Beskedet: Senior backar om metylenklorid
Ändrar sina planer Ska använda ny teknik ”Kämpat för det här i två år”
Publicerad 2013-12-06, 10:41 Uppdaterad 2015-02-09, 11:13
Gruvarbetarförbundets siste ordförande Anders Stendalen träffade Nelson Mandela många gånger. Bland annat satt de som hedersordföranden tillsammans på sydafrikanska gruvarbetarnas kongress 1994. – Han var mycket tacksam för stödet från svensk arbetarrörelse.
Då hade Anders Stendalen redan träffat Mandela tidigare. Första gången var i samband med den sydafrikanska frihetsledarens besök i Sverige strax efter frigivningen 1990.
Anders Stendalen var den ende facklige ledare som bjöds in personligen av Nelson Mandela för en enskild överläggning på Haga slott, där han bodde under Sverigebesöket.
Stendalen minns honom som en person som ”visste vad han ville men som samtidigt var mycket ödmjuk”. Ett gott exempel för andra ledare, tycker Stendalen.
– Han ville tacka för den hjälp som svensk arbetarrörelse och i synnerhet gruvarbetarförbundet stått för under apartheid-tiden.
– Han tackade för att vi hade stått fast vid bojkott-linjen. Den var ju ifrågasatt av många. Men för oss i Gruv var den linjen självklar.
– Man ska komma ihåg att det fanns även svenska politiker som tyckte att han var en terrorist. Men i dag är alla hans vän.
För Anders Stendalen förklarade Nelson Mandela hur han såg på omvärldens bojkott av den rasistiska regimen i Pretoria.
– Han liknade bojkottpolitiken vid att koka vatten. ”Man får inte slå av strömmen för tidigt, för då kokar inte vattnet”.
Gruv stod fast vid sin bojkottlinje som de kände att de hade starkt stöd för bland sin bundsförvanter inne i Sydafrika.
– Våra kontakter fanns inne i landet, i gruvorna. Vi hade betydligt mindre utbyte med exilgrupper.
Som ordförande i såväl det svenska gruvarbetarförbundet som gruvinternationalen fick Stendalen mycket att göra med Sydafrika. Men han tilläts aldrig besöka landet under apartheidregimen.
– Jag sökte visum flera gånger, men fick inget. Och jag gavs aldrig någon förklaring.
Framför allt gick stödet till NUM, det sydafrikanska gruvarbetarförbundet som bildades 1982 och som genomförde ett antal större strejker under slutet av 80-talet.
När Mandela besökte Sverige hade han vid sin sida sin närmaste medarbetare, NUM:s generalsekreterare Cyril Ramaphosa.
– Han hade med sig mest fackligt folk på resan till Sverige. Jag minns att han pekade på Cyril och sa: han är ”absolutely outstanding”.
Det var också gruvarbetarledaren Ramaphosa som ledde förhandlingarna med den vita minoritetsregimen och som också skrev det nya, demokratiska Sydafrikas författning.
1994 bjöds Nelson Mandela och Anders Stendalen till att närvara vid det sydafrikanska gruvarbetarförbundets kongress.
– Jag flög ner från Sverige och Mandela kom från Indien via Köpenhamn. En lång och jobbig resa. Men han tyckte det var viktigt att närvara. Gruvarbetarna hade betytt mycket.
Och där satt de, sida vid sida i presidiet, Nelson Mandela och Anders Stendalen från Grängesberg.