Här bloggar Dagens Arbetes chefredaktör, Helle Klein, om alltifrån möten med fackliga medlemmar runtom i Sverige till debatter med makthavare i samhälls- och arbetslivet. Här blandas högt och lågt, allvar och roligheter, det politiska med det mer personliga.

DA-ledarbloggen: Oacceptabelt att unga dör på jobbet

Publicerad 2013-12-17, 09:40   Uppdaterad 2022-02-08, 13:29

”Olyckor kan ske och misstag göras men ingen ska behöva dö på jobbet på grund av slappa arbetsgivare som inte bryr sig om arbetsmiljö- och säkerhetsfrågor”, skriver Helle Klein i DA-ledarbloggen.

Dagens Arbete skriver ofta om arbetsplatsolyckor. Den här hösten har vår reportagebok ”Döden på jobbet”, skriven av Elinor Torp, om den förfärliga kalkugnslyckan vid Nordkalk i Luleå fått ett stort genomslag. Boken har citerats, recenserats och debatterats i alla stora medier. Vi har nu sålt slut på första upplagan (7000 ex.) och ska trycka en andraupplaga. Roligt nog såg jag i DN Kultur i helgen där tidningens litteraturkritiker listar de bästa böckerna 2013, att Ulrika Milles tar fram just vår bok som årets bästa bok.

”Skakande om människor som dör på jobbet – i dag”, skriver Milles.

För oss är arbetsmiljöfrågan en fråga om människovärde. Det är inte klokt att antalet unga som dör på jobbet har ökat i arbetslivet på 2000-talet.

I dag skriver vi om ännu ett fall som hände för fem år sedan. Den unge skogsarbetaren Rasmus hade i uppdrag att röja skog på Ridön tillsammans med tre arbetskamrater. Arbetsgivaren hade lånat ut en båt som de skulle använda för att ta sig till och från ön. Problemet var att ingen av dem hade någon sjövana. En av killarna blev ändå utsedd att köra båten. Rasmus hade vägrat. En fredagsmorgon var det dags att lämna ön för fullgjort arbete. Vinden var från början måttlig när de satte sig och började köra båten mot fastlandet men sen plötsligt blev sjön grov. Vågorna slog in och båten började sjunka.

Rasmus och en äldre arbetskamrat dog i det kalla vattnet på Mälaren denna höstmorgon för fem år sedan.

Familjen berättar om sorgen och vanmakten för Dagens Arbete. Framförallt om rättsväsendets passivitet. Det skulle dröja fyra år innan frågan om arbetsgivarens ansvar för dödsolyckan alls kom upp i rätten. Först lade åklagaren ned fallet men med hjälp av GS-facket och LO-TCO Rättskydd togs fallet upp igen. Åklagaren menade då att brottet var grovt och yrkade dessutom på 1,5 miljoner kronor i företagsbot. Men tingsrätten valde att fria.

När DA förra året granskade 123 dödsolyckor i industrin visade det sig att de flesta arbetsgivare går fria.

I boken ”Döden på jobbet” framgår bristerna i rättsväsendet, att polisen inte tar arbetsplatsolyckor på allvar. Förhoppningsvis kan den myckna debatten leda till ett större engagemang. Förutom att ansvariga måste ställas till svars måste politikerna prioritera resurser till Arbetsmiljöverket så att fler och mer grundliga inspektioner kan göras.

Olyckor kan ske och misstag göras men ingen ska behöva dö på jobbet på grund av slappa arbetsgivare som inte bryr sig om arbetsmiljö- och säkerhetsfrågor.