Industriarbetarnas tidning

Trixande med statistik bakom coachföretags fina jobbsiffror

4 december, 2013

Skrivet av ANNA TIBERG, JEANETTE HERULF, MARCUS DERLAND. Grafik ISAK KRANTZ

GuldspadenomineratOmställningsföretagens resultat höjs till skyarna av fack och arbetsgivare: ”8 av 10 arbetare får nytt jobb” Men statistiken är missvisande. Många får tillbaka sitt gamla jobb. Andra erbjuds inhopp på bemanningsföretag.

Så fungerar TSL

  • Trygghetsfondens stöd bygger på ett avtal mellan LO och Svenskt Näringsliv (2004). Företagen betalar in 0,15 procent av lönesumman till försäkringen som omfattar 900 000 anställda.

Försäkringen innebär att:

  • Uppsagda på grund av arbetsbrist får ett omställningsstöd motsvarande 20 000 kronor. För att få hjälp ska du ha varit anställd minst 16 timmar i genomsnitt i veckan i ett år vid anställningens upphörande.
  • Fack och företag bestämmer vilket omställningsföretag (leverantör) som ska anlitas. I praktiken är det oftast facket som väljer. Efter det skrivs ett uppdragsavtal mellan företaget och leverantören.

Läs hela granskningen som pdf

Falsk bild av omställning

Vi ska berätta om Josefin Holmsgaard. Hon blev uppsagd från en fabrik i Sundsvall, och för ett år sedan satt hon med 15 arbetskamrater framför en jobbcoach.

Coachen var entusiastisk. Medan han talade om alla möjligheter de hade framför sig lät Josefin blicken vandra runt i rummet. Kamraterna satt nedhasade på sina stolar. De såg ut som en bunt niondeklassare med tre veckor kvar till skolavslutning. ”Släpp oss fria.” Själv kände hon sig trött. Irriterad och ledsen.

Det här kunde bli fjärde gången på sju år som hon fick coachning till ”nytt jobb”. Bara för att återanställas på sin gamla arbetsplats.

Vi ska återvända till Josefin. Men först måste vi förklara det här med omställningsstöd.

Trygghetsfonden TSL, och det så kallade omställningsstödet, fyller snart tio år. Fondens slogan är ”hjälp till nytt jobb”, och den administreras från ett kontor i Stockholm. Stödet går ut på att du ska kunna få hjälp av en jobbcoach om företaget varslar. Avtalet om TSL tecknades 2004, och Dagens Arbete har granskat vad som hänt sedan dess. I förra numret kunde du läsa om omställningsföretag som mutar för att få uppdrag. Nu tittar vi närmare på hur väl de lyckas med coachningen.

Företagen får 20 000 kronor för varje person som får stöd. Pengarna kommer från en löneökning som du och dina arbetskamrater avstått ifrån. Sammanlagt har 3,68 miljarder kronor betalats ut.

Det är facken och arbetsgivarna som förhandlat fram stödet. Och båda sidor är rörande överens om att TSL-systemet har varit en succé.

– De senaste åren på arbetsmarknaden har varit rätt besvärliga. Ändå får 80 procent av dem som får stöd jobb inom ett år, säger Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare på IF Metall.

Urban Bäckström, vd på Svenskt Näringsliv, hänvisar i tidningen Entreprenör till systemet som ett alternativ till nuvarande Arbetsförmedlingen:

”Inom TSL-systemet upphandlas tjänster från en rad privata aktörer. Det är en metod som visat sig fungera bra och som borde vara en inspiration i arbetet för effektivare förmedling”.

Den som tittar in på TSL:s hemsida kan förstå entusiasmen. Färgglada stapeldiagram talar ett tydligt språk. Bitarna som betyder arbetslöshet är i stort sett sorgkanter på de höga gröna staplar som betyder att deltagarna fått arbete. I snitt redovisas 79,4 procent ha ”fått nytt jobb”.

Den som scrollar ner på sidan kan läsa en mer detaljerad grafik med fler uppgifter om hur anställningarna ser ut.

Men i de flesta TSL-rapporter är det den samlade statistiken som används. Det är också de siffrorna som omställningsföretagen brukar använda i sin marknadsföring.

 


Vi återvänder
till Josefin i Sundsvall. Hon skulle alltså bli omställd för fjärde gången på sju år, och hon visste att företaget fick 20 000 kronor för var och en av de 16 personerna i rummet.

Redan under den första träffen kände hon sig säker på att det skulle bli som de andra gångerna. Att företaget skulle ändra sig och upptäcka att det visst behövdes folk. Hon skulle få komma tillbaka. Och då skulle omställningsföretaget återigen rapportera henne, och alla andra där inne, som deltagare som omställts till ”nytt jobb”.

Det innebar att sammanlagt 80 000 kronor skulle ha betalats ut, bara för coachning av henne själv. Och för hela gruppen? Minst fem personer i rummet hade liksom hon varit med alla fyra gånger. Alla utom två hade blivit coachade minst en gång förut. Det kunde bli nästan en miljon kronor. Bara för att uppdatera sitt cv med en ny datummarkering, och jobba vidare.

Foto: OLA HÅKANSSON

Willy Tunér är klubbordförande på Volvo CE i Arvika (bilden till höger). Han har liknande erfarenheter som arbetarna i Sundsvall. Ett varsel på 86 personer lades i oktober förra året, och två företag kopplades in. I slutändan stannade i stort sett alla de varslade kvar på sina gamla anställningar.

– Om det i statistiken ser ut som våra medlemmar fått nytt jobb är det fult och fel. Det känns missvisande. Tre, fyra personer gick till nya jobb. Och det var jobb de fixade själva, det var inte omställningsföretagen som gjorde det.

Enligt TSL-kontoret gick nästan en fjärdedel av dem som fått ”nytt jobb” sedan 2011, tillbaka till sin gamla arbetsplats.


Det händer också att ägaren av företaget som varslar, själv inkasserar de 20 000 kronor per person som omställningsstödet är värt.

Om det i statistiken ser ut som våra medlem-mar fått nytt jobb är det fult och fel. Det känns missvisande.

