Industriarbetarnas tidning

”Lite mer inflation, tack”

17 december, 2013

Skrivet av

DA-ANALYSSpöket har förvandlats till en saknad, efterlängtad vän. På något annat sätt kan man inte tolka Riksbankens räntesänkning i dag.

Sänkning till 0,75 procent

Riksbanken sänkte styrräntan idag till 0,75 procent. Motivet är att inflationen är för låg. Riksbanken vill bidra till att inflationen stiger mot 2 procent.

I årtionden har inflationsspöket jagats, oavsett om det varit synligt eller inte.

Vapnet har hetat höjd ränta. Med hög ränta har inflationen – höjningen av den allmänna prisnivån i samhället – jagats på flykt.

Problemet är att räntevapnet också jagat bort onödigt många jobb.

Riksbankens höga ränta har kostat 65 000 jobb, enligt förre vice riksbankschefen Lars EO Svensson som var mycket kritisk till den majoritet av räntehökar som styrt riksbankens direktion, alltså de som bestämmer räntan.

I dag säger samma majoritet att det kanske vore bra att öka på inflationen lite, för jobbens skull.

I år faller konsumentprisindex med 0,1 procent. Priserna på konsumtionsvaror sjunker alltså. Tar man med bostadsräntorna uppgår inflationen till 0,8 procent.

Samtidigt som arbetslösheten parkerat sig på 8 procent. Motsvarande 400 000 personer.

”Sänkt ränta bidrar till högre inflation” står det att läsa i riksbankens pressmeddelande. Inflationen måste stiga för att ekonomin ska må bättre.

Alltså: lite mer inflation, tack. Kanske till och med upp till den nivå på 2 procent som Riksbanken har till uppgift att hålla.

Priserna ska öka med runt 2 procent. Det har politikerna bestämt. 2 procent har ansetts få ekonomin att fungera.

Men det målet har den svenska riksbanken missat konsekvent genom en hårdhudad räntepolitik. I stället har inflationsspöket jagats i vått och torrt. Och som sagt tagit en hel del jobb med sig.

Jakten på prisökningar har med andra ord dödat jobb.

Runtom i världen diskuteras inflationen. Inte som ett problem, inte som ett spöke utan mer som en saknad vän. En vän som får komma tillbaka men som inte får ta alltför stor plats.

Skälet till detta är att ett annat, ett mer efterhängset och kanske värre spöke har visat dig: deflationen.

Deflation är ett tillstånd med fallande priser. Ett sådant tillstånd kan vara betydligt svårare att ta sig ur än en ekonomi där inflationsbrasan börjar spraka.

En inflationsbrasa kan en riksbank släcka med höjd ränta. Men det kan vara svårt att tända en värmande eld om man gjort sig av med tändstickorna. Det är precis det tillstånd som Japan levt med de senaste femton åren.

När priser faller blir den investering man vill göra idag dyrare än den man skjuter upp. Ekonomin lamslås, allt stannar av.

Varningssignalerna för deflation är många just för att inflationen i omvärlden är så extremt låg. Bland industriländerna i OECD 1,5 procent, bland euroländerna 0,7 procent och i USA 1,2 procent.

Både inom eurozonen och USA har centralbankerna ända sedan finanskrisen utlöstes tryckt ner räntorna för att få fart på ekonomin. Det har inte hjälpt. Ekonomin står och stampar, tillväxten är låg vilket pressar ett exportberoende land som Sverige där försäljningen av investeringsvaror till omvärlden är en av de viktigaste motorerna i ekonomin.

I USA har centralbanken Federal Reserve pumpat ut gigantiska mängder pengar i systemet för att hålla uppe ekonomin. Centralbanken trycker upp nya statsobligationer för svindlande 85 miljarder dollar i månaden. Värdepapperen köper man antingen själv eller låter exempelvis kinesiska och japanska investerare shoppa.

När detta inte har hjälpt har man på sistone försökt muntra upp företag och hushåll med att säga att ”räntan kommer att vara låg så länge arbetslösheten ligger över 6,5 procent”.  Detta för att företag och hushåll ska veta vilken ränta som gäller på lång sikt och på så vis stimulera investeringar och konsumtion.

I Europa har ECB, den europeiska centralbanken en försiktigare hållning. Vilket väckt farhågorna om deflation i ett Europa som knappt har styrfart.

En deflation i hela EU-eko0nomin skulle göra det ännu svårare för de skuldtyngda länderna att ta sig ur skuldträsket. Eftersom skulderna är satta i nominella priser så skulle de öka om den allmänna prisnivån samtidigt sjunker.

Dessutom skulle deflation sätta ytterligare press på kollektivavtalen ute i Europa. De sydeuropeiska länderna försöker återvinna konkurrenskraft genom att minska på arbetskraftskostnaderna. Det kan man göra genom att hålla en lägre inflationstakt än konkurrentländerna i norra Europa.

Men om ingen inflation finns återstår inget annat än att sänka de nominella lönerna. Lönesänkningar är vardag i krisländer som Spanien, Portugal och Grekland.

Tidningen Economists ledare lekte häromveckan med tanken på att höja inflationsmålet i Europa från 2 till 4 procent. Men det vore politiskt omöjligt, konstaterade man.

Den 2-procentiga Inflationsmålet är hugget i sten. Ett mer realistiskt alternativ vore att Europa verkligen kom upp i 2 procents inflation och inte som nu pressa ner prisökningarna så att kontinenten riskerar att helt stanna av i ett deflationistiskt tillstånd.

26 miljoner går redan arbetslösa inom EU. En europeisk ekonomi utan inflation skulle plussa på den dystra rekordsiffran ytterligare.

Deflationsspöket skrämmer – till och med den svenska riksbanken.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.