USA ger en lektion för bil­industrin

DA ANALYS I fem år har amerikanska biljätten General Motors varit ett delvis statligt företag. Efter krisen går det nu med vinst och i dag lämnar staten det sista av sitt ägande i GM.  Så kan det gå när en regering bestämmer sig för att bilindustrin är av strategiskt intresse.

Det var en sen söndag eftermiddag i mars 2009. I ett litet rum intill presidentens ovala rum i Vita huset visade tv:n hur Tiger Woods spelade hem golfturneringen Arnold Palmer Invitational.

I rummet satt en handfull allvarliga män och kvinnor och gick igenom dokument efter dokument under ledning av president Obamas närmaste ekonomiska rådgivare Larry Summers. De andra i rummet tillhörde en snabbt tillkallad räddningsgrupp för bilindustrin – ”auto task force” – under ledning av Steven Rattner, en man som pendlat mellan en karriär i den finansiella ekonomin och journalistiken.

I boken Overhaul (Översyn) berättar han hur undsättningsaktionen räddade general Motors och Chrysler från att gå under.

När Rattner och de andra satt i Vita huset den där söndagen i mars för snart fem år sedan var det för att förbereda ett av Obamas första tal som nyvald president. Auto task force hade tillsatts omedelbart efter att Obama intagit Vita huset och efter bara fem veckors arbete var de nu klara med de sista detaljerna i vad som skulle bli ”den största statliga insatsen i det industriella Amerika sedan andra världskriget”.

Presidenten dröjde och Battner fick anledning att reflektera över stödpaketets innehåll en sista gång medan Tiger Woods gick sista rundan på tv:n.

Att inte göra något, att göra för lite eller att göra fel riskerade  att bilföretag imploderade, att tusentals andra företag skulle dras med i fallet, att miljontals jobb skulle försvinna”.

Om aktionen misslyckades skulle det äventyra ekonomin på ett sätt som var alltför hemskt för att tänka på, skriver Battner.

Kort sagt: den amerikanska regeringen såg landets bilindustri som en strategisk tillgång, en ryggrad för resten av det industriella USA. Därav den omfattande räddningsaktionen.

Staten gick in i General Motors som en aktiv ägare. Bytte ut ledningen och såg till att en ny kurs stakades ut. Tusentals jobb försvann men å andra sidan räddades företaget. Alternativet hade kostat mångdubbelt flera gånger om.

Staten gick in med ett aktiekapital på 49 miljarder dollar och ägde därmed majoriteten av aktierna i General Motors som i folkmun blev Government Motors.

Nu när staten slutgiltigt drar sig ur får skattebetalarna tillbaka 39 miljarder dollar. Nettoförlust: tio miljarder. Jack Lew, finansministern, sa i en kommentar i natt att ”detta är det sista kapitlet i regeringens strävan att skydda hela ekonomin genom att stödja bilindustrin”.

GM:s vd Dan Akerson tackade staten för att man hade fått en ny chans.

Detta i marknadsliberala USA.

Kontrasten är slående till hur den svenska regeringen såg på bilindustrin under och efter finanskrisen  2008-09.

Regeringen anslog visserligen ett stödpaket på 28 miljarder kronor. Men kruxet var att stödet var i det närmaste verkningslöst.

20 miljarder anslogs till kreditgarantier för lån i Europeiska investeringsbanken EIB. Hälften av pengarna föll bort eftersom de bägge lastbilstillverkarna klarade sig på egen hand utan några lån. Volvo personvagnar och Saab Automobile fick sina kreditgarantier efter segdragna förhandlingar och först när den mest akuta krisen var över för Volvo och loppet redan kört för Saab.

3 miljarder anslogs till ett forskningsbolag som i stället blev ett riskkapitalbolag.

5 miljarder slutligen, anslogs till underleverantörerna i form av undsättningslån. Men de lånen var så omöjligt konstruerade att inget företag hade råd att använda dem. 8 procents ränta och sex månaders återbetalningstid var inget som små- och medelstora företag utan vare sig kassa eller kunder mäktade med.

Inte en krona betalades ut under den mest akuta krisen under 2008-09.

24 000 anställda förlorade sina jobb hos underleverantörerna och ett dussintal företag gick i konkurs.

Den snabba amerikanska räddningsaktionen innebar att Obama-administrationen in från dag ett och gav Steven Rattners Auto task force blott fem veckor på sig att formulera den största statliga insatsen för amerikansk industri sedan andra världskriget. Bilindustrin sågs vara av strategiskt intresse.

I dag går General Motors med vinst igen. Och de amerikanska skattebetalarna fick tillbaka det mesta av sina pengar. Alternativet var dyrare.

Harald Gatu