Vi talar om koncerner som äger både bemannings- och omställningsföretag.

Tänk dig att du jobbar på ett bemanningsföretag. Du blir varslad, och får coachning av ett företag som ägs av din arbetsgivare. Två månader senare dras varslet tillbaka. Du får jobba vidare. Då har koncernen tjänat 20 000 kronor på dig utan någon större arbetsinsats, samtidigt som du bättrar på statistiken.

Dagens Arbete har fått tag på en intern TSL-rapport.  Där kan vi se hur TSL har undersökt just så kallad ”koncernintern omställning” i företagen Lernia, Antenn, Adecco HR och Manpower. Företagen ingår alla i koncerner med bemanningsföretag, och TSL konstaterar att bolagen tar ”en mycket stor andel av de egna koncernernas omställningar.” I genomsnitt jobbar företagen under en kort tid med deltagarna, och den största delen av deltagarna får jobb inom samma koncern som de blivit uppsagda från. Den korta tiden i omställning, gör uppdragen mer lönsamma för omställningsföretagen.

I rapporten visar TSL vad som hände med 408 personer som omställdes från de fyra bemanningsföretagen: ”Av dessa återanställdes 58 procent inom samma koncern som de blivit uppsagda från”. De flesta av de återanställda gick tillbaka till ett visstidsjobb som var kortare än sex månader.

Vi har talat med en av dem som sades upp från ett bemanningsföretag och fick en coach från sin arbetsgivares syskonbolag. Han säger att frågan om vilket företag som skulle stå för coachningen, aldrig togs upp med honom.

– Det bestämdes helt över mitt huvud. Det kändes så där, att gå från ett företag där man blir uppsagd för att de inte kan erbjuda jobb, och tillbaka till samma lokaler, och få coachning av samma företag.

Frågan om koncernintern omställning ska tas upp i TSL:s styrelse efter att den här tidningen har tryckts. Med hänvisning till det får vi inga kommentarer av de ansvariga. Men en som är öppet kritisk mot det nära samarbetet mellan omställning och bemanning är Patrik Östberg, förbundssekreterare i Byggnads och ledamot av TSL:s styrelse. Han menar att rundgången ger bemanningsföretagets behov av arbetskraft möjlighet att styra. Inte vad som är bäst för den varslade.

– Det är inte bra att bemanningsföretagen sitter på två stolar. Den ena delen av koncernen säger upp och den andra omställer. Det är inte bra för konkurrensen. TSL ska vara ett system som är anpassat efter individen, inte efter bemanningsföretagens behov.

Oscar Ernerot, ombudsman på LO och ledamot i TSL:s styrelse, är inte heller förtjust.

– Det är inte meningen att bemanningsföretagen ska använda omställningsförsäkringen till sin egen verksamhet. Om någon blir arbetslös i en bransch med allt färre jobb ska han få möjlighet att omställa sig till något helt annat.

Så hur gick det för Josefin Holmsgaard? Hon är mycket riktigt tillbaka på samma jobb. När vi träffas i Sundsvall är hon besviken på företaget, som hela tiden varslar i onödan. Hon är också irriterad över omställningsföretagens marknadsföring. Under ett av de tidigare varslen har hon själv varit med och valt ut omställningsföretag för fackklubbens räkning.

– Alla som kommer och ska sälja in sig har såna fantastiska siffror. Wow, tänker man. 99 procent får jobb. Det låter ju så himla bra. Man tänker inte att ett nytt jobb betyder att man går tillbaka till sitt gamla jobb.

– Dessutom är det helt självklart att ett nytt jobb för oss som får se de här siffrorna, betyder ett riktigt jobb. Ett fast jobb. Ett heltidsjobb.

 

Men riktigt så ser det inte ut, upptäcker den som skärskådar den gröna stapeln (se grafik nedan). Kategorin ”har fått nytt jobb” kan brytas ner i flera underkategorier i TSL-systemet. Till exempel korta inhopp, eller ”behovsanställning” som det kallas. För den kategorin finns inga minimikrav. Vissa som rapporteras ha ”fått nytt jobb” kan med andra ord ha fått allt från två timmar till några veckors nytt jobb.

De 29 största omställningsföretagen i systemet, redovisar ett sammanlagt snitt av behovsanställningar på 6 procent. Samtidigt varierar siffrorna kraftigt mellan de olika företagen. I ett fall utgör behovsanställning så mycket som 25 procent av företagets gröna stapel, i andra fall 10 procent. En annan underkategori är visstid i mellan två och sex månader, och den slukar en rejäl bit av ”nytt jobb”. Kategorin står för i snitt en fjärdedel av alla som har fått stöd.


Vi förflyttar oss
till ett café i en storstad. Framför ett glas läsk sitter en kvinna som gick in i jobbet som coach med viljan att göra gott. I dag vill hon lämna branschen.

– Jag vill inte vara i den här cirkusen, där vi producerar statistik för statistikens skull.

Kvinnan har jobbat för ett av de största omställningsföretagen i Sverige. Hon säger att hon ville hjälpa människor. I stället är det de gröna staplarna som styr, tycker hon. Hon förklarar att hennes chefer vill ha ”rätt tidpunkt” för avrapportering. Hur det går för de omställda ska rapporteras. Men inte vid någon given tidpunkt, utan när coachen bestämmer sig för att den varslade har omställts till något, ett så kallat avslut.

– Jag vill inte avsluta deltagare som fått några timmars jobb, och det kan jag få skit för. Många coacher skriver ett avslut direkt när de hör att en deltagare har fått rycka in några timmar, för det blir positivt i statistiken. Har vi en behovsanställning med inhopp i två veckor, och vet att det blir en fast anställning senare, då ska vi vänta med att rapportera. Har vi samma behovsanställning, och så har vi lotsat personen fram till beslutet att studera efter de två veckorna, då ska vi avsluta på behovsanställning. Trots att studierna är flera år och betyder mycket mer.

