923.

Men om avtalet faller på plats dras stämningen av Ålö Cylinder tillbaka och facket löper inte risken att dörren öppnas för ”friviliga”, individuella lönesänkningar.

Vad IF Metall i praktiken nu gör är att man öppnar för lokala deltidsavtal i tider av ”ekonomisk svårighet”. Men till skillnad från exempelvis Kommunal eller Handels ger avtalet det lokala facket möjlighet att säga nej. Och då blir det inget.

Först ska IF Metalls avtalsråd säga sitt. Ett ja. Eller ett nej. Sedan får vi se vart lönesänkningsspöket tar vägen.

Harald Gatu