”Om man inte är hemma blir man någon slags lekfarbror”

Ett halvårs pappaledighet var Daniel Olsson minimum. Han fick det, nyvunnen energi och en djupare kontakt med sin dotter.

Några korridorssvängar till höger i det stora Allerhuset i Helsingborg ligger reproavdelningen. Här ser man till att bilderna till över 30 tidskrifter ser perfekta ut innan de skickas till tryck. Det var hit Daniel Olsson kom tillbaka, efter ett halvår som pappaledig.

– Det är inte många tillfällen i livet där man får ta ett steg tillbaka och reflektera. Ekorrhjulet snurrar på annars. Får man det avbrottet kan man hitta tillbaka till passionen för det man gör.

Att vara hemma längre än de två pappamånaderna var inget svårt val för Daniel. Det hade han bestämt sedan innan. Och ett halvår, det var hans minimumgräns.

– Det hade inte så mycket med jämställdhet att göra utan att det skulle vara utvecklande för mig och relationen till min dotter, förklarar han.

Ebba föddes i september 2011 och de bestämde att mamma Sara skulle ta den första perioden, med amningen. Under tiden hon var ledig bytte hon jobb, så Daniel tog ut sin ledighet i samband med att hon började på det nya jobbet, ett år efter att dottern föddes.

Han var hemma från augusti till slutet på januari. Då var det dags för Ebba att börja på dagis, hade de inte skrivit in henne då hade de fått vänta till hösten istället.

– Så det styrde över hur länge vi var hemma med vårt barn över huvud taget.

Han berättar att tiden han var pappaledig har gett honom en djupare kontakt med dottern. Är hon ledsen kan hon lika gärna springa till honom som till Sara. Och att vara ensam med henne i en vecka är inga problem.

– Min dotter är liksom van vid mig. Om man inte är hemma blir man någon slags lekfarbror som bara dyker upp ibland på kvällen och är lite rolig.

Nu var han där när hon plötsligt släppte bordskanten och tog sina första två-tre steg. När hon började äta själv med gaffel och sked och drack ur sin egen mugg.

– Det är sånt som har fastnat i hjärnroten såklart, det är så stort att man var med när det hände, berättar han.

Att han hade en kompis som var föräldraledig samtidigt underlättade. Tillsammans kunde de gå på öppna förskolan eller gå ut med barnen, ta en lunch och prata om annat än föräldragrejer.

Inkomstskillnader mellan män och kvinnor brukar anges som ett av skälen till att män tar ut mindre föräldraledighet. För Daniel och Sara var det aldrig något problem, eftersom de tjänar ungefär lika mycket.

– Men det är klart, hade min sambo tjänat halva min lön hade vi kanske haft en helt annan diskussion.

Han minns hur det var när han växte upp. Hans pappa drev eget företag och delad föräldraledighet fanns det inget utrymme för.

– Det fanns inte på världskartan, då stod företaget stilla.

Nu har de flesta av hans killkompisar tagit ut tre månader eller mer. Och han tror att den utvecklingen kommer fortsätta. Men fler dagar knutna till någon av föräldrarna tycker han inte är någon bra idé.

– Det är såklart önskvärt att det blir mer jämställt och fler pappor som är hemma med sina barn. Men jag kan tycka att lagstiftning är ganska hårt, situationen kan se så olika ut.

Snart är det dags för Daniel att stänga av datorn och hämta Ebba från dagis. Sara lämnar på morgonen och han börjar jobba en timme tidigare för att kunna hämta på eftermiddagen.

– Nästa gång ska jag ha sommartiden i stället, det är väldigt mycket lättare, säger han och skrattar. Om vi ska ha ett nytt barn får det planeras bättre.

RASMUS COLUMBUS