– Cheferna tycker: ”Ta hellre behovet, det blir bättre siffror för TSL.” Vi har hela tiden ett tryck på oss att visa positiva resultat. Och studier till exempel, anses vara ett negativt resultat. Varför det? Systemet uppmanar inte oss att coacha till vad som är bäst för människan, utan vad som är bäst för statistiken. Det är klart att det påverkar kvaliteten.

– Det finns fall där rehabilitering är det bästa som kan hända en person. Det är vad som behövs för att hon eller han ska kunna gå vidare till ett hållbart arbete. Men systemet tycker att det är bättre att vi får ut människan på några månaders jobb. Klarar du att göra detta i två månader? Ja, men kör då! Skit samma om det sättet att hantera en människa leder rakt in i väggen.

Kvinnan på caféet säger att hon förstår att TSL-systemet är hårt målstyrt. Pengarna som finns där är avsatta till nytt jobb. Men hon tycker att resultatet har blivit något som i första hand är till för att visas upp.

Vi har talat med flera coacher som framför liknande kritik.

– Visst är det mycket trix med statistiken. Jag tycker att TSL i grunden är bra, men kvaliteten skiftar för varje coach, säger en.

– Så fort någon får ett tillfälligt arbete så registreras det. Det handlar om att suga ut så mycket som möjligt ur systemet, säger en annan.

Uppdelad i bitar visar den gröna stapeln att 36 procent av deltagarna i TSL-systemet fick en fast anställning någon gång under det senaste året. Är det bra eller dåligt? Klart är att de som deltar i TSL:s omställningsprogram står närmare arbetsmarknaden än andra grupper. I en ledartext från september kallade Expressen TSL-deltagarna för ”utanförskapets elittrupper”.

Och samtidigt som diskussionen pågår är det faktiskt ingen som kan veta hur bra omställningsstödet fungerar.

Trots att systemet funnits i snart tio år, och trots att 3,68 miljarder av arbetarnas löneutrymme betalats ut, finns det ingen som vet om coacherna hjälper.

– Nej, för någon sådan studie har inte gjorts, säger Anders Forslund, professor  på Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU.

Oavsett hur staplarna bryts ner, vrids och vänds, säger de egentligen ingenting om hur väl företagen lyckas. De säger något om hur jobbsituationen vid en individuell tidpunkt såg ut för de varslade. Om det var de själva, en kusin eller coachen som hjälpte dem att fixa jobbet, går inte att veta.

TSL:s kontor har däremot försökt ta reda på hur nöjda deltagarna är med stödet, och en enkätundersökning visar att 73 procent av de svarande är nöjda.

TSL:s kvalitetschef Björn Elmqvist:

– En fråga är ”Hur tycker du att coachens arbete hjälpt dig att hitta ett nytt jobb?” Vi har formulerat om den frågan ett antal gånger. Det är svårt att ställa en nyttofråga. Vad är nytta? De som har lätt att få nytt jobb har minst nytta av jobbcoachen, de som fått kämpa mest för att få ett jobb har haft mest nytta. Ett genomsnitt säger så lite.

TSL-kontoret vill att IFAU gör en egen undersökning, där man kan jämföra TSL-deltagarna med en kontrollgrupp. Och professor Anders Forslund är positiv till idén.

– Vi vill gärna göra en studie. Vi tycker själva att det är intressant att se hur duktiga de är.

Men en sådan undersökning tar tid att få till, säger han, kanske flera år. Under tiden används de gröna staplarna som argument av dem som vill införa TSL-systemet som modell för hela arbetsmarknaden.

Ulf Lindberg, näringspolitisk chef på Almega, slog för en tid sedan fast i Svenska Dagbladet att under första halvåret 2013 fick 82 procent av deltagarna i TSL-systemet ett nytt jobb.

”I ett nytt ramverk skulle fler aktörer få möjlighet att uppnå liknande resultat.”

Och Ola Toftegaard, regionchef på Svenskt Näringsliv, skrev i november i Länstidningen Östersund om hur tiden är mogen för en reform av det offentligt finansierade arbetsförmedlingssystemet.

”TSL-systemet är ett exempel när privata omställningsaktörer tillåts göra ett bra jobb. Det är sant att målgruppen kan skilja sig från vissa av de arbetssökande som finns inskrivna vid AF, men modellen är bättre utformad. Framgångsfaktorerna i TSL handlar om tydlighet, transparens och tillit.”

Jag har omställts fyra gånger. De får säga vad de vill men alla före-tagen har jobbat efter samma mall. Och det finns inget revolutio-nerande med den.

Kan det bli så att Arbetsförmedlingen kommer att ersättas av företag som Lernia, Manpower och Profficeägda Antenn?

Josefin Holmsgaard är en av dem som inte vill ha det så. Fyra gånger de senaste sju åren har hon hjälpt till att förbättra omställningsföretagens statistik.

– Jag har omställts fyra gånger. De får säga vad de vill men alla företagen har jobbat efter samma mall. Och det finns inget revolutionerande med den.

TSL: Vi försöker inte dölja något

TSL tar till sig av kritiken mot deras statistik.
–  Säger man jobb ska man veta vad det är för jobb, säger Kajsa Thunholm, kommunikationsansvarig.

Varför klumpar ni ihop statistiken över dem som fått jobb?

– Den detaljerade statistiken är rörig, rent grafiskt, säger Tomas Petti, vd för TSL (bilden).

– Men den finns på vår hemsida. Vi kör den mindre detaljerade konsekvent i våra tryckta rapporter.

– Det är medvetet, ett sätt att visa rufft hur resultatet ser ut. Den gröna stapeln visar alla som fått någon typ av jobblösning. Kanske är det bättre att visa alla undergrupper, men olika typer av jobb är ändå mer lika varandra än om man gått till utbildning, eller pension.

Svenskt Näringsliv och Almega, bland andra, har tagit upp er statistik och använder den som argument för hur unikt bra TSL fungerar. Hur ser ni på det?

– Vi försöker redovisa vad som händer i systemet, säger Tomas Petti. Vår uppgift är att hjälpa en uppsagd arbetare till ett nytt jobb så fort som möjligt. Det redovisar vi. Andra får säga om resultatet är bra eller dåligt.

