Beskedet: Senior backar om metylenklorid
Ändrar sina planer Ska använda ny teknik ”Kämpat för det här i två år”
”Vi klarade två världskrig men inte två år med Atlas Copco”
Publicerad 2015-04-27, 07:00
Atlas Copco delar ut miljarder till aktieägarna. Men den nyinköpta fabriken i Grängesberg lades ner så fort den gick med förlust.
– Vi trodde att vi tillförde Atlas Copco ett mervärde. Precis som Ikeas bollhav. Går det med vinst?
Den som undrar är Peter Cyrillus , som var IF Metallklubbens siste ordförande på Grängesbergsföretaget.
Han är en av drygt hundra anställda som förlorade sina jobb på GIA.
GIA finns inte längre. 2014, två år efter att det hade köpts upp av Atlas Copco lades det ner. Inte för att Atlas Copco ville sluta tillverka det som gjordes i Grängesberg. Produktionen skulle flyttas till Örebro.
I Grängesberg säger man ”Vi överlevde två världskrig, men inte två år med Atlas Copco”.
Nedläggningen kom som en chock för Grängesberg. GIA Industri var ett anrikt företag bildat redan 1884, ett arv från när industrin kom till bygden. Företaget höll ut betydligt längre än ortens stora näring, gruvan, som stängdes för tjugofem år sedan.
Med den nya gruvruschen, påeldad av utvecklingen i Kina, trodde många att GIA hade framtiden för sig.
Det lät ju så bra när Atlas Copco tog över vintern 2012. När köpet offentliggjordes sa förkunnade Atlas Copco: ”GIA passar strategiskt bra ihop med Atlas Copco. Vi kommer in på nya marknadsområden och våra kunder får tillgång till ännu en bredare produktportfölj”.
Atlas Copco visste vad man köpte. GIA hade länge varit en viktig leverantör av underjordslok, servicetruckar, lastare med grävarm, laddningsutrustning och ventilationssystem för gruvor.
Med köpet kom GIA att tillhöra Atlas Copcos mest lönsamma division, Underground Rock Excavation inom affärsområdet Gruv- och bergbrytningsteknik.
”Samma år som de beslutade lägga ner oss gjorde Atlas Copco en vinst per anställd på 1,5 miljoner kronor. Glöm inte det. En och en halv miljon.”
Nedläggningsbeslutet kom för två år sedan. Visserligen gjorde hela URE-divisionen en vinst på över 4 miljarder kronor. Själva GIA sålde för 260 miljoner men gjorde en förlust på 16 miljoner kronor.
Peter Cyrillus:
– 16 låter mer än 4. Det här med miljarder och miljoner blir så abstrakt. Samtidigt var det ju så att vår lilla förlust var en skitsak i det stora hela.
Det ville han göra tydligt. Han tog en tejprulle och rullande ut tejpen 4 meter på golvet. Och så målade han 16 millimeter av tejpen med röd tusch.
– Då blev det tydligt för folk hur försumbart vårt resultat var. Många undrade ”vad gnäller de för?”
Atlas Copco har under många år varit en vinstmaskin.
Få företag har delat ut så mycket till sina aktieägare som Atlas Copco. De senaste fem åren har hälften av vinsten 33 miljarder hamnat i aktieägarnas fickor. Toppåret var i fjol då nära 60 procent av vinsten gick till aktieägarna. Alltså samma år som GIA till slut stängdes.
GIAs förlust motsvarade 0.002 procent av vad aktieägarna fick det året.
Några andra mått på styrkan i vinstmaskinen Atlas Copco:
- Vinstmarginalen: hur stor del av försäljningen som är ren vinst. Under den senaste femårsperioden är den genomsnittliga vinstmarginalen 19 procent. För varje hundralapp Atlas Copco säljer för är 19 kronor ren vinst. I klass med Microsoft.
- Avkastningen på eget kapital: den del av det satsade kapitalet som går tillbaka till ägarna. 15-20 procents avkastning anses som mycket högt. På de senaste fem åren har Atlas Copco snittat på 33 procents avkastning på eget kapital. Investerarna har belönats generöst.
Men för de anställda i Grängesberg fanns ingen nåd.
– Jag försökte förhandla utifrån att vädja till deras empati. Men det var helt ointressant. Mina argument möttes bara av kyla, säger Peter Cyrillus.
Han försökte vädja till företaget om GIAs betydelse för samhället. Restaurangen Stopet som tappade en fjärdedel av kunderna när GIA stängde. I bageriet mitt emot verkstan fanns en tjänst vikt åt en anställd som till stor del bredde morgonmackor till företaget. En mekanisk verkstad i närheten fick 80 procent av sin fakturering riktad mot GIA. Och så vidare.
Ett företag av den här storleken betyder mycket för den här bygden.
Peter Cyrillus funderar på företagens höga vinstkrav. Han minns gärna den förra ägaren familjen Jönsson som egentligen hade sin främsta verksamhet i fastighetsbranschen.
– De nöjde sig med 2-3 miljoner i vinst på en försäljning på flera hundra miljoner. Egentligen ingenting.
En gång frågade han en av ägarna varför de nöjde sig med så liten vinst. Han fick svaret: ”Man kan inte mer än äta sig mätt”.
– Ett helt annat ägarintresse. Där var det inte pengarna som styrde i första hand.
För de som förlorade sina jobb på GIA gick det trots allt rätt bra. De allra flesta har fått nya jobb, enligt Peter Cyrillus. Sedan nedläggningen har han själv arbetat som montör på bemanningsföretaget Adecco.
Av GIA återstår ingenting efter 128 års verksamhet. Skylten plockades ner snabbt.
Och kom ihåg, säger Peter Cyrillus till sist.
– Samma år som de beslutade lägga ner oss gjorde Atlas Copco en vinst per anställd på 1,5 miljoner kronor. Glöm inte det. En och en halv miljon.
Dagens Arbete har flera gånger bett Atlas Copco att kommentera nedläggningen av GIA. Företaget har valt att endast hänvisa till det pressmeddelande som gavs ut i samband med stängningen i april förra året.
Som vanligt kan inte dessa siffernissar räkna . De anser att en budgeterad vinst som inte uppfylls är en klar förlust trots att företaget gjort miljardvinster . Detta är inget annat än skatteplanering i den högre skolan !