Organisering pågår

Utblick KinaStrejkerna ökar, lönerna stiger och arbetarna organiserar sig på riktigt. Kina är inte längre ”världens verkstadsgolv” där arbetsgivarna kan göra hur de vill.

I fjol slog drygt tusen kvinnor av maskinerna vid den svenskägda textilfabriken Hop Lun Garment i Duanggong, en stor industristad i sydöstra Kina.

Kvinnorna lämnade fabriken, gick ut på motorvägen och blockerade trafiken. De protesterade mot att arbetsgivarna ville sänka lönen.

Vi vet inte hur strejken avlöpte. De som kartlägger arbetarprotesterna i Kina har bara noterat Hop Lun-strejken, en bland många andra.

Strejker är långt ifrån ovanliga i Kina. Men det som hänt under senare tid är att fler och alltfler större arbetsplatser dragits med. Dessutom börjar arbetarna organisera sig självständigt och väljer sina egna företrädare.

Förändringen började med strejken på Honda i Foshan för tre år sedan.

De var många – 1 800 arbetare, så gott som alla i produktionen slöt upp i strejken.

De var inte blygsamma – de strejkade för kraftiga lönelyft, för bättre sociala villkor, för bättre arbetsmiljö.

De var uthålliga – strejken varade i 17 dagar.
De visste hur de skulle organisera sig – de valde en egen förhandlingsdelegation.
De visste hur strejken skulle göras känd – sociala medier användes framgångsrikt vilket bidrog till att tidningarna tvingades rapportera om strejken. Uppropet som de spred väckte sympati: ”Kina! Här förutsätter konkurrensen låga kostnader och billig arbetskraft. Vår ekonomi växer. Men tillväxten bygger på att billig arbetskraft utnyttjas. Vi har skapat detta värde men får bara låga löner tillbaka.”

De var lyckosamma – lönerna höjdes med 47 procent.

Men det fanns ytterligare ett inslag som gjorde Honda-strejken betydelsefull. De strejkande krävde att Kinas officiella fackförening skulle reformeras så att dess företrädare valdes av arbetarna, inte av kommunistpartiet och staten. I Foshan hade det officiella facket handgripligen försökt knäcka strejken med våld.

Efter Honda-strejken började myndigheterna leka med tanken på att tillåta att arbetarna själva skulle få välja sina representanter och teckna egna kollektivavtal. En omvälvande tanke i diktaturens Kina.

Ännu har inga beslut tagits. Det kommunistiska partiet går som katten kring het gröt. Samtidigt som arbetarnas självförtroende ökar.

I jättestaden Shenzhens vidsträckta industriområde ligger bland annat det Panasonic-ägda  Ohms Electronics. Där gick 700 anställda ut i strejk. Inte lika spektakulär som Honda-strejken. Men inte desto mindre betydelsefull.

Efter en veckas strejk hade de fått igenom sina krav: 28 procents högre löner för alla, 10 procents höjning av minimilönerna och ett tredje krav som gav eko långt utanför Shenzhen. Ohms-arbetarna skulle hädanefter få företrädas av fackliga ombud som de själva hade valt.

De utsåg den 35-årige Zhao Shaobo till sin lokale ordförande. Plus 75 andra förtroendevalda.

Vardagsmat på en svensk arbetsplats, men smått historiskt i en diktatur som Kina.

Han Dongfang, legendarisk underjordisk fackföreningsledare utbrast: ”Detta är det första exemplet på ett riktigt fackligt val, där arbetarna själva utser ledarna. Detta är historiskt, dörren har öppnats.”

Den här gången valde också det officiella facket en helt annan taktik än vid Honda-strejken. Inga försök att knäcka strejken.

I stället valde Shenzhens officiella fackförening tvärtom att stödja uppgörelsen på Ohms Electronics – trots att den långsiktigt riskerar att slå undan benen på det officiella facket.

Och man tog ytterligare ett oväntat steg.

Shenzhens officiella fackförening lovade att hjälpa till med att organisera direkta fackliga val vid 163 av stans arbetsplatser med fler än tusen anställda. Arbetarna skulle få välja sina egna förhandlare.

Strejkerna i Guangdongprovinsen, Kinas industriella hjärta, har inte bara drivit upp priset på arbete. De har också fört med sig att kinesiska industriarbetare – plågade av härsklystna arbetsledare, låga löner, extremt långa arbetstider, livsfarliga arbetsmiljöer – för första gången känt smaken av grundläggande fackliga fri- och rättigheter.

Honda-arbetarna i Foshan, som satte bollen i rullning för några år sedan, strejkade nyligen igen. Men bara en dag den här gången. Det räckte för att höja lönerna med 14 procent.

”Världens verkstadsgolv”  är inte lika billigt som förr.

Läs också reportagen från 2005 och 2011 här:
Kinas arbetare har fått nog (pdf)
De betalar mobilens pris

Harald Gatu