Det finns fackliga företrädare som tycker att statistiken är missvisande.

– Vi försöker inte dölja något, säger Kajsa Thunholm, kommunikationsansvarig på TSL.

– Det finns ingen som helst vilja att försköna det vi gör. Men vi tar till oss det du säger.

– Du tar avstamp från dem  som ska välja leverantörer. Det är klart att de vill ha en tydlig bild. Det kan vi förbättra via vår webbplats. Vi ska inte skapa en förväntan att 80 procent får fast jobb. Säger man jobb ska man veta vad det är för jobb.

En fjärdedel av dem som ”fått nytt jobb” i er statistk har återanställts på sina gamla jobb. 

– Vi har kommit överens med parterna att alla personer som går in i TSL-systemet ska redovisas när de lämnar systemet, säger Tomas Petti. De som går tillbaka till sina gamla arbetsgivare har också fått en jobblösning, oavsett vad den beror på.

Många som vi talat med säger att de haft bra coacher, i den meningen att det var skönt att tala med någon när man är i kris, men det nya jobbet hittade de själva. 

– Det är en vanligt förekommande kommentar, säger Björn Elmqvist, kvalitetschef. Men själva huvudpoängen med coachningen är att du själv ska hitta din lösning. Vi ska rusta personen, se till att allt är påkopplat, a-kassa, cv. Vi ska ge alla förutsättningar för att söka ett nytt jobb. Leverantören kan hjälpa till att hitta rätt bransch men coachen kommer inte med en påse jobb och säger var så god.

Era enkätundersökningar ger ingen tydlig bild av om coachen faktiskt hjälper deltagarna med ett nytt jobb. Och de gröna staplarna i statistiken beror på en massa olika faktorer, säger ni. Kommentar?

– Vi redovisar jobblösningar och nöjdhet, säger Tomas Petti. Coachen kan aldrig fixa ett jobb, eller i undantagsfall. I regel är det individen själv som gör det. Men coachen kan stärka individen. Coachen kan hjälpa med att ta fram dokument och peppa.

 

 
Du läser nu artikel 2 av 6 på temat TSL

Företag mutar för dina pengar

5 november, 2013

Skrivet av MARCUS DERLAND, JEANETTE HERULF, ANNA TIBERG

GuldspadenomineratTravkväll på Solvalla, datorer och SM-slutspel i hockey. Dagens Arbete avslöjar en mutkultur där omställningsföretag smörjer fackets ombudsmän i jakten på uppdrag. Mycket pengar finns i potten. Företagen har hittills fått 3,68 miljarder för att hjälpa uppsagda.

Så säger lagen

  • Lagen anger inte exakt vad som är en muta, bara att gåvan ska vara ”otillbörlig” och att den kan påverka mottagaren i hans/hennes beslut i arbetet. Det är både olagligt att ge en muta och att ta emot en muta. Det räcker med att erbjuda något så är det en muta. För brottet ”givande av muta” spelar det ingen roll om någon tar emot den eller inte.
  • Givande av muta kan ge böter eller fängelsestraff upp till två år.
  • Tagande av muta kan ge böter eller fängelsestraff upp till två år.

Så fungerar TSL 

  • Trygghetsfondens stöd bygger på ett avtal mellan LO och Svenskt Näringsliv (2004). Företagen betalar in 0,15 procent av lönesumman till försäkringen som omfattar 900 000 anställda. Under 2012 har TSL beviljat omställningsstöd för 24 767 personer.

Försäkringen innebär att:

  • Uppsagda på grund av arbetsbrist får ett omställningsstöd motsvarande 20 000 kronor.  För att få hjälp ska du ha varit anställd minst 16 timmar i genomsnitt i veckan i ett år vid anställningens upphörande.
  • Fack och företag bestämmer vilket omställningsföretag (leverantör) som ska anlitas. I praktiken är det oftast facket som väljer. Efter det skrivs ett uppdragsavtal mellan företaget och leverantören.

Tipsa oss!

  • Dagens Arbete kommer att fortsätta granska omställningsbranschen. Hör av dig till oss med dina erfarenheter!
  • Om du har känslig information, läs här först.

Anna Tiberg, at@da.se, 08-7860302
Marcus Derland, md@da.se
Jeanette Herulf, jh@da.se

Granskningen i andra medier: 

Aftonbladet – De mutar facket för att hjälpa arbetslösa

Svenska Dagbladet – Mutor vanligt till fackliga företrädare

Dagens Industri – Fackliga ombud mutas av omställningsföretag

Länstidningen Södertälje – Fula metoder för att tjäna på arbetslösa

Pang. Korken dras ur flaskan och champagnegaloppen går i gång i högtalarna på Solvalla. Hästarnas hovar klapprar mjukt i den grå sanden. De frustar och saliven hänger i långa strängar från deras mungipor. Snabbmatstället är fullt med folk som tummar på sina program och tittar upp mot banan. På de kladdiga borden står plastmuggar med starköl. En trappa upp ligger bistron med utsikt över travbanan. Våningen ovanför finns restaurang Kongressen med vita dukar och tygservetter på bordet. Högst upp i huset tronar festvåningen.

Någonstans vid travbanans många middagsbord var det tänkt att IF Metalls ombudsman Ola Sjösten skulle sitta. Brevet var adresserat till honom personligen och innehöll en inbjudan. Travkväll med middag på Solvalla, den kända banan utanför Stockholm. Och han skulle inte behöva betala ett öre. Brevet hade skickats från ett av de större omställningsföretagen i Sverige. Ett företag som gärna ville stå för notan.

Nu kanske du undrar varför ett företag som jobbar med omställning vill gå med Ola Sjösten på travet? Omställning handlar ju om att stötta uppsagda personer så att de lättare hittar ett nytt jobb. På vilket sätt hjälper en travkväll en varslad arbetare? Det är en befogad fråga. Särskilt som det handlar om dina pengar. Omställningsförsäkringen innebär att du kan få ett stöd värt 20 000 kronor. Du och dina arbetskamrater står för stödet, genom att ni avstår en del av er löneökning varje år.

