”Utan organisering blir det julafton året runt”
Publicerad 2015-04-27, 13:00 Uppdaterad 2020-06-25, 10:19
Debatt.
För ett par veckor sedan blev jag upprings av Sandra. Hon är 21 år gammal och har precis flyttat hemifrån. För 2 månader sedan fick hon en 6 månaders visstidsanställning på ett bemanningsföretag.
Till anställningsintervjun blev hon tillsagd att ha med sig ett utdrag ur belastningsregistret så de kan se om hon är straffad för något.
Läs hela debatten här:
Helle Klein: ”Bäckström verkar tondöv”
Konsultchefen upplyser henne också om att de tänker genomföra en kreditupplysning på henne. Sandra tar mod till sig och frågar varför de behöver en sådan.
Svaret blir att människor med betalningsanmärkningar har mer frånvaro.
Det känns obehagligt men hon behöver jobbet.
Konsultchefen förklarar för henne att som uthyrd är man företagets ambassadör.
Ambassadör visar sig betyda att man ska jobba mycket hårdare än de anställda på arbetsplatsen.
Efter några veckors anställning är Sandra lite orolig i magen och gör ett snabbt toalettbesök. När hon kommer ut från toaletten står arbetsledaren utanför och väntar. Han upplyser henne om att det inte är ok att gå på toaletten under arbetstid. När hon svarar att de andra på arbetsplatsen gör ju likadant säger han: Vi kan alltid byta ut dig.
Nästa dag blir Sandra uppkallad till bemanningsföretaget. Hon får veta att företaget hon är uthyrd till inte är nöjda med henne och vill ha någon annan. De säger upp hennes anställning med 14 dagars varsel. Sandra är inte med i facket så vi kan inte hjälpa henne.
Varje vecka ringer det någon till mig med en liknande historia.
När man läser ovanstående kan man lätt dra följande slutsats: det här är ju jättetråkigt men det kommer alltid att finnas ett par företag som behandlar sina anställda dåligt.
Jag är ansvarig ombudsman för ca 20 bemanningsföretag. 15 av de här företagen tar upp halva min arbetstid. På en majoritet av dem handlar det så gott som alltid om samma saker:
Felaktiga anställningsformer, felaktig lön, påstådd misskötsamhet, personlig arbetsbrist, inte inskickade anställningsintyg osv.
Det är med andra ord inte bara ett par företag som behandlar sina anställda dåligt utan en större helhet.
Det naturliga blir ju då att ställa sig frågan: Varför gör de på detta viset?
Efter otaliga sittningar med företrädare från vanliga företag och bemanningsföretag har min personliga åsikt landat i att det handlar om en kombination av två saker.
1. De stora krav inhyrande företag ställer på bemanningsföretag.
När det är dags att ta in bemanning verkar det ofta som om företagsledningen anser att det blivit julafton hela året. Vad ska julklappen innehålla? Rätt kompetens, exakt det antal timmar de behöver, fullständig rätt att byta ut arbetstagare man är missnöjd med, utdrag ur belastningsregistret och en kreditupplysning kanske, affären ska självklart också ha en låg prislapp.
2. Bemanningsbranschens låga organisationsgrad.
Nu blandar vi in lite fotboll i pedagogiken. Tänk dig följande scenario: En arbetsgivare vill bryta mot kollektivavtalet. Det enda han behöver lyckas med är att sparka en fotboll i mål och facket är målvakt.
- Målbur 1: Den här buren representerar ett vardagligt företag. Ca 80 % är med i facket och har således 8 st målvakter uppställda.
- Målbur 2: Den här buren representerar ett bemanningsföretag. I bästa fall är 30 % med i facket och det finns således 3 st målvakter. Om de i huvudsak anställer studenter på korta återkommande visstidsanställningar (så kallade timanställningar) är målvakterna långt färre.
Vilken bur tror du han väljer?
När bemanningsföretag blir ställda mot varandra för att företaget som hyr in ska få det bästa priset går deras vinstmarginal ner.
I det läget kan det nog för en del bli rätt frestande att bryta mot avtalet. Om bara tre av tio är med i facket är ju chansen att bli avslöjad rätt liten. Jag kan nog sparka bollen förbi de där tre målvakterna.
Med risk för att sticka ut hakan hävdar jag att vi har ett hyfsat starkt bemanningsavtal, särskilt i jämförelse med andra länders. Jag grundar det delvis på att vi årligen förhandlar fram miljoner i felaktiga löner, skadestånd och uppgörelser till medlemmar som blivit illa behandlade. Det spelar dock ingen roll hur starkt avtal vi har om vi inte har en hög organisationsgrad. När det på sin höjd står tre personer och vaktar målet kommer de bemanningsföretag som vill begå avtalsbrott ha en relativt stor chans att lyckas göra det utan upptäckt.
Varför har vi då som fackförening så svårt att organisera bemanningsanställda? Det finns självklart naturliga förklaringar i form av att många bara jobbar där en kort period. Den stora utmaningen anser jag dock är att faktiskt få träffa dem. På våra arbetsplatser får vi ofta genom våra förtroendevalda till en facklig introduktion med nyanställda. Vi får träffa dem personligen under arbetstid och har då goda möjligheter att förklara medlemskapets värde.
När man försöker få till samma personliga möte med bemanningsföretag får man nästan alltid följande svar: Självklart ska vi ordna ett möte men det är frivilligt och får bli efter arbetstid i våra lokaler.
Ofta dyker det bara upp ett par stycken eftersom man av naturliga skäl inte är så intresserad av att åka in till bemanningsföretagets lokaler efter arbetstid.
Om bemanningsavtalet ska ha bärighet i längden förutsätter det att både Bemanningsföretagen och arbetstagarsidan har en hög organisationsgrad. Bemanningsföretagen har det redan eftersom de inte kommer in på våra arbetsplatser annars. I avtalets partsavsikt kan man läsa följande text:
Parterna anser att det är positivt med en hög organisationsgrad både bland företag och anställda.
Skulle man kunna tolka den avtalstexten som att även bemanningsföretaget har ett ansvar att hjälpa till för att öka vår organisationsgrad?
Vi hade verkligen uppskattat att kunna träffa nyanställda på arbetstid och förhoppningsvis kunna bidra till bemanningsavtalets framtida bäring.
(Sandra heter egentligen något annat)
Johan Sandberg
ombudsman IF Metall Sydvästra Skåne