”Utan staten inget Apple”

Staten, inte riskkapitalisterna, är den djärva risktagaren som förnyar näringslivet. Se på USA, säger ekonomen Mariana Mazzucato: utan den amerikanska staten hade vi varken Apple eller Google. Varken smarta telefoner, paddor eller sökverktyg. Troligen heller inget Internet.

Mariana Mazzucato är professor i innovationsekonomi vid Sussex universitet i England. I fjol gav hon ut den uppmärksammade boken om staten som entreprenör, The Entrepreneurial State. ”Årets bok”, enligt Financial Times.

I morgon kommer hon till Stockholm inbjuden av Vinnova lagom till att Sverige ska få en ny regering som säger sig vilja nyindustrialisera landet.

I spåren av finanskrisen talar allt fler länder om behovet av att bygga upp industrin. Till och med konservativa regeringar i länder som länge lutat sig mot en svällande finanssektor – som Spanien och Storbritannien – talar idag om nyindustrialisering.

Efter krisen efterlyses en ny och långsiktigt mer stabil motor än den finansiella ekonomin.

I Sverige vill den tillträdande statsministern inrätta ett innovationsråd, lett av honom själv. Nya produkter och produktionsprocesser ska fram. Näringslivet, facket och forskare kommer att bjudas in. Arbetet ska ledas av en industrikansler med förankring i industrin,  Ute i landet ska regionala innovationsråd skapas.

Tanken på ett innovationsråd har avvisats av delar av näringslivet. Svenskt Näringslivs ordförande Jens Spendrup sa i våras till Dagens industri att ”jag är mycket skeptisk till en ordning som går ut på att stat och näringsliv ska försöka samverka fram framtidens vinnare. Detta är en farlig väg som leder bort från marknadsekonomin”.

Mariana Mazzucatos budskap är något helt annat. Det är just en aktiv stat som förnyar näringslivet. Och hon argumenterar, kanske något oväntat, utifrån utvecklingen i USA.

”Trots uppfattningen om USA som symbol för privat värdeskapande så är det i själva verket staten som i massiv skala stått för innovation genom att ta den entreprenöriella risken”, skriver Mazzucato.

Det är dags, säger hon, att erkänna statens roll som ”målmedveten, proaktiv entreprenör som tar risker, som ledande investerare och som katalysator som sprider kunskap i resten av ekonomin.” Staten är inte en bara en fixare som kommer och städar upp när marknaden har brutit samman.

En utbredd uppfattning är att om staten drar sig tillbaka så lämnas utrymme för entreprenörskap och innovation. Nonsens, menar Mazzucato. Entreprenörer och förnyelse är beroende av staten.   

Staten kan driva ekonomisk utveckling och industriell förnyelse. Det har staten gjort historiskt, inte minst i USA.

Mazzucato brukar ta fram Apple som exempel på vad staten kan göra. Är det något företag som dragit nytta av statliga forskningsprogram så är det Apple.

Apple är ett innovativt företag men utan att själv utveckla någon ny teknik eller nya komponenter. Apples egna utgifter för forskning- och utveckling är förhållandevis låga. Tekniken är skapad någon annanstans, oftast med skattemedel.

Vad Apple har gjort är att integrera tekniken i en egen användarvänlig arkitektur. Apple har fogat samman existerande teknik som utvecklats med statligt stöd.

Mazzucato identifierar tolv viktiga inslag i Ipod, Iphone och Ipad som skiljer produkterna från konkurrenterna. Samtliga härrör från statliga forskningsprogram.

Mariana Mazzucatos tes är att staten spelar en viktig roll i förnyelsen av industrin. Men oftast är regeringar omedvetna om sin egen roll och fångas lätt av myten om att innovation enbart kommer från privata aktörer.

Staten tar den risk som det privata riskkapitalet inte vågar ta.

Att betona statens roll är inte detsamma som att förneka det privata riskkapitalet, understryker Mazzucato. Det är bara det att staten kan vara en djärvare och mer risktagande aktör än riskkapitalisterna.

De privata riskkapitalisterna tar vid när de flesta bitar är på plats. Men det är staten har gjort grovjobbet. Och ingen annan än staten skulle ha gjort det.

Det tar i regel femton år innan en innovation kommersialiseras, enligt Mazzucato. Få riskkapitalister skulle hålla ut under den tiden.

Det räcker inte att tala om ”innovationssystem” som samlar utbildningsväsende och näringsliv. Staten måste ta täten och utveckla strategier. De aktörer som ingår i innovationssystemet måste vara klara över sin roll. Alla måste bjuda till, säger Mazzucato. Det privata näringslivet får inte snylta på den kunskap som tas fram på universiteten, sno idéerna, göra affär av dem och sedan dela ut omotiverat mycket av vinsten till aktieägarna.

Det är heller inte hur mycket pengar som anslås till forskning- och utveckling som bestämmer kraften i förnyelsen. Det viktiga är att det finns en kunskapsspridning inom ekonomin och där är staten en nyckelaktör.

Det är också viktigt för staten att välja ut sektorer av satsa på. I USA är många av dagens tekniska landvinningar frukten av statliga program som utvecklades med hänvisning till en militär hotbild. Idag finns ett annat hot: klimathotet.

En annalkande klimatkatastrof borde göra staten till en djärv aktör i omställningen till en grön industri, tycker Mariana Mazzucato. Men då måste staten själv vilja driva processen, precis som man har gjort förr. Riskkapitalet kommer aldrig att ta täten.

Harald Gatu