Dagens Arbete har granskat omställningsföretagens marknadsföring från krisens början 2008 till i dag. Och det visar sig att det är fler än Ola Sjösten som fått erbjudanden.

Vi lämnar Solvalla och kör 32 mil söderut. I Jönköping stannar vi och lyssnar på berättelsen om ett annat evenemang.

Björn Jönsson är ombudsman för fackförbundet GS, och han minns tydligt våren 2010. Finanskrisen hade skakat om arbetsplatserna. Det var varsel och uppsägningar. Telefonen ringde ständigt. Var det inte medlemmar och förtroendevalda som behövde hjälp så var det omställningsföretag som ville sälja in sina tjänster.

Jönköpingsborna hade inte mycket att glädja sig åt denna vår i krisens skugga. Möjligen då att traktens hockeylag HV 71 hade kvalificerat sig för SM-slutspelet. Biljetter till hemmamatchen var förstås svåra att få tag på. Och dyra, flera hundra kronor. Men Björn Jönsson blev ändå erbjuden en biljett, utan att behöva lyfta ett finger.  Mitt i allt arbete på avdelningen ringde nämligen en säljare från en av branschens bjässar, omställningsföretaget Antenn. Säljaren hade biljetter, och han ville inte bara ha sällskap. Han ville betala.

Åter till frågan. Varför vill Antenn bjuda fackliga ombudsmän på hockey? Svaret är att de är viktiga för Antenns affärer. De som bestämmer vilka omställningsföretag som ska få uppdrag och kunna tjäna pengar, är nämligen fackliga ombudsmän som Ola Sjösten och Björn Jönsson.

Helena Sundén är generalsekreterare på Institutet mot mutor. Hon tror inte att företagens agerande skulle klara en granskning.

– Hockeymatcher och travkvällar? Nej, det låter tveksamt. Det finns ju ingen koppling till jobbet och kostnaden är flera hundra kronor.

Värdet spelar roll för att det ska vara en muta, men är inte avgörande, berättar Helena Sundén. En kriminalvårdare blev till exempel fälld i domstol för mutbrott efter att ha tagit emot en låda med kexchoklad och en fetaost av en intagen. Värdet på godiset och osten var 190 kronor.

Omställningsförsäkringen fungerar så att arbetsgivaren till de uppsagda ingår ett avtal med omställningsföretaget. Men i praktiken är det facket som bestämmer vilket företag som ska få uppdraget. Klubbar och avdelningar som företagen behöver ha på sin sida.

– Vi tror att social gemenskap är viktigt för framgång, som en coach uttrycker det, när han förklarar anordnandet av träffar med mat utan jobbsnack.

En coach på ett annat företag är mer kritisk mot den egna branschens metoder, och tycker att konkurrensen handlar för mycket om att ”bearbeta ombudsmän”.

– Det handlar om vem som bjuder på lunch, som jag brukar säga.

Ola Sjösten, mannen som fick en inbjudan till Solvalla, sammanfattar:

– Vi ombudsmän är högvilt för omställningsföretagen. Jag skulle lätt kunna fylla kalendern med möten med dem. Rapporterar medierna om en större nedskärning dröjer det inte länge innan telefonen går varm.

Många andra fackliga företrädare som vi talat med beskriver hur de själva, eller andra, utsatts för allt från telefonbombning till rena mutförsök.

Conny Hansson, ombudsman i IF Metalls avdelning i Mellersta Norrland, berättar att han fått flera olika erbjudanden. De kommer från både större och mindre omställningsföretag i hans område.

– Det har varit biljetter till Modo-matcher i Örnsköldsvik, basketmatcher, bowling och go-kart med mat, säger han.

– Men jag säger alltid nej.

– Jag brukar bli uppringd. Det är tråkigt att du inte kommer, säger den som ringer från företaget. Varför gör du inte det?

– Svaret är enkelt. Vi ska ha en affärsrelation, ingenting annat. Allt därutöver är bestickning.

Anne-Li Rygren är ombudsman på IF Metalls avdelning i Göteborg. För några år sedan fick hon frågan om hon ville följa med på showen Ladies Night i Scandinavium.

– Det var en säljare som kom med erbjudandet på telefon, säger hon. En sådan biljett kostar ungefär 400–500 kronor.

– Det var överrumplande. Sen blev jag illa berörd.

Ett annat företag försökte, förgäves, locka med en laptop. Det var ett litet, oseriöst företag som sa att alla som blev uppsagda skulle få en laptop, berättar Anders Bill, numera ombudsman för IF Metall i Skaraborg.

– Jag sa att det inte var intressant. Då kan det slängas in en dator till dig med som är klubbordförande, sa dom. Företagen vill väl hålla maskineriet i gång. Vi blir erbjudna allt möjligt. Hockey-matcher, fotbolls-biljetter, biokvällar, kvällsseminarier med middag.

Scaniafabriken i Södertälje har också fått många samtal från omställningsföretag, trots att de inte haft några större nedskärningar sen början av 90-talet.

– Företagen vill väl hålla maskineriet i gång. Vi blir erbjudna allt möjligt. Hockeymatcher, fotbollsbiljetter, biokvällar, kvällsseminarier med middag.

Det säger vice klubbordföranden Stefan Leiding. De avböjer alla erbjudanden, av princip.

– Man ska inte kunna köpa sig till tjänster som ska hjälpa uppsagda medlemmar att få jobb.

Några andra röster från norr till söder:

”Cheferna på ett stort omställningsföretag reste upp till oss från Stockholm när fabriken skulle läggas ned. De kunde matcha vilka erbjudanden som helst sa de, bara de fick uppdraget.”

”Företagen ringer och är påstridiga. De mutar, bjuder på middagar och resor. Jag har själv inte fått något erbjudande, men jag har hört från andra.”

”De har med sig lotter och chokladkakor när de kommer till arbetsplatserna. De bjuder oss ombudsmän på mingelkvällar.”

