”Alla ska vinna”

arbetsmiljöDe var tidigt ute med det goda arbetet. Mångkunnighet och rotation gav högre lön. Belastningsskadorna näst intill försvann. Nu satsar facket på fabrikens framtid – och det hållbara arbetet.

– Det hänger ihop, säger Lena Nilsson, IF Metallklubbens ordförande på OSTP i Molkom.

– Utan ett hållbart arbete, inget hållbart, livskraftigt företag.

OSTP i Molkom ingår i OSTP Sweden AB som är en del av Outokumpu och som i sin tur just nu går med jättelika förluster.

Molkomfabriken befinner sig i den finska stålkoncernens utkant. Men krisen känns.

Den senaste uppsägningen innebär att personalstyrkan halverades. Nu är 31 kvar på verkstan.

Hur kan man då tänka på visionen om det hållbara arbetet, där de anställda ges inflytande och bidrar till verksamhetens utveckling?

– Det hållbara arbetet handlar ju om utveckling av jobben och därmed av företagen. Slutar vi att utvecklas, då är det verkligen kört, säger hon.

När hon började på fabriken för 25 år sedan var jobben enahanda. Personal började och slutade, omsättningen var hög. Lönerna sattes efter raka ackord. Det var då man försökte omsätta den gamla visionen om det goda arbetet. Det lyckades hyggligt bra.

Ett nytt lönesystem inrättades. De nya lönerna belönade rotation och att man utvecklades. Arbetsskadorna minskades och folk trivdes bättre på jobbet. De fick också pengar från Arbetslivsfonden, statliga pengar till arbetsmiljösatsningar.

– I dag känns det nästan overkligt att det fanns ett verktyg som just Arbetslivsfonden, säger Ulf Johansson.

Han var med redan på 80-talet, när diskussionen om det goda arbetet drog i gång. I dag jobbar han på avdelningen för gängrördelar och är huvudskyddsombud.

Arbetsmiljön har blivit mycket bättre. Men samtidigt varnar han för en ny typ av arbetsmiljöproblem: de psykosociala. Stressen, oron. Det höga tempot. De ökande kraven. Ovissheten om jobbet finns kvar.

– Det där kan plåga folk, säger han.

På Ulfs avdelning är de åtta personer på sex NC-maskiner och två kapar. Alla åtta kan sköta alla maskiner. En del är specialister, men skulle den som är riktigt kunnig på en maskin vara borta så finns täckning.

I och med alla rationaliseringar har mycket av tjänstemannajobben hamnat på metallarbetarna – som fått betalt för det breddade arbetsinnehållet. Vid en dator sitter Stefan Hoke, attesterare.

– Eller finplanerare. Just nu håller jag på att göra underlag till lönekontoret om våra arbetstider. Sånt skötte arbetsledaren om förr.

Varje arbetslag är samtidigt sin egen förbättringsgrupp. En timme i veckan samlas man för att granska verksamheten.

– En bra form av inflytande, säger Ulf Johansson.

– Vi ser själva vad som behöver göras och så genomför vi det. Vi kan göra mer än alla konsulter som sprungit här.

Förr – innan förbättringsgrupperna kom till – fanns förslagsverksamhet. Den som kom på bra idéer belönades.

– Ett sämre system i mina ögon. Då var det chefen som godtyckligt bestämde om förslaget skulle belönas eller inte. Jag föredrar inflytandet i stället.

Lena Nilsson tror på ökat inflytande och det hållbara arbetet. Hon ingår dessutom i en grupp som ska ge det stöd som klubbarna behöver för att förändra arbetsplatserna i Värmlandsavdelningen.

– Intresset är stort på många arbetsplatser. Men det gäller att inte skynda. Alla måste få utvecklas i sin takt.

– Egentligen handlar det om att alla ska vinna. Företagen ska få en bättre verksamhet. Och våra medlemmar ska få chans att utvecklas. Och förhoppningsvis blir jobben både tryggare och roligare.

Harald Gatu