”Företaget drog in vår bonus 
när vi ville ha bort asbesten”

Ofarligt, sa företagsläkaren om asbest. Svenska bromsbandsfabriken i Långsele var den 
sista arbetsplatsen med asbest 
i lösform på 1980-talet. När Fabriksklubben började bråka drog företaget in bonusen för de anställda.

Åke Åkerström arbetade i bromsbandsfabriken under 34 av de 35 år som den var i drift.

På 1980-talet var han huvudskyddsombud. Han försökte övertyga både ledningen och företagsläkaren om att asbest var farligt.

– Men de viftade undan alla våra argument. Asbest var helt ofarligt, sa de.

– Företagsläkaren sa till mig att det är farligare att röka en cigarett om dagen. För stunden ja, men inte i längden.

– Vad jag vet insjuknade ingen av våra medlemmar, men vi var ju väldigt oroliga. Vi såg ju vad som hände på andra arbetsplatser.

Asbesten var en tickande bomb i arbetslivet. Många av Fabriks medlemmar dog i asbestrelaterade sjukdomar. Bland annat på Euroc i Lomma och Köping. Lommafabriken tvingades till och med lägga ned. Golvfabriken Tarkett i Ronneby var en annan arbetsplats där ”luften på blandningsavdelningen ibland var som en tät dimma av asbestfibrer” enligt dåvarande klubb-ordföranden Åke Nilsson.

– Men vi fick rätt till slut, säger Åke Åkerström.

– Efter en lång kamp. Vi var ner till Stockholm och uppvaktade både Olof Palme och Lars Werner för att få stöd för vår sak.

Men företaget var inte glada.

– Så fort vi började bråka om asbesten så drog de in den bonus vi hade. Vi var motarbetade hela tiden. Men vi visste att vi hade rätt. Det gick ju att göra bromsband till flygplan utan att använda asbest.

Asbesten försvann i slutet av 80-talet. Volvo, Scania och Saab fick asbestfria bromsbelägg. Långselefabriken lades ned för fyra år sedan. Åke Åkerström blev arbetslös men fick ett nytt jobb efter årsskiftet – i samma fabriksbyggnad.

– Känns rätt bra att vara tillbaka.

Den gamla bromsbandsmaskinen finns kvar. Den kanske kommer igång igen, säger han.

– Utan asbest förstås.

Harald Gatu