Alla i exemplen berättar att de tackat nej till gåvorna. Men vi får också veta att andra har tackat ja. En källa som vill vara anonym säger:

– Jag vet att en ombudsman tog emot ett grillpaket med grill och grillvante. Det omställningsföretaget har både bemannings- och omställningsuppdrag i avdelningen.

I en annan del av landet berättar en person att ombudsmän erbjudits hummer och champagne på en säljares privata sommarställe.

Vittnesmålen finns där, men få vill öppet peka ut vilka företag som ger mutor och vilka som säger ja till företagens erbjudanden.

En man som vågar resonera om att låta sig bjudas, hittar vi, trots allt, till sist. Han heter Tony Stané, och är IF Metall-ombudsman i Halland. Visst finns det en risk med företagens erbjudanden, säger han. Men absoluta regler vill han inte ha. Ibland är det okej att bli bjuden av företagen, och ibland inte.

– Vi ombudsmän bollar saken sinsemellan, säger Tony Stané. Vi är öppna mot varandra. Var ska gränserna gå?

Han berättar att omställningsföretagen ordnar informationsmöten för samtliga fackliga organisationer i Halmstad. Ibland hålls mötena i konferenslokaler i anslutning till fotbollsarenan. Då är det företaget som står för biljetten till matchen. Det är okej.

– Men det är inte okej att gå på Holiday On Ice, eller käka och se en elitseriematch. Det handlar om ett värde på kanske 1 000 kronor.

Tony Stané tycker att det ekonomiska värdet på det som bjuds är viktigt. ”Om värdet på fotbollsbiljetten överstiger 150 kronor blir det jobbigt.”

– Företagen är inte dumma. De lägger sina möten så att de börjar precis före lunch och avslutas efter. Då kan det finnas en praktisk poäng för stressade ombudsmän att bli bjudna på mat, säger Tony Stané.

Han berättar att inbjudan till jullunch och julmiddag är vanligt under den här tiden på året.

– Julbord för flera hundra kronor på kvällen är inte okej. Det har vi aldrig varit på.

– Men jag har varit på någon jullunch. Det är ett omställningsföretag som också jobbar med utbildning. Deras kockskola ordnar med jullunch.

Det är också viktigt att det inte sker alltför ofta, säger han. Det kan gå flera år mellan att han säger ja till ett erbjudande.

– Omställningsföretagen är säljare, vi är köpare. Den relationen blir väldigt påtaglig. Man klappar inte mig på ryggen bara för att jag är snäll.

– Jag måste känna att jag inte påverkas av vänskapsrelationer, säger han.

Öppenheten har stor betydelse för Tony Stané. Det här är ett moraliskt dilemma som måste belysas, menar han. Moral och etik är viktigt.

Vi återvänder till Helena Sundén, generalsekreteraren på Institutet mot mutor. Hon tycker att Hallandsavdelningen är på rätt väg.

– Jättebra, strävan efter öppenhet är föredömlig.

– Samtidigt tror jag inte på att sätta ett slags moralisk kompass genom att fråga sina arbetskamrater. De befinner sig ju på samma position. Goda exempel måste komma högre uppifrån i organisationen.

Hon räknar upp olika

omständigheter som avgör vad som är en muta:

  • Hur uppfattas gåvan av personen som fått den? Vad är värdet för just henne/honom? Biljetter till en seriematch i hockey, som dessutom är svåra att få tag i, kan vara extra värdefulla för en person som gillar hockey.
  • Vilken position i organisationen har den som fått gåvan?
  • Hur ser kopplingen till verksamheten ut?
  • På vilket sätt ges gåvan? I vilken form?
  • Har man valt ut strategiska personer?
  • Har gåvan skett öppet?
  • Till alla på avdelningen?

Hon är kritisk mot de flesta av exemplen på erbjudande som Dagens Arbete tar upp. Hon drar en parallell till personer som är anställda i en myndighet. Lagen ser strängare på mutor inom det området eftersom myndighetsutövande bygger på ett förtroende från medborgarna. Även fackets verksamhet bygger på förtroende.

– För fackliga förtroendemän är det bäst att inte försätta sig i en situation där man kan misstänkas för mutbrott.

Hon säger att det är viktigt att det finns en policy inom organisationer och företag. Får man ta emot chokladaskar, eller inte? Vad är acceptabelt? Var går gränsen?

IF Metall har inga skriftliga riktlinjer för hur de fackliga förtroendemännen ska förhålla sig till gåvor och erbjudanden.

– Det förvånar mig, säger Helena Sundén. Facket bygger ju på förtroende.

Dagens Arbete frågar henne vilket råd hon vill ge till facket och omställningsföretagen.

– Facket bör formulera en tydlig policy med praktiska exempel på vad som är okej och vad som inte är det. Sen kan man kommunicera ut policyn till samtliga omställningsföretag. Då vet alla vad som gäller.

Med de orden återvänder vi till Ola Sjösten och Björn Jönsson, ombudsmännen som inleder den här texten. Ola ville inte ha en gratiskväll på Solvalla. Han ringde upp företaget och sa bestämt nej. Efter det har han blivit lämnad i fred. Björn Jönsson accepterade inte en biljett till slutspelet i hockey med HV 71. Det som gör dem speciella i sammanhanget, är att de inte stannade där.

Båda två kontaktade sedan sina respektive förbundskontor på IF Metall och GS-facket för att slå larm. Det var flera år sedan nu. Ola vet inte vad som hände efter hans samtal till förbundskontoret.

– Jag känner inte till det, säger Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare i IF Metall.

Han hänvisar till ombudsmannen på förbundskontoret som har hand om omställningsförsäkringen. Hon har inte heller hört talas om Solvalla-erbjudandet.

Veli-Pekka Säikkälä säger att han inte känner till gratisbiljetterna och gåvorna som erbjuds ombudsmän och klubbar.

– Om det är så att företagen försöker muta sig till uppdrag är det helt oacceptabelt, säger han. Det borde vara klart för var och en att man inte tar emot gåvor som kan uppfattas som mutor. Man ska vara så försiktig att det inte kan finnas minsta misstanke om att man upphandlat ett visst företag för att man fått något.

