Dödläget i Europa pressar industrin

DA ANALYSI går varslades 23 anställda på en verkstad i Östersund. Just på den arbetsplats där finanskrisen utlöste det första krisavtalet för snart sex år sedan. Den krisen plågar fortfarande industrin. Gårdagens varsel påminner om att Europa ännu inte hämtat sig från finanskraschen.

Jonsson & Paulsson är underleverantör till tillverkare av stora hjullastare, grävmaskiner och dumprar. Maskiner som används vid byggen och utbyggnad av infrastruktur. Ett företag som – i likhet med de flesta svenska industriföretag – är extremt beroende av hur Europa mår.

Europa är kanske på bättringsvägen, men mår ännu inte bra. Återhämtningen bromsas av det ena bakslaget efter det andra. Där är vi nu.

När Jonsson & Paulsson varslar 23 anställda och samtidigt skickar hem 18 bemanningsanställda är det just för att Europa inte riktigt mår bra.

På Jonsson & Paulsson har produktionen gått ner med en femtedel jämfört med i fjol.

– Nu ser vi en tvär inbromsning och jag tror nog att vi måste bromsa in ytterligare, säger Jonsson & Paulssons vd Mattias Marktin.

– Tumregeln brukar vara att när tillväxten ligger under 2 procent om året så görs inga satsningar i att bygga ut infrastrukturen.

Europas ekonomi väntas i år växa med 0,9 procent, om ens det.

Men inte bara Europa tynger. Även utvecklingen i Kina påverkar. Jonsson & Paulssons kunder finns i gruvindustri som är starkt beroende av efterfrågan på stål i Kina.

Inbromsningen i Kina har lett till en 40-procentig nedgång av järnmalmspriserna i år. Med det prisfallet har finansiärerna av de senaste årens gruvutbyggnad blivit allt försiktigare. Häromdagen kom det iskalla beskedet från Northland Resources. Pajala-gruvan stängs. 240 anställda får gå. Bara 29 personer blir kvar för att upprätthålla den allra mest nödvändiga driften.

När efterfrågan mattas faller priser och vinsterna minskar. Pengar finns, men varför ska investerare satsa i företag om man inte får igen pengarna med hyfsad återbäring? I Kina är stål idag billigare än vitkål, enligt Financial Times.   

Inbromsning och prisfall i Kina och upprepade bakslag i Europa pressar svensk industri just nu. Och värst av allt: även Tyskland sackar. När tysk industri nyser drabbas svensk industri av lunginflammation. Exporten av maskiner och insatsvaror till den tyska industrin minskar. Orderböcker tunnas ur, tillverkningen går ner, bemanningsanställda skickas hem, fast anställda varslas.

Efter finanskrisen såg det ut som om nya ekonomiska spelare som Kina, Indien, Ryssland, Brasilien och Sydafrika skulle dra världsekonomin när den gamla världen tyngdes under sitt skuldberg. Men när råvarupriserna dalar sackar även de nya ekonomiska stormakterna. Rysslands äventyr i Ukraina spär dessutom på osäkerheten kring Europas utveckling.

Europas öde är också Sveriges. Återhämtningen har varit segdragen, darrig och fylld med ideliga bakslag. Som om medicinen har inte tagit. När finanskrisen övergick till skuldkris prioriterades åtstramning och budgetssanering. En väg som på sistone kritiserats av Internationella valutafonden, USA och inte minst inom EU självt.

Till och med europeiska centralbankens Mario Draghi sa häromdagen att det är dags att pumpa upp efterfrågan inom EU för att dämpa arbetslösheten och komma ur dödläget. Det talas om stora infrastrukturprojekt för att få upp farten igen.

Men vägen dit är lång. Regeringar drar åt olika håll. Alla vill inte satsa.

Hoppet har stått till centralbankernas penningpolitik. Alltså den gaspedal som heter styrränta. Men sänkta räntor har inte hjälpt nämnvärt. I bästa fall har räntesänkningarna hindrat en depression av trettiotalsmått – men har samtidigt inte fått fart på tillväxten. Inom euro-området ligger räntan på 0,05 procent just nu.

Priserna fortsätter att falla. Sverige är inne på sin sextonde månad att fallande konsumentpriser, i realiteten deflation.

Fallande priser lamslår ekonomin. Konsumenter skjuter upp inköp i väntan ännu lägre priser. Investerare håller på pengarna. Japan har i tjugo försökt att komma ur deflationsträsket. Europa har suttit fast i över fem år nu.

Gaspedalen funkar inte, anser de kritiker som nu vill se satsningar på infrastruktur. Öka efterfrågan, manar Mario Draghi.

En sådan signal välkomnas på Jonsson & Paulsson i Östersund. Måhända skulle den kunna ge 23 varslade och 18 bemanningsanställda en ny chans.

Om dödläget fortsätter? Mattias Marktin, vd på Jonsson & Paulsson har sitt svar:

– Då pressas priserna ännu mer. Vad som händer vid en inbromsning är att man sitter och prisförhandlar med kunderna. Då ser man över kostnaderna. Det lockar många att flytta verksamheten till Tjeckien, Polen och Baltikum. På lite längre sikt är det ett allvarligt hot mot svensk industri.

Harald Gatu