Bakslag för USA:s bilarbetarfack

En majoritet av arbetarna vid Volkswagens fabrik i Tennessee sa nej till facket. Ett hårt slag för det amerikanska bilarbetarförbundet UAW som satsat hårt på ett genombrott i sydstaterna.

Valdeltagandet var högt, nio av tio röstade om de skulle låta UAW föra deras talan på fabriken. 712 sa nej, 626 sa ja.

UAW:s medlemsantal har under åren minskat i takt med att att bilindustrin flyttat söderut. I norra USA är UAW fortfarande starkt. Men i sydstaterna, där många utländska bilföretag etablerat sig, har det varit svårt för förbundet att få fotfäste på fabrikerna.

Vanligtvis gör arbetsgivarna allt för att hålla facket utanför fabriksgrindarna. Men inte i det här fallet. Volkswagen erbjöd de anställda samma villkor som i resten av Volkswagens fabriker runt om i världen: rätt att tillhöra en facklig organsiation som sin tur bereds plats i koncernens världsråd.

Allt var upplagt för att UAW skulle kunna få ett efterlängtat genombrott i en sydstatsfabrik.

Men det fackliga valet väckte starka politiska krafter utanför fabriken. Såväl Tennesses guvernör som senator, bägge republikaner, varnade de anställda att rösta ja.

Med UAW inne på Volkswagen skulle andra företag skrämmas bort från delstaten, hävdade de konservativa politikerna.

Även Tea Party-rörelsen och den anti-fackliga sammanslutningen Center for Workers Freedom kampanjade för ett nej.

President Barack Obama har varit kritisk till den massiva republikanska kampanjen att få VW-arbetrna att rösta nej. ”Republikanerna i Tennesseee tänker mer på tyska aktieägare än på amerikanska arbetare”, ska han sagt på ett internt möte med demokraterna i Maryland i fredags, enligt nyhetsbyrån Reuters.

De som företrädde nej-sidan inne på fabriken hävdade att de inte behövde UAW eftersom de ändå blev väl behandlade av företaget.

Länge såg det ut som om ja-sidan skulle vinna. Men opinionen svängde när innehållet i UAW:s avtalsförslag blev känt. Så förklaras valutgången i Washington Post av den arbetare som ledde nej-kampanjen på fabriken, Mike Jarvis.

Avtalsförslaget innebar att ett kollektivavtal mellan UAW och Volkswagen skulle ”bibehålla och där det är möjligt öka kostnadsfördelarna och andra konkurrensfördelar” för Volkswagen i förhållande till resten av bilindustrin.

Nej-sidan tolkade det som att UAW förband sig att inte låta villkoren i Chattanooga bli alltför bra jämfört med fabrikerna i norr.

För UAW var utslaget av omröstningen en svår motgång. Med tanke på att Volkwagen ställde sig neutral i själva omrösningen och i grunden var positivt till facket räknade UAW med sitt efterlängtade genombrott i sydstaterna.

UAW:s president Bob King var mycket kritisk till den politiska inblandningen i det fackliga valet.

– Det har aldrig tidgare hänt att en senator, en guvernör och en ledande representant från Representanthuset (Tea Party-aktivisten Grover Norquist) hotat ett företag och dess anställda under ett fackligt val, sa King till Detroit Free Press.

Nu riktar UAW fokus mot en annan tysk bilfabrik i de amerikanska sydstaterna, Mercedes i Alabama som också är oorganiserad.

UAW:s Dennis Williams, tippad som nästa förbundsordförande, säger till Detroit Free Press:

– Men vi har inte gett upp Chattanooga. Kom ihåg att det tog oss sju år att organisera Ford.

Men det finns en viktig skillnad mellan den gången och nu. Genombrottet på det anti-fackliga Ford kom några år efter efter de stora strejkerna på General Motors i mitten av 1930-talet.  

De framgångrika strejkerna ledde till att UAW erkändes av GM och till slut kunde inte Ford neka facket.  Den mobiliseringen, med massiva strejker och ett fack med stigande medlemsantal, finns knappast i dagens amerikanska bilindustri.

Harald Gatu