– Men det finns gråzoner. Om ett företag bjuder på en middag eller ett mindre evenemang i samband med en presentation kan det vara okej.

– Samtidigt måste man se till att man inte hamnar i en position där man blir beroende. Svårt ibland. Klart att det är det.

– Men jag blir inte snällare för att jag fått en och annan middag av motparten.

IF Metall har ingen policy, inga riktlinjer om var gränserna går. Varför?

– Jag tycker att sunt förnuft borde räcka. Men DA:s exempel gör att vi måste ta en diskussion om det inte behövs en policy ändå.

– Jag kommer att ta upp frågan i TSL:s styrelse så att TSL får kontrollera detta och vidta lämpliga åtgärder för att förhindra detta.

GS-facket skickade ut ett meddelande till alla avdelningar, ett år efter Björn Jönssons larm. I det varnar förbundet för bestickning. GS skriver att man fått reda på att ett antal av omställningsföretagen erbjuder fackliga företrädare ”diverse förmåner” som resor, studieresor och middagar.  Förbundet betonar att ”privata” kontakter med företagen är oacceptabla.

I Björn Jönssons fall gällde det företaget Antenn. Han är inte ensam om att anklaga Antenn för mutförsök. Dagens Arbete har talat med flera andra personer med liknande uppgifter, varav en så sent som i somras.

I praktiken fortsätter företaget att dela ut frikostiga erbjudanden till fackliga företrädare.

I augusti 2013 var just Antenn ett av de tre företag som hade flest uppdrag för facket. Och det är ett faktum som skaver i Björn Jönsson, mannen som nobbade slutspel med HV 71.

– Det är besvärande att Antenn jobbar på det här sättet. Det är inte seriöst. Man kan fråga sig om det är därför de är så stora i branschen.

Fotnot: Institutet mot mutor är en ideell organisation. Huvudmän är bland annat Stockholms Handelskammare, Sveriges kommuner och landsting och Svenskt Näringsliv. Syftet är att höja moralen i näringslivet och motverka mutor genom information om lagregler och domar.

Du läser nu artikel 3 av 6 på temat TSL

”Det är vi som ska sätta villkoren”

27 februari, 2014

”Låt omställningsstödet TSL drivas av en leverantör, i stället för en mängd olika bolag. Konkurrensen fungerar ändå inte.” Det säger ombudsman Ola Sjösten som vill att frågan tas upp på IF Metalls kongress i vår.

Dagens Arbete har tidigare skrivit om TSL Trygghetsfonden som organiserar omställningsstödet för uppsagda arbetare. I olika artiklar har vi granskat stödet och bristerna i hur det tillämpas.

Stockholmsavdelningen, där Ola Sjösten arbetar, skriver i en motion till IF Metalls kongress att systemet inte fungerar som det var tänkt. Valet av omställningsföretag sker oftast utan någon riktig upphandling. Men många av omställningsföretagen lägger mycket pengar på marknadsföring. De skickar ut sina säljare till klubbar och företag runt om i landet.

– Fackliga företrädare har ofta ingen erfarenhet av den här typen av upphandlingar, säger Ola Sjösten.

Sen är det, enligt reglerna för TSL Trygghetsfonden, företaget som säger upp som skriver under upphandlingsavtalet. Inte facket. De flesta omställningsföretag har färdiga avtal som de skickar ut.

– Helt fel, säger Ola Sjösten. Det är vi som ska sätta villkoren.

Ett sätt att uppnå detta är att föra över hela omställningsstödet till ett och samma bolag som ägs av fack och arbetsgivaretare. Ola Sjösten jämför med Trygghetsrådet som är tjänstemännens omställningsföretag. Det är en leverantör utan vinstintresse som parterna äger tillsammans.

Ola Sjösten betonar att han och hans avdelning inte vill skrota TSL-systemet. Tvärtom. Omställningsstödet är mycket viktigt för dem som blir av med sina jobb, säger han. Tanken är ju inte att TSL:s leverantörer ska hitta ett jobb åt den som blir arbetslös. Jobbcoacherna ska ge hjälp till att söka nytt arbete.

– Vi arbetare är inte bra på att sälja oss själva. Ansökningshandlingar, meriter, cv. Allt det där är främmande för många.

– Det är tufft att ta steget att leta efter ett nytt jobb. Men det gäller att inte tappa den viktigaste första tiden.

– Tidigare, innan TSL-stödet fanns, var det till exempel många fler som blev av med sin a-kassa för att de inte visste hur man dokumenterade sökta jobb.

Låra två granskningar av TSL:

 

Du läser nu artikel 4 av 6 på temat TSL

Antenn: ”Det kanske finns en kultur”

5 november, 2013

Skrivet av Marcus Derland, Jeanette Herulf och Anna Tiberg

Antenns vd bekräftar att företaget bjuder på idrottsevenemang. Hon ser inget konstigt med att fackliga företrädare och säljare gör något trevligt tillsammans.

Det är flera från olika fackförbund som jobbar hos oss i dag, säger Kathrine Engman som är Antenns vd.

– Relationerna mellan dem och de fackliga företrädarna är helt andra än när vi pratar om övriga marknaden. De har ju någonting tillsammans. Och det är väldigt starkt.

Hon bekräftar att Antenn bjuder på idrottsevenemang. Men hon känner inte till hockeybiljetten som erbjöds en ombudsman i Jönköping.

– Antenn finns på 60 ställen i Sverige. Vi kan inte ha detaljkännedom om varenda aktivitet.

Hon säger att erbjudandena ska ha en koppling till jobbet.

Menar du att det ska vara i samband med ett möte?

– Det ska vara en dialog, pågå ett samtal.

– Det kan vara innan, under matchen, eller efter. Det finns ju pauser. Det finns alla möjligheter i världen.

Men varför måste ni bjuda på evenemang, som hockeymatcher?

– Jag vet inte. Det kanske finns en kultur. Det är väldigt mycket män inblandade. Man går inte på balett precis. Det är ett sätt att umgås.

