Två olika system för korttidsarbete

BakgrundFinanskrisen fick IF Metall och Teknikföretagen att ta initiativ till korttidsarbete.  I Europa fanns redan system som sattes in för att rädda jobben. I Sverige försvann uppåt 100 000 industrijobb.

Mitt i finanskrisen slöt IF Metall och Teknikföretagen ett tillfälligt krisavtal för att undvika varsel. Varje månad varslades runt 10 000 medelmmar om uppsägning till följd av den djupa krisen.

Krisavtalet innebar att företaget och det lokala facket kunde komma överens om att gå ner i arbetstid och att lönen minskade i proportion till den sänkta arbetstiden.

Men det fanns en gräns. Om arbetstiden sjönk under 80 procent utgick ändå minst 80 procent av lönen, inklusive tillägg. 

Nu finns det två förslag till korttidsarbete. Ett som riksdagen beslutar om den 22 november. Ett annat som IF Metall och Teknikföretagen förhandlat om.

Det första ska fungera vid en djup kris – korttidsarbete med statligt stöd.

Det andra kan träda i kraft när ett företag har ”ekonomiska svårigheter” – korttidsarbete utan statligt stöd.

Korttidsarbete med statligt stöd

Förslaget om korttidsarbete med statligt stöd ligger alltså på riksdagens bord och kan träda i kraft nästa år.  

Så här är det tänkt: Kortidsarbetet ska bara utnyttjas vid en tillfällig, djup kris i hela samhällsekonomin. Mer precist definierat: Konjunkturinstitutets indikatorindex ska sjunka ner till 80 procent för hela ekonomin – inte enskilda branscher – liktydigt med en mycket djup kris. Ungefär som 90-talskraschen eller finanskrisen 2008-09.

Regeringen kan då tillsammans med arbetsgivarorganisationerna och fackförbunden komma överens om att tillämpa korttidsarbete. Men det förutsätter också att man lokalt är överens mellan arbetsgivare och fack på det enskilda företaget.

Staten går in och hjälper arbetsgivaren med löneskostnaderna under en begränsad period. Men det krävs också av den enskilde att inkomsten sänks – men inte lika mycket som arbetstiden.

Den som jobbar 80 procent garanteras minst 88 procent av lönen.

Den som jobbar 60 procent ska ha minst 84 procent.

Och den som jobbar 40 procent av sin ordinarie arbetstid garanteras minst 80 procent av ordinarie lön.

Så långt det statliga systemet, som alltså kan tillämpas vid djupa ekonomiska kriser.

Korttidsarbete utan statligt stöd

Det nya avtalsförslaget mellan IF Metall och Teknikföretagen utgår från en mildare ekonomisk kris. En normal konjunkturnedgång eller när ett företag befinner sig i ”ekonomiska svårigheter”.

Då kan de lokala parterna komma överens om att minska arbetstiden – men inkomsten får aldrig vara lägre än 88 procent av ordinarie lön. Här finns inga statliga pengar inblandade och den lokala uppgörelsen gäller i högst nio månader.

 

 

Harald Gatu