– Antenn har också andra relationsskapande aktiviteter, som informationsfrukostar och seminarier.

Finns det en risk att de fackliga företrädarna väljer efter vad de erbjuds?

– Jag upplever inte det. Om vi inte gör bra ifrån oss får vi inte uppdrag. Det handlar om att få ut individerna i arbete. Ryktet går fort, även bland de fackliga.

Har ni någon policy rörande erbjudanden?

–  Ja. Eller rättare sagt, TSL har riktlinjer för hur leverantörerna ska hantera systemet.

Vi har inte fått uppgifter om riktlinjer för marknadsföring och erbjudanden inom TSL. Hur menar du? 

– Det finns en pågående dialog, en etikdiskussion inom TSL. Den följer vi som bolag. Vi har sagt nej till datorer till de uppsagda och vi ska inte vara överväldigande gentemot de fackliga.

Det finns kritik mot att fackliga företrädare bjuds på mat och olika evenemang. Har ni ett ansvar?

– Det är klart vi har. Men skulle vi inte kunna ha en dialog med de fackliga? Det låter konstigt. Att sitta på ett möte utan att äta något. Vad ska vi göra då?

– Dialogen innefattar att man gör något trevligt tillsammans. Jag ser inget extravagant i det.

Gratisbiljetter och andra erbjudanden kan vara givande av muta, vilket är ett brott, enligt en expert vi talat med.

– I Antenns fall är erbjudanden kopplade till dialogen, en föreläsning, något matnyttigt. Jag ser inte att det skulle vara en muta.

Du läser nu artikel 5 av 6 på temat TSL

”Man vill vara vänlig tillbaka”

6 november, 2013

IntervjuBjudmiddagar och gratisbiljetter påverkar beteendet, ofta omedvetet. Man vill vara vänlig tillbaka. Det säger Ulf Åsgård, psykiatriker och expert på gärningsmannaprofiler.

Dagens Arbete talar med honom i samband med avslöjandet om en mutkultur kopplad till omställningsstödet.

– Blir man bjuden på något blir man smickrad, vill göra något tillbaka, säger Ulf Åsgård.

– Det är högst mänskligt. Det krävs inte så mycket, det räcker med en middag.

Det här mänskliga draget öppnar för gentjänster. Det blir också svårare att tacka nej. Man hittar inte orden, helt enkelt, säger han och syftar på gåvor han själv blivit erbjuden av patienter.

Han är skeptisk till dem som tar emot erbjudanden samtidigt som de tror att de inte påverkas.

– Det handlar, i stor mån, om självbedrägeri. Man vill helt enkelt äta av kakan och ha den kvar.

– Det är svårt att ha en hög integritet om man låter andra betala för sig. Det leder i varje fall till att folk utifrån kan tvivla på den.

Han säger att presenter och erbjudanden uppenbarligen fungerar. Varför skulle företagen annars ge dem?

Ulf Åsgård säger också att det kan handla om en kultur, en grabbig manskultur som förutsätter gåvor och gentjänster. De flesta män vill inte avvika.

– Vi är rädda att förlora i prestige, vi hänger på, tänker att vi kan få ut något mer.

– Kvinnor har inte den typen av gruppbeteende. De är mindre prestigefyllda.

Ingår det alkohol i aktiviteterna finns det risk att de som bjuder har egna alkoholproblem.

– De bjuder med andra för att få en chans att dricka själva, avslutar Ulf Åsgård.

Du läser nu artikel 6 av 6 på temat TSL

Kornboden: ”Vi försöker inte smörja någon”

5 november, 2013

Skrivet av Marcus Derland, Jeanette Herulf och Anna Tiberg

Företaget Kornboden bjuder på mat och öl till fotboll på storbildsskärm.  – Vi vill skapa relationer till fackliga företrädare, säger Hans-Olof Jonsson, ansvarig för omställning på företaget.

Han berättar att fotbollskvällen var tänkt som en After Work. De bjöd in fackliga företrädare och andra kunder.

– Kom om du har tid, sa vi. Och stanna så länge du vill. Det var förra året i samband med EM i fotboll, säger Hans-Olof Jonsson.

Han berättar också att de ger julklappar till personer i facket som de känner och bjuder på frukost på Scandic i Östersund. Ett ”otvunget forum” utan program med syftet att lära känna varandra. Kunder och företrädare från GS, IF Metall och andra fack bjuds in. En gång kom det många, en annan gång färre.

Varför ger ni gåvor och bjuder på evenemang?

– Ska man välja Kornboden ska det bygga på att man känner till oss, att vi är trovärdiga. Enda sättet att göra det är att träffas, lära känna varandra, se vad man går för. Det räcker inte med bara skriftlig information.

Hur påverkar det konkurrensen mellan företagen?

– Alla omställningsföretag har någon typ av kontaktskaperi. Så är det. Men i grunden är branschen självsanerande. Det spelar ingen roll om vi så bjuder på Grand Hotel i Stockholm om vi inte är en bra omställningsleverantör. Det kanske funkar en gång, men sen är det kört. Det viktigaste är nätverk och kunskaper om arbetsmarknaden.

– Och ingen väljer en omställningsleverantör för att de får en frukost en gång i månaden.

Varför gör ni det då om det inte har betydelse? 

– Ombudsmän och andra fackliga företrädare är precis lika upptagna som andra. Frukost ska man ändå äta, varför inte skapa ett tillfälle då man kan prata. Tid är bristvara för de flesta. Frukost och lunch är bra tillfällen. Enkelt och otvunget.

Enligt en expert kan vissa av era erbjudanden handla om lagbrott, givande av muta. Hur kommenterar du det?

– Jag vet inte om jag vill kommentera det. Det här är väldigt enkla former. Vi kräver ingen motprestation. Vare sig uttalat eller underförstått.

Kravet på motprestatation är inte relevant, enligt lagstiftningen. Huruvida den fackliga företrädaren väljer er eller inte har ingen betydelse.

– Jag vet inte om du väljer att ha den vinkeln, men i vårt fall handlar det om att skapa tillfällen där man kan mötas. Vi försöker inte smörja någon.